av Besviken

Jag kvinna bor tillsammans med en alkoholist, sedan snart 6 år - sedan. Jag behöver komma eller prata med någon. Här är det kaous i mitt huvud. Jag bara gråter hela tiden. Snälla ta kontakt med mig här. Jag vet inte hur jag tar kontakt. . Jag behöver prata. Tack/ besviken

etanoldrift
mån, 2016-02-15 - 12:42

Kära besviken!
Så tråkigt att du inte mår bra!
Från det du skriver, så känns det som han fortfarande försöker kontrollera "vem du är" så att det ska passa honom?
Du har faktiskt rätt att vara den du är, Och känna precis det du känner!
Ja, jag vet att när man är inne i en "kontrollerande" fas, så vill man gärna kontrollera andras känslor också..
Men lika lite som du kan kontrollera och bestämma över din mans känslor,(eller om han väljer nykterhet eller ej) kan han kontollera och bestämma vad och hur du ska känna!
Vill du vara glad och skratta så är det din rätt, att vara glad och skratta. Är du mullig så är du.. Han är inte den som ska "göra om dig"!
Förmodligen så finns en tanke om att "nu har jag fått ändra så mycket på mig för din skull, så nu är det din tur att ändra dig"?
Men det finns en skillnad i att kräva att en beroende blir nykter (och ställa ultimatum) Alkoholen påverkar nämligen familjen också, genom att den är personlighetsförändrande på ett negativt sätt!
Den gör människor opålitliga och oförutsägbara på ett sätt som blir terroriserande för omgivningen!
Och att börja kräva att människor ska förändra sina känslor, sitt sätt att vara, sin klädstil och sin kropp, om man inte är otrevlig mot andra.

Ja, många gånger tror vi, både som beroende och som anhöriga, att allt blir frid och fröjd, bara alkoholen är borta..
Riktigt så enkelt är det inte, om de gamla beteendena finns kvar..
Och ofta finns det andra gamla konflikter kvar som kommer upp till ytan istället som också behöver lösas

Kanske är det din tur att förklara för din din man, att du väljer, själv vem och hur du vill vara och om han "skäms" för att ha med dig, så ska han inte be dig följa med! (dessutom, så tycker jag inte att du behöver följa med, om du inte har nåt utbyte av det hela)
Frågan är vill han ha en "fru" eller något att "visa upp"? För tyvärr är det så, att människor ibland visar upp sina respektive som någon sorts troféer och gärna dikterar, både utseende, klädsel och uppförande..
Många beroende har i grunden en dålig självkänsla, som gör att de vill ha bekräftelse. Det kan göra att de "spelar" en roll, ute tillsammans med andra och sedan är en annan person hemma mot familjen.. Det är inget du kan påverka just nu.
Du får försöka att se till att må så bra du kan, se över vad du kan göra för dig själv. Jag hoppas att ditt besök blir givande och hoppas att du hittar en egen krets av vänner att vara med. Många gånger har ju vi som är anhöriga negligerat vårt eget liv och våra egna önskningar.
Och det är inte alltid våra beroende fruar och män förstår, att de inte kan styra och ställa över det vi gör. Att vi kanske väljer att ha egna intressen där de inte ska vara med..
Önskar dig lycka till på vägen!

Besviken
sön, 2016-02-28 - 21:47

Heej igen, jag har ingen att prata med. Så jag vänder mig hit. Jag är så ledsen. Jag bara gråter, har väldigt ont i mitt bröst. Vet inte hur jag ska tänka el vara. Klarar inte av att bena ut saker i mitt huvud känner jag. Det är helt omöjligt. Jag är sjukpensionär sedan - 99. Jag har genomgått operationer som inte gått så bra. Jag förminskade mina bröst, fick infektion hade öppna sår i 8 månader. Året efter tog jag bort min Livmoder, fick även där infektioner öppet sår i 2 månader fick även ligga på sjukhuset dom månaderna. Sedan gick jag ner 54 kilo. Efter den viktnedgången så fick jag sjukdom på sjukdom. IBS, Njurstens samlare. Nu har jag haft huvudvärk i nästan 2 år ont i rygg och Nacke. Nu fick jag även för en tid sedan reda på att dom tror jag har fått Alzheimer. Går nu på utredning för det. Har även fått sedan 4 månader sedan urinrörs katarr. Den vill inte ge med sig. Så jag har fått 3 penecilinkurer under kort tid. Varpå i förrgår fick jag en allergichock. Så fick in på sjukhus igen. Det tog bara 7 minuter hos läkaren. Jag fick ännu mera mediciner. Det kliar och kliar. Sover inte på nätterna för att det kliar. Därför vaknar jag sent. Jag får då ångest panik och blir väldigt stressad. För även om min särbo vaknar tidigt, så går inte han ut med hunden. Det är mitt jobb säger han. Han har sista tiden gett mig mer och mer pikar om att jag har blivit tjock. När vi åker ut med bilen så om det kommer en kraftig person och dpringer el går ja bara han ser en kraftig person så däger han antingen -ja spring du, det behöver du. Eller så brukar han säga att personen är så fet att hon har ingen tv hemma. Han visar så tydligt att kraftiga är äckliga och fula. Han tycker kvinnan är ful när hon är gravid. Han gillar inte barn. Ska tilläggas att han har 3 barn som inte vill veta av han. Tilläggas även att han också är för mycket rund. Idag bröt jag bara ihop med tårar. Känner mig orkeslös. Tankelös. Han frågade givetsvis vad det var. Jag sa att det är för många saker jag klarar inte av att bena ut. Men jag sa att jag tycker inte att jag duger för dig, något alls. Han sa också att han tycker det är påfrestande att jag är så mycket sjuk, varför kan du inte sluta känna efter sa han. Han sa även att skulle han känna efter så skulle inte han kunna gå alls, bara för att han har ont överallt. Men då sa jag att vadå, jag behöver inte känna efter för jag har sådana smärtor varje dag. Någon gång om dagen. Han sa att det ör därför han åker iväg och gör saker för sig själv hela tiden för han vet att jag inte kan. Säger han. Också att han inte kan sitta här hemma hela tiden med mig. Det säger jag ingenting om. Men det känns så nedlåtande. Jag är för sjuk, jag är för tjock, jag kan inget göra, och att vi levt som vänber i mer än 3 år. Detta säger han till mig.. Att han började dricka för 3 årsedan, och varit ett riktigt äckel emot mig. Det har ju inte varit något liv alls. Nu när han varit nyckter sedan 13 dec. Nu ska jag bara acceptera det. Tycka att alkt är bra. Vara glad, inte vara sjuk, inte vara tjock. Åka med han till klubben han är med i nu. Vara glad och tycka att allt där är djävligt bra. Han har även fått sin gamla Mamma att ta ett lån för han på 170.000 för att han ska skulle köpa sig en Harley Davidsson. För det har alla på klubben. Han har skulder hos kronofogden och utanför kronofogden på över 1 Milijon sammanlagt. Men betalar inte en krona dit el till någon. Jag är ju sådan att jag vill göra rätt för mig. Som ni vet så har vi gemensamna skulder. Jag har nu fått bort så mycket som 100.000 själv och tillsammans med pengar ifrån hans lön, sedan ett par år. Men har fortfarande kvar 70.000. Så gör han så här. Det känns för djävligt. Jag är såå sårad och ledsen, för det ska bara göras saker som han tycker om och vill göra. Han ska hela tiden ha kul. Jag känner att jag ska gå i skiten, medan han bara glider runt. Jag har vett om hjälp i 2 månader att bära ut julsaker till förrådet. Men icke. Idag fick jag hjälp. Men då hette det att han har ont i ryggen. Så skulke han hämta ett avgassystem i garaget. Då sa han att hjälper du mig nu då. Han var stegen ut. Klättrade upp drog ut det lite och skrek tar du emot nu. Jag tog avgassystemet och stängde garageporten och gick hem. Han bar stegen. Frågar mig om det var tungt. Nej sa jag. Det är lättare att böra det än en stor låda som är tung. Är det fel på mig? Men jag blir så irreterad och arg. Kan någon prata med mig lite. Detta är bara lite av allt jag skriver. Men jag måste få skriva av mig lite. Kram allla.

jonan
sön, 2016-02-28 - 22:11

Hej
Skickar lite styrke kramar till dig ?. Ta inte emot skit du är såå bra som du är !!

Blueeyes
mån, 2016-02-29 - 04:01

Hej!
Det är otroligt påfrestande att höra sådanna pikar hela tiden. Det vet jag.
Själv kan jag inte sova för efter jobbet idag går första flyttlasset! Så skönt! Men skräckslagen. Har nu satt mig själv i kreditskuld för att barnen ska få lite möbler till sina rum bla. Just nu bryr jag mig inte riktigt då det är ett litet pris att betala. Men samtidigt skrämmer det skiten ur mig.

Vi är många som läser vad du skriver och tänker på dig. Fortsätt skriv. Många styrkekramar!!!

Besviken
fre, 2016-03-11 - 01:16

Tack Blueeys, det värmer. Hoppas ni får det mycket bättre nu.Kram

Besviken
fre, 2016-03-11 - 01:24

Tack etanoldrit, väldigt bra skrivet. Drt presis så jag har det. Förbannade skit. Jag känner bara att kan han inte komma hem och säga att han varit otrogen. Så hade det varit mycket lättare. Förstå mig rätt nu. Kram

Besviken
fre, 2016-03-11 - 01:34

Åhhh Ebba jag får tårar? jag blev väldigt glad över det du skriver. Till mig. Det känns som om att du förstår mig. Framförallt vill du vara vänlig emot mig. Jag blir så rörd. Ärligt så skulle jag vilja ha dig son min egna lilla vän. Tänk vad vi kunde prata om allt. Och förstå varann. Det hade varit väldigt skönt. Känner du likadant? Om du gör det, så träffar jag dig gjärna. Det hade känts väldigt bra. Hör av dig. Stor Kram

Besviken
fre, 2016-03-11 - 01:36

Åhhh Ebba jag får tårar? jag blev väldigt glad över det du skriver. Till mig. Det känns som om att du förstår mig. Framförallt vill du vara vänlig emot mig. Jag blir så rörd. Ärligt så skulle jag vilja ha dig son min egna lilla vän. Tänk vad vi kunde prata om allt. Och förstå varann. Det hade varit väldigt skönt. Känner du likadant? Om du gör det, så träffar jag dig gjärna. Det hade känts väldigt bra. Hör av dig. Stor Kram

Besviken
tis, 2016-07-19 - 00:09

Hej Alla☺ det var 4 månder sedan jag skrev här. Hoppas att allt är någorlunda okej för er. För mig är det fruktansvärt, jag vill bara spy åt allt han gör. Jag letar förbrilt efter annan bostad. Men det går även det väldigt trögt. Han har varit nykter i 8 månader nu. Men har samma elaka sätt kvar. Jag bara gråter och gråter. På Midsommarafton så var han så elak gällande ekonomin, så att jag fick en rejäl panikångest på förmiddagen. Men efter ett par timmar så kunde jag tänka klart. Så jag tänkte flr mig själv där i sängen, att Nee han ska bannemig inte lyckas denna gången. Så jag reste mig upp gjorde mig i ordning. Följde med han till klubben. Åt lite mat. Pratade inget med han. Åkte sedan hem och la mig igen. Han tror att han är skitbra och kan allt. Fortfarande är han 2 människor. Dom på klubben har inte genomskådat han ännu. Jag känner att jag är så trött och orkeslös. Nu har han semester, phuu fyy hur ska detta gå. Jag har varit på ett alanon möte till. Fast på annan ort. Jag tycker fortfarande att det inte stärker mig något att höra andra tycka som jag. Alla säger samma sak hela tiden. Om vad dom får vara med om med sin alkoholist. Alla går vi i genom samma saker. Och det stärker inte mig att höra det. Gång på gång. Jag vet ju allt det. Min psykolog hjälper mig. Det känns bra. Men besöken blir ju inte så ofta som jag själv vill. Jag vill ha ett slut på allt detta. Vill inte ha det så här längre. Jag hatar mitt liv som det är nu. Förlåt men behövde skriva av mig lite. Kram till er ALLA.

Besviken
tors, 2016-12-08 - 00:32

Blueeyes, Ebba, Mulletant, Trollis, Jonan, stina68,AerouMagnus, Etanoldrift, Mysan, Leverjag. Och alla ni andra. Hoppas verkligen ni har det mycket bättre. Det var ju ett tag sedan jag var här inne nu. Jag har hafr ett helvete tills för snart 2 veckor sedan. Samma dag som jag blev Mormor, så åter igen fick jag höra ifrån han att jag inte betyder något för han längre. Att han inte älskar mig längre. Att vi inte spelar i samma liga längre. Jag hade hört detta ett tag. Varje dag. Så till slut brast det äntligen för mig. Jag frågade han va faan gör du här då. Så slängde ALLA hans saker i hallen och bad han dra. Han åkte. Men kom tillbaka dagen efter och hämtade sina saker. Sedan dess har jag varit så fruktansvärt ledsen. Ifrågasatt varför jag inte duger nu- när jag dugit innan. Jag vet inte varför jag är sådan här nu. Jag har ju längtat efter denna stund. Jag har även kämpat med våra skulder så nu har jag bara 23.000kr kvar av allt. Jag tar en dag i taget. Orkar inte mera just nu. Har inte julpyntat något. Känner helt enkelt inte för det. Hans mamma hann jag hjälpa till med så att hon har fått börja med antabus. Hon ringer mig och säger att det går jätte bra med det. Men att han är så fruktansvärt elak emot henne med. Jag känner att jag orkar inte med henne heller längre. Jag fick riva upp hennes parkettgolv och lägga nytt. För det hade hon använt som toalett i 4 dagar. Tills vi hitta henne. Hon blev inlagd på sjukhuset i 11 dagar för att hon hade supit till sig ett delerium och var uttorkad . Men som sagt va nu har jag årdnat antabus och hon har varit nykter i snart 2 månader. Kände bara att jag ville komma in och berätta lite. Så nu bor jag äntligen ensam men är sååå ledsen över det. God Jul Alla och sköt om er. Kram Besviken.

AliceAlice
tors, 2016-12-08 - 10:39

...har du möjlighet att på allvar ta tag i ditt liv, att leva så som du förtjänar= ett bättre liv. Det är sorgligt men på sikt kanske det bästa för dig. jag vet hur svårt det är! det som räddade mig från att ta förhastade beslut var mitt motto; säg aldrig ja på en gång, be om betänketid, ett dygn. Ofta kom jag fram till att det inte var ett ja, som jag först tänkte, utan ett nej jag skulle svara. Har levt utan min missbrukare i fem år och det är tufft men det blir sakta bättre, inte fören nu har jag kommit till insikt att jag mår bäst utan att vi har någon kontakt. Jag vet inget, har ingen kontroll och kan därmed inte klandra mig för kontrollen jag trodde jag hade, hade jag inte alls. Du kan titta in på min blogg, kanske finns det något du kan ha nytta av...###redigerat av admin då det ges kontaktuppgifter i länken och på grund av säkerhet tillåts det inte att dela kontaktuppgifter på forumet###
Försök att fokusera på ditt nya barnbarn, du har inget ansvar gentemot din svärmor eller honom. Träna på att säga nej, det stärker! Du har redan gjort allt du kunnat och mycket mer! Släpp ev. dåligt samvete och njut av känslan att du gjort allt (men trotts det så fungerade det inte). Gör saker du mår bra av, det kan vara lättare sagt för ofta har man tappat bort sig själv men börja leta :).

Mycket styrka! Alice

Besviken
fre, 2016-12-16 - 14:45

Alice Tack så mycket för väldigt bra ord. Ja - jag vet inte, och jag förstår inte...
Varför jag är ledsen.. Det är jätte jobbigt.
Jag vet hur han och hans mamma har behandlat mig under dessa år. Jag har känt mig nöjd och glad för att jag känner verkligen att jag har hjälpt dom på alla sätt. Jag har sagt att nu är det bra. Nu gör jag inget mera. Men ändå så får jag dåligt samvete. För jag vet att han kommer att strunta i henne. Och hon behöver verkligen hjälp. Mitt hjärta säger då att jag måste klura ut på hur jag kan hjälpa. Jag känner att jag måste. Hon har bara han. Inga andra barn. Han har bara utnjyttjat henne när det gäller hennes pengar. Jag har så svårt för att säga Nej. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Ledsen, arg, besviken, maktlös, Låg, Trött. Jag har lärt mig sedan jag var liten att vara godhjärtad på alla vis. Så det är svårt att låta bli. Sedan har jag jobbat inom vården och bivit väldigt omtyckt. Så det är så svårt att bli elak, för jag anser att jag är det om jag säger Nej. Jag ska absolut läsa din blogg. Men inte just nu. Kram Besviken.

Besviken
ons, 2016-12-21 - 10:48

Hej alla den 19 Nov - 15 förra året, gjorde jag mitt första inlägg här. Idag är det 21 Dec - 16. 1 år efter. Han bor inte kvar här hos mig. Hana Saker inne i lägenheten är borta. Förutom 3 saker jag hittat. Men det ryms i en ica kasse. Sedan har han ett förråd som ska tömmas. Innan 31Dec. Men det drar han ut på. Jag förutom att gå ut med hundarna, tar det väldigt lungt här hemma. Jag sover väldigt mycket. Är såå trött hela tiden. Jag har inte julpyntat något inte ens adventljustakar. Jag orkar inte. Har heller ingen lust. Har heller inte handlat något. Finns inga pengar till det. Har ist frostat av frysen och stängt av den. Städat av i kylen. Men kan stänga av den också. Står endast lite mjölk där. Så här är det tomt i både skafferi kylskåp frys och huvud. Men för mig spelar det faktiskt ingen roll. Jag orkar inget. Vill inte heller. Skönt att bara vara och göra inget. Men på julafton så ska jag med mina barn m respektive och givetsvis då mitt barnbarn. Till mina barns pappa och fru. Det ska bli skönt. Och bara vara och äta och njuta. Jag vet att jag kan låta nedstämmande nu. Och det är jag. Men absolut inte deprimerad i allt detta. Bara så fruktansvärt Trött. Det ska bli så skönt när han tagit bort alla sina saker härifrån. För då ser jag inte han mera. Nu vill jag bara önska er alla en riktigt God Jul och ett GOTT NYTT ÅR. Kram från mig Besviken. Så hörs vi snart igen.?????