Det är för mig den frågan jag brottas med som mest just nu, för vill jag leva utan ah? Kan jag och vad i hela friden skulle jag göra utan, vem är jag utan?

Jag vill kunna njuta av vinet på fredag efter jobbet, lördag kväll... Är det möjligt?

Är det möjligt efter många års högkonsumtion dagligen (1-3 flaskor)? Högpresterande, sköter mitt jobb, vinet dämpar min stress och tar bort alla måsten. Utan vin är jag sur och vresig, med mott vin är jag glad och avstressad. Det är en ond ond cirkel. Ett glas slutar aldrig så, det går aldrig sluta. På lediga dagar börjar jag ofta med vinet, det är det första jag tänker på när jag vaknar.

Jag vill att mina barn ska ha sin mamma hela livet, mer engagerad och mer av allt utom vinet.

Men jag vet inte om jag är beredd att ge upp vinet helt, men hur hittar man balansen igen och blir som "normalt" folk? Min man säger att det är bara att göra, men vi har inte lyckats på flera år.

Allt känns som en ond cirkel och jag känner mig bara allt olyckligare, trots att jag har "allt".

Går det hitta en balans och hur???

Kram

Märtan

Jag har varit utan, varit vit förut i en månad och mer. Men aldrig har det känts på detta vis. Mentala biten är oerhört viktig och det är verkligen skillnad på att veta det och att agera med det som utgångspunkt.

Tror int det kommer dröja alltför länge innan jag kommer prova vin eller champagne igen, se om monstertankarna visar sig och våga stå upp mot dem. Nu inser jag att flera här skriker nej, att det går för fort. Men sån är Jag, i allt, på gott och ont. Men jag tänker när det blir tid inte göra samma misstag som förut, släppa garden och ge hän.

Jag vill aldrig bli "full" igen.... Aldrig bli trött och orkeslös av ah... Aldrig få ångest eller hjärtklappning... Aldrig prioritera flaskans innehåll.

Kunde druckit ikväll, men nej, det känns inte rätt och då är det inte det. Jag ser fram emot morgondagen, ser fram emot att natta barnen och sedan pussa dem 2h efter att de somnat. Det blir te och en film och en pigg utvilad morgondag.

Märtan

Åhh den missade jag, kanske värt att se på play? Såg million dollar baby på Netflix istället... Kan varmt rekommendera ett Pukka te, äpple kanel.

Min hjärnanspinner på som vanligt, det här med beroende är väldigt intressant när man grottar sig lite i det. Just nu är jag inne och snurrar i tankar som Vad man egentligen är just beroende av. När man slutar röka tex går ju gift rätt snabbt ir kroppen, men vanans makt har skapat ett beroende, bl a. Funderar lite på om det är lite liknade för mig med alkohol, att jag är mer beroende av att vara beroende än just alkoholen i sig. Därav kicksökandet etc.

Att hälla upp ett glas är (var) ju otroligt lugnande... Man kunde vara sur en dag när man inte skulle dricka men så fort man kom på något eller ändrade det beslutet så ändrades humöret i samma sekund. Det räckte med vetskapen om att dricka, inte drickat i sig, som skapade lugn, lättnad mm.

Det är väl lite detta jag kommer ha med mig när jag återigen introducerar ah i mitt liv, det är ju det jag önskar. Att möta dessa tankar och skapade behov? Blir jag lättad av beslutet, isf varför och vad kan jag göra annorlunda för att uppnå samma känsla. Ah måste bli som en god måltid, något man uppskattar men inte låter livet cirkulera runt. Alla vet vi ju att det första runt, salongsberusningen är härlig men att det därefter går överstyr, iallafall har jag inte satt gränser för mig själv vilket jag tror kommer vara viktigt framöver. Att tydliggöra varje känsla och inte släppa garden.

Lite virrvarr från mig

Märtan

Igår delade jag och maken lite vin och lite bubbel. Härligt på många vis men jag släppt aldrig garden och därmed fanns många tankar med hela tiden. Aldrig har jag analyserat mitt drickande, eller makens för del delen, så mycket.

4v vit blev det, tänker inte tävla i tid, jag är tacksam och nöjd.

Summan då? Det bubbel jag tidigare älskat var blaskigt och ovärt, blir inte igen. Min första reflektion var att koncentrationsförmågan snabbt påverkas, mycket irriterande. Hos mannen såg jag fler förändringar än hos mig själv då han direkt ville normalisera drickan igen, förvisso till helger men ändå. En varningssignal anser jag. För mig infann sig känslan av att släppa, bara vila snabbt. Så fort man tar glaset till mun slutar med andra ord den dagen, faktiskt trist!

Med garden uppe lyckades jag med en kväll av måtta, men det var verkligen med eftertanke. När gubben somnade stod ett glas kvar, i vanliga fall hade jag glatt sörplat i mig detta, nu hällde jag hellre ut det i vasken, det hade blivit för mycket. Det gäller att aldrig passera salongsberusningen, det är ju så lätt att bli fartblind.

Det var gott med vin, jag ångrar mig inte. Men gårdagen visade vikten av att hålla garden och medvetandet högt. Det är int många positiva saker med ah, int många fördelar utöver salongskänslan och den goda smaken. Njutningstiden är kort om man inte är vaksam. Det fanns en kort sekund av känsla att "jag vill ha mer, mest" men den omhändertog jag med återkopplingar till hur det har varit och dit vill jag aldrig igen.

Märtan

Igen...

Sen förra sommarens försök är jag återigen på ruta 1. En enorm besvikelse. Försöket att återintroducera ah ihop med extrem stress, sjuk livssituation mm pallade jag inte trycket. Gick tillbaks till samma mönster som tidigare.

Just nu vill jag återigen hitta tillbaks till livet, ett liv utan ah, eller iallafall inte styrs av ah.

Jag vågar inte sluta helt på en gång, mina anstinensbesvär är extremt starka, jag fungerar inte längre fysiskt. Jag måste trappa ner några dagar och sen sluta helt. Lurar jag mig själv igen? Jag vet inte, men vad ska jag göra?

Jag vill inte detta, jag vill inte styras så här av ah. Känner ibland att jag "måste" dricka för att fungera, vare sig jag vill eller inte. Jag är ärligt talat så himla trött....

Märtan

Inatt kunde jag inte sova mer än 1h. Drack mer samlat, eftertänksamt och mindre igår. Däckade inte utan tog en dusch och gick och la mig. Sömnen är fruktansvärd.

Hällde upp första glaset kl5, och det är nu efter 3 1/2 timma inte helt slut. Eftertänksamhet. Rädsla.

Kommer ta ett glas till, men det är inte ens i närheten av hur en normal kväll efter jobbet ser ut. Jag bävar inför ytterligare en sömnlös natt badandes i svett och mardrömmar. Jag är rädd att hela systemet kroknar om jag går från extremt till inget. Beslutet måste komma inifrån och jag vet inte hur jag ska fatta det än....

Min svidande lever skrämmer mig, abstinensen skrämmer mig, förändringen skrämmer mig, rastlösheten och känslan av tristess utan ah skrämmer mig nåt så helvetiskt.