För 3 veckor sedan bestämde jag mig för att inte dricka alkohol på ett tag. Det var efter ett besök hos en terapeut - första besöket efter sommaren. Jag sa till henne jag tappat kontrollen över alkoholen. Hon tyckte att jag skulle söka mig till beroendecentrum. Ordet beroendecentrum gav mig en chock och tårarna sprutade, men jag visste direkt att det var rätt. Är tacksam för hennes rakhet. Har haft en mycket pressad situation på jobbet och jag kände mig nästan utbränd men även sliten p g a alkohol. Ångestfylld. På ett obehagligt sätt hade vinet börjat ta en alldeles för stor plats i mitt liv. Jag har i många års tid tänkt på mitt drickande, att jag borde minska, sätta upp regler. Tog t ex en vit månad jan 2013. En avbruten vit månad jan 2014. Men efter skilsmässan för drygt 2 år sedan har livet stundtals varit rätt dekadent, festande och sökande efter bekräftelse. Jag har ett bra jobb, vänner, 3 barn, hus och ingen har någonsin sagt något om mitt drickande. Jag har läst lite här på forumet och det är väldigt speciellt och stärkande att läsa att det finns fler med liknande tankar och problem. Nu har jag sökt hjälpt och bestämt mig för att avhålla mig helt tills dess att jag lagt upp en strategi för framtiden. Vet inte hur den skall se ut? Aldrig mer än 1 glas, aldrig mer än 2 glas. Aldrig på en vardag. Jag vet inte - men jag vet att jag inte klarar det här utan att ta hjälp och för mig viktigt att ta tag i detta drastiskt - inte bara lite sådär halvdant. FÖR jag är sådan som alltid/nästan alltid är med och festar längst. På en fest kollar jag ofta in hur glasen fylls på - hur andra dricker. Jag ser till att åka iväg med tomglas innan min mamma kommer på besök. När jag lagar mat på vardagar kan ibland det där matlagningsvinet nästan ha hällt upp sig självt. Jag har tackat nej till saker ibland, för det varit skönare att veta att hemma kan jag dricka ett par glas. NU har det gått 3 veckor. Jag känner mig fräsch och tänker klarare. Har varit på en fest och drack saft (!) hela kvällen. Ingen frågade varför jag inte skulle dricka. Varit på en middagsdejt med en man. Varit på en finare restaurang med mina barn och drack alkoholfritt vin. Tror jag tar ramlösa nästa gång. Jag har ingen fysiska abstinens eller skador. Utan jag måste bara lära mig att leva på ett nytt sätt. I hela mitt liv har alkohol funnits med i massa trevliga situationer. Och nu måste jag lära mig att leva och ha det roligt utan a - eller med några regler som jag inte satt upp än eller vet hur jag skall göra med. Det bästa med att inte dricka är att jag kan pussa på mina barn när som helst - utan att vara rädd att de skall känna något. Det här var kanske rörigt - men jag ville bara skriva av mig.