Bakfull. Hemma från jobbet eftersom ångesten och skammen är för stor och för att jag inte klarade att ta mig upp i tid. Förmodligen luktade jag fortfarande gammalt vin också. Just en snygg medarbetare.
Skäms som en hund.
Orolig i kroppen. Behöver ro.
Ute är det så vackert frostigt, här ligger jag oduschad och med matrester från i natt på tallrikar nedanför sängen.
Treoglas. Ramlösa.
Hur blev jag det jag föraktade mest med min egen far och med mitt ex?
Värdelös.
Finns här nu.
Hopp i förtvivlan?