Hej alla,
jag är ny här.
Det som fastnar hos mig när jag läser alla intressanta trådar är att så många skriver att ni verkligen vill sluta. Det jag undrar är om någon känner igen min situation: Halva jag vill sluta, vet hur illa det är på väg att gå. Och så vidare, alla klokskaper man kan tänka sig. Min andra halva... vill dricka mig full. Nu, genast. Om det så är det sista jag gör; om det så innebär att jag förlorar allt. Jag har druckit ytterst lite de senaste veckorna (några folköl), har ingen abstinens, har varit nykter i flera månader tidigare. Jag har gott stöd, både professionellt och från vänner och min man.
Ändå har jag, dagligen, detta sug nedåt, rakt in i katastrofen.
Känner någon igen sig?
Hur förhåller ni er till denna längtan; till hur förrädiskt ljuv den lockelsen kan framstå?