Hej alla,

Jag hade en användare här för några år sedan, men skrev inte just någonting. Jag är 33 och har egentligen hela mitt vuxna liv haft en obra relation till alkohol. Jag insåg ganska tidigt att jag ofta blev fullast eller i alla fall gjorde olämpliga grejer på fester, vilket ledde till att jag började dricka själv ibland. Men har alltid umgåtts i sällskap där det gått bra att festa mycket och hårt. Sedan har jag alltid varit relativt högproduktiv så livet har rullat på. För fem år sedan träffade jag mamman till min son (han är nu 2,5). Hon insåg efter en tid att jag inte kunde sköta alkoholen så bra och ställde ett ultimatum, sluta supa helt eller så var förhållandet slut. ...tyvärr resulterade det i att jag började dricka mer i smyg, när hon reste bort - eller när jag reste bort (gör en del jobbresor och sådant). Och eftersom det var längre mellan gångerna blev det viktigare att bli skitfull varje gång. Skriva till folk på fyllan och vara jättekonstig eller jobbig, minnesluckor, the works. Och tiden mellan fyllorna (som ändå kunde vara ganska glesa) har det alltid funnits ett sug, jag har planerat hur jag ska dricka och tänkt väldigt mycket på det. Det har kanske inte varit bra, alls, men livet har funkat. Förutom då att jag mått allmänt dåligt i mig själv, känt mig falsk och så vidare. Så för en dryg månad sedan sa jag till min sambo att jag vill separera...

Jag var orolig för att mer egentid skulle innebära mer alkohol, men kände ändå att jag inte var lycklig där jag var och var tvungen att göra något. Tyvärr fick jag ju rätt i det. Jag har varit full de flesta kvällar jag har varit själv den gångna månaden (har ju sonen halva tiden och lyckas ändå bra med att inte dricka när jag har honom (även om det har hänt, men då har det ändå varit ganska lugnt). Och de två helger jag varit själv har jag nästan varit full hela dagarna, oftast för mig själv också, även om jag har ett par vänner som jag träffat vid något tillfälle (och som också har tvivelaktig relation till spriten). Sen förra söndagen kände jag att nä fan, det här går inte. Så jag bestämde mig för att inte dricka själv, inte dricka då jag har jobb eller liknande dagen efter och inte dricka om jag har sonen. Sen blev jag sjuk. Det var rätt praktiskt, lätt att hålla sig nykter om man har feber. Och efter det hade jag sonen i helgen och vi åkte pulka och what not. Också lätt att hålla sig nykter. Även om jag kände mig ensam och ledsen på kvällarna sedan han somnat.

Sen vart det i måndags. Och plötsligt när jag satt på jobbet kände jag att FAN vad nice det vore med vin. Så jag blev full själv i måndags. Och så igår träffade jag en gammal polare som jag pluggat med förut och är på besök i stan. Vi gick ut och drack en del öl, men jag kände att jag ville stressa hem, för jag hade vin kvar i dunken som jag kunde hälla i mig. Vilket också blev så. Inte jättemycket, faktiskt, men så jävla onödigt och dumt.

Jag kommer följa med sonen och mitt ex till hennes mamma över jul, det var liksom bestämt sen innan och vi är inte ovänner eller så, så det känns rätt bra, kommer vara lätt att hålla sig nykter. Men sen är jag tillbaka till mellandagarna och jag vill verkligen inte vara bli full den 27e liksom. Har även tagit kontakt med hälsocentralen och ska träffa nån för ett första samtal, inte bara om alkohol utan om ev depression och så också på morgonen den 27e... Det känns bra. Men jag vill inte fortsätta ha det så här. Och tänkte att va fan, det är många som skriver fint och bra saker här. Det kanske är en bra idé att skriva om hur det är...

linus

Jag har väldigt svårt att avgöra om jag mår dåligt (delvis pga alkoholen) eller om jag har haft ett så intimt förhållande till alkohol pga att jag mått dåligt. Jag tror lite på det senare. Jag har använt alkohol för att hantera en massa osäkerheter och problem. Eller hantera, men skjuta på dem eller så. Men sedan har såklart alkoholen blivit en vana också. Många saker som i alla fall förut varit mina intressen är nästan betingade med alkohol. Allt positivt blir mer positivt med alkohol, så att säga. Även om jag i ganska många år har varit medveten om att jag har haft en osund alkoholkonsumtion och att alkohol tar upp på tok för mycket tanketid för mig, även när jag inte dricker. Jag liksom tänker på att dricka väldigt väldigt ofta. Och sedan, senaste åren, så har jag avvecklat mycket av sådant som jag förut gillade att göra, livet som småbarnsförälder är slitigt. Och de tillfällen jag haft att göra roliga eller kreativa saker, eller träffa vänner, då har jag ofta valt ensamhet för att jag vill bli mer full än de flesta skulle tycka var okej... Så när jag nu inte bara känner att jag behöver få till en förändring utan verkligen tänker försöka agera på den känslan också, då inser jag att mitt nätverk har blivit väldigt litet... Det är sorgligt.

Karin01

Tack för att du delar med dig Linus! Känner igen mig så mycket i det du skriver.

linus

För välkomnandena Karin01 och MondayMorning!

Jag läste din tråd Karin01 och även mycket av det du skriver kan jag relatera till. Att radera en hel meddelandetråd typ oläst direkt på morgonen efter... Har hänt mer än en gång.

Nå, idag ska det åkas bort över julen och som jag skrev tidigare borde det vara relativt enkelt att hålla sig undan alkoholen just då, mycket släkt och så.

Jag har ju haft den sitsen att vara utan min dotter varannan vecka.

Dvs varannan vecka har jag vart överdriven skötsam förälder för att nästa
vecka hamna på krogen med polarna och då intagit mängder med alkohol.
Med en rad pinsamma händelser som gjorde att jag började att "bara" dricka hemma i min ensamhet.
Och då när ingen ser kan man ju sitta och hinka i sig mängder. Vilket jag gör. I början var det vin/öl
för att sedan vilja ha en fortare kick, vilket lett mig till ren sprit. Har inte tid att vänta på att vinet ska ut
i blodet längre. Progressivt är det. Man ökar mängden och styrkan på skiten man dricker.

Trot eller ej men jag tom snortat en 6:a Tequila med ett sugrör. Vilket iofs var en kul grej men en
normal människa gör inte så. Bara en beroendeperson ...

Så från party på krogen-fröken till fullblodsalkoholist på några år.

Var vaksam så du inte hamnar där i dina ensamma veckor.
Förklara problemet för din läkare din 27:de och mörka inget.
Berätta som det är så du får rätt hjälp. Lätt att man inte är
ärlig när man väl sitter där men lägg alla korten på bordet.

Du tar upp alkohol/ångest. Har var samma problem här
att jag har funderat och för min del kommer ångesten
av alkoholen och inte tvärtom. Ångesten är obefintlig
när jag inte dricker....

Skriv på så mycket du kan.

Kram

MM

Lena72

Välkommen
Här inne kan du vara ärlig, jätteskönt!
Tyvärr är tratten man sjunker längre o längre ner klädd med såpa. Man kan hamna i "svenssondricande" o ta sig upp. Men sedan finns en gräns där du inte kan ta dej upp utan du sjunker och det allt snabbare.
Jag har själv just börjat med antabus o hållt mig nykter i 22 dagar.
Det är tufft periodvis o sug finns men det går ändå lättare än jag trodde.
Kram o kämpa för en nykter jul! En dag i taget, en timma i taget!
Kram

linus

...känns ju inte som en bra väg. Men det är så lätt, man börjar skämmas för att det blir galet på fester, först är det chill, alla blir för fulla ibland (i alla fall när man är ung), men när man fortsätter vara den som alltid blir för full och gör bort sig eller är jobbig, då kan det kännas skönare att supa till rejält för sig själv någon gång, så en får bli full utan att skämmas... Fast det har ju inneburit att jag ringt/skrivit till folk och varit allmänt konstig istället. ...och klart jag märkt av progressiviteten, även om jag inte är så jävla farlig på ren starksprit (för det mesta), men det har blivit mer, och jag har insett att jag brytt mig mindre om att jag skämt ut mig, nähä, duger det inte, men så sluta prata med mig då har jag väl känt. ...men inser också nu att det verkligen inte är lika många idag som det var för ett gäng år sedan som tar kontakt med mig, alls.

Nå, dag 2 nykter nu då. Tyckte att det var nice att kunna tänka en vecka i söndags, men det sket sig ju sen. Nå, nu har jag kört bil mest hela dan och landat på platsen för julfirande och något sug finns inte direkt. Däremot är jag helt utmattad. Det suger. Inte så jävla lätt att ta sig för att göra saker man mår bra av om man är helt utmattad, vilket är lätt hänt när det blitt för tätt mellan fyllorna. Jag har varit sämst på jobbet delar av hösten, bland annat. Jag har ganska höga krav på mig själv professionellt och brukar kunna leverera rätt bra resultat, även i perioder när jag inte mått så bra. Men nu får jag fan inget gjort. Jag fixar mekaniskt arbete (eller, jobbar huvudsakligen digitalt, men mekaniskt så till vida att det bara är saker som ska göras, kräver inte just någon tankeverksamhet. Fingrarna vet var de gör och spelar snabbt över tangentbordet även om hjärnan känns helt frånvarande eller dåsig. Men mycket av mitt arbete (borde) också innebära att producera analyser, texter, underlag till saker, komma upp med utvecklingsidéer. Jag sitter bara och stirrar på tomma öppna worddokument och har inte läst det material jag har behövt läsa. Det ska nog inte bara tillskrivas alkohol utan kanske depression eller något sådant också. Men det är klart att det inte hjälper koncentrationen och fokuset om man är bakis och har ångest över vad som hänt dagen innan/händer i livet i allmänhet.

Tack för att ni skriver! Det känns bra att skriva här. :)

Gillar beskrivningen. Tratt med vaselin i ha ha...Lena Fan vad bra jobbat av dig. Vet hur du kämpar. Ner med Antabusen, tänk inte. Just take it.
Då är du safe.

Linus. Varför ville du separera? Jag tänker ju då först på att det kan vara för att man vill dricka ifred.
Konsekvenserna.
Ända grymt bra att du tar hjälp.

En del som skriver här behöver bara en puff i rätt riktning sen går det av bara farten.
En del behöver mer tid att ta få ett avslut.
Funderar mycket på om återfallen faktiskt behövs för att vi ska inse...
Inte många som kör den klockrena vägen direkt.

Tänker på din nykterhet och den lilla familj du hade.
Om alkoholen försvinner kanske det går att laga?

Rosen

Det är nog en ganska typisk biverkning av att man förgiftar kropp o knopp.
Jag har själv ett kreativt yrke som inte fungerar ett jäkla dugg i början av ett tillfrisknande Ett enda virrvarr eller helt blank i hjärnan och en enorm trötthet. Jag tror nog att du kan tillskriva alkoholen även det. Efter en tid kommer kraften och koncentrationen tillbaka. Hur jobbigt livet än är så blir det sju resor värre när man dricker. Håll ut!
Detta sagt lika mycket till mig själv. Håller inte reda på antalet nyktra dagar för egen del men känner livslusten återvända. Förvånad över hur lätt allting blir.

linus

Monday: Det var nog flera anledningar till att jag ville separera. Jag har faktiskt tänkt tanken "att få supa i fred" tidigare, men det var i alla fall ingen aktiv tanke just nu. Men vi har av och till haft det ganska struligt (inte främst beroende på min alkoholkonsumtion utan andra saker) men nu i höst har vi egentligen haft en ganska harmonisk period. Och då har det istället mer och mer känts som att jag inte är i förhållandet, rent känslomässigt, längre. Men jag vet inte... Vi har börjat gå i familjeterapi också, för att se om det går hitta tillbaka. Men det är svårt att fokusera på det helt och hållet, jag har mycket med mig själv...

Rosen: Ja, alkoholen bidrar ju såklart till att det är svårt med fokuset, inte minst om man rent är bakis på jobbet, då är det ju tvärkört. Och hålla ut behöver jag! Även om julen har gått bra, så vet jag, precis som jag sett flera andra skriva i olika trådar här, att det är när det börjar kännas bättre det är lättare att halka dit igen. Igår fick jag tacka nej till öl eller vin till lunch, en whiskey på eftermiddagen och öl eller vin till middagen och avec med för den delen. Men det var inget problem. Men redan idag, då måndagen och tisdagens bläckor börjar kännas avlägsna (va fan, har inte ens gått en vecka?!) känns det mindre bestämt, mer som att det skulle vara okej att ta en fylla framöver. Det duger ju inte, jag vet ju det, så det är bara att kämpa på.

God jul i efterskott alla, och god fortsättning! Grymma ni alla är som både kämpar på och peppar andra! Kramar

linus

Ja... det är ganska läskigt egentligen. Hur något kan som en vet intellektuellt och logiskt inte är bra ändå kan kännas så bra, eller så okej och rimligt, bara helt kort efter det kändes som döden...

Nåja, nu är jag hemma igen i det lilla kyffe vi tillfälligt hyr. Pga separationen så turas vi om att bo i lägenheten med barnet och turas om att bo i en liten studentrumsliknande lägga som vi hyr temporärt. Det känns som jag slungas tio år tillbaka i tiden i det lilla, ganska spartanskt möblerade, och lätt klaustrofobiska rummet... Nå, det är som det är just nu.

Imorgon ska jag iaf på ett "bedömningssamtal" på hälsocentralen, för att avgöra var de ska placera mig i de olika vårdinstanserna. Det känns bra.

linus

F ö har jag läst en hel del olika trådar men har inte haft ork eller möjlighet att vara i fred med en dator för att kommentera på alla ställen där ni skriver bra och vettiga och ibland lidande och svåra saker. Jag känner inte alltid igen mig i hela alltet, men det finns ofta delar av det ni skriver som känns som att det är precis jag. Så det är fint att läsa, även om det som är riktigt jobbigt.

Vet du vad jag gjorde efter mitt sista återfall?
När jag igen stod på benen efter några dagar så tatuerade jag
in orden: "One day at a time" med en flygande duva under.
Mitt på pulsådern.

För att påminna mig om vad jag är och hur jag ska tänka.
En dag i taget för resten av mitt liv. Det är det första jag tittar
på när jag vaknar på morgonen. As a huge reminder...

;-)

så bra imorgon. Och som jag skrev tidigare. Var så ärlig du kan även om det är skitjobbigt men dom är vana vid detta. Vad är din egen plan i detta? Dricka måttligt eller bli helt nykter? Vad är din fundering?

linus

Min plan är, eller har väl varit, att dricka måttligt. Eller, måttligt är kanske inte rätt ord, men: jag är inte så intresserad av ett par glas till middagen ibland, jag har tänkt att jag kan ta en drängfylla, men det ska vara länge mellan dem. Men samtidigt: jag har en växande känsla att åtminstone under en rejält längre tid, så är inte det ett fungerande alternativ. Så vi får se.

Men sen vill jag faktiskt prata med någon om hur jag mår även oavsett alkoholen. Visst, den har varit en central del av typ hela mitt vuxna liv, men även i perioder där jag varit väldigt återhållsam under längre tid så har jag haft väldigt svårt att närma mig mina egna känslor och vara ärlig med mina behov och så. Vilket gör att jag tror att jag har utvecklat en depression med tiden. Jag är inte så intresserad av att bara få några tabletter som ska göra mig gladare utan vill gärna ha en personlig kontakt, återkommande, också.

Akut nu är det ju så att det blivit alldeles för mycket alkohol på senaste tiden och jag tror inte jag kan hantera mitt allmänna mående om det inte blir ett slut på det, så det är ju också en aspekt.

Sen vill det sig så "illa" att jag har bra möjligheter på jobbet just nu, pga saker jag gjort tidigare, men jag behöver producera en del konkret output inom kort för att kunna ta tillvara på den här chansen som öppnat upp sig för mig, och som är något jag strävat mot professionellt senaste typ 5-6 åren i alla fall. Tyvärr har jag inget go att producera något vettigt just nu, vilket stressar mig väldigt mycket.

Karin01

Kan varmt rekommendera terapi. Tyvärr var jag för feg för att diskutera mitt förhållande till alkohol i terapin, men kunde ändå lägga lite pussel och börja förstå mig själv bättre.

Gällande jobbet så låter det fullt vettigt att du inte har så mycket ork just nu. Du är ju mitt uppe i en jätteförändring i ditt liv, klart det tar upp det mesta av dig just nu.
Jag är dock övertygad om att du fixar att vara produktiv på jobbet också. Det märks på ditt sätt att skriva. Men skulle du däremot inte orka? Då valde du dig själv först och det kommer du aldrig ångra på sikt.

BElisabeth

Gick det bra hos terapeuten idag? Har läst allt du skrivit och tycker det är starkt av dig att skriva av dig här. Det hjälper och kan läka.
Följer dig i fortsättningen
Kram

linus

Hej Karin01 och BElisabeth, och ni andra!

Tyvärr började det med ett bakslag. När jag skulle göra lite kvällsmål i måndags upptäckte jag att det fanns kvar en vinbox i kylen som jag helt förträngt... Som jag såklart drack upp. Det var inte jättemycket kvar, men tillräckligt för att jag skulle bli rätt onykter. Så jävla dumt. :'( Men jag såg till att ta mig upp till bedömningssamtalet på tisdagsmorgonen ändå och satt där småbakis, svintrött och darrig, däremot inte så skamsen, men förbannad och besviken på mig själv. Samtalet gick ganska bra. De lotsade mig vidare till alkohol- och drogmottagningen (big shock). Jag försökte få till samtalsterapi om mitt övriga mående förutom alkoholen också, för den har verkligen varit ett stort problem under lång tid, även när inte drickandet skenar som det gör just nu, men det gick tyvärr inte, utan jag får bli tillbakalotsad efter att ha fått ordning på den mer "akuta" alkoholkrisen. Nåja, jag köper väl det resonemanget ändå. Så jag ringde dem och fick en första tid på måndag. Jag var i kontakt med dem en kort period för tre år sedan och ska få träffa samma kvinna som jag gjorde då. Det är nog bra, jag gillade henne och började dricka mycket mindre, även om jag inte var inställd på att EGENTLIGEN sluta dricka då. Nu känner jag att för en lång tid framöver behöver vara helnykter (alltid? det kan jag inte svara på nu, men en längre period till att börja med) och jag kan kan absolut tänka mig medicinering som hjälper mig nu (det tackade jag nej till då för tre år sedan). Så det känns ändå bra.

Igår hade vi lilla julafton med min pappa (enda släkting som bor i samma stad som jag). Sonen fick en snowracer och var skitnöjd. Det var rätt trevligt. Nu är jag själv några dagar, men sov riktigt bra i natt. Det var fantastiskt skönt, jag känner lite energi idag. Har lovat att hjälpa en kompis och hans familj att flytta nu idag och det blir bra, skönt att få använda kroppen lite och träffa folk. Sen på fredagsmorgon har jag bestämt att jag och sonen ska åka iväg till dit min morsa bor och vara där över nyårshelgen, min syster är också där och hälsar på. Det är bra, där kommer jag också att vara nykter, sen kommer vi tillbaka på måndagsmorgon, lagom till min tid hos alkohol- och drogmottagningen. Convinient. :) Så det är ikväll och imorgon kväll som kan vara lite kritiska, men jag får väl se till att ha lite jävlar anamma och vara jäkligt bestämd helt enkelt!

Nu vart det långt skrivet, och lite pladdrigt... Ha det fint alla! Hoppas det går bra för er! Kramar