av heueh

Hej alla!
Jag har suttit här och läst trådar i flera timmar. Jag är imponerad av den visdom och medmänsklighet som finns här. Själv har jag svårt att se mig själv som något annat än en stor idiot just nu. I mars hade jag två år nykter och valde att fira det med ett par flaskor vin. Så höll jag upp ett par veckor innan nästa gång. Därefter blev det tätare mellan gångerna och större volymer. Nu sitter jag här med ångesten och känslan av värdelöshet. Sedan i onsdags har jag druckit tre liter starksprit och två liter stark cider. Och inte har jag ätit något heller. Det är dags att jag tar det här på allvar. Jag har varit alkis sedan 1989 och bara gjort två uppehåll, det första i sju år och så nu det här sista i två år. Jag har skött jobbet dock, har begränsat drickandet till ledig tid. Men nu börjar pensionen närma sig och paniken kommer som ett brev på posten. Om jag tar ett återfall som pensionär, när jag inte längre har ett jobb som begränsar mitt drickande, kommer jag att överleva? Jag har provat det mesta under min karriär, AA, psykiater, KBT, Antabus etc. utan något långvarigt resultat. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste hitta boten inom mig själv.
Förlåt om jag skriver osammanhängande, jag är inte van.

Levande
mån, 2016-09-19 - 08:43

Du tänker släppa med dig saker du aldrig använder, rådet passa på att rensa.
Är konstigt att man har så svårt att släppa saker, jag tränar på detta nu.
Härligt att din son kommer att bo hos dig ett tag, sådan värdefull tid
Ha en fin måndag

heueh
tis, 2016-09-20 - 06:13

har jag läst någonstans. Så om en vecka lär jag vara tämligen härdad. Alternativet vill jag inte tänka på. Jag åker utomlands på jobb på torsdag morgon, hyresvärden ska ha visning på min lägenhet nästa vecka, jag har massor att fixa på jobbet innan jag åker och dessutom ska min son flytta upp hit i morgon. Så nu ska jag städa hela lägenheten, flytta upp sonen och på något sätt få in 16 timmars arbete på två dagar. Tack och lov att jag är nykter.

Jag har gjort sådant förut, även som bakfull, men de senaste två åren har jag lyckats dra ner på tempot och kunnat ta en sak i taget. Det är ett sätt att leva som jag trivs med, jag mår som allra bäst när jag har tid att reflektera, att planera och göra saker i lugn och ro. Inte att få livets alla avigsidor slängda i huvudet som ett ton tegelstenar. T.o.m. nu sitter jag och sneglar på klockan, jag ska vara på jobbet om en halvtimme och måste hinna få i mig lite frukost innan dess. Men den här stunden på forumet tullar jag inte på, det är den som håller mig vid mina sinnens fulla bruk. Jobbet får helt enkelt vänta.

Jag håller med dig, Levande, jag borde slänga en hel massa saker. Samtidigt vaknar min inre Joakim von Anka när jag tittar på alla de prylar som jag betalat för en gång i tiden. Inte kan jag väl slänga nåt, alla prylarna representerar ju en summa pengar. Jag har väldigt gott om plats i mitt nya hus, kanske ska jag ta ett rum och bygga en helgedom, en plats som är en hyllning till nykterheten? Ställa upp alla fylleköpta prylar, hänga upp alla visa citat jag samlat på mig på väggarna, ställa in en bekväm stol, en läslampa och ett gäng ljusstakar. En rum för reflektion och meditation. Låter knäppt kanske, vi får väl se hur jag gör.

Ha en bra dag!

Sisyfos
tis, 2016-09-20 - 07:23

Nä, låter perfekt! Sen kan du öppna rummet som museum åt oss och vi kan komma, sitta en stund, känna igen oss. Lyssna på dina anekdoter om livet med flaskan eller ännu hellre lyssna på dina livsbetraktelser från livet utan flaskan.
När livet lugnar ner sig igen kanske du ska skriva en bok? Skulle med glädje läsa.
Sen är det där med rensa el inte rensa en svår fråga tycker jag. Jag tror egentligen att livet skulle vara lättare utan alla "bra att ha" prylar som man samlar på sig, men jag har så svårt att göra mig av med saker. Det känns också som sånt slöseri, både avseende pengar och miljö. Ibland är det tur att man har lite begränsat med plats.

heueh
ons, 2016-09-21 - 05:51

på de som tagit sig in här redan i unga år och börjat ta tag i sitt problem. Annars verkar det ju som om medelåldern är hög bland de alkoholister som har kommit igång med förändringsarbetet på allvar. Kloka ungdomar måste jag säga. I mitt fall tog det ett bra tag innan jag insåg hur stort mitt problem var. När kroppen är ung är det ju lättare att handskas med bakfyllan, man kan jobba sig igenom den utan större bekymmer. Personligen tyckte jag inte de psykiska konsekvenserna blev så svåra heller, inte i närheten av vad de är nu.

Ofta, när jag var ute och jobbade, bar jag med mig en väska hela tiden. Jag sade till folk att den innehöll mitt pass och annat värdefullt och att jag inte ville lämna den ur sikte. Annat värdefullt var naturligtvis en flaska whisky och munskölj. Då och då smet jag in på en toalett och tog en klunk ur vardera flaskan, bara för att ta mig igenom dagen. Men jobbade gjorde jag, och det verkar som om ingen märkte något. Eller kanske dom inte brydde sig, jag var ju inte en anställd och jag gjorde mitt jobb. Idag skulle det där vara omöjligt. Men det är vatten under broarna nu, jag är innerligt tacksam att jag sent omsider har hittat hit.

Jag har en stor inglasad balkong, ett av fönstren brukar stå på glänt eftersom jag ofta går ut där och röker. Igår satt det en talgoxe där inne när jag kom ut. En liten livrädd stackare, som inget hellre ville än sprida vingarna ute i stora vida världen, men som inte förstod sig på det här med fönster. Jag började öppna så många av dem som möjligt för att ge honom en större chans och när jag vände mig om var han borta. Senare följde hunden mig ut och visade stort intresse för baksidan av en bänk och där satt den, den stackars fågeln, han hade gömt sig efter bästa förmåga. Några minuter senare fick han sin frihet. Att se honom flyga iväg gav mig en härlig känsla av att ha åstadkommit något. Att släppa ut den där fågeln värmde på ett sätt jag inte har upplevt på länge.

Ha en fin dag allihop!

heueh
tors, 2016-09-22 - 06:02

kommer att bli mitt umgänge den närmaste veckan. Jag ska till USA och jobba, om sex timmar sitter jag på flyget. I min bransch är det de ovan nämnda som utgör majoriteten av populationen. De kanske inte tillhör den intellektuella eliten, men dom jobbar hårt och lever ett enkelt liv. Jag känner en gosse som, förutom att han är mekaniker till vardags, också driver ett organiskt jordbruk. Han har kor, hjortar, emus, höns och en hel del annat. För att få det att fungera jobbar han dagtid och hans hustru jobbar natt. Sådana är dom, alltid sysselsatta med något.

Många gånger har jag stannat till vid en bar tillsammans med honom och hans arbetskamrater, efter jobbet, för att snacka och varva ner. Det är så dom lever, att dra i sig ett sexpack var kväll är helt normalt. Just den här mannens hustru jobbar dessutom på Det Stora Bryggeriet, det som syns i samband med nästan alla amerikanska sportevenemang. En av förmånerna där är att de anställda får släpa hem en generös ranson av företagets produkter varje vecka. Längs en långvägg i hans garage står ölförpackningarna staplade från golv till tak. Jag har känt honom i 25 år nu och han har inte varken ökat eller minskat sitt drickande genom åren. Märkligt tycker jag.

Det här kommer självklart att bli en utmaning för mig under veckan som kommer. Samtidigt har jag ju gjort det förut, hållt mig nykter där alltså, så jag har gott hopp. På något sätt tycker jag det är lättare att stå emot "over there". Allt är så överdrivet på något sätt, reklamen pratar hela tiden om "easy drinking", det gäller att häva i sig så mycket som möjligt, öl ska smaka vatten för då är den lättare att dricka. Alla föreslår att gå ut och ta en öl hela tiden. Det blir så överväldigande att jag känner närmast avsmak för det.

Hursomhelst kommer det att bli lite si och så med skrivandet här på forumet den närmsta veckan. De flesta hotell har wifi, men det brukar vara lite si och så med täckningen på rummen. Mina morgnar är viktiga för mig dock, dom kommer jag inte att ge avkall på. Jag kommer att skriva varje dag ändå, strular det så får jag väl lägga upp veckans skriverier när jag kommer hem.

Ha en härlig vecka och på återhörande!

Sisyfos
tors, 2016-09-22 - 06:22

Innan jag hamnade här hade jag ett väldigt sunt förhållande till alkohol. Var tillsammans med en kille som levererade öl åt en av de större bryggerierna. Vill minnas att de kunde få med öl hem till helgen till förmånligt pris. Tror även att de kunde "fuska" med leveranserna ich att några av hans kollegor gjorde just det.
Vet att jag ifrågasatte både företagets a-policy och kollegornas moral. Tänk om jag fortsatt att vara så klok under åren. Jag har ju uppenbarligen vetat vilken risk det är... Fast på nåt konstigt sätt så tror man att det ska fungera för en själv och att man kan kontrollera. Svårt att se sig utifrån liksom. Undrar om bryggerierna här i Sverige har ändrat sona regler?

heueh
fre, 2016-09-23 - 04:25

efter drygt 20 timmar på resande fot. Jag var i god tid till flyget, så jag satte mig på ett fik och tog en kopp kaffe och tittade på folk. Det är en sysselsättning jag alltid har funnit roande, flygplatser verkar dra till sig en hel massa intressanta personer. Där finns ungdomarna som försöker verka världsvana trots att det är deras första tjänsteresa, där finns den gamla damen som ska hälsa på barnbarnen och inte är helt tillfreds med att dom har flyttat så långt bort, där finns jobbargänget som ska på mässa. Och många av dom sitter och dricker öl eller vin tidigt på förmiddagen. Det fick den lilla djävulen på min axel att vädra morgonluft.

Men så fick jag syn på en man, en man som kunde varit jag för några år sedan. Han kom från kassan med en öl i näven och satte kurs på ett avlägset bord i ett hörn. Han var lite för rak i ryggen, han gick lite för sakta, medveten om varje steg som om han balanserade på slak lina. Försiktigt ställde han ned ölen på bordet innan han satte sig. Två minuter senare var glaset tomt och han reste sig försiktigt och vandrade vidare mot nästa bar, en som han inte besökt än. Den synen fick djävulen att krypa tillbaka ner i sin håla och dra täcket över huvudet.

Resten av resan gick hur bra som helst, bortsett från att det är hemskt obekvämt att flyga nuförtiden. Den där mannen följde mig hela vägen och hjälpte mig att inse var jag inte vill vara här i livet. Jag undrar jag, kanske har jag en gång i tiden, när jag var den där mannen, hjälpt någon alkoholist att bibehålla sin nykterhet?

Ha en härlig dag, alla ni vars dag just ska börja. Min är på väg att ta slut, så för egen del är det godnatt nu.

Levande
fre, 2016-09-23 - 08:49

Full av beundran, får ont i magen bara jag tänker på flygplatser det är så starkt förknippad med alkohol.
Men om några dagar skall jag bryta den trenden och då kommer det kännas bättre.
Önskar dig en fin dag när det nu blir morgon hos dig

heueh
fre, 2016-09-23 - 12:39

är flygplatser starkt förknippade med alkohol. Och inte bara för oss, jag blev genuint överraskad när jag kom till Newark för första gången på åtta år. Det brukade vara ett eländigt ställe; ett sunkigt fik i något hörn och kanske en Burger King någonstans, skitiga plaststolar och ostädade toaletter. Nu; herredumilde, stället har blivit trendigt! Fräscht, rent, restauranger och dyra prylbutiker överallt. Och barer, barer, barer. Den terminal jag flög ifrån hade tre armar, i var arm fanns, förutom franska vinbarer och irländska pubar, en gigantisk bar mitt i smeten. Bardisken var åtminstone femton meter lång och där stod spritflaskor skuldra vid skuldra, som på en biograf, bakom varje flaska stod en annan lite högre upp, nio rader räknade jag till. Så många olika spritsorter visste jag inte att det fanns.

Jag var frestad att gå fram och fråga hur många det var, men jag tordes inte. Någon måtta får det vara. Nu sitter jag på ett hotell och skriver, ett som jag har bott på många gånger förut. Det har en kyl på rummet; jag valde alltid sådana hotell förr, för vem vill väl ha en varm öl på morgonen? Jag var tveksam till om jag skulle bo här nu igen, men så bestämde jag mig för att det kunde nog vara bra för mig. Det är det också, de minnen som väller upp är inga trevliga sådana, just nu sitter jag här och tänker på hur det brukade kännas att vakna bakfull efter fyra timmars sömn och en lång dag framför mig. Jag är så tacksam för att jag är nykter nu, jag kommer att kunna äta frukost, jag kommer att kunna köra till jobbet utan oro och jag kommer att få behålla min lunch.

Ha en fin dag allihop!

MA lin
fre, 2016-09-23 - 18:01

Varje morgon tar jag mig en kopp kaffe och sätter på datorn för att läsa dina rader. Du skriver helt fantastiskt och hjälper mig hålla mig nykter. Vill egentligen bara tacka dig. :-)

heueh
lör, 2016-09-24 - 12:40

här på morgonen, tyvärr. Det Amerikanska samhället är helt anpassat till bilen, här finns inga trottoarer. Man kör överallt, även om man bara ska korsa gatan. Vill man ta en promenad kör man till en park och går där. Nu när man har blivit mer miljömedveten sitter man i en rävsax, hela infrastrukturen är baserad på biltrafik, det är praktiskt taget omöjligt att förändra utan att riva allt och börja om. Samhällena är zonindelade, man bor i en zon och jobbar i en annan. Att t.ex. cykla till jobbet är otänkbart, inte bara för att det inte finns några cykelbanor, det går bara inte att ta sig från en zon till en annan utan att åka på en motorväg. Stackare, bara de jänkare som varit i Europa vet vad dom går miste om.

Jag var och handlade lite snacks till kvällen igår. Här finns många stora livsmedelsaffärer, jag valde en som var specialiserad på organiskt och närproducerat. Precis som alla andra hade den en stor avdelning för drycker. Och precis som alla andra hade dom en "sommelier", en anställd som gått en tvådagars kurs och fått lära sig vilka olika vinsorter dom säljer. Det hela är väldigt förföriskt upplagt, där finns vinfat som bord, vinrankor i plast hänger från väggarna och man har regelbundna vinprovningar för kunderna. Det är så lätt att tro att det är helt normalt att släpa med sig en flaska vin hem var kväll, bara den är dyr nog. Jag känner mig väldigt stabil just nu, så det här är inget problem för mig, men jag skulle hata att vara i de där första skakiga dagarna av nykterhet i en sådan här miljö.

Jag saknar min hund. Jag vet ju att han har det bra, min yngsta son passar honom och han älskar den där hunden lika mycket som jag gör. Troligen kommer jag hem till en väldans bortskämd hund så småningom. Men det hjälps inte, jag saknar honom ändå.

Ha en fin dag allihop!

heueh
sön, 2016-09-25 - 12:46

Här har varit 32 grader varmt sedan jag kom hit, men i morse kom jag ut i rimligare temperaturer. Jag har i och för sig inget emot lite värme, men det blir jobbigt när man ska arbeta i en fabrik som saknar luftkonditionering och dessutom är fylld till bredden med maskiner som alstrar en massa värme. Eftersom jag inte är mager direkt så svettas jag som attan. Det där är övergående naturligtvis, efter någon vecka har man vant sig och tycker det är helt normalt. Jobbet gick bra här, jag löste ett problem dom har brottats med länge. Det känns alltid gott att svepa in och bli hyllad som hjälte, även om jag med mina 35 års erfarenhet har sett just det här problemet många gånger förut. Batman.

Jag klippte mig igår. Jag körde runt rätt länge och letade efter en sådan där polkagrisrandig skylt som fanns överallt förr och signalerade att här fanns en gubbe med sax. Jag hittade ingen, dom verkar ha fått ge vika för moderna tider. Nu är det Salon hit och Salon dit. Så jag gick in på en sådan, den visade sig vara flott och sofistikerad, eller kanske är dom alla sådana nuförtiden, vad vet väl jag. Hursomhelst, det första som hände var att jag blev erbjuden något att dricka; läsk, kaffe eller ett glas vin kanske? Det var en förskräcklig massa folk därinne, alla snackade dom med varandra som om dom var på ett cocktailparty, vinglas i handen, konstiga påsar på huvudet. Jag tackade nej till vinet och ställde in mig på att se ut som någon slags rymdvarelse när jag kom ut. Så blev det inte, jag ser helt normal ut, kanske tycker dom att gubbar ska se ut som gubbar och sparar kreativiteten till de unga och dumma.

Snart flyger jag vidare, nu bär det norrut, i princip. I flygtrafikens värld rör man sig mer i sicksack, det är ovanligt att man kan ta sig i en rak linje mellan två platser. Jag hade hellre kört, dit jag ska tar sex timmar med bil och flyget kommer att ta fyra med omlastningar och väntetider. Men nu bokar jag ju inte mina resor själv längre, och det är klart, sex timmar i bil är ju inte så kul det heller.

Ha en skön dag allihop!

heueh
mån, 2016-09-26 - 11:16

förändrade mina planer igår. Jag landade rätt sent, men hade ändå lite tid att åka och hälsa på min gode vän, han som har en bondgård. Men så hade en av hans grisar blivit sjuk, så han hade fullt upp med att köra den till veterinären och vadhelst man nu gör med en sjuk gris. Så jag blev kvar på hotellet. Inget dåligt hotell heller, numer. Jag minns när jag först började besöka den här staden för 20 år sedan. Då fanns det bara ett hotell här, det var ett litet ett, bara fem rum, det var ett sådant där hotell som saknar lobby, rummen vetter direkt mot en parkeringsplats. Nyckeln hämtar man på macken intill. Dörrarna var skeva och svåra att stänga, kackerlackorna kilade fram och tillbaka på nätterna och fönsterna skallrade när en långtradare körde förbi utanför. Men vad brydde jag mig, det var billigt och jag var ju ändå full var kväll.

Det stället är numera rivet och ersatt med ett nyare, ett med kanske trettio rum. Fräscht och modernt, inget att klaga på här. Jag har bott här förut, det har kyl på rummet och en micro, så det är idealiskt för supande. Då hade de också rum där rökning var tillåten, det finns inte på några hotell nuförtiden. Jag skulle ha väldigt svårt att upprätthålla någon form av drickande på moderna hotell, jag törs ju inte visa mig bland folk när jag är full, så att gå ut och röka i de senare stadierna av kvällen skulle bara inte hända. Det hade varit ett dilemma av rang, jag är så tacksam att jag inte behöver bekymra mig om den delen längre. Det är illa nog att behöva klä på sig bara för att man blir röksugen sent en kväll.

Jag ska äta frukost snart, inte på hotellet, här finns bara kaffe, utan på en Diner. Det är en gammaldags restaurang som har funnits här så länge staden har funnits. Ett sådant där ställe där man sitter vid en bardisk tillsammans med lastbilschaufförer och sopgubbar och käkar ägg och bacon.
Lite cool tycker jag.

Ha en härlig dag!

träningstanten52
mån, 2016-09-26 - 19:23

Du har kanske funderat många år på hur du ska klara att vara utan vinet, vodkan och annat drickbart. Och nu har du kanske hittat det som fungerar och gör det!
Ha en skön vecka och trevligt att läsa dina rader.

heueh
tis, 2016-09-27 - 13:42

Det är en korridor som sträcker sig över mellersta USA och är lekplats för en stor del av de tornados som drabbar landet varje år. Där befinner jag mig nu, efter en förmiddags arbete igår flög jag vidare hit ner till de stora slätterna. Här finns det skyddsrum i alla offentliga byggnader, från flygplatser till hotell, tydligt utmärkta med stora skyltar. Det är ju inte lugnande precis, men om en av de stora skulle slå till så är det läge att ta den på allvar. Jag har haft tur hittills, jag har varit i de här krokarna många gånger men aldrig behövt sitta och huka under markytan.

Jag slarvade igår, jag hade mycket att hinna med så jag stressade mer än vad som är bra för mig, dessutom skippade jag lunchen. Det blev bara en smörgås på flygplatsen. Som ett brev på posten kom då sugen, flera stycken. De var av den där otäcka sorten som börjar ack så oskyldigt; låt oss sitta ner där borta, mitt för baren, visst ser det väl mysigt ut att sitta med en öl framför sig och titta på tv, en liten en kan ju inte skada, kom igen nu, var inte så tråkig... Jag kom på att det enklaste sättet att handskas med dom var som jag handskas med telefonförsäljare; jag säger bara nej tack, jag är inte intresserad och så lägger jag på luren. Jag ger mig inte in i några diskussioner över huvud taget, påbörjar man en konversation blir det så mycket svårare att slingra sig ur.

Det är gott med en V8. Då talar jag inte om bilmotorer, utan en grönsaksjuice som jag tror inte säljs i Sverige. Den är nyttig som attan, väldigt god, och brukade vara mitt förstaval som tillnyktringsdricka. Nu dricker jag den ändå, det är ett bra och bekvämt sätt att få i sig en massa saker som är bra för kroppen, framför allt när man är på resa och det blir lite si och så med kosthållningen. Jag tror jag ska starta en kampanj på facebook för att övertala Campbell att börja sälja den i Sverige.

Ha en bra dag allihop!

heueh
ons, 2016-09-28 - 13:47

i säng. Jag har nått den ålder nu då ingen förväntar sig att jag ska jobba, rent fysiskt. Jag ska stå lite vid sidan av och peka med hela handen, ge råd och anvisningar och bara vara till hands. Så blev det inte igår, vi var kort om folk, så för första gången på länge krälade jag på golvet, klättrade på ställningar och släpade på tunga maskindelar. Kontorsjobb är underskattade. Jag var helt ledbruten när jag sent omsider kom till hotellet, smutsig från topp till tå, genomsvettig och grundligt trött. Jag lade mig ner att vila, bara för en liten stund, och vaknade fullt påklädd klockan två på natten.

För några år sedan hade det sett annorlunda ut. Jag hade satt mig framför tv'n och börjat hinka i mig diverse brända och destillerade drycker, så småningom slocknat i fåtöljen och mått därefter när jag vaknade. Jag kan inte säga att jag hoppade ur sängen med ett hurrarop i dag precis, men jag mår helt ok och det känns inte som om jag just har överlevt ett möte med en ilsken elefant. Hur i själva h.e kunde jag leva så? Det är en gåta för mig hur jag i så många år till den grad kunde misshandla min kropp och mitt psyke och ändå vara vid liv idag. Jag kan bara säga att jag är oändligt tacksam för att jag har hittat ett bättre sätt att leva och har en chans att njuta av ytterligare några år av medveten tillvaro.

Det är helt upp till mig. Allt jag behöver göra är att hålla mig nykter, efter allt jag har utsatt min stackars lekamen för genom åren som gått är det det minsta jag kan göra för att kompensera. När jag hade min sju år långa period av nykterhet lyckades jag bibehålla minnet av ljummen amerikansk öl, den där smaken av ull i munnen som jag fick av den första klunken. Varje gång mina tankar började ta snedsteg så dök den där smaken upp. Jag kunde känna den rent fysiskt, även efter flera års nykterhet. Det var då, just nu letar jag fortfarande efter någon minnesbild som är stark nog att använda för en lång tid framöver.

Ha en fin dag alla!