Då har även jag insett att jag måste göra något åt min a-konsumtion. Jag hade bestämt mig för att sluta redan innan sommaren, men eftersom jag visste att jag skulle på en sedan länge inplanerad resa till oktoberfest i slutet av sommaren så var det svårt att komma till skott. Istället har drickandet bara eskalerat under sommaren och börjat göra mig allvarligt rädd. Nu är oktoberfesten avslutad och det är dags att komma till handling. Det är fantastiskt att kunna använda sig av det här forumet och inse att man inte är ensam. Många av er vet hur det är de första dagarna –känner mig så oerhört nedstämd men jag vet att det kommer bli bättre. Jag måste fixa det här nu innan det går åt pipan helt och hållet. Ja... det är nog allt jag pallar att skriva denna gång. Tack för att ni finns.

aldrigsnyggt

Efter att ha sovit rätt kasst känns det iallafall bättre. Jag känner mig fast besluten. Så dåligt som jag har mått vill jag aldrig må igen. Det är inte bara i den "akuta" bakfyllan jag mått dåligt -det har varit en bakgrundsångest som legat och pyrt hela tiden. De gånger jag hållt upp ett tag förut (typ en månad) har den ångesten nästan försvunnit helt. Jag har vetat det men ändå inte skippat alkoholen. Helt sjukt. Tänk vad mycket intryck och dagar man har offrat. Nu ska jag tillbaka till den där känslan av lugn och självförtroende. Jag ska dit och förbi! Trevlig dag önskar jag er alla.

aldrigsnyggt

Hej, tack för omtanken! Jo det är ok även om jag har en huvudvärk från helvetet. Kanske abstinens men kan säkert vara sömnbrist, hade svårt att somna och hade en såndär ytlig sömn man har när man "tänder av". Annars är humöret på topp och jag känner mig på nåt konstigt sätt lättad. Jag ska inte tillbaka, jag ska inte må såhär igen. Sitter och funderar på triggers och förutom de där klassiska (fredag kväll, fest etc) så är en stor sådan för mig hemvägen från jobbet. Jobbar utomlands och på tågstationen säljs det väldigt god öl överallt. Denna plats är ju inte direkt något jag kan undvika, så jag har en chans varje dag att visa mig själv att jag kan avstå. Jag behöver inte vänta tills nästa helg ?. Dessutom kommer första eldprovet redan nu i helgen när jag får långväga gäster från Sverige... De kommer nog vara inställda på fest. Men jag SKA stå emot och komma ihåg att jag inte kan ta "en öl". Så fort den är intagen kör alkoholdjävulen ofelbart över mig som ett godståg.

aldrigsnyggt

Sådär, då var helgen avklarad. Gästerna har återvänt till flygplatsen och Sverige och jag sitter och summerar. Jag kan börja med att säga att jag drack ingen alkohol, bara 3 alkoholfria öl totalt. Jag skulle ljuga om det inte fanns tillfällen då även jag gärna skulle tagit ett järn, men det var lättare än väntat att låta bli. En av gästerna gick till bardisken på ett ställe där vi alla satt vid ett bord och jag förstod att han skulle köpa öl till alla. Jag fick ropa över hela baren att jag inte skulle ha. Så mycket för den diskretitionen, haha. Skitsamma, ingen sa nåt speciellt om det och jag bryr mig ärligt talat inte så mycket just nu. Inatt hade jag första natten med underbar sömn. 10 timmar djupsömn. Kan inte komma ihåg sist det hände (även om jag drömde en del om alkohol) och jag känner mig som en ny människa. Ingen söndagsångest, utan jag ser t.om. fram emot att gå till jobbet och hugga i imorgon.

Det här är det bästa beslutet jag har tagit och den här gången ska det gå. Jag har känt och känner en sorg för hur mycket jag har svikit först och främst mig själv men även andra men den har lättat något om än bara millimeterlite. Tänkte även, för första gången, på onsdag bege mig till ett AA-möte. Det är jätteläskigt, lite också eftersom jag är utomlands, och jag hoppas jag inte bangar utan verkligen kommer iväg. Känner att det skulle kunna göra gott.

Ha en fin start på veckan.

aldrigsnyggt

Dag 6 -nästan en vecka. Tillbaka på jobbet efter helgen och ÄR INTE BAKFULL/SEG. Kan nästan inte komma ihåg sist det hände, helt underbart. Sömnen var det dock denna natt inte så mycket med, but still. Vanlig trötthet kan man alltid fixa, jämfört med den enorma förlamning som kan infinna sig efter 3 dagars hårdsupande.

Kan inte låta bli att tänka på min första fylla. Jag var 14-15 år och en tjej jag kände hade snott nån dl vodka från hennes föräldrars barskåp. Vi la oss i solen och svepte den i ett nafs. Kommer aldrig glömma den upprymda, sorglösa känslan som infann sig. Det är intressant att tänka sig sin första fylla och den sista (so far, peppar peppar). Den första skapade eufori, den sista var som ett desperat försök att komma ur bakis-ångesten och upp på en normal nivå i måendet. Och sen en glidande, svagt nedåtlutande skala mellan de två under de ca 20 åren som förflutit däremellan.

Hursomhelst, idag är det fint och ser fram emot en fin kväll med fokus på mat och vila.

Ta hand om er alla fina människor!

aldrigsnyggt

En vecka på min nya nykterhet har passerat. Hur känns det då? Jo, fortfarande smått euforiskt. Jag är för det mesta i fasen att det känns självklart att jag inte ska dricka. Men så ibland kommer de -tvivlen. Suget. Hur trist det är att man är en av dem som inte klarar det medan "alla andra" kan. Igår på vägen hem blev det jobbigt. Stod på perrongen i solgasset och hade väl ca en kvart kvar innan tåget skulle gå. På perrongen säljer kiosken iskall öl... Vad gott det skulle vara, dels själva smaken men också att få flyta iväg lite. En kort stund tänkte jag typ: jag kan väl lika gärna börja den här nykterheten igen nästa vecka istället?? Jag är väl förfan vuxen, varför ska inte jag kunna få göra vad jag vill?! Sen slog förnuftet till och jag tänkte att det knappast skulle öka på mitt förtroendekapital för mig själv. Jag lät bli, och när tåget kom var suget som bortblåst. Känns skönt. Det känns just nu som att steget från sug till att jag faktiskt skulle sitta där med en bira är väldigt långt. Antar att det kommer ändras, men jag är med på noterna!

Forumet är så himla bra. Vi har alla ett och samma problem som vi sliter med. Ibland är det nästan "skrattretande" hur vi alla slåss mot samma fiende, alla på sitt sätt och med sina förutsättningar. Också kul att se hur många som till sist lyckas. Jag brukar ibland gå in på "det vidare livet" och läsa. Det kan vara väldigt upplyftande att se hur nöjda alla är med det där beslutet de tog för länge sedan.

Imorgon ska jag med klump i magen bege mig till AA. De har ett möte för "nybörjare" varje onsdag. Tyvärr är det lite tidigt på dan så jag hoppas jag kan smita iväg från jobbet. Annars får det bli nästa vecka.

Ha en trevlig kväll allihopa. Ni är bäst och ni gör det så mycket lättare. Tillsammans kan vi!

läsa om din vecka. Jag har börjat på Dag 1 igen, och avser också att försöka följa mig själv med några rader varje dag. Jag har insett att alkoholen ställer till en massa negativt i mitt liv, och väldigt lite positivt. Den där positiva kicken tillhör gamla minnen som inte är giltiga längre. Men hjärnans belöningssystem har inte den förmågan, utan minns bara det glada.

aldrigsnyggt

Tjena Fenix, tackar för raderna.Det är precis samma här -hur ofta är det inte (numera) som man ser fram emot nåt tillfälle när man ska dricka, ett sånt där tillfälle som brukade vara så roligt, härligt och perfekt.... och så när man väl gör det så inser man att det inte alls är så som man minns det. Alkoholen har mist sin lyster och man blir bara odrägligt full eftersom man på nåt sjukt sätt tror att känslan kommer infinna sig bara man dricker lite mer.

sen kommer ångesten.
sen en dag en känsla av att vad 17 håller jag på med?

När jag tänker tillbaka på alla större saker som gått snett i mitt liv och alla pinsamma saker man gjort så långt så finns det en gemensam nämnare. När jag tänker på allt som har varit roligt (på riktigt!) och gått vägen så är denna gemensamma nämnare borta. Tvärtom -99% av de finaste stunderna i mitt liv har genomlevts nyktra, och det har varit alla möjliga saker som spelat in. För mig är det en game changer att dricka. Det går ut över allt. Då funkar allting sämre.

Vi har alla fakta på bordet. Vi vet vad vi vill. Vi vet vad vi inte vill. Nu kör vi.

Jag såg just att du tagit kontakt med professionell hjälp. Starkt jobbat att lägga korten på bordet sådär face to face! Det här kommer nog gå vägen, nu gäller det att visa alkoholdjävulen var skåpet ska stå!

Hej! Bra att du hittat hit och att du gillar forumet. Jag tycker själv att det är fantastiskt att kunna skriva och läsa om hur beroendet funkar och om olika tips och tankar kring alkohol. Ha de gott...

aldrigsnyggt

Idag är det tungt. Har ett starkt sug och känner mig ledsen för att jag inte kan dricka mer, och tänker på alla trevliga tillfällen som trots allt innefattade alkohol. Jag kommer snart flytta hem till Sverige igen och det känns tråkigt att inte kunna gå på avskedsöl etc. Dessutom fick jag just ett meddelande av en nära vän här som efter lång tid äntligen fått ett jobb. Han har styrt upp en firar-öl idag kl 5. Känns så himla tråkigt att säga att jag inte kan komma men å andra sidan blir det nog väldigt svårt att ses utan att dricka något. Det är tur att forumet finns. Jag är på nåt sätt förberedd på att det är så här lömskt alkoholen funkar efter några dagars nykterhet. Men ändå ?

aldrigsnyggt

Igår gjorde jag det, jag gick till AA i landet där jag bor. Jag var väldigt nervös och när jag närmade mig kändes det som att alla visste var jag va på väg. Jag var också livrädd att stöta ihop med min sambos bror som bor i området. Men det gick bra, hittade tillslut rätt och gick in. Detta möte var ett öppet möte (dvs man behöver inte beteckna sig som alkoholist för att delta). Det var ca 10 personer på mötet och alla presenterade sig som alkoholister i början på sin historia. Så vad var det för typer där? Jo, helt vanliga fucking människor. Kvinnor och män. Vissa hade kostym (kom direkt från jobbet) och alla såg normala ut även om en del förvisso var lite mer härjade än andra. Jag fick höra de mest otroliga historier och insåg än en gång vad mycket skit a ställer till med. Jag kände igen mig i nästan varenda en. De andras historier påminde mig om de gånger man gjort saker man absolut inte kan stå för. Man får en fix idé helt enkelt... Creepy! Jag tänkte som i det engelska uttrycket ni vet "om det ser ut som en anka och låter som en anka så är det nog en anka". Jag insåg att jag är en alkoholist. Därför blev det så även jag presenterade mig själv när jag blev tillfrågad om jag ville prata jag med. Med skakig röst började jag berätta min historia. Historien som jag aldrig har berättat högt för någon förut. Det var befriande. Och läskigt.
I övrigt var det en väldigt varm och fin stämning (lite som här på forumet) och jag kommer absolut gå tillbaka.

Annars är det dag 9. Känns mycket bättre och tryggare än igår. Eftersom jag till min vän som just fått jobb sade att jag hade planer igår och inte kunde hänga med på den där ölen, insisterade han på att vi byter dag till nästa vecka.... Så jag kommer inte undan det, men jag är fast besluten att dricka a-fritt. Hur jag ska säga det återstår dock att se.

Annars ser jag fram emot helgen. Nu när inte spånken är i centrum kan jag istället lägga krutet på att göra en god fredagsmiddag, sådär som jag brukade göra. Och vakna upp utan bakfylla och ångest på lördag.

Ha en bra dag allihopa!

läsa! Jag har också hittat en fin grupp och känner mig hoppfull. Dit kan man gå och verkligen uppleva lugn och trygghet tillsammans med människor med samma problem. Dag 3 för mig, dag 9 för dig. Nu åker vi vidare!

aldrigsnyggt

Det låter bra och jag håller med dig Fenix. Hade inte trott att det skulle spela så stor roll som det faktiskt gjorde att gå till AA. Fast om man tänker efter -jag känner ingen som (mig veterligen) har mitt problem. Även fast jag berättat (nästan) allt för min sambo och hon är hur förstående som helst, så kommer hon aldrig att kunna förstå fullt ut. Det är också därför jag skonar hennes små öron från de värsta sakerna, ser ingen anledning till att hon ska behöva höra det. På AA däremot sitter alla i precis samma båt. Och det stärker att spegla sig i andras öden och sortera sina tankar. Att förstå och påminnas om att man är en av de med problem. Då känns det helt plötsligt mer greppbart, fienden har visat sig.

Du sa det -nu åker vi vidare!

Karin01

Glad att du delade med dig och vad modig du var som gick dit!

aldrigsnyggt

Heej jo det går faktiskt ganska bra. Eller tja, jag känner mig ganska skör för tillfället. Tankarna bara fladdrar runt i mitt huvud och det känns svårt att koncentrera sig och skapa struktur och ordning på dem. Hoppas det är övergående.

Men jag har haft en skön fredagskväll och bara chillat. Mesta delen har jag läst en pocketbok jag fick med mig från aa som är typ en sammanfattning av medlemmars erfarenheter. Typ vad man kan säga på en fest när man inte vill dricka, typiska tillfällen att se upp extra mycket för suget etc. Annars blev det en jättegod spenatsoppa till middag och det är så skönt att veta att man kommer sova igott i natt och vakna fräsch. Är typ fortfarande inte van med det på en helg ?

Hur går det själv? Läste just att du haft 2 v utan fylla? *klapp klapp*, grattis, fan va skönt. Gläds med dig.

Ju fler sådana dagar/nätter/morgnar man ger sig själv desto större anledning att känna sig stolt tycker jag. Varje morgon man får vakna utan panikångest över vad man gjort (om man minns dvs) är värd så mycket. Att få må bra. Att slippa dra sig hela dagen för att gå till jackan och kolla om man har supit bort nåt. Att slippa kolla mobilen kallsvettandes. Jag är så innerligt tacksam att veta att jag inte kommer vakna i den situationen imorgon.

Håller tummarna för dig i helgen att det inte blir för svårt för dig att hålla dig till dina regler om du går ut. Du har klarat det förr!!

Kram till dig och alla här på AH. Nu kopplar vi nytt grepp och kämpar vidare!

Karin01

Din fredag lät lugn och skön och jag tror att de fladdrande känslorna är övergående. Förändring är ju ofta turbulent.
Jag känner mig trygg i att det inte finns på kartan att jag skulle dricka fler dagar om jag bestämt mig för två dagar. Så nu är veckokvoten fylld och jag siktar vidare på tre veckor. Du beskriver en bakismorgon så bra! Så tacksam att jag inte vaknade imorse och behövde leta efter mina prylar och hoppas att allt är kvar och så glad att telefonen inte kändes som en mina när jag kollade vad klockan var.
Heja oss!

aldrigsnyggt

Precis, heja oss! Bra att du håller dig till 2 dagar. Du har nog rätt i att det är förändringen som gör det, att man blir så virrig. Igår var jag fruktansvärt nedstämd, orkade inte ta tag i nåt och blev stressad för att jag inte tog tag i nåt. På kvällen när jag lagade mat drack jag en halv alkoholfri öl, men det kändes inte bra alls, jag kände mig nästan påverkad så jag hällde ut den. Kanske för att jag var så himla hungrig att minsta gnutta alkohol togs upp direkt. Idag känns det också ganska grått men bättre. Min sambo var på middag med en gammal vän som berättade för henne att jag för ca ett år sen sagt till henne (vännen) att jag varit otrogen mot min sambo. Jag sade det naturligtvis på fyllan, har inget minne av det så det känns sådär. Kul med gamla fyllegrejjer som bubblar upp och man får möta nu, nykter. Inte. Rätt spänt här hemma för tillfället. Blir så less.

Ha en fin söndag och kämpa på allihopa!

Karin01

Vad trist och vad typiskt att då behöva konfronteras med gammal skit när det äntligen inte dyker upp ny.
Får mig att tänka på det här som folk brukar säga. Att sanningen och ens rätta jag kommer fram på fyllan. Jag köper inte det. Jag säger och gör massa saker på fyllan som jag inte ens skulle drömma om att säga nykter. Det är inga undertryckta sanningar utan oftast bara ren skit.
Hur tänker du kring den delen?

aldrigsnyggt

I know... skitjobbigt. Men jaja, det är mitt fel och ännu en påminnelse om varför jag inte ska dricka. Jag hoppas det lägger sig. Jag har också hört det där många gånger att sanningen kommer fram när man har druckit. Jag skulle vilja säga att det är rent skitsnack. Visst, ibland kan det väl finnas ett frö av sanning där men det tappar ju ofta proportionenrna till oigenkännlighet. Men nej, för det mesta skulle jag säga att det (iallafall för min del) varit mer ljug än sanning på fyllan. Jag har hittat på och sagt alla möjliga saker och nästlat in mig i lögner när jag varit påverkad. Helt i onödan!! Ibland känns det snarare som att jag blir mytoman när jag druckit.

Hur känns det för dig idag?