Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Ja, Heddali ... Nu for tåget förbi igen. Har otroligt mycket att fixa o svårt att veta hur jag ska få ihop det... Och som ett brev på posten kommer tankarna på att det skulle vara gott med lite vin idag. MEN jag dricker inte längre, jag dricker ju faktiskt inte. Att det ska vara så jäkla svårt att förstå.
Längtan idag handlar inte om att det skulle smaka gott, det är enbart avkopplingen jag är ute efter. Vet också att den inte funkar särskilt bra. Jag blir ju bara trött och får orediga tankar och mår dåligt dagen efter om det blir för mycket, men just nu är jag sugen. Har inget hemma och vill egentligen inte ha om jag nu tänker efter, men vanans makt är stor och där är jag nu.
Måste verkligen skriva här när det här sätter in. Jag hör ju till de som tror att jag kan dricka ibland och det fungerar ju till viss del, men jag kan verkligen inte dricka "ensam" hemma. Jag kan inte släppa på mina regler om "bara i sällskap". Två glas, högst 3 om det är speciellt. Vet att om jag gläntar för mycket på dörren, så blåser den upp på vid gavel. Har haft dialoger den sista månaden om att "kanske lite vin ändå till helgen" - jag klarar det nog nu. Köpte också 1/2 flaska + en halv flaska att ge bort och 1/2 flaska som back up, för två veckor sen. Genialt, kunde dricka 1/2 flaska öppet för jag hade ju sagt att det passade till maten.... Drack 1/2 flaska i smyg parallellt - den fanns ju hemma. Den sista 1/2 (presenten) slank visst också ner under natten... Ni förstår kanske själva att man inte mår så bra efter så mycket vin helt "otränad" Eftersom jag dricker så sällan nu, så är det ju också lite annorlunda i ångest o avsky för drickandet. Mer likt den ångest jag hade när jag yngre och mådde fysiskt dåligt om jag drack för mycket. Förstår att det är stressen som gör sig påmind. Jag behöver koppla av. Stress och gamla vanor, "tvånget" att dricka ur flaskorna. Ja, jag är verkligen inte där att jag har ett okomplicerat förhållande till alkohol. Men ligger under riskkonsumtion... Nja, lite för mycket på en och samma gång, men om man bortser från det.... Tror att jag behöver livslång kontroll om det överhuvudtaget är möjligt att dricka.

Hoppar inte på det där jäkla alkotåget idag i alla fall. Skriver lite här istället.

Nike Athena

Jag hejar på dig.

Dina regler: Aldrig ensam, aldrig mer än 2 glas. Är det så? Det kan kanske vara något för mig längre fram. Vi får se. Just nu helt utan a.

Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av dig. Jag föll igår då jag "hittade" den sista sprite jag hade gömt för mig själv, som om jag inte skulle hitta den..... Men nu är den slut och det finns Inga ursäkter längre, inget mer slentriandrickande hemma.

linn

Hej Sisyfos, som du sett är jag tillbaka och tar upp kampen igen, tack för att du läser min tråd och kommenterar. Känner mig mer motiverad nu än dom föregående gångerna men kampen är ju fortfarande lång. Skönt att veta att det finns stöd här på forumet. Hoppas du får en underbar dag!

Tack alla för kommentarer i min tråd. Har ju deklarerat mina regler... Aldrig ensam, högst 2 glas... Och hur såg det ut i helgen då? Hade köpt en halv flaska vin på fredagen trots att jag inte dricker "ensam" hemma. Hann dock bara med ett glas den kvällen. Lördagen var jag med vänner. Högst 2 glas blev 3 glas + en drink. Kvällen var lång, så det blev inte nån fylla. Lite huvudvärk dagen efter. Och på söndagen drack jag upp det glas som var kvar i fredagens flaska. Utvärdering: "Veckoransonen för riskdrickande" överskreds inte. Lagom berusningsnuvå, inte besatt av alkoholen varken hemma el ute. Ett helt normalt förhållande till a alltså som är det som så många längtar efter. MEN jag bröt reglerna, jag måste fortsätta att reflektera. Just nu känns det avlägset att jag skulle börja om. Suget finns inte, behovet finns inte och vanan är bruten. Men faktum är att jag köpte 1/2 flaskan för att jag hade lust att dricka - njuta lite. Och det är ju det jag ville sluta med. Nu slutade det bra. 1 glas är ok, men 1/2 flaska är mycket. Glad att jag inte drack allt på en gång. Och aldrig mer än 2 glas... Ja, oftast inte, men kvällen var lång och jag tyckte inte att det gjordenågot. Ingen längtan att hälla i mig mer. Drack i lugn takt, normalt. Har haft jobbiga möten i veckan och en kväll kände jag för en öl. Vi har ju ingen annan a hemma. Valde faktiskt den a-fria när jag väl bestämt mig för att ta en. Påminde mig själv om att jag inte dricker och det kändes bra.
Jag vet att jag låter helt besatt sv a härinne, men det är här jag reflekterar över tankar på a.
Det känns stabilt just nu. Det var speciellt i våras när jag föll. Men det är klart att jag inte ska dricka för att jag "känner för det". Tränar istället nu och det räcker långt som avslappning.

Jag tycker du ar imponerande, helt klart min idol! Det kanns som jag narmar mig vad du haller pa med men jag at inte dar riktigt annu. Forut hade jag inget riktigt stopp, jag fortsatte dricka tills jag helt enkelt inte kunde fa i mig mer med motiveringen att jag kan ju vara nykter imorgon istallet. Vilket jag forstas inte var. Jag dricker fortfarande de flesta kvallar, men faktist sa har jag programmerat om mig och drar inte i mig en halv flaska whisky extra innan laggdags, jag kan sluta efter en flaska vin eller till och med ett par glas och fortsatta med vatten och titta pa tv. Det basta vore ju forstas att inte dricka alls, men pa nagot satt kanns det som jag ar pa ratt vag.

träningstanten52

Du är en stjärna på att skriva som så många är här inne. Vi skriver och beskriver verkligheten och kampen olika, njuter av vin ibland, för mycket ibland! Men det blir en omprogramering till slut.
Bryta mot mina regler, jo så blev det i går. Men idag är en ny dag och då tänker jag begränsa mig 2 glas!
Ska fundera vidare på mitt fyllda vinskåp som jag har tullat på i går, vilket är första gången. Jag begriper det inte eftersom det inte har varit svårt att låta flaskorna stå tidigare under den här tiden. Just så regel nummer ett, inget ensamdrickande hemma! SHIT

Nike Athena

Det är klart du / vi skall reflektera över a. Det är ju därför vi är här. Bättre att skriva om det, tänka på det, än att bara fortsätta som vi gjorde tidigare. Kämpa på!

LenaNyman

... jag undrar vad du gör och hur du har det just as I write this, Sisyfos. Nu var det länge sen.

Jättebamsekram, så här i slutet av andra november.

Jag säger som föregående talare, hoppas allt är bra med dig och att din frånvaro beror på att du mår bra. Kram.

Sundare

Är du uppe på ditt berg eller står du där nere och tittar upp? Saknar dig. Har återvänt hit och återvänt till mitt första alias, Skamsen som blev AlmaAmanda som blev Skamsen igen.
Behöver hålla i detta forum och kontakterna här som bär stöttar och delar. Tänker på dig och hoppas allt är bra.
När du kikar in här nästa gång väntar dig här en stor varm kram.
Allt det bästa till dig!

Tack alla för att ni undrar och bryr er! Det värmer!
Jo, jag är här. Blev utloggad och har liksom inte orkat logga in igen.
Det är dags att sluta IGEN!
Jag är helt jäkla dum i huvudet, så kan man väl sammanfatta situationen. Jag har ju valt att dricka socialt och det fungerar ju bra. Jag kan både dricka eller avstå utan problem i sociala sammanhang och det blir inte för mycket. Jag dricker då inte mer hemma heller.
MEN sen finns det andra. Jag dricker inte hemma officiellt och ska verkligen inte börja med det heller. Men den sista perioden har jag återigen smygdruckit. När familjen somnat... eller inte ens det varje gång. Sambon har frågat, jag har ljugit. Till en början så är det ju precis den avkoppling som man behöver... när kropp och själ blir lite inlindade i bomull. Och då känns det inte så farligt. Jag vet ju att jag kan sluta och det är ju så lite... men sakta men säkert så blir det mer och mer. Det är ju så lätt härinne att veta hur andra borde göra. Sluta!!! Det är inte så svårt och man mår så mycket bättre.., å ändå sakta men säkert med en dåres envishet.... bara en gång till... Lite smygsupande i sovrummet... bara en halv flaska... kanske en hel.., nä, nu får det verkligen vara nog!!! Och när em kommer.... dagen efter, bara en gång till. "Jag kan ju sluta i morgon." Nä hörni, jag tror faktiskt att jag tar å slutar idag! Igen! Kanske har jag valt fel nick... det är ju ämnat att vara en evig kamp. Har kanske druckit en månad nu... inte så ofta, inte så det märkts (utom nån gång), men jag börjar känna igen de fysiska symptomen. Å de är ju allt annat än angenäma. Och beteendet.. jag kan dricka på natten (när jag vaknat för att alkoholen gått ur kroppen). Har hänt ett par gånger den senaste veckan. Knappt nykter på morgonen när det är dags att gå upp. Drack t.o.m två öl på morgonen när jag var ledig. Å sen skulle jag köra på eftermiddagen. Hann väl bli nykter men jag blir så jäkla trött på mig själv. Det där beteendet har jag slutat med för 1,5 år sedan. Jag mår verkligen inte bra av det! Det är nog nu, igen!!!

Sundare

Vi tar stöd av varandra och slutar. Och håller taget om forumet.
Känner så igen mig i allt du skriver. Allt från dum i huvudet, försöka men tappa kontrollen genom smygsupandet och önska förändring på nytt.
Så nu tar vi nya tag. För mig är forumet en livlina, hoppas du kan känna detsamma Sisyfos!
Kramar från mig

LenaNyman

Nu pratar du. Ja, som i "now you're talking". Nästan så att jag gått och väntat på just den här känsloyttringen från din sida. Nu börjar du, låter det som, bli riktigt jäkla less på riktigt. Den här lite akademiska beskrivningen av dryckesmönstret träder i bakgrunden och fram kommer en person som tycker sig vara helt dum i huvudet - och är spyless på det. Perfekt.

För vet du, Sisyfos? Klart du är helt dum i huvudet! Det är ju så vi blir! Och jag blir så glad när du tycker att "men skit också, att jag ska måsta bli så här igen" för nu är du ännu mer på väg. Du har varit på rätt väg hela tiden och nu ... nu har du bättre koll på rikoschetteringen och då kan man sluta famla runt i ännu högre grad. Jag förstår om du inte tycker att det här är ett tillfälle att säga grattis, men oj, vad jag tycker det. Grattis på dig, kära du!

Vi har olika sätt att dricka. Vissa av oss dricker ofta och förhållandevis lite. Föredrar att vara i den eviga salongsberusningen. Vissa av oss är mer av periodare och dunkar huvudet rätt ner i alkoholbetongen så vi domnar av. Olika - men samma. Det jag reflekterar över är att det kanske tar längre tid att så att säga komma till skott om man är mer av den förstnämnda drinkaren? Jag var ju så att jag satte i mig vansinniga mängder och det gärna flera dagar på raken, så pass att jag till slut var spyless och ville därifrån.

Det här är bra, Sisyfos. Du är på väg.

Efter min mamma dog spelade jag ofta en låt som påminde väldigt mycket om hennes väsen. Jag ger den till dig nu, fast på ett helt annat sätt. Lika men olika.

Men innan dess; en jättekram från mig till dig.

https://www.youtube.com/watch?v=6E2hYDIFDIU

Mick

Vi slutar tillsammans här och nu, jag har fått mer än nog nu av att jag varje helg ska besegras av A djävulen, hur förbannat svårt kan det vara??
Väldigt svårt tydligen, men det ska gå.

Kom igen nu, jag vet att du vill och kan. Du har varit min idol och förebild här inne, jag vet som sagt att du kan. Kämpa!

Rosen

Sisyfos, jag önskar så att du tar en lång vit period och kommer på rätt köl igen. Du är värd att må bra. Tacksam för din tröst när jag mådde skit.

Ja Sisyfos , känner ju igen alltsammans. För mig var och är kapitulation den enda vägen. Nolltolerans, total avsaknad, kalla det va man vill. Det är inte lätt precis , men en sak blir lättare. Jag slipper fundera hur , var, när, hur mkt osv i all oändlighet. Jag kan i vart fall inte kontrollera a, utan a kontrollerar mig. Och leder mig ner i eländet. Ibland går det fort, andra ggr lite långsammare, men resultatet är alltid detsamma. Hoppas du snabbt kommer på banan igen, och får kraft o ork att bli där du mådde bättre. Vi hjälps åt på vägen med nykterheten i sikte. Stor kram o kämpa vidare