Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Gunda

Det är så skönt att känna stödet och att man blir sedd på den här sidan. Skamsen skriv så mycket du vill, det tänker jag göra också, det ger en känsla av gemensamhet och man får också perspektiv på sig själv. Får en massa insikter av att läsa om takar och känslor. Vinärgott vi tar en dag i taget och så stöttar vi varandra.

falma4

Rekommenderar starkt att du tar kontakt med en terapeut eller nån annan med kunskap om sjukdomen alkoholism. Det är svårt att fixa de på egen hand. Prata med din man. Erkänn för dina barn. De kommer älska dej oavsett. För de vet att du dricker. Det går inte dölja hur mkt man än smyger. Ta hjälp av antabus ett period. Det är bättre att va lite grå en att hamna i alkoholens svarta helvete.
Investera i dej själv nu. Jag har varit nykter i 5 veckor. Vet inte när senast jag mådde så här bra.
Kram

Sundare

Känner mig tacksam över att må rätt bra. Timma för timma och det blir bara bättre med kropp o själ. Lagat en god måltid som vi åt tillsammans under vardagsligt samtal. Det är ju så här det ska vara, enkelt och vanligt och gemensam närvaro. Har bestämt oss i familjen att ge varandra mer av närvaro. Blir lätt splittrat med obekväm arbetstid, sena kvällar för nån och tidigare morgnar för den andra och så flyr man in i sin lilla bubbla, kollar nätet o kollar film. Och då ges utrymme för mig att smygdricka när alla är upptagna på respektive håll och vi bara möts en kort stund på väg till frukost o badrum. Av olika anledning har vi haft delade sovrum ett tag men från och med ikväll kommer vi sova tillsammans igen maken o jag. Det blir bra, går ju inte för mig att dricka när han ligger bredvid. Så del för del rasar jag ner försvaren som gjort det möjligt att dricka som jag gjort. Te kommer bli vad vi ska dricka nu och tillsammans dessutom.

Jag kan rekommendera Camilla Kuylenstiernas bok AnsvarsFull
Om hennes liv som toppchef för Swedish Match och alkoholist.
Det finns också klipp med henne på nätet där hon pratar öppet om sin sjukdom.
(googla hennes namn, då man inte får lägga ut länkar här)
Och hur hon tar sig ur helvetet.

Väldigt väldigt bra bok som numera är min bibel då det är en bok som jag känna igen mig i.

Sundare

Jag undrar hur jag tänkt när det också går att må såhär bra en måndagmorgon. Två dygn o med ens känner jag mig så annorlunda. Sovit så himla gott också!
Tack för boktips MondayMorning!
Igår pysslade jag om mig själv lite i vardagsrummet, tänker att jag behöver visa mig själv att jag är värd att tas om hand bättre än vad jag gjort nu på länge. Tänker mycket men det räcker ju inte. Det ska visas i handling också! Så nu ska jag börja visa mig själv att jag är värd att pysslas om. Här och nu i vardagen.
Tänker med njutning på den enkla måltid vi åt igår. Mixade sedan en dryck på frukt o grönsaker. Vilken skillnad att ge kroppen denna mot smygklunkarna direkt ur flaskan. Igårkväll gav jag mig själv en skön stund med lite hudvård. Ska se vad jag ska ge mig själv idag.
Man kan inte bara ta bort ett beteende utan att ersätta det med ett annat. Men jag tar ett litet steg i taget. Tittar jag för långt fram och för långt bakåt blir det för omvälvande och då kommer ångesten över vad jag gjort. Och ångest är jag van att döva med alkohol och av alkohol får jag ångest. Så jag försöker nu bara vara i var-dagen. Den dag jag har här och nu idag. Är en person som mår bra när det är lite ordning omkring mig, när det är en njutning på riktigt att tända ett ljus, laga en kopp te och äta ett enkelt mål. Tror jag haft en oerhörd stress då det varit väldigt rörigt omkring oss pga arbete o flera faktorer. Så därför ingår även en hel del städning i projektet att ta hand om mig själv, men lite i taget så inte heller detta blir mig övermäktigt.

Gunda

det så bra! Att man ska byta en last mot en annan och bättre. När jag slutade röka, stickade jag tröjor, men så fick jag ju ett återfall i även rökandet, så fick jag barn och jag tappade bort mitt rökande och har sen dess inte rökt, det är många år sedan. Tänk om jag kunde hitta nått som tog udden av A och jag kunde göra nått annat som tog mitt intresse.
Jag ska verkligen försöka hitta något som tar uppmärksamheten från A, men det är inte lätt.
Sen att försöka ta hand om sig själv är ju viktigt, men som jag känner mig i dag så har jag ett motstånd, för jag är nog inte värd det, då det inte blev som jag tänkte i går. Självömkan och självförakt ger inget bra resultat, så är det bara. Nu ska jag försöka tänka en fin tanke om mig och skriva ner det. Sen en fin tanke varje timme, känns som att det kommer att bli svårt, då jag har sådant självförakt i mig nu.
Varför ska jag inte kunna säga Nej tack, jag dricker vatten idag.
En timme i taget, just nu och en dag i taget sedan.

anonym11208

att du upptäcker njutningen utan A. Visst är det skönt att vakna upp utan lilla bakissmällan?! Och idag går vi inte till systembolaget, gör man inte det, då blir också ännu en vit dag. Ha en fin måndag. Kramar

anonym11208

att du upptäcker njutningen utan A. Visst är det skönt att vakna upp utan lilla bakissmällan?! Och idag går vi inte till systembolaget, gör man inte det, då blir också ännu en vit dag. Ha en fin måndag. Kramar

Sundare

....för att ersätta det jag drack ur makens förråd i fredags, känns barnslig o omoget att sopa igen spåren...
Jag klarar inte att erkänna för maken hur mycket jag faktiskt ljugit för honom, inte nu, inte än. Jag kommer berätta sedan men inte just här o nu. Behöver bli lite starkare i mig själv först, behöver få större avstånd mellan nuet o alkoholstoppet.
Jag gissar att jag kommer få rådet att söka hjälp många gånger om här inne men det finns skäl till att jag inte gör det, tro mig, det finns skäl.
Och som någon också skrev: jag vet att det till sist ändå måste utgå från mig själv. Antabus är en skitbra hjälp där det är möjligt, jag vet det!! Terapi är jag så utled på så ni anar inte! Alla är vi olika o jag har redan uttömt vissa vägar och tänker att jag nu måste göra denna resa själv, oavsett goda råd om AA, VC , beroendemottagningar mm. Jag hoppas inte ni uppfattar mig som aggressiv för att jag säger detta...Det finns som sagt skäl till att jag inte söker hjälp, tro mig! Och så hoppas jag att trots denna min ståndpunkt få hänga kvar här i forumet o ta en dag i taget tillsammans med några av er.
Mvh Skamsen

anonym11208

Jag tror absolut att det kan vara bra med antabus, AA, men det är inget för mig eller för dig, i varje fall inte just nu. Jag tar en dag i taget tillsammans med dig :-) Men du köpte väl bara för att ersätta makens förråd, inget till dig? För i dag kör vi vit måndag! Så var det bestämt!!!

Gunda

Det där hade jag kunna skriva själv, just så är det för mig också. Jag sopar igen spår, har hela tiden ryggen fri, blir skitskraj om jag misstänker att han sett eller vet nått.Jag vill inte berätta för mannen, inte än inte nu. Jag vill klara det här själv utan att ta till mer hjälp utifrån än den här sidan. Jag ska klara det, jag har bestämt mig för det!!
Vi peppar varandra tar några steg framåt. I dag kanske du måste ta en timme i taget, i morgon kan det vara jag. Jag hoppas vi båda vaknar utan baksmälla i morgon. Stå på dig, tänk på att du är en kanonperson som har många fina sidor.
kram

Sundare

Och jag orkar inte längre än till nu, 1840 o jag vill sova..,har i princip avslutat dagen..tror min kropp o själ behöver återhämtning utan måsten....

Villhaettliv

Hej Skamsen, hoppas dagen gått bra!
Helt otroligt vilken skillnad det är då man varit utan A i några dagar. Pigg på morgonen och inte den här sega, matta, äckliga känslan av bakfylla.
För mig var det en utmaning att inte gå och handla en liter vin efter jobbet för att "belöna mig" för en nykter helg. Som vinärgott skrev: går man inte till Systembolaget så blir det ännu en vit dag. (Eller nja... man kan ju handla 3,5-öl på macken...) Jag klarar inte alls att ha A hemma, men jag är ensamstående så jag behöver inte ha det.
Hur som helst, så underbart att hinna göra så mycket på en kväll! Laga mat till barnen och äta med dem, vika tvätt, gå till gymmet... Och fortfarande vara vaken och pigg!
Lycka till imorgon! Jag tror att det är jätteviktigt att hitta sina risksituationer och undvika dem/ hantera dem, särskilt i början. En dag i taget.

Gunda

Skamsen?
Du kanske sover vid det här laget och i morgon vaknar du pigg.
Jag har klarat dagen jätte bra, nu sitter jag här och skriver det sista innan jag lägger mig.
I morgon vaknar jag utan bakrus, det ska bli skönt.
God natt!

Sundare

Ja, vem ska jag be om förlåtelse? Ni som var villiga att dela denna strävan med mig? Min familj? Min kropp? Mig själv?
Jag lovade dock mig själv att inte smita undan denna gång utan stå kvar o hålla taget om denna livlina, detta forum. Och det gör jag. Så här kommer min bekännelse.
Det blev lite över i flaskan när jag "sopat undan spåren" och det drack jag upp...blev väldigt påverkad direkt. Och har nu förstås ångest, skam, svettningar, rädsla...ja allt. Skammen o ångesten är lika stora. Det GÅR INTE att ha alkohol hemma, punkt slut. Somnade tidigt som jag brukar när jag smygsupit o sov 4-5 Tim. Sen har jag legat vaken. Kände mig som Gunda beskrev sig igår natt. Denna skam, denna panik över vad jag gjort, rädslan för hur skadad kroppen är.
Förlåt mig ni som peppat mig o ställt upp,läser nu era inlägg o skäms. En del av mig vill dra mig undan, utnyttja anonymiteten här o bara lägga av här. Igen. Men den andra delen är starkare - så jag blir kvar här trots skammen. Jag begriper ju att jag inte klarar detta på egen hand o eftersom jag inte kommer att gå till nån vårdgivare är detta forum min chans. Snart börjar en ny dag. Ska ta hand om mig bättre idag.

RaniLee

det går att komma vidare. Och som du skriver det kommer en ny dag. Du skriver att du inte kan/vill söka hjälp. Finns det något annat sätt för dig att bryta dina vanor? Fortsätt att läsa trådarna här och skriv, skriv om dina känslor. Det håller hjärnan sysselsatt ett tag och nästan alla här säger att det är ett stöd.
Kram <3

Sundare

Nej, jag ska inte ge upp - kan inte ge upp denna gång. Aldrig tidigare har jag varit mer övertygad än nu om att ju måste sluta med mitt smygsupande. Aldrig tidigare har jag varit så här rädd för vad mitt alkoholmissbruk lett till. Min man är medveten om mina svårigheter, han kan säga rakt ut när vi pratat om det (vilket inte sker så ofta pga mitt undvikande och min skam) att han vet att jag är alkoholist. Men att det är jag själv som måste ta tag i detta, ingen annan kan göra det åt mig.
Mina känslor just nu är just rädsla, skam och sedan mer rädsla. Rädsla för symtom jag tycker mig ha (blivit som en hypokondriker som googlar o läser allt om alkohol och sjukdomar). Jag har stickningar i två fingertoppar som jag är helt hysterisk över och googlat massor kring stickningar o alkohol. Skam för att jag nu skaffat ännu mer kunskap om alkoholens skadeverkningar och ändå har jag inte lagt av med att dricka. Så nej, ge upp är inte ett alternativ. Stanna kvar här nu denna gång och fortsätta gå mot nykterhet med hjälp av forumet som en livlina.
Bryta vanorna då, ovanor. Ja, jag kan definitivt vara mer sysselsatt, alkoholen gör mig oerhört passiv, något jag egentligen inte är. Samtidigt får jag en ursäkt genom fyllan att inte göra något. Jag dricker i smyg och sover sedan. Mitt liv är som många här beskriver lite väl mycket. Så balans i livet är något jag absolut måste ta tag i och även här löser sig ju mycket om jag inte dricker - energin försvinner inte utan jag kan lägga den lilla fritid jag har på något vettigt istället.

anonym11208

Precis, går man inte systemet så blir det ju en vit dag. Man får helt enkelt välja sina strider, vad är enklast, stå emot att gå till systembolaget eller stå emot vinflaskan som man köpt på systembolaget?

Sundare

Skam är ju en känsla som har rädsla som sitt ursprung så jag är nog väldigt väldigt rädd just nu. Skam att bli påkommen, skam över vad jag gör/gjort, skam att jag igår gjorde detta när maken och barnen och deras kompisar var hemma, skam att de pratade om mig (Var hon full din mamma?), skam...
Och så nu; rädsla över att jag gett min kropp skador som inte kommer gå att läka. (Läser massor om detta just nu)
Rädsla att man ska undra på jobbet.
Rädsla att folk ser i mitt ansikte.
Rädsla att inte klara det...
Men vad är då alternativet? Fortsätta? Nej, det kommer inte vara hållbart. Dricka mer öppet och stå för att jag inte kan kontrollera alkoholen? Nej, det leder ju ändå till skador som jag ju är så rädd att jag redan gett min kropp.
Kan man även säga att där finns en sorg? Att vara en som inte kan det som så många i min omgivning kan - dricka och njuta alkohol utan att det går överstyr. Sorg att jag kanske aldrig kommer att kunna dricka alkohol mer - någonsin. Är det nåt att sörja, är det något man får sörja? Att inse att det är slut, att inse hur stark jag måste vara framöver och i hur många sammanhang och situationer som helst säga NEJ. Får man sörja att man fått en kronisk sjukdom? Ja, det får man. Någon skrev att alkoholism enligt WHO ÄR en sjukdom, alltså får jag och kanske rent av måste sörja att jag har fått denna sjukdom. Denna kroniska sjukdom som nu kräver av mig att jag börjar med egenvård för att sköta om mig själv.
Jag ber åter om ursäkt om någon finner mig tjatig, men jag har ett sådant behov att formulera mig kring detta nu och detta forum är min dagbok som från och med nu ingår i min egenvård.
Idag ska jag ordinera mig nykterhet och omsorg av mig själv.

Gunda

Jag tycker det är jätte bra att du skriver här, att du tjatar som du säger, är det nog ingen som tycker. Om någon tycker så då läser de inte. Det här är din tråd och du får skriva vad du vill här. Du är värd massor och var inte för hård mot dig.
Att skriva gör ju att man kan gå tillbaka och läsa vad och varför man skrev, man får förhoppningsvis en tråd i det och man lär sig saker om sig själv.
Skriv skriv skriv det hjälper.
Jag kommer också att skriva så fort det är nått som poppar upp i mitt huvud, jag ska läsa läsa läsa här, så att jag får nya aha upplevelser av andras berättelser och hur de tacklar situationen.
Var snäll mot dig i dag, se till att gör något som gör dig gladare och att du mår bättre du är värd det. Förlåt dig själv!! I dag är en ny dag och VI TAR EN DAG I TAGET! KANSKE EN TIMME I TAGET!
Nu peppar vi varandra igen!
KRAM