Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Jag ska nu söka hjälp. Klarar det inte själv. Igår var jag så full o lagade mat, att brandlarmet gick här hemma o de gjorde en utryckning. Tydligen var de massa folk här, vet ingenting. Kommer absolut inte ihåg nåt. Min särbos vän åkte hit o tog reda på allt . Min särbo som e bortrest kommer hem idag, och han är inte glad. Nu har jag nog gjort mitt vad det gäller detta förhållande tyvärr. Skäms är fan bara förnamnet . Ångesten är olidlig, jag vågar inte gå ut, för grannar o annat. Hjälp

Rosen

Du kommer att klara detta också. Ta emot den hjälp du kan få och skit i grannarna. Folk bryr sig inte så mycket som man tror.Dom har säkert varit fulla själva någon gång.
Om du är ärlig mot din särbo blir han mindre arg. Du vill ju bli frisk. Det är inte heller första gången i historien någon glömmer mat på spisen. Jag håller tummarna för att du reser dig igen snabbt.

SkåneTösen

Du får försöka vända detta till något positivt. Det är klart att det är väldigt alvarligt det som hände, det hade ju kunnat sluta illa, tur att inget hände. Det finns flera här som gjort saker som är direkt farligt på fyllan som blivit ordentligt motiverade att sluta dricka.
Har själv klättrat över stora stenbumlingar för att bada i en hamn. Aspackad, ett mirakel att jag inte slog ihjäl mig eller drunknade. En gång vaknade jag med ett stort jack mellan två tår, uppenbart hade jag huggit ved på fyllan kom inte ens ihåg det.
Så du är inte ensam med att hitta på dumheter pga alkohol.
Jag förstår att du har ångest men försök ta fasta på att du måste sluta dricka och vilka åtgärder du ska ta för att lyckas. Du har ju ändå klarat ett tag även om du tagit ett par återfall.
Jag tycker du ska söka hjälp, jag berättade för min läkare om mitt drickande och har fått jättebra hjälp. Går en gång i veckan och pratat med en terapeut som är nykter alkoholist. Det är otroligt skönt att säga sim det är och slippa hålla reda på alla lögner.
Det finns hjälp och det finns hopp, igår kom jag upp i 70 dagar. nykterhet vilket är rekord men jag hade inte klarat det själv.

Sök hjälp så ska du se att det blir lättare, du har ju bra själv insikt och grund inställning. Jag tror du har goda förutsättningar att lyckas.

Kramar från Skåne.

Ja jag förstår om du mår skitdåligt och har ångest nu.

Här inne är vi många som gjort dumma saker i fyllan. Själv har jag inte velat visa mig ute i dagsljus på flera veckor när det varit som värst.

Att det händer tråkiga saker i fyllan, är ett tydligt tecken på att man inte kan kontrollera drickandet. Då är man förmodligen alkoholist, eller kanske bättre att säga att man har sjukdomen alkoholism. Och det är det som är grundorsaken till att tråkiga saker sker. Att man inte kan kontrollera drickandet, att man blir för full, att det då kan bli dumheter. Det beror på sjukdomen och alkoholen. Det beror inte på att vi som har alkoholism är dumma och knäppa människor. Vi går ju inte runt och ställer till sattyg när vi är nyktra.

Ja, det kan vara bra om du söker professionell hjälp. Du behöver få råd, hjälp och stöttning för att klara av att vara nykter.

Men du ska också veta, att hur fruktansvärt dåligt man än kan må, så kan man alltid komma över det. Det finns också positiva saker med att må riktigt dåligt, man kan få mer kraft till att sträva mot ett nyktert liv. Insikten att man bör vara nykter blir starkare.

Styrkekramar

Krumeluren

Jag förstår precis hur du mår och precis som all andra har skrivit så är vi många här som gjort saker under alkoholen influens som vi bittert ångrar. Och som jag skämts.... Om och om igen...

Nu kanske "Botten" är nådd? Sök hjälp. Att få dela sin ångest är en befrielse och stor lättnad.
Jag tror på dig!
Ta hand om dig!
Stor kram!

Tack för allt stöd, det är guld värt. Gubben min blev väl närmast ledsen och besviken såklart. Jag har själv avslutat ett förhållande för många år sen, där min dåvarande sambo var alkolist. Nu är rollerna ombytta....jag kan säga rakt av att jag vill sluta dricka a, men hur fan gör man? Allt går ju i precis samma spår med återfall och allt är bara ett stort kämpande. Jag vet bara att jag har två alternativ, sluta dricka eller förlora allt o så småningom oxå dö. Lite förutseende har jag iallafall varit, jag har tagit reda på att vc har en alkoholterapeut som de tar in vid behov av hjälp, och att det finns en mottagning med hjälp o behandling nära mig. Allt ifall jag inte skulle klara mig på egen hand. Tror oxå att aamöten skulle vara till stor hjälp. Och klarat mig själv har jag ju inte gjort, varken nu el tidigare. Lutar åt alkoholterapeuten på vc, men bestämmer mig imorgon. För övrigt har jag gråtit hela dagen, men ger upp gör jag aldrig. Finns det liv, finns det hopp. Det gäller alla kämpekramar

Anders 48

Slå inte för hårt på dig själv bara - tänk även på alla de NYKTRA dagar du faktiskt har samlat på dig sedan du startade tråden! De finns i din ryggsäck! Jag håller på dig - och hoppas att du hittar din väg uppåt och framåt - eller faktiskt: jag tror att du redan befinner dig på den - du skall bara försöka hålla dig kvar på den...:-)

bulln

Men döm inte dig själv för dina känslor. Det som är gjort är gjort, du har råkat få ett alkoholproblem och har gjort saker som du upplever som skamliga och pinsamma. Det är inte konstigt och ibland tror jag man måste få en tillräckligt stark känsla för att motiveras. Jag tycker du har kommit långt som tänkt så mycket och accepterat att du behöver hjälp. Heja dig, det kommer gå skitbra!

Ja vilken dag, nykter iallafall, alltid nåt. Känns som jag äntligen förstår allvaret i min alkoholism. Min totala oförmåga att ensam ta mig ur detta. Jag är verkligen maktlös inför a....men jag är inte maktlös så länge jag inte rör det första glaset. Idag ringde jag min läkare o fick tid till en alkoholterapeut. På onsdag nästa vecka ska jag dit. Igår kom jag att tänka på en bekant , som varit nykter alkoholist i 15 år. Ringde henne rakt av o berättade att jag behöver hjälp. Förvånad var hon kanske, men väldigt vänlig o hjälpsam. Ett aamöte är därmed inbokat nu på onsdag tillsammans med henne. Det känns som ....ok, jag klarade inte detta själv, då får jag höja ribban och be om hjälp. Och tänka sig, det känns riktigt skönt. Fuck alkohol liksom, än är jag inte död, zombie, eller hjärnskadad. Och framför allt, JAG VILL INTE DRICKA MER. En dag i taget då förstås. Kram o tack för allt stöd.

Du gör rätt som tar hjälp utifrån. Det sker en positiv process nu för dig.
Nej, du är absolut inte en zombie eller hjärndöd. Det är alkoholen som ställt till det för dig.
Och den är du förbannad på nu. Bra!
När alkoholen ställt till ett helvete för en, och man är helt uttömd och djupt nere, känns det för djävligt ut.
Men, det går alltid att resa sig och komma upp ur träsket.
Det är just vad du håller på att göra nu.

Kämpa på Jullan65, du kan och du vill.

Mångdubbla styrkekramar!

Krumeluren

Superbra jobbat! Driftigt och rådigt gjort av dig!
Tror på dig. Du fixar det här.
Kram!

SkåneTösen

Vad bra att du sökt hjälp samt berättat för din vän. Det blir mycket lättare när man kommunicerar utåt om problemen.
Att klara detta själv är det nog inte så många som klarar det. Har ju försökt själv att sluta själv men det gick bara inte. Har tagit ett par återfall efter jag fick hjälp men det gick längre tid emellan dom än det gjorde innan. Du ska se att det blir bättre nu. Du fixar detta.

Tack rara, idag är jag trött, sovit i omgångar hela dagen. Dag ett efter återfallet grät jag bara igår var jag arg på adjävulen , och idag trött. Kroppen mår verkligen inte bra av dessa ups and downs. Inte psyket heller. Talade med min bästa vän idag, och hon förstod kanske hälften av vad jag sa, men dömde mig inte på nåt sätt, respekt människor emellan. Känns så skönt att inte bära på detta längre. Jag behöver ju inte basunera ut mitt läge till hela världen, men några nära ska få veta och jag kommer säga att jag helt enkelt inte dricker längre. Vet en gammal dam i släkten , isom sa så när det gällde alkohol. Fick hon frågan om varför sa hon, det smakar mig inte. Så lätt, det smakar mig inte. Gubben min sa att han oxå kunde dra ner på alkoholen och inte dricka här hemma...först sa jag, men nej de ska du inte behöva. Men när jag tänker efter lite, så varför inte?? Måste man jämt dricka då i alla möjliga o omöjliga sammanhang?? Kanske han oxå vill dra ner på sin akonsumtion, även fast han inte på långa vägar dricker sim jag. Vi kan gott testa o se vad som händer... Ja mkt funderingar så här på kvällskvisten . Imorgon väntar ett aamöte. Känns lite motsträvigt men dit ska jag iallafall, jag tänker på dom modiga, jag är rädd, men gör det ändå. Det är väl mod om nåt. Nykter i 24 h till. Känns sköööönt. Kram alla kämpar o ni andra me

Du är en god bit på väg när du tar tag i det Jullan 65. Håller med fullständigt om drickandet. Tror att det dricks onödigt och oreflekterat på många platser och vid många tillfällen. Och som vi alla vet härinne så är det en farlig drog.

Det var så skönt att gå på ett aamöte. Det var bara kvinnor och inte så många heller. Känner en enorm lättnad att jag fick lite "ansikten"på andra som har problem. Kommer definitivt gå igen. Kämpar på dag 4 nynykter.