Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

med en mugg kaffe, ett pipstopp med en väldoftande aromatisk tobak, och en pris snus efter det, ger en lugn och harmonisk stund att göra förnuftiga val inför den kommande dagen. Jag väljer att skänka den här dagen som en nykter dag till mig själv, att lägga till raden av dagar jag redan uppnått.

En rofylld stund på morgonen ger en lugn och harmonisk start på dagen, samt tid för eftertanke och förnuftiga val. Man får en stabil grund att låta dagen starta från.

I går var det soligt och vackert. Då passade jag på att ta en promenad i det härliga sensommarvädret. En stärkande promenad tidigt en lördagsförmiddag var något jag aldrig gjorde under en dryckesperiod. Efter promenaden åkte jag med en stadsbuss, för att se hur det fungerade efter omläggning av både linjer och tidtabeller här på orten. När jag åkte åt ena hållet var det strax före det magiska ögonblicket när en viss inrättning öppnar En del medmänniskor som klev av bussen vid den berömda butiken, såg slitna och tärda ut, och sedan stressade ut när de skyndade mot butikens port. Det slog mig då att det finns en massa göromål och situationer som jag slipper som nykter. Jag slipper springa på bolaget, slipper att försöka dölja mitt tillstånd inför personen i kassan, slipper det pinsamma att det var samma person i kassan 2-3 dagar tidigare, slipper stressen att snabbt börja vända kurvan för promillehalten uppåt med de nyinköpta varorna. I stället har jag så många andra valmöjligheter när det gäller sysselsättning. Jag valde att åka vidare med bussen, och kliva av i närheten av ett café. Där gick jag in och köpte kaffe med lite gott tilltugg, sedan satt jag där länge och läste i en medhavd bok. Det behövs ibland inte några dyra eller avancerade aktiviteter för att fördriva några timmar en lördag.

Tilläggas kan, att när jag skulle åka tillbaka hemåt med bussen, visade det sig att det bara fanns busshållplatser på ena sidan vägen, för resande åt ena hållet. Så det var inget annat än att ställa sig på ett godtyckligt ställe längs vägen, och vinka åt bussen att stanna när den kom. Lite orolig blev jag, för bussar stannar väl inte hur som helst och plockar upp folk. Men det gick bra, det var samma trevliga kvinnliga chaufför som hade kört bussen ett par timmar tidigare. Hon stannade bussen så jag kunde kliva ombord och jag påtalade problemet om de saknade hållplatserna. Hon svarade skrattande att hon upptäckt detta under första turen längs den aktuella busslinjen, och att det väl var något som glömts eller tappats bort vid omläggningen av busslinjerna.
Busshållplatser är en sak, men jag för min del hoppas att jag aldrig tappar eller glömmer bort nykterheten.

Hoppas ni alla får en bra söndag och inte glömmer eller tappar bort att sträva efter en nykter tillvaro

Passar på att tacka för dina inlägg också när jag är på gång! Jag läser och gillar och önskar dig en fin dag! /mt

Jag läser att flera här inne idag förklarar vad deras nickname betyder eller varför de valts. Då får väl jag bidra med mitt.

Pi är ett irrationellt tal. Livet i allmänhet, och som missbrukare av alkohol i synnerhet, är irrationellt.

Det går inte att skriva ut hela pi som ett decimaltal då det är oändligt, och därmed inte överblickbart, men det går ofta bra med några siffror, där 3 1 4 1 5 är de fem första.
Att tänka att man aldrig ska dricka mer, kan te sig oöverblickbart, bättre då att ta någon, eller några, dagar i taget.

En sekvens med siffror utplockat ur ett tal, kan verka vara helt slumpmässiga. Men det är de självklart inte. Skulle man ändra på en siffra, så är det inte längre samma irrationella tal. Varje siffra är unik för just detta irrationella tal.
Sekvenser valda från två olika irrationella tal kan vara lika, men tar man med en siffra till ur båda så är de inte längre lika.
En människa är en oerhört komplex materieklump av organisk materia med förmåga att känna och tänka. Varje liten byggsten; cell, gen, tanke eller erfarenhet, är unik för just den människan.
Två människor kan verka lika, och deras livsöden kan verka lika. I grova drag kan de verka vara lika, men var och en av dem är unik.
Generella lösningar för vad en människa ska göra i en viss livssituation kan därför bara gälla i ungefärliga drag, men kan inte vara en lösning som passar exakt.

Jag vet ju vad pi (sökte förgäves symbolen) är men vilken fantastisk koppling till oss människor. Åh, så mycket jag kämpat här med att få ihop de gemensamma kännetecknen hos beroendet/missbruket/alkoholismen - hos alkoholisten - som sjukdom med min övertygelse om att varje människa är unik. Nu bjöd du på ett helt gruslass med argument. Tack❣

med en dag i taget. Lite längtan och sug efter alkohol drabbar mig dagligen, men då min högsta önskan är att bevara nykterheten och leva utan alkohol, samt att jag aldrig räcker ut handen efter det första glaset, så fortsätter de nyktra dagarna att samlas på en växande obruten linje.
För varje dag som går blir man dessutom lite säkrare och tryggare.

Ha en bra dag alla

ett par pipstopp, en promenad, ett cafébesök, lite städning och klädtvätt, lite god mat och lite avkoppling.
Lite lagom med aktiviteter för en som värnar sin nykterhet.

Ha en bra och stillsam lördag ni också

sådant att jag börjar känna en större trygghet och säkerhet i nykterheten. Jag har varit nykter såpass länge nu, 90 dagar i dag, att jag inte på något vis vill rasera och börja om. Jag har också förberett mig så väl mentalt, att de sug som kommer att drabba mig under hösten p.g.a. stress och trötthet orsakat av mitt jobb, varken kommer som en överraskning eller kommer att rubba min nykterhet. Dessutom har jag ju tidigare erfarenheter av att bryta med alkoholen. Jag vet att man blir säkrare allt eftersom tiden går.
Den här ökade tryggheten gör att jag kan slappna av lite mer mentalt, vilket gör att den inre stressen minskar. Förhoppningsvis kommer jag därmed att få mer ork över till att tåla den yttre stressen bättre. Den stressen som jag inte kan påverka själv.
Nej, jag är inte så korttänkt och oerfaren att jag släpper garden helt och ramlar dit. Det är inget hafsverk att bygga upp en hållbar nykterhet. När det varit ett hårt drickande i många år för att utveckla ett beroende, blir man inte fri på några veckor eller månader. Så jag tar fortfarande små steg framåt, men de är säkrare.
Tryggheten jag upplever baseras på känsla. Men ännu viktigare, de verktyg jag använder vet jag sedan tidigare att de fungerar. Och nu är de mer finslipade. Och de har fungerat felfritt i 90 dagar nu. Det ger ökad trygghet.
Så jag fortsätter framåt på den nyktra stigen, och nu med lite säkrare steg. Stigen är jämnare. Jag kan sträcka på mig lite, och vågar rikta blicken längre fram. Nästan ända till horisonten. Mot framtiden och befrielsen. Utan alkohol.

Hoppas ni också strävar efter att försöka gå säkrare på den alkoholfria stigen

napalosrot

Pi31415, grattis till 90d och god fortsättning. I början på året när jag nådde 90d drack jag en flaska vin för att jag trodde att jag då kunde hantera det. 90d är väldigt bra gjort och en bra milstolpe.

Lilablå

Hej alla kämpar!
Det är första gången jag hittat hit. Jag har kämpat med alkoholen i många år det eskalerade när jag gjorde en magsäck operation,, ersatte ett missbruk med ett annat!! Jag har slutat många gånger , gått i terapi ätit medicin men tyvärr har jag trillat dit igen ... Men nu har jag bestämt mig och det har känts bra att läsa alla inlägg och veta att man inte ensam.
Jag ska kontakta AA jag tror jag behöver prata men någon som är i samma situation. Jag beundrar er alla som kämpar??

hit till forumet. Bra att du bestämt dig för att sluta med alkoholen.
Om du startar en egen tråd, kan du använda den som en slags "tillfrisknings-dagbok",
som du kan gå tillbaka i och läsa hur din nykterhet utvecklas.
Det ger också väldigt mycket positivt att läsa i andras trådar.

För 3 månader sedan genomled jag en mycket hemsk dag. Hade så svåra skakningar så att jag knappt kunde dricka ur en mugg med båda händerna, svåra och smärtsamma kramper i benen, tung och ojämn hjärtrytm. En natt utan sömn, några nätter med bara lite ytlig slummer i någon timme. Men värst av allt, en tjock och kvävande ångest. Den av alkohol skapade nattsvarta ångesten.
Skakningarna och kramperna gav med sig på något dygn, ångesten avtog betydligt långsammare och klingade inte av förrän flera veckor senare.

Jag är verkligen glad idag för att jag tog beslutet att påbörja ett nyktert liv. Och som jag skrev i söndags, så känner jag mig säkrare och tryggare nu i nykterheten. Däremot borde stressen, arbetsbördan och den dåliga psykosociala miljön på mitt arbete få mig att svaja och komma ur balans. Men så är det inte, åtminstone inte nu. Kan det möjligen ha att göra med att jag genom arbetet med mig själv och min alkoholism, fått mig att kunna hålla lite distans till allt negativt på jobbet. På ett liknande sätt som att jag har en klar distans till alkoholen, den finns bara utanför mig, i världen utanför mig, på minst en armlängds avstånd. Det negativa på jobbet som jag kan undvika, dras jag inte med i. Jag sköter mitt och håller en viss distans.
Ja, man får väl se. Hösten och vintern är lång, mycket stress och sömnbrist ska man igenom. Men just nu känns det bra ut. Och påminnelser om tidigare dåligt mående p.g.a. alkoholen kan vara nyttiga.

Hoppas att ni påminner er ibland, och att ni klarar av att ha en hälsosam distans till alkoholen (minst en armlängd)

och råd med napalosrot tidigare idag. Fick bra tankar tillbaka. Det är ju det som är det fina med detta forum, vi kan utbyta idéer, tankar och råd.

Det handlade om detta med hur man ska förhålla sig till de luriga sugen när man ska leva nykter. Jag har utvecklat detta tidigare (#17), men kör en förkortad variant här (även som en påminnelse till mig själv).

I början på mitt förra försök att bli nykter alkoholist (det som höll i 16 år), var mitt största problem detta hur jag skulle förhålla mig till sugen efter alkohol.

Jag var livrädd för att sugen efter alkohol skulle sätta in. Jag hade ju varit periodare och alltid ramlat dit när de starka sugen kom. Så vad skulle jag ta mig till?
Tänkte på olika aktivitetsflykter, eller geografiska flykter. Men det skulle inte hjälpa i längden. Till slut kom jag fram till att det inte var drifter och processer inombords som jag skulle vara rädd för. För i så fall var jag ju rädd för mig själv. Och man kan inte fly från sig själv.
Det som var det farliga var alkoholen. Den skulle jag vara skräckslagen för.
Så kampen skulle vara att se till att alkohol aldrig kom in i mig. Den skulle jag alltid ha på minst en armlängds avstånd.
Sug och längtan efter alkohol skulle jag däremot vara tvungen att acceptera, acceptera att det var en naturlig process inom mig p.g.a. tidigare drickande och alkoholberoende.

När jag drabbades av ett sug någon vecka senare, och tänkte dessa tankar, samt tänkte ”jag ska inte sträcka ut handen efter glaset”, så klingade suget av. Jag kände då en närmast euforisk lycka över att jag kunde klara av sugen. Jag behövde inte vara rädd för dem. Det var alkoholen som var farlig, inte något inom mig.

Jag kör med samma tankebanor nu denna gång. Åtskilliga sug har jag klarat av (senast flera kraftiga i fredags), och börjar känna mig trygg i nykterheten.

Man är inte förlorad och måste börja dricka för att man får sug, man är förlorad och börjar dricka när man sträcker ut handen efter det första glaset.

God morgon Pi,

fast för dig är det väl redan lunchdags - du brukar skriva i ottan! :-)

Vill bara säga att det du skriver i #211 (och över allt annars också för den delen) är mycket klokt. Bra tänk att man inte ska vara rädd för suget, för det kommer hur man än vrider och vänder på det. Däremot bör man istället vara rädd för alkoholen, eftersom det är den som gör att det går åt h-vete. Gillar den tanken.

Ha en fin dag Pi!

och uppskattningen av mina rader Muränan. Det värmer och stärker.

Jag läser och tar del av många av de kloka saker som skrivs i din tråd också. Där finns mycket tänkvärt och givande.
På sistone läser jag även med gåshud. En vrålande och saxkastande PMS-muräna ingjuter respekt.
Där blir Johnny Depps Scissorhands rejält akterseglad.

nittionio dagar på raken då det under stilla morgonstunder gjorts bra val och tagits förnuftiga beslut. Som hållit tillbaka handen från att sträckas efter glas med farliga vätskor. Oavsett vad som hänt, oavsett hur jag mått, oavsett tankar på öl, vin eller sprit, oavsett hur starka sug jag drabbats av. Allt för att bevara nykterheten. Allt för ett bättre mående och tryggare liv.
Så för hundrade morgonen i rad tar jag idag återigen beslutet att ingen hand ska sträckas ut efter något glas med alkohol. Ett steg och en dag i taget har blivit hundra, när denna dag har passerat.