Har skrivit texten under några dagar innan jag vågat publicera den. Därför kan det verka lite rörigt.

Att erkänna att jag som kvinna dricker för mycket är enormt skamfyllt. Att jag är alkoholist är om möjligt ännu mer skamfyllt så istället för att berätta för mina nära och kära om mitt problem så behåller jag det för mig själv. Klarar inte av att möta skammen irl. Är så oerhört förödmjukad av mitt beteende så att jag inte kan verbalt erkänna det. Det är som att erkänna att jag är en dålig och svag människa. För mig finns det nästan inget mer skamfyllt.

Hur började missbruket?
Jag gjorde alkoholdebut kanska sent. Tror att jag var runt 19? Minns att jag inte tyckte om alkohol och var myk restriktiv.
Flyttade till Stockholm 2002 och då började en mer aktivt "partyliv". Det var mycket trevliga och roliga middagar där vinet och drinkarna flödade. Jag ofta blev fullast och somnade i något hörn. Skämdes förstås men tryckte bort känslorna snabbt.
Började umgås mer och mer med de som inte spottade i glaset utan där det alltid dracks. Höll en jämn (men för hög) konsumtion i de kommande 10 åren. Har sen haft ett sakta ökande behov.
Är singel och har därför "tröstdruckit" själv hemma. Är lättare att dricka när ingen ser.

Fick barn för två år sedan och har det senaste året druckit mer än någonsin. Jag är ensam med min dotter och efter det man kommer hem så korkar jag upp vinet och börjar dricka. Hinner få i mig 2 flaskor innan det är dags för läggning och då somnar jag med henne.
Med vin så får jag en mer lyxkänsla i vardagen. Älskar min lilla flicka men livet blir lite torftigt på eftermiddagarna och det dövar jag med alkohol. De senaste månaderna så har jag snittat på 2 flaskor/ dag.
Jag tror inte att jag har jag misskött henne på något sätt men jag har gjort bort mig i kontakten med andra. Har dejtat en del på nätet och blir mer hämningslös i min kommunikation när jag har fått i mig vin. Har verkligen gjort bort mig och skäms, skäms, skäms! Försöker förtränga allt.
Har tidigare försökt dricka måttligt men inser att jag inte kan det. Är en "allt- eller-inget" person. I allt.
Gick med här i februari men höll mig inge nykter utan ökad istället konsumtionen.
Nu har jag varit vit i 13 dagar. Första dagarna gick bra. Sen kände jag mig superduktig och det gick lätt att fortsätta.
Nu börjar mina hjärnspöken ifrågasätta mitt beslut. Lite vin klarar jag av... Nu har jag visat att jag kan sluta.... Har jag verkligen problem? Men jag vet att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Två gånger har mitt jobb påverkats pga att jag kommit bakfull till jobbet! Jag har ett väldigt ansvarsfullt arbete där det kan skada andra om jag inte är alert! Jag har dessutom varit hemma 2 ggr då jag har varit alldeles för bakfull för att klara av att jobba... Hur kan det ha gått så långt? Varför vill jag döva livet med alkohol.
Min mamma är alkoholist. Hon drack i smyg hemma. Hon däckade ständigt. Minns alla jular då hon knappt höll sig vaken till julklappsutdelningen. Alla hot om självmord... Alla otaliga gånger som vi sökte på alla sjukhus när hon inte kom hem... Alla hårda ord... Så skulle jag aldrig bli! Aldrig!!! Men nu är jag där. Har gått i år av terapi pga mamma men nu så gör jag som hon. Skäms!

Jag har läst många trådar här och känner igen mig i många. Det är skönt att man inte är ensam. Det är en trygghet att ha sajten att läsa.
Igår kväll hade jag en obehagskänsla i kroppen. Uppfattade att en av mina nära vänner var arg på mig. Orkade inte härbärgera känslan och drack vin. Det var dag 14 av nykterhet. ...
Dividerade med mig själv om att dricka eller inte dricka. Kunde stått emot men ville dricka. Suget kom och så kunde jag skylla på konflikten. Drack 1 1/2 flaska vitt. Som vanligt vaknade jag vid 3-4 inatt och var urtörstig. Drack vatten och sen kom svetsningarna (så brukar jag reagera). Såg i soporna nu att jag hade ätit dumplings till middag igår och kan inte för mitt liv minnas det... Minnesluckor är vanligt förekommande när jag dricker! Usch, jag skäms! Ännu ett starkt tecken att jag behöver sluta dricka.
Känner idag att det förstås inte var värt vinet igår men har ingen riktig ångest som jag ibland kan ha. Har oftast ångest för att jag har gjort bort mig inför andra. Därför föredrar jag att dricka när jag är själv. Jag känner mig så sunkig! När jag inte dricker så känner jag mig starkare, snyggare och mer seriös som person. Blir en bättre människa. Men ändå vill jag dricka och döva livet. Usch!

Det är bra jobbat. Precis som du skriver så varierar det lite upp och ner mellan olika dagar när det gäller arbetet att bevara nykterheten.

Trötthet, framförallt orsakad av stress, gör mig "skörare" också. Men vet man om det, så kan man förbereda sig på att man får jobba extra hårt vid sådana tillfällen, eller under sådana perioder. Man får se upp för fallgroparna och förbereda sig mentalt.

Återigen grattis och hoppas att det fortsätter att gå bra för dig, att du fortsätter med en hållbar nykterhet och befrielse

Alkoholist Javisst

Hej Krumeluren! GRATTIS till 10 veckor! Fantastiskt bra jobbat.
Du ska vara så stolt över dig själv.

Jag har läst din tråd och känner väldigt väl igen mig i hur du drack (mönstret). Minnesluckor, vakna svettig, hälla i sig vatten, det eviga suget/jaget efter att få mer påfyll i glaset, bli pinsam/vulgär på fyllan osv... Äckligt.

Jag firar 19 månader nykter 3e augusti och har fått ett helt nytt liv. Dock har det känts ensamt och tungt med jämna mellanrum. Vill bara tipsa dig - om du alkoholisthjärnan börjar försöka övertala dig till att dricka igen - att gå på ett AAmöte. Jag är väldigt privat av mig och tycker inte om att berätta om mig och min histoira (däremot delar jag gärna med mig här, du kan läsa min historia i min tråd om du vill), men att få sitta där med andra alkoholister som inte dömer en och som förstår en och som delar med sig av sina upplevelser och historier - det ger mig så mycket!
Hade det inte varit för att jag varje söndag varje vecka går på ett möte så hade jag trillat dit igen för längesedan.

Bara ett litet tips - ifall alkishjärnan börjar försöka snacka dig på villovägar igen.

Lycka till vidare! Kram.

Hej !

Känner så väl igen mig i allt det du skriver . Bra att du vågar tala om hur du mår . Jag har någon gång berättat för vänner hur det är . Efter ett tag har jag sagt att nu är det ok ! Vilket det inte är ,
Jag skärper mig på kalas , kör ofta , då tror de ( tror Jag ) att jag blivit bättre . Sen kan jag dricka i smyg när vi kommit hem från festen ... Idiotiskt !!
Jag har oxå alltid minnesluckor , jobbigt ! Just nu sitter jag här o väntar på min sambo , vi ska äta gott , mums ! Samtidigt så tänker jag att : hoppas han dröjer lite så kan jag dricka i smyg innan han kommer hem . Sen visa upp en sida att jag behöver bara två glas vin..; som om han inte märker att jag druckit innan !!

Krumeluren

Så rörd över era glada tillrop! Tack, tack, tack! Det värmer (& peppar) oerhört!

Alkoholhjälpen har verkligen varit till stor hjälp. Genom att läsa min och era trådar så påminns jag om hur "verkligheten" var innan jag slutade. Det hjälper mig när förnekelseprocessen sätter igång. Läser i princip varje dag så att jag aldrig glömmer förnedringen, ångesten och faran alkoholen utsatte mig och min dotter för.
Det var nog inte så farligt... JO, det var det visst det! Slutade dricka i grevens tid.
Kan lära mig att dricka måttligt om jag hamnar i rätt sällskap... Har jag inte lyckas lära mig att dricka måttligt de senaste 25 åren så är sannolikheten minimal att jag lär mig det nu. Nej, det är avhållsamhet som gäller!
Grattis Alkoholist Javisst till dina 19 månaders nykterhet! Enastående gjort. Dessutom stort grattis till ditt nya liv (har läst din tråd!)! Underbara nyheter. Stort lycka till!

Idag var jag på en tillställning där alkoholen flödade. Jag kände mig så nöjd att vara nykter, kände mig i kontroll och kunde stå rakryggade och stolt. Upplevde mig mer uppskattad som nykter. Gick hem bland de första för det är inte så,roligt att umgås med berusade människor. De upprepar sig hela tiden??

10 veckor = 70 dagar! En dag intaget. Imorgon är en annan dag.
Kram på er alla och tack igen för ert engagemang. Fortsätt skriva!

Fantastiskt bra jobbat. Du har som mig tagit beslutet att sluta helt. Allt har ju sin tid men kan tycka att det var synd att jag inte fattade det tidigare, alltså att det är lättare att sluta helt än att försöka minska. Så många gånger jag varit besviken på mig själv över att inte kunna låta bli a. Vad roligt för dig och dottern med ditt fina val. Och att det går så bra. Fortsätt så kram...

Krumeluren

Det känns förstås bra men jag måste erkänna att jag känner mig lite tråkig.
Saknar salongsberusningen och upprymdheten jag fick efter 1-2 glas vin.... Skäms att säga det men så är det.
Vinsterna överväger dock "uppoffringen" även om det är lätt att glömma. Uppskattar forumet enormt. Ni som skriver är en stor stor hjälp i påminnelsen om verkligen är.

Tack alla ni fantastiska medlemmar här!
Fortsätt kämpa.

ZNCM

80 dagar! Det är mycket det. I våras kom jag till 100 dagar. Men det var som om jag hela tiden tänkte "klarar jag 100 dagar får jag dricka" och det gjorde jag. Idiot. Beundrar dig så enormt för att du har tagit tag i ditt liv. Jag har varken sambo eller barn, men märker att jag skadar min familj när jag dricker (fast de vet bara om en bråkdel av mina problem). Så bra att du insåg att din dotter mår så mycket bättre när du inte dricker! Är också uppvuxen med en alkoholiserad mamma och det är så mycket skit som sitter kvar. Och så blev man "en sån" själv.
Heja dig!!

Krumeluren

Tack ZNCM, det känns självklart bra att jag har tagit tag i det! Hoppas dock snart att den här "gråperioden" snart avtar...
Vill må bra och känna mig mer upprymd... Är det någon här på forumet som har känt liknande?
Ha en trevlig torsdag! ☀️

Rosen

Att återfå glädje och t.o.m. upprymdhet. Det är så klart individuellt, men den quickfix som alkoholen kan ge har jag inte funnit trots långa uppehåll. Däremot en lugnare och verkligare glädje över att återta kontrollen över sitt liv och känna självförtroendet växa. Våga göra saker som verkar omöjliga som slav under alkoholen. Visst kan man känna sig tråkig och så jäkla präktig, men det är ändå bättre än det som jag nyss varit inne i.. Det bekanta svarta hålet.

efter salongsberusning och upprymdhet. Tristess i nykterheten. När jag känner det, så är jag ärlig och tänker på hela scenariot om jag skulle börja dricka. Salongsberusningen passerar jag på ½-1 timme, sedan följer kraftigare berusning, som följs av ångest för att jag dricker (igen), som ska dövas med mer alkohol (då räcker inte salongsberusning) som ofta leder till blackouter, följt av mer ångest, etc.
Till slut ska fyllan avbrytas, då följer de fasansfulla abstinensbesvären, den nattsvarta ångesten, den intensiva längtan efter att friskna till och få må bättre.
Så om jag ärligt jämför tillstånden. Tristess, långtråkighet och lite nere i nykterheten jämförs med det nattsvarta när fyllan ska avslutas, och det bra måendet i nykterheten (som ofta varar långa perioder) jämförs med en flyktig ½-timmes salongsberusning. Ja, då är det mycket lättare för mig att vara nykter. Hela tiden, dag för dag.

Stort grattis till dina 80 dagar Krumeluren. Du går strax före mig på den nyktra stigen. När vi är många som följer stigen känner man sig lite tryggare. Kämpa vidare nu, jag följer dig hack i häl!

Känner oxå att jag köper tristessen och tröttheten och apatin och rastlösheten framför våndorna som alkoholen ger. Det kommer andra dagar, det är jag ganska säker på. Och tillfredsställelsen att få vara nykter en dag i taget, räcker för mig just nu. Grattis och kämpa vidare, jag är inte hack i häl, utan joggar lite bakom på den nyktra stigen. Men me är jag helt klart:-))

Krumeluren

Jag skriver inte så ofta här på forumet men ni ska veta att jag läser dagligen. Får tyvärr inte ro att skriva, och inser att det bara blir krystat när jag försöker.

Till en början måste jag (igen) påpeka att vårt forum här är en sann livlina. Jag hade aldrig klarat mig utan alla er som bidrar. Är så imponerad av alla som kämpar!

Imorgon är det 15 veckor utan alkohol. Det går förvånansvärt bra. Inget direkt sug men jag försöker analysera mig själv och inse att jag har en tydlig beroende personlighet. Så istället för vin så har jag ökat mängden skräpmat... Det förstår att det låter som ett mindre bekymmer men jag mår inte bra av det. Blir trött, besvärlig mage och känner mig osund. Måste försöka hitta tillbaka till träning och sundare matvanor.
Inser att alkoholens dövande effekter försöker jag nu döva med chips... Vill försöka satsa på att finna frid i mig själv utan varken vin eller ersättningsmat!
Nu är sommaren slut. Semestern var (faktiskt!) magisk trots att det inte var en droppe alkohol involverad! Ingen ångest & inget dåligt samvete! Underbart. Men jag ska erkänna att jag till och från känner en viss "gråhet". Saknar den där upprymdheten som man får av de första två glas vin.... Men som kloka P31415 påpekade att det gäller att tänka på vad man vinner när man avstår. Vinsten är så mycket högre än kostnaden. Och så är det faktiskt. Det är lätt att glömma och då är forumet en riktigt livlina där man blir påmind om hur verkligheten ser ut!
Har jobbat nu i två veckor. Känner att jag kan jobba mer fokuserat och ta det ansvar som jag har betalt för att göra! Det är också ångest reducerande. Med facit i hand så var det enormt oansvarig att gå till jobbet bakis. Det hade kunnat ge fatala konsekvenser. Hemskt att vara i klorna på alkoholdjävulen.

Igår var vi bjudna på middag hon några vänner. Det visade sig vara en kräftskiva (de hade glömt att nämna de till mig) och jag kände genast att jag surnade till. De vet att jag inte dricker och just kräftskiva är mer eller mindre ett tillfälle att dricka stora mängder sprit. Alla andra inbjudna var tydligen införstådda. Jag hade med mig alkoholfritt alternativ och gick hem vid 21. Så fick det bli.

Nej, nu ska jag sluta svamla.
Lycka till all ni som kämpar. Ha en mysig helg och passa på att njut av den sista sensommar värmen. ???

Krumeluren

Skrev förra veckan att jag har hållet mig nykter i 15 veckor men det visade sig "bara" vara 14 veckor. Idag är det 15 veckor.
Det rullar på.... Det går egentligen bra, känner inget större sug efter alkohol men kan ibland längta efter upprymdheten som kommer efter ett par glas vin.
Men att slippa all ångest över att inte komma igår vad som sades kvällen innan, eller vem man pratat med, bokat in saker man inte kommer ihåg, listan kan göras lång... ja ni vet. Det är som alkoholterapeuten sa: visst det kostar att vara nykter men vinster är så mycket större - du betalar en femma men får en hundrig tillbaka!

Skam är väldigt energislukande! Det känns som om jag har skämts hela mitt liv. Jag har skämts för att jag har varit tjock, över min mamma som drack, över min uppväxt, att jag dricker för mycket etc etc. Än idag skäms jag över mig själv. Fast jag är anonym här har jag inte vågat skriva att även jag har genomgått en magsäcksoperation. Något som jag inte velat berättat för folk omkring mig för att jag skäms att jag gjort operationen... Var (eller när) ska det sluta. Det blir inte bättre av att skämmas, istället fortsätter man leva i någon slags förnekelse. Vore det inte bättre att omplacera energin till något mer konstruktivt? Bli mer ärlig och stå upp för mig och mina egna beslut. En tanke..?
Trevlig fortsatt kväll till er alla!

alkohol för att dämpa en massa negativa känslor, skam, osäkerhet, oro, otillräcklighet, mindervärdighetskomplex, etc. kanske man mår lite bättre medans denna psykoaktiva dryck verkar. Men då riskerar man att bli beroende, och då har man ytterligare en sak att skämmas för.
Detta är ännu en avigsida med alkoholen. Det är lite vinster i inledningen av "karriären", men stora förluster på sikt.

Det positiva är, att lyckas man ta sig ur beroendet, som är en av de svåraste utmaningarna för oss med alkoholproblem,
så är det ett jättelyft för oss. Då kan vi istället vara nöjda och stolta med oss själva. Och i denna kamp att bli oberoende,
lär vi oss en hel del om oss själva, och klarar förhoppningsvis bearbeta en del andra negativa känslor.

Grattis igen till 15 veckor. Du är c:a 1 vecka före mig på den "oberoende" stigen.

LenaNyman

Jag har tänkt på ditt senaste inlägg hela dan. Och jag är så jäkla glad över att du skrev det. Skam är ju ... fan, skam är en ren förlustaffär. Och det är så häftigt att se att du inte längre är så himla sugen på att gå i skammens ledband. Det är, Krumeluren, så vackert. Det är som att se något nytt och enastående födas.

Du är på väg att bli sannare. Och det är mirakulöst. Nej, jag överdriver inte. Jag tycker precis så.

Världens största puss till dig! Ja, eller kram; vilket du än föredrar.

Krumeluren

...kära Pi och LenaNyman❤️
Det värmer oerhört att läsa era svar. Ni är så kloka. Tack!
Ska försöka våga vara den jag är och inte döva all skam med kemiska substanser (läs alkohol!).
Det måste vara den sanna vägen❤️
Puss eller kram? Why choose? Jag tar bägge?❤️