Hej

Jag är ny här och har haft funderingar över mitt förhållande till alkohol sedan jag fick barn, dom är idag 1 och 3 år! Varje kväll Vill jag ha ett glas vin som alltid slutar med 3, kan inte bara dricka 1. Jag har hela tiden tänkt att jag inte har problem eftersom jag ALDRIG blir stupfull. Jag tycker inte att det är värt att bli rejält bakis dagen efter, då man har barn, den begränsningen har jag, men inte från ett glas till tre. Jag dricker inte varje kväll, men skulle vilja, skäms inför min man, det blir väl 3-4 ggr. Jag avskyr suget jag känner och att det tar över, och dagen efter 3 glas är tålamodet med barnen betydligt sämre och jag får ångest över det. Jag sover dåligt när jag druckit, får hjärtklappnigar och lovar mig själv att inte dricka igen, men gör ändå om det! Kan inte vara utan vinet...

Ska tillägga att min mamma är alkoholist , har varit på behandlingshem, Antabus etc, men Inget har Hjälpt! Jag funderar på att strypa alkoholen helt, men kan inte motivera mig, eftersom jag aldrig blir för full... Men att ta ett glas är bara en aptitretare för mig! När jag dricker känner jag mig lugn och glad och vet inte Hur jag ska finna den känslan utan alkoholen. Eftersom jag själv vuxit upp i princip utan mamma, så Vill jag ge Mina barn en bättre barndom än vad jag har haft, därför tar jag tag I detta. Min äldsta dotter har sagt att hon inte Vill att jag ska dricka vin, har aldrig varit påtagligt full inför henne, men barn är smarta! Då lovade jag mig själv att sluta, men höll det inte.... Har jag problem? Måste jag sluta helt eller kan jag lära mig att dricka 1-2 glas vin I veckan och vara nöjd?

Jonna

Jag har insett att jag kan inte dricka alkohol mer överhuvudtaget.... Det är som någon har skrivit att det går bra i början att ta "några glas " men har man problem så eskalerar det förr eller senare som det nu gjort för mig... hade en ledig dag hällde i mig en hel vinare med en 3 åring hemma, gick och hämtade 5 åringen full från skolan... Jag har märkt att jag mer och mer "häller" i mig vinet och börjar tidigare på dagen/innan lunch... Gränserna vidgas hela tiden, vilket gör mig rädd!! Jag bestämde mig förra veckan att nu får det vara nog!! En vecka har gått!! Ett stort steg för mig! Otroligt bra vecka, bra kontakt med barnen, mer energy och har fått saker gjorda! Nu samlar jag kraft för att klara helgen! Kram

Elmavi

Hej! Känner igen mig så väl i din berättelse Jonna. Jag är lite drygt 30, lever själv med ett barn på 3 år. Har haft en jobbig tid med barnets pappa, en fruktansvärt jobbig och destruktiv relation. Jag bor i en stad där jag inte känner så många och blir mycket ensam. Gillar att träna men svårt att sticka ut och springa när suget kommer utan barnvakt. Ska precis påbörja en vårdnadstvist mot barnets pappa vilket är fruktansvärt jobbigt. Har sårat och skrämt mitt barn många gånger på grund av alkoholen. Vill sluta eller dricka måttligt men vet inte vad jag ska göra istället. Det blir min " glädje" , avkoppling från att bara arbeta eller mamma dag ut och dag in. Har hållit på såhär i några år nu. Kan lätt dricka 3-4 glas vin varje dag. Hur ska jag göra? Har ett bra liv på ytan. Bra jobb, socialt kompetent och en fin lägenhet. Vill vara en bra mamma och behålla min hälsa. Behöver verkligen hjälp!

Jag sitter här bakis, och konstaterar för femtielfte gången att alkisens våta dröm om att kunna dricka som vanligt folk inte är något annat än just en dröm. Det finns naturligtvis en och annan som fixar det, men hela det här forumet dryper av samma infantila önskan. (Inklusive min egen)
Chansen är minimal att jag eller du klarar det, i ditt fall har du dessutom en tuff resa framför dig med vårdnadstvist.
Skulle du trycka av en revolver med ett skott i magasinet? Naturligtvis inte. Då är konsekvenserna så uppenbara. Att fortsätta dricka har betydligt sämre odds, men inte lika tydliga konsekvenser. Så då trycker man glatt på avtryckaren. Även om slutresultatet kan bli lika dåligt. Om oändligt mycket långsammare.
Här sitter jag alltså och är snusförnuftig. Snusförnuftig och bakis. Nog är alkoholen en konstig kamrat. Och med sådana vänner behöver man inga fiender.

Det låter som om du egentligen redan vet att du har problem med alkoholen. Du vill heller inte att dina barn som få samma uppväxt som du fick! Fundera på vad det är du söker och som du uppenbarligen får genom alkoholen. Mitt råd är att gå och prata med någon ex kurator. Gör det för att hitta andra sätt att uppnå samma effekt som du gör när du dricker vin. Det klarar du! Lycka till!

Vi är i liknande situationer.. läser lite i tråden och känner igen mig i era berättelser. Småbarnsmamma,jobbar heltid, dricker för att stressa ner.. blir en sämre mamma, dricker när vi är själva med barnen.. jag tänker att jag aldrig vill dricka. Snart 40 år och jag har druckit min ranson med råge. Vill vara en bra förebild för mina barn. Vill vara pigg med energi. Vill leva på riktigt.
Jag pratade med min man idag och han är ett fantastiskt stöd i detta. Nu är det slut med A för min del. Men en dag i taget!
Snart ska jag på Mitty första aa-möte, tänker att det kanske kan hjälpa och inspirera.
Tack för era berättelser. Vi är inte ensamma!
Kram

Livia_

Hej Jonna och alla ni som är inne i alkoholkarusellen. Jag har varit nykter sedan 2011. Mitt drickande hade då snabbt eskalerat från fredags- och lördagsfylla till 3-4 dagar i veckan. Jag var på en farlig väg då jag började reagera på alkohol på ett allt konstigare sätt. Jag ville inte gå och lägga mig, jag kunde gå ut mitt i natten eller så kunde jag lägga mig i badkaret och somna! Ibland vaknade jag av att jag sjunkit under vattnet, ibland så hittade min dåvarande sambo mig i vår bastu nästintill medvetslös och med bastuaggregatet på. Jag hade då försökt att sluta dricka många gånger men lurat mig själv till att börja igen. Det värsta var att jag lurade mina underbara döttrar, varje gång trodde dom att jag skulle lyckas och så svek jag dem. Jag kom tillslut till en punkt där jag blev tvungen att välja, livet eller fördärvet. Jag valde livet. Det som avgjorde att jag denna gång klarade det var boken: Äntligen full kontroll : lär dig behärska ditt alkoholintag skriven av Allen Carr. Han fullständigt vände upp och ner på min syn på alkohol och min syn på den är numera helt klar och komplett, helt utan de dimmiga, romantiserande rosa filter som alla tycks ha vad det gäller detta gift. Allen Carr synar inte bara alkoholen som substans utan även hela alkoholindustrin. Alkoholens inverkan både individuellt, på samhällelig nivå men även globalt. Efter den boken ville jag veta mer så då beställde jag boken Världens baksmälla. Det var sista kicken som fick mig att aldrig mer välja giftet igen. Jag har hoppat av det lurendrejeri-maskineriet som hela världens alkoholindustri lurat på oss! Så många lidande män, kvinnor, barn, djur och hela länder som offrats på vägen genom hela världens alkoholhistoria. Jag sörjer för alla lurade människor och för att alkoholindustrin är så mäktiga att de till och med köper forskare, betalar forskare som går ut och lurar folk att tro att "vin är bra för hjärtat". Människor får cancer av alkohol, människor får hjärtflimmer av alkohol, leverproblem, delirium, depressioner, ångest, serotoninbrist, adrenalinpåslag mm mm! 80% av alla våldsdåd sker under alkoholpåverkan. Hallå! Varför reagerar ingen?! Varför är det inte en förbjuden drog? Den är ju farlig och innebär stora negativa konsekvenser för hela jordens befolkning. Det är ingen industri som har så mycket lobbyism än alkoholindustrin för det finns stora pengar att kamma hem i denna smutsiga bransch. Det värsta med allt alkohol-elände är att det är en social smitta som smittar mellan generationer. Vill du att dina barn ska få alkoholproblem? Ok, då finns det ett enkelt recept, välj alkohol framför barnens välmående så vet dom att dom är mindre värda än alkohol. Så måste dom börja dricka i ung ålder för att döva smärtan och tomrummet som det innebär att inte vara nr ett för sina föräldrar. Jag vet eftersom mina föräldrar också försummat mig på grund av att de satte alkoholen i första rummet. Men alkoholindustrin tjänar grova pengar på andras elände. Jonna, mina tjejer är stora nu och jag kan inte vrida tillbaka tiden men om jag kunde det så skulle jag göra allt för att ha fått kvalitetstid med de bästa och viktigaste människorna i mitt liv. Tårarna kommer när jag skriver detta då mitt hjärta svämmar över av sorg men också glädje över att ha mina tjejer kvar. Hade jag fortsatt min karriär som fyllekärring så hade jag raserat vår relation. Jag har dåliga och goda nyheter till dig. Jag är nästintill säker på att du är inne på en farlig väg, att du har alkoholproblem, vilket innebär att ditt drickande kommer säkerligen att bli allt mer destruktivt med tiden. Fort eller långsammare beroende på din egen disciplin för det är min fasta tro att det går aldrig, aldrig att backa bandet. Det finns ett fåtal som gjort det med ren vilja och disciplin men suget är lika stort. Vill du leva med konstant sug istället för att finnas där för dina barn till 100%? De goda nyheterna är att det finns ju naturligtvis ett underbart liv utan alkohol. Du upplevde väl lyckokänslor som barn ibland? Det är ett mänskligt och naturligt tillstånd men som vi börjar att förstöra den dagen vi tar vår första drink! Varför? Jo för att vi mixtrar med våra signalsubstanser som hjälper oss att känna naturlig lycka. Serotoninet åker upp till höga höjder när vi dricker men vad händer när det går ur kroppen? Då dalar det ner istället. Ju högre höjder desto djupare dalar. Hjärnan har svårt för när vi mixtrar med signalsubstanserna på konstgjord väg. Narkotika gör att serotoninet åker upp till max jättesnabbt, sedan dalar det ner till avgrunden och kroppen skriker efter en ny kick. Alkohol är väl näst efter narkotika. Tobak och socker är lite lägre än alkohol osv. Mekanismen är detsamma som när vi äter mat men belöningen från mat är långsam. Det är inga jättesnabba kickar som tar oss upp till Mount Everest men det är naturligt och bra för oss. De flesta människor idag kan inte känna serotoninet öka av mat utan att ta ett glas vin till! Varför misshandlar människor sig själva och sina hjärnor på det här sättet? Jag har förklarat noggrant för mina tjejer hur det här med droger och alkohol fungerar och jag bad dom att innan de smakar på alkohol eller tobak fundera på om de är beredda på att de förstör hjärnans naturliga belöningssystem. Att de förlorar det naturliga sättet att känna harmoni och lycka. För mig tog det lång tid att bygga upp mitt trasiga belöningssystem men nu mår jag istället så fantastiskt bra! Jag har lärt mina tjejer yoga och meditation. Det är det naturliga sättet att känna eufori. Den varar länge! Resultatet av detta har blivit att ingen av mina tjejer någonsin har smakat på några som helst droger. De tränar, de yogar, mediterar och äter hälsosamt. Båda är stolta nykterister och jag är lycklig att det tillslut kom något gott ur allt elände. Jag önskar att ni alla här på forumet synar alkoholbluffen och hoppar av det eländes-tåget och väljer livet!! Livet är väl inte så dåligt att vi måste betrakta det genom en dimridå? Det är inte meningen att vi ska gå omkring och vara lyckliga och euforiska hela tiden. Livet är ups and downs precis som det ska vara men jag väljer att deala med dem nyktert! Att sluta dricka, knarka eller röka innebär att stå ut med obehag en viss tid. Det som är avgörande för huruvida vi klarar av att sluta är om vi kan acceptera och rida ut obehaget som det innebär att födas om? Var inte så bekväma, må dåligt ett tag, det är ok! Men sen kommer belöningen big time. Att känna harmoni och lycka på ett naturligt sätt är så underbart. Att gråta utan alkohol i kroppen är modigt och stärker en in i skälen. Be brave!!! Kram och kärlek till er.

Känner mig stark och modig när jag läser din text. VilkenLycka att du har dina tjejer kvar!!! och jag vet än mer att jag är på rätt väg, Den nyktra vägen! För mig och för mina barn. Tack för boktips. De ska jag läsa!
Evigt tacksam för dina ord❤️

MonaRa

Jag har varit svag eller någonting. Jag har slutat att ha mina övertygelser, jag är en kvinna som tränar, har slutat röka, och har haft ett tycke om hur man dricker alkohol. Jag träffade en kille som har adhd. Han har varit kriminell, suttit i fängelse. Hade ett bott på ett specielt pojkhem när han var tonåring.Jag hade dotter när jag träffade honom. Han börjar ade smuggla sprit. Bara för att han inte hade ett betalkort, så utan att fråga mig så bokade han små bussar utan mitt godkännande. Älskar man en person då? eller uttnyttjar man den personen? Jag blir äcklad när jag tänker på det. Jag till ochmed hjälpte till att köra bussen.( han hade ju somnat några ggr när han körde själv. Han är far till mitt barn? . Han drack jämt nästan alltid för mycket. Eftersom jag ringt polisen någon gång om bråk och misshandel så fick vi hjälp med bla partersapi det gick han med på. Jag fick en jättebra terapeut som jag fick gå till. Jag känner bara att nu mår jag så dåligt . Jag har alltid varit stark och de är jag. Imorgon dricker jag inte en jävla droppe alkohol och så går jag tillbaka till mig själv. Hallå!!! Var är du jag??!!! Jag ska faan klara det. Vad har hänt? Varför så slapp??? Jävla skit

Fröken fräken

Jag får inte dricka, jag kan inte dricka, jag vill inte dricka. Det kom i den ordningen för mig som för många andra. Jag tror inte man kan dricka igen, kanske går en gång kanske två, den tredje kanske man förlorar livet. Så är det värt att chansa? Nej!

Connect

Har levt sååå länge med ångest över mitt drickande tillsammans med mannen. Vi är båda fungerande och högpresterande personer. Men vi har fastnat i att drickandet har blivit vårt sätt att koppla av. Vin varje kväll! I flera år. Samtidigt gör vi många positiva saker tillsammans, vandringar mm, men vinet är alltid med. Är gråtfärdig och vet att sanningens minut är nu. Är så himla rädd för mina känslor. Håll tummarna för mig snälla!

Bedrövadsambo

Starta egna trådar under ”Förändra sitt drickande” så ska vi stötta så gott vi kan.