av Amie

Hej alla,
jag är ny här.

Det som fastnar hos mig när jag läser alla intressanta trådar är att så många skriver att ni verkligen vill sluta. Det jag undrar är om någon känner igen min situation: Halva jag vill sluta, vet hur illa det är på väg att gå. Och så vidare, alla klokskaper man kan tänka sig. Min andra halva... vill dricka mig full. Nu, genast. Om det så är det sista jag gör; om det så innebär att jag förlorar allt. Jag har druckit ytterst lite de senaste veckorna (några folköl), har ingen abstinens, har varit nykter i flera månader tidigare. Jag har gott stöd, både professionellt och från vänner och min man.

Ändå har jag, dagligen, detta sug nedåt, rakt in i katastrofen.

Känner någon igen sig?
Hur förhåller ni er till denna längtan; till hur förrädiskt ljuv den lockelsen kan framstå?

Jullan65
fre, 2016-10-07 - 17:58

Hej o välkommen, det är väl där vi alla har varit innan man nått sin botten. De som åtminstone jag , gjort att jag druckit trots konsekvenserna och lurat mig själv att jag kan sluta, hålla upp när jag vill. När jag haft xtra svåra baksmällor eller ångest, ville jag sluta helt, sen glömdes det bort o så gick det runt runt i många år. Som jag ser det idag är de min beroendesida som ville dricka o min kloka jag som inte ville. Det kanske är de 50/50 du pratar om. Hur som, skriv av dig o läs alla kloksaker härinne. Det hjälper o känns bra. Kram

Pi31415
fre, 2016-10-07 - 18:18

Javisst blir man lite dr Jekyll och mr Hyde, eller schizofren, när man missbrukar alkohol. Precis som Jullan65 skriver, så är det beroendejaget, den av alkohol omprogrammerade hjärnan, som vill dricka, och det förnuftiga jaget som vill sluta med alkohol.
Sedan är det minnena från de tidigare bekantskaperna med alkoholen, då när man verkligen njöt av berusningen, som drar och luras. Men då är det nyttigt om förnuftet kan påminna om hur det är när man närmar sig botten på alkoholens träskmarker. Påminna om ångesten, skammen, pinsamma upplevelser, rädslan, försämrad hälsa, etc.
I ena vågskålen ligger längtan och suget efter alkohol, i den andra viljan och förnuftet. Kämpa för att låta den senare vågskålen väga tyngre. Allt eftersom dagarna går är det lättare att vara utan alkohol, och vinsterna blir tydligare.

Så bit ihop och kämpa, låt förnuftet segra. Bli en nykter vinnare.

Amie
fre, 2016-10-07 - 18:34

Det svåra är väl kanske att acceptera att allt det där roliga, sköna, underbara med alkoholen liksom är borta? (För jag tycker det var härligt! Det är ju det som är det förrädiska. Jag har haft sååå kul med alkohol!) Jag vill så gärna tro att jag kan ha det bra kvar och ändå slippa det dåliga. Och än så länge tycks jag tro att just jag ska lyckas, trots att jag ser att så många fler än jag har försökt att både äta upp kakan och ha den kvar utan att klara det. Korkat? Jajamen! :)

Förnuft är en bra sak. Men i ett liv måste det ju också finnas lite knas och galenskap; en smula "oförnuft" ibland; en smula "what the heck" och asgarv och att bara ge sig hän i nuet och...
Hur hittar jag nya vägar till det, utan att tappa balansen och dricka? Hur har ni andra gjort?
(Tack för era lyckönskningar.)

Amie
ons, 2016-10-12 - 15:09

(Jag pushar min egen tråd lite för att se om någon vill nappa.)

Jag sliter med att hitta mitt nya, nyktra jag. Men. Det som är svårt är att hitta det roliga, det småknasiga. Allt blir så förnuftigt och klokt; allt handlar om att göra rätt. Var ska jag hitta fnissandet; tokgarven med vänner; var ska jag hitta nya vänner som vill släppa ned axlarna och koppla av? Utan att ta ett glas eller sju.
Jag känner mig som kruska och helylle; jag känner mig som ett viftande moraliserande pekfinger. Och jag blir på vissa ställen bemött så; med ett moraliserande pekfinger. (Företagshälsan.) Det känns som om jag bara går runt och anstränger mig för att vara En Duktig Flicka. När släpper det? Är det detta som någon kallade "att vara nykter på vita knogar"?
Ni som har klarat det längre än jag - känner ni igen något? Hur gör ni?

Amie
mån, 2016-10-17 - 15:45

Pi,
hur gick Du tillväga för att väga samman minnena? Att låta de förfärliga överväga de förföriska? Jag hittar inte rätt där; jag vill bara hitta till de ljuva minnena - och så dricker jag igen.
Kanske är jag inte redo att sluta dricka? Kanske måste jag längre ner i lorten?
Min tråd om att till hälften vilja; till hälften inte, fick inte så många svar.
Måste jag vara helt övertygad innan jag når andra människor? I så fall får jag dricka lite till.
Hör gärna av Dig/er.
Allt gott till er alla.

Nyckelpigan
mån, 2016-10-17 - 16:23

Välkommen hit! De frågor är väl de vi alla här brottas med. Under läng tid stoppar man undan alla de hemska minnena av allt som hänt och förskönar igen. Den där rösten som vill dra en tillbaka är så förförisk... för min del blev det en sorg att försöka släppa a... jag sörjde som om jag förlorat en nära vän... för min del behövde jag igenom det och nu lära mig att inte lyssna på den där förföriska rösten igen... kram

Amie
mån, 2016-10-17 - 17:58

Kanske är det så det är; att jag måste sörja mina goda minnen för att komma till beslut? Som att sörja en nära vän.
Tack, kära Nyckelpiga.

Phillerille
mån, 2016-10-17 - 18:24

Har varit Alkis i snart 3 år, är precis som du Amie. Sånt jäkla sug efter alkohol jämt numera, skulle tro jag dricker 5-6 dagar i veckan. Både folköl och vin, jag är på väg ned rakt i skiten, jag vill sluta men det går inte, testat AA, kyrkan mm, har allt man kan önska sig av livet, men ändå är det den totala misären som jag längtar till. Naturligtvis bakis idag, abstinensen börjar försvinna efter helgens 2 boxvinare

Man luktar illa, det sticker i mina fötter ganska ofta, konstant röda ögon...

Första_steget_
mån, 2016-10-17 - 18:29

De fan sjukt, varenda av oss är ju likadan :(((

Amie
mån, 2016-10-17 - 18:51

Vi är likadana!! Och just därför tror jag att vi alla måste förhålla oss till det där. Det är inte dricka jag vill. Det är att vara berusad. Jag klarar inte att avstå trots att jag är på väg att hamna i svåra problem på jobbet.
Längtan till misären. Visst är det märkligt Phillerille?
Men där är vi. Jag har bett om hjälp nu, men vet inte om jag får den; eftersom jag inte visar tillräcklig förmåga att sluta.
Vårt problem är absurt. (Du får hjälp om Du kan sluta.) Det är lösningen också; absurd. Och de krav som ställs på oss.
Kanske livet bara är absurt.

Första_steget_
mån, 2016-10-17 - 19:03

Du är grym!
Klart vi ska fixa detta, jag har en brutal och galen helg bakom mig.

Börjar bli människa först nu, men jag ska lösa det och det ska du också!

Phillerille
mån, 2016-10-17 - 19:03

Har man gjort en magoperation är sprit uteslutet för mig iaf. Du blir berusad inom 10 minuter, och det går väldigt fort att bli riktigt dyngfull. Det finns ingen annan väg för mig att gå utan att sluta helt. Nu blir det en dag itaget och tillbaka till AA, på med antabus. Jag litar inte på mig själv längre. Förr i tiden planerade man sina fyllor, men nu är det hela tiden. Min fru började hitta vinare på vinden, i gästhuset började jag göra att göra eget vin, och det var ju ingen hit direkt. Tror sammantaget att jag fick i mig båda satserna på en månad - 40 liter.... Jag tyckte jag luktade vinmäsk i flera månader. Många av mina vänner dricker också alldeles för mycket, men jag ligger nog risigast till.. Det är något ingen talar om men alla har suget,

Amie
mån, 2016-10-17 - 19:18

Visst är det märkligt? Att längta till misären.
Visst ska vi lösa det - tack, Första Steget!
Men att fortfarande inte veta var jag har min vilja.... det är svårt. Jag vill leva ett gott liv och det vet jag att jag gör utan droger - men jag vet inte ännu om jag är beredd att ge upp det ...som känns så fantastiskt. Den perfekta fyllan.
Vi är galna.
Om man får en G-bypass, Phillerille, så har man väl - jag känner igen det också - vant sig vid att bli berusad på kolhydrater. Att äta sig berusad. Det kan ibland vara där vi börjar - sedan går vi vidare. (Det gjorde jag. Till mer mat - sedan alkohol.)
Jag provar kyrkan igen, så här långt.
Vad gör ni? Idag?

Lena72
mån, 2016-10-17 - 19:21

Jag är i samma sits och är op....
Visste jag att jag skulle byta maten mot vin vet i faaan om jag hade op mej. Tog min första antabus idag. Seger eller misslyckande? Kämdes efter min op i ca 1 år nu är jag stolt att jag gjorde något åt min fetma. När jag berättar att jag har slutat röka undrar ingen om det var tvärt, nedtrappning, plåster, hypnos. Vem bryr sig? Så känner jag nu åt min op. Jag gjorde nått åt det! Stolt!
Kan jag känna samma stolthet om nått år, hur jag tog mej upp från diket till ett nytt fräscht liv?! Det känns inte så nu men är också bara på dag 1.
Kram

Första_steget_
mån, 2016-10-17 - 19:24

Blev member idag, mådde uselt, ångest och rädslor efter en veckas supande med riktig karatefylla i helgen och runt på stan med minnesluckor.

Idag är första dagen på mitt nya liv, lyckats trycka i mig lite keso och tomat

Med er hjälp kan det gå

Phillerille
mån, 2016-10-17 - 19:26

Kyrkan är en skön plats att få ro på.
Kaffe, potatis, beasås, godis överlag samt fetmat går jag upp i varv av det känns som hjärtklappning kallas dumping tror jag, helst vill man äta proteiner och sallad då det blir lugnare i magen som inte finns. Äter väldigt sällan kött, det blir mest fisk och ägg.Alkohol är rena raketbränslet med opererad mage, jag satt ju alltid hemma och drack i min ensamhet, och man blir som drogad om man dricker snabbt,
Jag ska arbeta några timmar till, sen käka sista måltiden.

Phillerille
mån, 2016-10-17 - 19:29

Man bytte ett missbruk mot ett annat. Hade aldrig gjort operationen om jag visste att jag skulle sitta så här nu. Då hade jag kunnat vara fet.

Amie
mån, 2016-10-17 - 19:37

Ja.
Vi kan äta/snorta/dricka/...eventuellt skjuta upp saker i armvecket. Jag tror det är ungefär samma.
Antar att jag börjar förstå tanken: en dag i taget.
Försöker att vara klar i huvudet idag (= imorgon).
Å andra sidan: har vi supit/drogat ett tag behöver vi ju fylla på med extra kolhydrater?
Och ständigt ändå suget nedåt. Mot att inte rädda det man har. Att bara få sjunka.

Allt gott till er alla!

Första_steget_
mån, 2016-10-17 - 19:40

Du har ju koll på läget Amy, tycker om det du skriver, du ger hopp

Stor kram

Phillerille
mån, 2016-10-17 - 19:43

under de perioder jag varit nykter har det varit helt avgörande med rutiner, så att dagen blir inrutad och inte det blir så mycket fokus på alkohol, Det lärde man sig på AA, det har varit bra, sedan försöka släppa taget och bara acceptera att man är en missbrukare, det går inte att gå hemma och tycka synd om sig själv. Det finns alltid en ny dag att skapa förändring, AAs sponsorer har hjälpt mig från och till väldigt mycket, och nu är det så dags igen.