Jag är ny här men har länge varit in och läst. Har samlat mod för att ta till mig sanningen över min mans drickande samt att acceptera att det är ett faktum att han faktiskt är alkoholist. Jag vet egentligen att det jag känner är rätt men är så rädd och törs inte lita på mina egna känslor längre. Jag har aldrig levt med någon med missbruk och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Anklagelserna är oändliga och ibland så absurda att det är otroligt att han ens tror på de själv. Jag är känslokall och tänker bara på mig själv, visar honom ingen omtanke och jag har tagit av honom all hans självkänsla. Han tror inte ens att jag är på mitt jobb utan har andra. Jag är alltid hemma förutom när jag jobbar. Jag överväger noga mina ord el vad jag gör för att det ska passa honom och inte bli bråk. Men det blir det ändå hur jag än gör. När jag är själv då vet jag precis vad jag vill få sagt men när jag väl står framför honom så räcker det med 1 mening så är anklagelserna igång och han tar en öl. Jag är anledningen till att han dricker och han får bete sig illa då jag behandlar honom som skit. Det är alltid någon annans fel. Förutom svartsjukan så har han ett sjukligt kontroll och bekräftelsebehov. Hur vanligt förekommande är det här el är det bara jag som har blivit galen?!