Jag har skrivit en massa inlägg förut. Nu ska jag försöka vara helt ärlig. Men det är så mycket liksom.
Var nykter ett och ett halvt år. Mådde bra. Men känner att jag blev nykter men kom inte vidare. Har så mycket inom mig. Blev nykter men förändrade inte tillräckligt på något vis. Svårt att förklara.
Ska inte bli så långrandig. Tog ett återfall i somras, ihop med min sambo. Vi dricker än, druckit varje dag i snart tre månader. Det är inget särskilt som händer när vi dricker, vi blir inte dumma, beter oss inte illa och blir inte osams. Vi håller oss hemma, ensamma så ingen ser liksom. I symbios - minst sagt. Men ändå, minst 5 öl var varje vardagskväll, mer på helgerna.
Och nu till det som skrämmer mig. För kanske en och en halv månad sen fick jag tandvärk. Är skiträdd för tandläkaren och har tänder som bara rasat, törs inte le offentligt... Gick en månad, med hjälp av ipren och öl med denna värk, feber och sjukdomskänsla. Till slut måste jag ju gå. Drog ut två tänder. Tandläkaren säger - gå hem och vila nu och sen om tre timmar så kan du äta en glass. Tror ni jag gjorde det? Nä... Fodrade hästarna, åkte hem och öppnade en öl som blev 10 tillslut och tapetserade hela hallen. Blev skitsjuk. Drog ut sista tanden på fredag, akuten på lördag. Tandläkaren måndag och onsdag.Pencillin, värktabletter. Ont ont ont. Bara sover, orkar ingenting. Ändå dricker jag öl!!! Och tänker på det hela tiden. Idag låg jag och tänkte, måste skriva ett brev till mina barn, för tänk om jag dör? Så dåligt har jag mått och så rädd är jag! Ändå...
Nästa vecka ska jag vikariera heltid från onsdag. Veckan därpå har sambon jour (lastbilschaufför) Är det min brytpunkt? Det måste nog vara det - orkar inte mer. Kontakta alkoholmottagningen på måndag är min plan. För nu är jag rädd på riktigt att kroppen inte orkar. Och inte jag heller, mentalt.
Tack om ni orkade läsa. Kram

juno

Skriv hur det går.
Vad BRA att du skriver detta!
Är det nu du börjar tycka om dig själv, börjar leva?

Taesa

... tycker jag nog inte om mig själv alls ? Men jag ska nog baske mig återvinna respekten för mig själv! Efter ett och ett halvt år nykter vet jag att jag kan! Och jag vill verkligen ändra på saker nu. Tack för svar. Kram

Taesa

... är att jag och sambon "sitter ihop" så mycket. Jag älskar honom, fixar inte att vara utan honom. Nu kommer det här beslutet - att lägga av. Jag vet ju inte vad han tänker? Jag kan inte tvinga honom att sluta, jag kan bara bry mig om mig själv. Och tänk om han bara fortsätter? Då står jag där i en medberoendegrej och kämpar för min egen nykterhet samtidigt. Just nu orkar jag inte prata med honom om det, jag mår för dåligt. Ska köra min egen grej och sen prata med honom - på riktigt tänkte jag - efter att jag varit på alkoholmottagningen, när jag "fått ihop mig själv" lite mer. Så destruktivt det här blev ? Så urbota sorgligt och patetiskt. MEN, det är inte kört, jag vet ju av egen erfarenhet. Kanske var denna förbannade tandvärk en gåva, något som verkligen fått mig att tänka till. Ringer redan imorgon och bokar tid till måndag. Återkommer med hur det gått.

klokorolig

Du skriver så bra att du tar hand om DIG. Du har klarat det förut och jag hoppas du tycker att DU är VÄRD att klara det igen. Önskar verkligen att det blir som DU vill. Kram och kraft?

Taesa

.. över det faktum att jag måste ringa alkoholmottagningen. Har fuskat till det lite idag, katterna och hunden brukar normalt sett inte få vara i sovrummet men nu ligger dom i en hög på sängen med mig. Mina djur ?
Så jävla dålig jag känner mig. Men är så tacksam att mina barn är stora, att dom mår bra och att dom inte bor hemma längre. Inte för att jag inte vill ha dom - utan för att dom sluppit se mig senaste månaderna.
Tänker på sommaren, ska inte slå så hårt på mig själv. Egentligen föll allt när det körde ihop sig på jobbet, jobbade natt på ett asylboende och de boende gjorde mer eller mindre upplopp och jag bara föll, orkade inte mer. Totalt hoppade tre av de anställda av. Det var verkligen kaos och jag mådde dåligt som fan. Och just då så brinner vårt hus! Ännu mera kaos! Kunde inte bo hemma på ett par månader, allt rökskadat. Det blev en situation som blev väldigt påfrestande. Och där föll jag. Försöker säga mig själv att det var mänskligt. Ska inte slå så förbannat på mig själv.
Nä, ringa var det jag skulle göra, inte älta. Kram

Taesa

Ringde efter mycket vånda vårdcentralen, alkoholsköterskan skulle ringa upp men gjorde aldrig det. Direkt liksom lägger jag mig platt, jaha jag är inte ens värd att återkomma till. Men skit samma.
Ikväll väljer jag iallafall bort ölen trots att det står ett helt flak i kylen. Är faktiskt inte ens sugen. Så skönt!!!
Ha en fin kväll alla där ute ?

Avslutat konto

Himla tråkigt och dåligt att dom inte hörde av sig. Det är ett stort steg att ringa det där samtalet, dom om några borde väl förstå det. Tråkigt med din känsla som kom som ett brev på posten också. Vill bara ge lite pepp för att du ringt samtalet och är så duktig att stå emot ölen i kylen i kylen. Bra där! Pepp!

Taesa

Nu är det slutdrucket. Sjukt nog sa jag nyss åt gubben att dricka upp dom sista två ölen så dom ska vara helt slut. Ångesten kryper på mig nu, betedde mig lite dumt igår ? Hur som helst, imorgon ska jag ta en antabus och sen städa ur alla lik (tomma burkar alltså). Ångesten har jag piller mot om jag känner att den blir ohanterbar. Känns skönt trots allt!

Taesa

.. har jag gjort idag. Har saker som jag måste göra, viktiga saker. Som att lämna in min lönerapport. Och en del annat viktigt. Men idag är tydligen inte en sån dag som saker blir gjorda på. Tog istället en lång svampletarrunda imorse, blev ingen vidare skörd men det var skönt att komma ut en stund! Sen har jag mest legat på sängen och käkat godis och det får väl vara okej antar jag.
Jag är lite förvånad att ångesten är så djävlig. Den gör mig alldeles förlamad liksom, kommer inte loss på något vis. Men snart kommer gubben hem, då blir det lättare.
Imorgon ska jag försöka ha lite mer strategi. Ska börja dagen med att gå upp och äta frukost! Kors i taket, det är sällan jag gör det. Tidigare i mitt liv har det sorgligt nog ofta blivit en "plåtmacka" (tänk vad många konstiga namn man kallat dom jäkla ölen för). Hur som, frukost ska det bli! Vet att det är viktigt för mig, håller suget mer i schack och ångesten blir inte fullt så jävlig.
Ut och gå ska jag också göra imorgon. Jag har alltid gillat att gå, rensar tankarna. Och kroppen mår bra!
Så det får bli mina mål imorgon, frukost och promenad. Inte för avancerat men helt rimliga mål. Ha det gott ni som orkar läsa!

Taesa

Och det känns skönt. Det ger mig något att titta tillbaks på, ger mig något att jämföra med. Sen om någon läser spelar nog egentligen mindre roll.
Frukosten är iallafall intagen. Börjar så smått klarna till i huvudet. Ångesten är där hela tiden förvisso, men är hanterbar.
Igår bestämde jag och gubben lite inför helgen. På lördag blir det auktion. Vi får åka vid 8 för att hinna till visningen. Bra!!! Gillar dessutom auktioner och har jag tur får jag med mig den där cykeln hem som jag länge velat ha. På söndag blir det en tur till storstaden, ska köpa lite nya saker till hemmet, sånt vi förlorade i branden. Kul!
På tal om min gubbe, han har ju druckit lika mycket som jag och har nu låtit bli ett par dagar. Så trött han är stackarn! Känner igen det där sen förra gången jag slutade. Är tacksam att jag denna gång är relativt pigg i kroppen. Nu är det mest ångesten jag dras med.
Om en timme ska jag ner till jobbet en snabbis och från imorgon kör jag ett heltidsvik på en och en halv vecka. Bra det också!
Ikväll ska jag hämta nytt hö till hästarna. Har lite funderingar på att bygga en höhäck så dom inte trampar ner allt. Ett lagom projekt att klura på. Gäller bara att det inte blir ett för stort projekt, har en förmåga att gå all in även där, inte bara med alkoholen. Märkligt.
Nog från mig. Ta hand om er!!!

Taesa

Vet inte varför men dan har varit jobbig. Ångest och tankarna bara sprätter åt höger och vänster och alla andra håll som är möjligt. Satt på en diskmaskin och det är all nytta jag gjort idag.
Väntar i vanlig ordning på gubben, min lilla lugna jordnära sambo. Han är som han är, visst, men han gör mig lugn. Behöver det just nu. Tar en stund i taget. Läser lite här, går ett varv i huset. Röker, dricker kaffe. Betraktar röran, får dåligt samvete, men det finns fler dagar. Men ska ärligt talat erkänna att just nu vill jag bara att det ska bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Så rörig i huvudet.

Det är abstinens du har förmodligen. Det kan ta tid för kroppen att hitta balansen igen. Ät bra, drick vatten, vila, ta vitaminer b12, magnesium, c. Var snäll mot dig själv och ta en dag i taget.

Taesa

Jodå, visst är det abstinens. Men jag fixar det. Äter som en häst, faktum är att hela kroppen skriker efter mat.
Har inte tagit antabus eftersom jag inte har någon läkarkontakt. Har visserligen antabus hemma men har ju varit dålig i munnen, ätit pencillin och kopiösa mängder värktabletter i en månad (man har knappt nåt val när man har tandvärk) så jag är inte helt hundra på att min lever mår bra. Har ju druckit friskt samtidigt. Så jag törs inte riktigt. Synd för det hade kännts enklare med antabus.
Har iallafall haft en bra dag hittills. Vikarierat på ett nytt ställe, kändes riktigt bra. Lättsamt folk ?
Det som är jobbigt nu är att min ena katt flyttar ikväll. Han spöar skiten ur dom andra så varit tvungen att hitta ett nytt hem åt honom. Sorgligt - mina djur är liksom allt för mig. Men täckt upp lite, har ärenden att göra efter att han åkt. Ut till hästarna ska jag också. Så jag får väl gråta över honom där. Kan ju passa på att gråta över allt annat också ?
Nä, jag ska inte klaga idag. Det känns faktiskt helt okej såhär dag fyra! Det här kommer gå bra!

Taesa

... och sa att han tänkte åka och köpa sig några öl och undrade om jag ville ha också. Så var det med hans nykterhet. Jag tackade iallafall nej och sa åt honom att det är hans problem om han dricker inte mitt. Men att jag tänker hålla mitt löfte att inte dricka. FAN!!!!

Instämmer! Starkt av dig att tacka nej! Eländigt med din gubbe. Det är ju svårt där i början, synd att han inte stod ut.

linn

Det gäller nog att själv bestämma sig! Förstår att det måste vara extra svårt då ens närmaste inte riktigt förstår allvaret. Så starkt jobbat!

Tess222

När jag googlade nätet hittade jag din tråd...
Ojjj!
Låter som om jag kunde skrivit det själv...
Låter som en copy/paste på mig och maken!
T o m djuren, hästarna stämmer in, och dessa förbannade öl!!!

Jag bestämde mig igår, efter en ångestfylld, bakfull dag på jobbet, IGEN....?
För mig känns drickandet tvångsmässigt, jag har antabus hemma som jag "ärvt" efter min pappa.
Delar en i 4 delar (så de räcker längre)
Tog en 1/4 del igår kväll och genast mår jag ngt bättre, vet att helgen är "räddad" och de 3 dgr jag är ledig.
Inte säkert att maken är med på tåget, men JAG orkar inte med denna ständiga ångest, passerar bolaget till o från jobbet, är jag bakfull/glad/ledsen eller har en bra ursäkt (vilket jag kan doktorera i!) köper jag en platta öl.

Men som sagt, NU räcker det och har räddat mig själv 3 dgr framåt!??

Hoppas fortsätta följa dig här, kändes väldigt bra att se någon i samma situation o samma känslor som jag själv!

Kram och starkt gjort av dig!❤️

Hej Tess222. Vad bra att du kan känna igen dig i Teaesa som beskriver mycket bra hur det kan vara att komma igång med en förändring. Antabus kan vara en bra stöttning. Det är bra om man har någon kontakt med vården då man äter antabus. Man behöver t ex ta leverprover eftersom leverpåverkan kan vara en bieffekt av medicinen.

Hoppas att ni vill fortsätta skriva här på forumet. Det vore kul att höra hur det går för er.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen