av Sskankan

Är ny här, har läst en del trådar de senaste dagarna. Det är lätt att fastna eftersom jag känner igen så mycket! Jag önskar att jag hittat denna sida för flera år sedan bara!
Jag valde att separera från min sambo för 1,5 år sedan. Vi har 2 barn ihop, 4 och 6 år gamla nu. Så ja, det krävdes MYCKET kraft och mod för mig att ta beslut om att lämna!!!
I mitt fall var det inte bara alkoholen som avgjorde mitt beslut om separation men det hade stor betydelse för mitt mående.
Så här något år efter allt hände så inser jag mer och mer hur hans mående (depressiv och mkt ångest) samt hans sätt att dricka alkohol för att döva sin ångest påverkade mitt mående. Vi hamnade i en otroligt destruktiv relation med tillslut konflikter om allt kändes det som.
Innan vi fick barn hade vi en bra relation. Men efter barn nummer två blev allt riktigt jobbigt! Jag kände rätt tidigt att denna relation inte var bra men ville inte lämna pga barnen. Så vi kämpade på ett par år tills jag tog beslutet att flytta.
Vi flyttade till min hemort och jag skaffade nytt jobb och barnen ny förskola/skola. Nu har även mitt ex/deras far fått jobb på samma ort och flyttat hit (till eget boende).
Vi har barnen växelvis utifrån hans arbetstider (skift).
Jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett par tre år sedan. Det var rätt beslut.

Det jag fortfarande kämpar med är dock oron för barnen. Han har aldrig vad jag sett misskött barnen eller gjort dem illa. Däremot är ju hans mående inte alls stabilt och just nu dricker han igen (han har tagit antabus i omgångar men inte nu). Han dricker även när han har barnen (oftast öl och blir påverkad men inte redlös). Jag undrar var man kan sätta en gräns för honom? Kan jag säga att han inte får dricka när han har barnen? Även om han skulle säga det så vet jag ju inte hur det är där hemma? Jag skulle så gärna vilja kommunicera med honom om detta. Men det är svårt. Vill inte riva upp massa gammalt. Vill bara må bra och att barnen ska vara trygga hos sin mamma respektive pappa. Kom gärna med infallsvinklar när det gäller barnens boende hos sin pappa. Ska man tolerera att han alls dricker när de är där? Kan man "göra upp med någon utifrån" typ en familjerådgivare? (Vill inte blanda in socialen). Hur har ni andra med små barn gjort efter separation?
Varm kram till er alla andra!

Rosette
fre, 2016-09-09 - 15:46

Du har hittat hit och läst och önskar du hittat forumet tidigare. Du har separerat sedan 1,5 år och är helt nöjd med beslutet. Nu bor du och pappan till era barn på samma ort och oro finns för hans nuvarande mående och hur han dricker nu. Du har tankar om hur du kan hantera när han har barnen, du vill kommunicera med honom.

Bra att du skriver och läser här. Ta kontakt med familjerådgivare är det många som gör. Att kommunicera med honom låter ju som en väldigt klok idé.
Har du fler idéer om vad du tänker skulle vara hjälpsamt? och vad skulle kännas bra för dig i det här läget?

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas det finns någon eller några som kan ge dig goda tips.

I kommunen finns alltid stöd, att ringa för ett samtal går ju att göra helt anonymt, så kan de kanske bäst svara på om de kan erbjuda familjerådgivning eller liknade.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sskankan
lör, 2016-09-10 - 22:16

Tack för ditt svar Rosette!
Det känns bra att ha öppnat upp på detta forum. Ens verklighet blir med ens tydligare. På ett positivt sätt.
Jag ska kolla vem jag ska ringa i kommunen här. Bara höra mig för till och börja med. Ska dessutom kolla med mitt ex om vi kan prata lite om detta. Mitt dilemma är hur jag ska ta upp det med honom utan att han direkt sätter "taggarna utåt".?!
Skriver mer en annan gång.
Godnatt

Lyra
sön, 2016-09-11 - 10:01

Hej sskankan!
Våra situationer verkar vara väldigt lika. Men du har kommit en bit längre än mig då min separation är framför mig men nödvändig. Jag har blandat in kommunen. Socialtjänsten som det ju heter låter skrämmande i mina öron men i all röra har tror jag att de blir min räddning. Om alla korten är på bordet så blir ju lögnerna genomskinliga. Min man satte sig totalt på tvären till en början. Menade att nu var det kört för att jag berättade för nån utomstående och att det var mitt fel för de skulle ta barnen ifrån oss.

Så blev det inte.. Jag har fått terapi genom dem, så även han, tyvärr så väljer han tidvis flaskan oavsett. Även med socialens "ögon" på oss. Han hövdar att han kan sluta när han vill. Jag har ställt krav att han aldrig får dricka ensam med barnen och den här gånger är förtroende helt brutet.

Visst det kommer eventuellt bli fruktansvärt. Om det är så att den missbrukande föräldern sätter sig helt på tvären och bara ska försvåra för dig. Men mitt tips är att oavsett hur skrämmande det känns sök hjälp hos kommunen/socialen berätta allt, använd deras hjälp. Antingen tar ditt ex emot detta bra och det fungerar. Om inte så finns ju alla dina farhågor redan dokumenterade och du slipper kämpa helt ensam och dessutom börja helt från början när allt är som värst.

Som min nioåring sa till sin pappa i våras " det är olagligt att dricka med sina barn! Det är ju olagligt att dricka när man kör bil och barn är ju faktiskt mycket viktigare än en bil, eller hur pappa?

Känn dig stolt över allt du gjort hittills! Lita på din magkänsla! Du är inte paranoid och kontrollerade, du säkrar upp för era barns skull när han inte har den förmågan.

Sskankan
sön, 2016-09-11 - 22:23

Tack för att du läst och för att du svarat!
Jag skriver mer imorgon.
Kram!

aeromagnus
mån, 2016-09-12 - 05:57

Jag har kunnat dricka normalt i 15 år men när min son kom så hände något. Jag vet inte vad men jag och min psykolog tror att det har med ansvar och frihet att göra samt en del underliggande faktorer som flykt från just frihet och ansvar. Utan barn är man i princip fri att välja men när barnet kommer så fylls vi av ansvar. En del vill fly, det gjorde jag. Jag älskar min son över allt annat och ångrar inte att jag skaffade honom, inte hans fel att jag blev alkoholist. Mitt perspektiv på mitt missbruk. Du gjorde rätt i att bryta relationen. Att hålla ihop för barnen är ingen bra lösning för varken barnen eller er som föräldrar.

Sskankan
mån, 2016-09-12 - 08:14

Tack för att du läst och delat dina erfarenheter.
Jag har förstått att det här med frihet och ansvar är väsentliga ord i detta. Jag upplevde att barnens pappa flydde från ansvar hela tiden varje gång han öppnade en ölburk. Detta fick mig att utveckla ett behov av att ha det mest perfekta ansvarstagandet gentemot barnen (och även honom). Jag blev ju galen av oro och kontrollbehovet tog över vår relation.
Jag gick hos psykolog (året innan separationen) och behandlade min depression men vi pratade inte om medberoende då. Men jag ser ju nu när jag kommit en bit på vägen att jag troligen var medberoende, eller vad tror ni andra? Kan man leva nära en med missbruk utan att bli medberoende?
Ska läsa din tråd Aeromagnus, har inte hunnit läsa alla...
Kram

Ärligbesvärlig1
mån, 2016-09-12 - 20:20

Hej! Jag tycker nog att du kan kräva att han är nykter när han har barnen! Om han går att resonera med och förstår nåt så kan du ju skriva ut info om hur barn påverkas av onyktra människor runt sig, särskilt en förälder!
En sak som jag tycker är bra att fråga sig är om man skulle anlita en berusad barnvakt. Det skulle man ju aldrig i livet. Va skönt att ni flyttat isär och att du mår bättre :) 6 månader sen för min del och jag åker berg och dalbana.