Hej
Blev nyss medlem... jag är helt utan erfarenhet vad gäller alkoholism.
Jag har en syster som jag tror är beroende av alkohol. Min oro har funnits länge, kanske i 3-4 år... minns inte när min oro började pocka på.
Vi bor inte nära varann. Jag ser inte hur hon dricker till vardags. När vi väl ses märker jag att hon börjar dricka, i mina ögon, alldeles för tidigt på dagen. Det har funnits tillfällen när jag känt en doft av ammoniak eller att det luktar "gammal fylla"om henne.
När vi talas vid i telefonen kan jag höra på hennes röst att hon druckit.
Jag har tidigare frågat henne om hennes alkoholvanor. Hon har erkänt att det blivit för mycket, men inget om att hon har problem.
I somras fick jag för mig att det gick bättre, men nu är jag så gott som säker på att det är tvärtom. Jag tror faktiskt att det är riktigt illa.
Det är min syster och jag vill göra något för att hjälpa. Hon har yttersta ansvaret - hon måste själv bestämma, men jag tänker att hon bör vara medveten om att jag ser, att jag förstår - att hon inte kan dölja sitt alkoholproblem för mig. Det är nämligen vad hon gör - låtsas som om det inte finns. Jag vill på något sätt få henne att förstå detta, men också förstå att jag finns här för henne.
Jag vet bara inte hur jag bör gå till väga!
- ska jag säga
"jag älskar dig, Jag vill ha dig kvar länge, jag kan följa med dig och söka hjälp"
"jag vill inte umgås med dig om du dricker, men mycket gärna om du låter bli"
"jag vill inte tala med dig när du är onykter... vi hörs imorgon"...
Har funderat på så många sätt att göra detta, har varit för osäker för att ta steget, men nu måste jag försöka göra något.
Tacksam för råd från er som har erfarenhet
/ÅsaTina
Tillägg
Min syster är ensamstående med barn, umgås inte med vänner - är mycket ensam. Jag är den närmaste hon har.