Är ny här, har läst en del trådar de senaste dagarna. Det är lätt att fastna eftersom jag känner igen så mycket! Jag önskar att jag hittat denna sida för flera år sedan bara!
Jag valde att separera från min sambo för 1,5 år sedan. Vi har 2 barn ihop, 4 och 6 år gamla nu. Så ja, det krävdes MYCKET kraft och mod för mig att ta beslut om att lämna!!!
I mitt fall var det inte bara alkoholen som avgjorde mitt beslut om separation men det hade stor betydelse för mitt mående.
Så här något år efter allt hände så inser jag mer och mer hur hans mående (depressiv och mkt ångest) samt hans sätt att dricka alkohol för att döva sin ångest påverkade mitt mående. Vi hamnade i en otroligt destruktiv relation med tillslut konflikter om allt kändes det som.
Innan vi fick barn hade vi en bra relation. Men efter barn nummer två blev allt riktigt jobbigt! Jag kände rätt tidigt att denna relation inte var bra men ville inte lämna pga barnen. Så vi kämpade på ett par år tills jag tog beslutet att flytta.
Vi flyttade till min hemort och jag skaffade nytt jobb och barnen ny förskola/skola. Nu har även mitt ex/deras far fått jobb på samma ort och flyttat hit (till eget boende).
Vi har barnen växelvis utifrån hans arbetstider (skift).
Jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett par tre år sedan. Det var rätt beslut.
Det jag fortfarande kämpar med är dock oron för barnen. Han har aldrig vad jag sett misskött barnen eller gjort dem illa. Däremot är ju hans mående inte alls stabilt och just nu dricker han igen (han har tagit antabus i omgångar men inte nu). Han dricker även när han har barnen (oftast öl och blir påverkad men inte redlös). Jag undrar var man kan sätta en gräns för honom? Kan jag säga att han inte får dricka när han har barnen? Även om han skulle säga det så vet jag ju inte hur det är där hemma? Jag skulle så gärna vilja kommunicera med honom om detta. Men det är svårt. Vill inte riva upp massa gammalt. Vill bara må bra och att barnen ska vara trygga hos sin mamma respektive pappa. Kom gärna med infallsvinklar när det gäller barnens boende hos sin pappa. Ska man tolerera att han alls dricker när de är där? Kan man "göra upp med någon utifrån" typ en familjerådgivare? (Vill inte blanda in socialen). Hur har ni andra med små barn gjort efter separation?
Varm kram till er alla andra!