av Carl73

Hej kära forumvänner,

Om ni visste vad ni betyder vissa stunder när det känns som tyngst.
Att bara sitta en timme och läsa alla inlägg gör att man inte känner sig helt ensam i världen.
Har under senaste månaden verkligen åkt berg- och dalbana.

Fick en positiv känsla och började träna fullt ut. Var helt ren i 7 dagar och hela jag kände mig och såg så mycket piggare ut.
Sen kom personalresan. Hade bestämt mig att inte dricka något. Problemet är att det är min och min partners personal så vi skall ju se till att dom har roligt.
4 dagar i Åre gjorde att jag var tillbaka på ruta ett. Jag var aldrig sist i säng, aldrig riktigt onykter men jag var exakt som jag inte vill vara. Dvs smått påverkat 24/7. Problemet med detta är att ingen tror att man har problem. Är man uppmärksam kan man se en viss "pluffsighet" framförallt i ansiktet men annars är det aldrig någon som reagerar. Att chefen beställer in ett par flaskor Champagne till lunch uppskattas bara av alla. Ingen förstår att det egentligen var för att dämpa mitt egna abstinens. Generöst tycker alla och jag blir lagom lugn igen.

För två veckor sedan kom vi hem och jag har sedan dess konstant haft ett "lagom" alkoholintag. Tänk om banken som jag satt med i veckan och som lånade ut en ansenlig summa pengar till vårt nya projekt visste att han i kostym som ser rätt proper ut inte varit nykter på 2 veckor?

I natt satt jag och försökte sortera mitt liv. För första gången på väldigt länge grät jag. Jag kände mig helt tom. När klockan var 05.30 hade jag fortfarande inte löst livets gåta. Jag hade dock insett att jag bara måste göra förändringar. Det skrämmande är att det inte bara är förändringen med alkoholen som måste hanteras. Har väl hela tiden förstått att alkoholen varit mitt sätt att förtränga de många jobbiga beslut som jag borde tagit för flera år sedan.

Jag är en extrem känslomänniska som inte varit lycklig och riktigt glad på många år. Något som jag verkligen behöver känna för att kunna vara en bra Carl. När berg- och dalbanan är längst ner kan jag tom känna en sådan uppgivenhet att jag nästan lämnar in. Det är en skrämmande känsla.

Skall nu ta mig igenom de tre helvetesdagarna som jag vet väntar när jag slutar med A. Klarar jag det en gång till skall jag sedan tänka om. Jag skall jaga lycka och glädje istället för pengar och jobb.

Jag vill så gärna känna lycka igen.

Anders 48
fre, 2016-08-05 - 14:25

Härlig läsning! Vad kul att det går så bra för dig. Hatten av för dig:-) Jag har ju också sökt hjälp ett par ggr, och jag är faktiskt tacksam för den hjälp jag har fått när man varit som mest illa däran. De är ju faktiskt proffs på det de sysslar med - och jag aldrig blivit annat än respektfullt och professionellt bemött. Sen att man själv kanske upplever det som skamligt, där och då, är ju ens egna känsla - och inget jag har känt från läkare/sköterskor på beroendeakuten eller mottagningen. Häng kvar i den härliga nykterheten!!!/Anders

Carl73
ons, 2016-08-17 - 08:44

Varje dag är en seger så kämpa på. För mig kom den riktiga vändningen först efter ett par veckor och blev sedan starkare och starkare. Plötsligt började jag få lite "sköna känslor" i kroppen igen. Ungefär det jag ville åt med några glas vin. Så klart inte samma sak men minst lika bra. För varje dag som nu går blir jag bara starkare och starkare och inser mer och mer att jag slösat bort en alldeles för stor del av mitt liv med att dricka. Började när jag var 15 år och är idag 43. I helgen var jag på en riktig röjarfest och det var helt hemskt att se sina "vuxna" bekanta bete sig som svin framåt nattkröken. Där och då bestämde jag mig. Jag skall jobba för att aldrig mer ta mig ett glas.

Jonna
ons, 2016-08-17 - 13:56

Hej

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, hur allt är en fasad när man dricker. Jag nådde botten i helgen och vill göra en förändring medan mina barn är små! Jag tappar det inte varje gång när jag dricker, men om jag bara får 1-2 glas så mår jag inte bra, blir rastlös och orolig och får ångest av alkohol oavsett hur lite jag än dricker! Min mor är bänkalkis och det kretsar mycket alkohol i min bekantskapskrets och i min mans familj!

Är inne på dag 3 nu! Vilket humör säger jag bara, skrikit till och från på barnen, kastat saker, men jag vet att det blir bättre, ska kämpa på! Den stora utmaningen kommer helt klart att vara helgerna för mig! Jag kan vara nykter måndag-torsdag, händer rätt ofta. På fredag så är det som att kroppen skriker efter alkohol, bara för att det står fredag i almanackan!!

Jag här läst alla dina inlägg!! Grymt jobbat! Du har inte bara gjort dig själv nykter, även motiverat andra! 43 är ingen ålder! Allt går att förlåta! Jag skulle förlåta min mamma än idag om hon blev nykter, hon är 60! Människan glömmer fort! Kram

Carl73
lör, 2016-10-15 - 00:23

Närmar mig 6 månader av nykterhet och merparten av tiden har gått finfint. Nästan så jag glömt bort vilken skit man varit igenom. Insåg i veckan att jag började tänka lite på att ta ett glas igen. Insåg sedan rätt snabbt vart det skulle landa. Jag är ingen "ett glas kille". Risken att jag faller dit hårt är överhängande. Tog upp saken med min kontakt på beroendecentrum och kör nu lite antabus igen. Just in case. Märkligt att dessa tankar kan komma trots att man kämpat så hårt för att komma tillbaka. Har toktränat under denna period och är i mitt livs bästa form. Folk runt omkring mig undrar vad tusan jag gjort som ser så pigg och fräsch ut. Hur kan jag ens fundera på att förstöra detta?

En kul sak när folk frågar om jag gått på diet eller bara tränat är att jag svarar: slutat dricka! Är inte direkt det svar folk förväntar sig. Det är dock en mirakelkur.
En annan kul sak är att jag faktiskt inspirerat lite vänner runt omkring. Flera som tagit en vit månad.

Har nu ändrat mitt mål på 6 månader till 1 år. Sen får det bli ny utvärdering. Är förhoppningsvis då tillräckligt klok att jag kan ta det slutliga beslutet att inte dricka mer i livet.

Har under denna tid kommit på enormt många bra saker för att motivera mig själv.

Skall sammanfatta dom i ett inlägg snart. Detta forum är en sak som verkligen är en bra hjälp.

Trevlig helg till er alla.

Carl73
lör, 2017-04-15 - 18:51

Dagen närmar sig med stormsteg. 2 maj 2016 glömmer jag inte i första taget. Det var dags för avgiftning och denna gång skulle det bara gå.
Nu så här ett år efter har jag svårt att minnas hur risigt det var. Jag vet dock att hade jag inte tagit steget hade livet sett helt annat ut idag. Jag var verkligen på väg utför och det i en väldig fart.

Mår nästan lite dåligt när jag läser mina egna inlägg. Känner att trots att jag nu mår prima har jag det i mig. Jag skulle kunna hamna där igen. Jag tänker väldigt mycket på hur jag skall förhålla mig till alkohol och om jag vågar göra några förändringar. Jag har nu varit helt vit i snart 365 dagar och det var exakt vad som behövdes. Aldrig något snack om att bara ta ett glas. Aldrig tveka om man skulle låta bilen stå bara ikväll. Det har helt enkelt inte funnits några valmöjligheter i huvudet. 365 dagar skulle vara helt vita och då blev det helt plötsligt lätt. Dom flesta runt omkring mig vet att jag bestämt mig för ett nyktert år så nu gäller det att börja förbereda sig. Inte halka dit igen. Som tankarna går just nu kommer jag fortsätta att vara vit. Jag tror helt enkelt inte jag är en person som kommer kunna dricka lagom igen.

När jag är frisk är det inga större problem. Då kan jag träna på och kroppen och huvudet är då med mig hela tiden. Har tyvärr varit småkrasslig i flera månader och inte kunnat ta ut mig. Det har gjort att det kliar i benen och ett sug av att "komma till ro" gör sig påmint. Här hade varit katastrof om jag tagit ett glas. Det kan jag utan att prova känna.

När jag nu skall planera nästa år gick jag igenom med mig själv vad det var som gjorde att jag lyckats så här långt. Lite punkter kommer här för er som vill prova:

1. Är det riktigt risigt prova en avgiftning. Jag hade inte kommit ur utan dessa dagar. Låg 3 dygn på Capio på söder. Gjorde underverk på flera plan. Dels gjorde medicinen sitt. Inga abstinens att brottas med. Dels gör hela stället att man börjar tänka. Är många som lider enormt om som förlorat mer än önskvärt.

2. Berätta för dom runt omkring. Var inga roliga samtal men jag tog alla på en gång. Familj, vänner osv. Valde de 20 närmaste. Jag kanske hade tur men jag fick ett enormt stöd. Inte tvärtom som jag hade trott. Detta gör att dom som bryr sig faktiskt har lite koll. Merparten visste ju inget innan.

3. Hitta substitut. Citronvatten, ginger beer och alkoholfri öl blev mina. Är man van att gå och smådricka så hjälper det. 90% av tiden är det citronvatten som gäller. Har blivit helt fast i det.

4. Träna, träna och träna. Spelar ingen roll hur men håll igång kroppen. I början gick jag bara med hunden hela tiden. Funkar hur bra som helst. Sen blev det mer riktigt träning och den kick och det lugn jag fick där tog bort merparten av de sug som fanns kvar. Att man ser lite piggare ut och även kan köpa lite nya snygga kläder gör också underverk.

5. Passade på att ändra kost. Tog bort mycket av de saker som jag åt tidigare tillsammans med alkohol. Chips, pizza etc som alltid var till vin byttes mot nyttigare saker. Skaldjur i mängder fast med citronvatten blev en annan hit. Just rätter som var starkt förknippade med alkohol tränade jag in mig på. T ex tog jag alltid två ostron för att pressa mig själv då det svåra var att hoppa över ett glas skumpa.

6. Sätt upp tydliga mål. Jag har haft 1 mån, 3 mån, 6 mån och 1 år. Fokus har hela tiden varit på delmålet.

7. Belöna dig själv som tusan. Går att göra med lite vad som helst. Prylar, kläder, resor eller något annat som gör dig glad i livet så länge det inte är alkohol.

8. Tvinga dig själv, när du känner dig lite säkrare, och gå på massa fester etc. Jag har varit med på extremt många tillställningar och det enda som händer är att jag skäms över hur vissa av mina kompisar beter sig framåt småtimmarna. Man blir lätt skrämt när man ser vad alkoholen gör.

Nu skall jag ta de sista dagarna till att fundera på vad som skall hända efter den 3 maj. Jag tror jag kommer vara vit men har inte 100 bestämt mig.

Ömskar er alla en glad och nykter påsk

Anders 48
lör, 2017-04-15 - 22:08

Såå himla bra gjort av dig. 1 år. Låter helt underbart. Fortsätt på den vägen. Jag skall tänka på dig när jag nu sätter nya mål för min nykterhet. Grattis!!

santorini
sön, 2017-04-16 - 08:05

Vilket bra jobb du gjort! Jag blev så intresserad att jag läste hela din tråd och kommentarer. Imponerande!

Det jag vill råda dej till är att du också läser din egen tråd från början igen. OM du skulle få för dej att det går att börja dricka kontrollerat då ett år gått. Det gör inte det för såna som oss. Vi som finns på den här sidan är inte såna som plötsligt kan ta ett glas eller två och vara nöjda med det. Vi har passerat det stadiet. Vi har verkligen kämpat för att nå friheten bortom beroendet. Det är inte värt att chansa och förstöra det. Så fort går det att falla tillbaka. Jag har försökt ett par gånger. Nu nykter i snart fem år ger jag inte upp det jag uppnått. Det tror jag att du kommer till också. Jag blir bara så rädd när jag ser att nån överväger den tanken. Det är nog ytterst få som klarar att börja dricka igen och varför inbilla sej att man skulle höra till den lilla klicken? Det går så bra utan. Det går bättre och bättre kan jag lova.
Underbart jobbat av dej!

Carl73
sön, 2017-04-16 - 08:59

Tack för snälla kommentarer. Det viktiga är dock att vi som lyckats hålla ut några månader kan visa för dom som precis börjat att det går. Världen går inte under och hur jävligt det än må vara idag finns en ljusning. Jag trodde inte det men läste många av trådarna här på forumet de första veckorna. Från helt nattsvart blev det ljusare och ljusare för varje vecka.

Santorini. Tack för ditt inspel. Du har ju så rätt. Är den vägen jag skall gå. Skall bara sudda bort den sista romantiska bilden av ett glas rött.

Glömde skriva två ovärdeliga saker till nykterhet:
- Detta forum var en avgörande del för mig. När man sitter och tänker och funderar kan det kännas sjukt ensamt. Här finns så otroligt många bra människor och så enormt mycket erfarenheter av olika slag.

- Antabus. Hade inte gått utan. Personligen hade jag 0 biverkningar. Mao bara positivt att säga om detta hjälpmedel.

Nu skall jag försöka komma hit ibland och pusha er alla som precis tagit steget. Kör hårt.

Rausch
sön, 2017-04-16 - 12:58

Jag håller helt med Carl73 att Antabus kan vara ett väldigt bra hjälpmedel. Inte heller jag har fått några biverkningar. Från början var jag dock extremt skeptiskt till Antabus, men då var jag inte färdig med mitt supande. Vill man inte så går det inte, oavsett vad det rör sig om. Det har nu hjälpt mig att hålla mig på banan sen i juli förra året. Fungerar nästan som en "avknapp" på mig. Har tidigare provat både Campral och Naltrexon i kombination, men det funkade inte på mig. Ha en fortsatt bra (om än kylig) påskhelg!