Hej alla,

Jag hade en användare här för några år sedan, men skrev inte just någonting. Jag är 33 och har egentligen hela mitt vuxna liv haft en obra relation till alkohol. Jag insåg ganska tidigt att jag ofta blev fullast eller i alla fall gjorde olämpliga grejer på fester, vilket ledde till att jag började dricka själv ibland. Men har alltid umgåtts i sällskap där det gått bra att festa mycket och hårt. Sedan har jag alltid varit relativt högproduktiv så livet har rullat på. För fem år sedan träffade jag mamman till min son (han är nu 2,5). Hon insåg efter en tid att jag inte kunde sköta alkoholen så bra och ställde ett ultimatum, sluta supa helt eller så var förhållandet slut. ...tyvärr resulterade det i att jag började dricka mer i smyg, när hon reste bort - eller när jag reste bort (gör en del jobbresor och sådant). Och eftersom det var längre mellan gångerna blev det viktigare att bli skitfull varje gång. Skriva till folk på fyllan och vara jättekonstig eller jobbig, minnesluckor, the works. Och tiden mellan fyllorna (som ändå kunde vara ganska glesa) har det alltid funnits ett sug, jag har planerat hur jag ska dricka och tänkt väldigt mycket på det. Det har kanske inte varit bra, alls, men livet har funkat. Förutom då att jag mått allmänt dåligt i mig själv, känt mig falsk och så vidare. Så för en dryg månad sedan sa jag till min sambo att jag vill separera...

Jag var orolig för att mer egentid skulle innebära mer alkohol, men kände ändå att jag inte var lycklig där jag var och var tvungen att göra något. Tyvärr fick jag ju rätt i det. Jag har varit full de flesta kvällar jag har varit själv den gångna månaden (har ju sonen halva tiden och lyckas ändå bra med att inte dricka när jag har honom (även om det har hänt, men då har det ändå varit ganska lugnt). Och de två helger jag varit själv har jag nästan varit full hela dagarna, oftast för mig själv också, även om jag har ett par vänner som jag träffat vid något tillfälle (och som också har tvivelaktig relation till spriten). Sen förra söndagen kände jag att nä fan, det här går inte. Så jag bestämde mig för att inte dricka själv, inte dricka då jag har jobb eller liknande dagen efter och inte dricka om jag har sonen. Sen blev jag sjuk. Det var rätt praktiskt, lätt att hålla sig nykter om man har feber. Och efter det hade jag sonen i helgen och vi åkte pulka och what not. Också lätt att hålla sig nykter. Även om jag kände mig ensam och ledsen på kvällarna sedan han somnat.

Sen vart det i måndags. Och plötsligt när jag satt på jobbet kände jag att FAN vad nice det vore med vin. Så jag blev full själv i måndags. Och så igår träffade jag en gammal polare som jag pluggat med förut och är på besök i stan. Vi gick ut och drack en del öl, men jag kände att jag ville stressa hem, för jag hade vin kvar i dunken som jag kunde hälla i mig. Vilket också blev så. Inte jättemycket, faktiskt, men så jävla onödigt och dumt.

Jag kommer följa med sonen och mitt ex till hennes mamma över jul, det var liksom bestämt sen innan och vi är inte ovänner eller så, så det känns rätt bra, kommer vara lätt att hålla sig nykter. Men sen är jag tillbaka till mellandagarna och jag vill verkligen inte vara bli full den 27e liksom. Har även tagit kontakt med hälsocentralen och ska träffa nån för ett första samtal, inte bara om alkohol utan om ev depression och så också på morgonen den 27e... Det känns bra. Men jag vill inte fortsätta ha det så här. Och tänkte att va fan, det är många som skriver fint och bra saker här. Det kanske är en bra idé att skriva om hur det är...

BElisabeth

Låter som en bra plan. Hur du kunde glömma bort en box vin fattar jag inte. Sånt brukar vi ju komma ihåg:). Själv har jag haft totalkoll på vad som finns hemma:).

Själv dippar jag jag i nån sorts självömkan här. Men det är ensamheten som knackat på dörren. Flaskan har varit ett sällskap. Vilket sällskap!
När du blir sugen så gå in här!
Kram!!

linus

...det var inte min vinbox, utan min ev f.d. partner. Det är ju inte klart hur det kommer bli med oss framöver. Men vi har ju i alla fall tillfälligt en uthyrningslägenhet som vi turas om att bo i, och turas om att bo i den vanliga lägenheten med sonen. Så det var i alla fall hennes box. För henne kan ju en box räcka typ en månad, eller till vinet i den hunnit bli surt, för mig räcker väl en box 1,5 dagar eller så... Men jag pratade med henne om det igår och sa att det kommer inte att funka att det finns alkohol i uthyrningslägenheten och så, och det var hon givetvis väldigt förstående om.

BElisabeth

... boxar i något boende. Men då förstår jag bättre.
Dags att ta tag i dagen nu.
En dag i taget.❤

Karin01

Så bra att du får tider så pass snabbt.

Du utstrålar så mycket mod i allt du skriver. Jag hejar på dig.

Karin01

Så bra att du får tider så pass snabbt.

Du utstrålar så mycket mod i allt du skriver. Jag hejar på dig.

Famiglia

Kämpa på, hör gärna av dig med hur du tyckte ditt möte med alkohol och drogmotagningen var. Funderar själv på att kontakta dem, dock vill jag göra ett försök att bli av med mitt beroende på egen hand.

linus

Jag har haft två bra dagar nu. Igår hjälpte jag en kompis och hans familj att flytta, och läste en 500 sidors roman från pärm till pärm. Det är stort för mig. Jag har inte haft ro att läsa skönlitteratur överhuvudtaget på många år, och på jobb och tidigare studier har jag tvingat mig igenom de tusentals sidor facklitteratur, rapporter, utredningar, propositioner, remissvar och annat som jag behöver i min profession, ofta ganska smärtsamt, fokuset har flaxat all världens väg, och oftast har jag bara läst en tredjeddel i slutändan, eller kanske bara skummat texten, men kunnat dra ganska goda slutsatser om innehållet. Så det var skönt att känna att jag kunde låta mig sugas in i en bok. Och det var skönt att springa i trappor och släpa på grejer, även om jag blev andfådd oroväckande snabbt. Det är som att kroppen säger ifrån att jag inte tagit hand om den direkt...

Idag har jag inte gjort så mycket. Träffat upp en gammal polare på genomresa för lunch och åkt till en annan bekant och hängt lite ikväll. Jag känner att jag intensivt behöver lugna dagar. Det är välgörande. Något sug efter alkohol har jag inte sett röken av. Jag är verkligen mer bestämd än kanske någonsin tidigare att få ordning på mitt liv. Ändå sitter jag här nu nyligen hemkommen och känner mig ensam och ledsen och lite frånkopplad, utan att direkt ha anledning till det.

BElisabeth

Det är ensanheten som knackar på. Då hade vi polaren att hälla upp i glaset som tröstade. Den trösten finns inte nu. Jag börjar vänja mig och tycker det är skönt att slippa A. Den stressar, ger ångest, och slöar ner hjärnan. Men sömnen är sämre tycker jag. Hoppas i alla fall du mår bättre imorgon.
?

linus

Hej hörrni,

vad fina ni är som frågar! :) Idag känns det bättre. Jag och sonen har åkt iväg till morsan som bor en 15 mil från där vi bor för att vara här över nyårshelgen. Det är trevligt och mysigt här. Dessutom är min syster som till vardags bor i utlandet på besök över helgerna, vilket är fint. Vi har alltid haft en bra relation, även om det blir långt mellan gångerna vi ses nu för tiden. Har ägnat kvällen åt att lägga pussel och försöka övertala systern att flytta hem till Sverige och nu ligger jag i sängen i gäststugan med en liten 2,5-åring snarkandes vid min sida. En kan ha det sämre.

Däremot känner jag att när det nu har gått några dagar sen jag var full senast (i måndags) så försvinner känslan av att det är sjukt viktigt att få ordning på alkoholen. Därför känns det jävligt bra att vara här, för här kommer jag att vara nykter, och när jag kommer hem igen på måndagförmiddag kommer jag egentligen direkt till min tid hos alkohol- och drogmottagningen. Det är bra.

Hoppas det är bra med er andra så här inför det sista skälvande dygnet av detta jävla 2016.

linus

...planenligt på förmiddagen idag. Fick träffa samma kvinna som när jag var där en period för ca tre år sedan. Det kändes på det hela taget egentligen bra. Jag fick en tid med läkare nu på onsdagsmorgon och kommer troligtvis få antabus och campral utskrivet och sen börjar det som ska vara minst tre månaders helnykterhet. Förhoppningsvis mycket mycket längre. Jag vet att det är bra med mediciner i det här läget, men jag vill inte hymla med att jag direkt började känna mig lite nervös och obekväm och ville bort därifrån, bara ett par minuter innan kändes samtalet jättebra. Alltså, jag har ju varit medveten om att det nog är såhär det skulle bli, men när det blev så konkret med medicinering som faktiskt gör att jag inte kommer kunna dricka vart det ändå jobbigt.

Nåja, det är bara att stå mitt livskast, ta tjuren vid hornen och cykla dit på onsdag och påbörja den fasen av mitt nya liv.

God fortsättning alla!

lilla Anna

Lycka till linus med ditt nya liv! Det är säkert bra att få litet hjälp i början av nykterheten. Du verkar verklige vilja lyckas den här gången. Med en liten son och en relation som kanske kan bli bra igen har du ju all motivation för att lyckas.

Lycka till

BElisabeth

Förstår så väl din oro och känsla av att vara obekväm. Jag känner mig inte så illa däran att antabus är nödvändigt. Och jag vill gärna kunna njuta av ett glas vin eller två. Eller en kall öl. Men om jag märker att jag inte klarar av det, så tror jag att medicinering är rätt för mig också. Vi får se hur det blir.
Lycka till!

linus

Jag blev full igår kväll. Jag satt hemma och var rätt nöjd med livet, planerade att åka till gymmet senare. Men plötsligt så var det som att något knäppte till i hjärnan. På onsdag påbörjas medicinering, det här är sista chansen att bli full. Klart grabben ska få ta en sista fylla. Och lika snabbt hade jag förhandlat med mig själv att det var helt rimligt. Jag blev jättefull dessutom. Gjorde inga dumheter vilket var för väl, men ändå. Så jävla onödigt. Idag känner jag mig miserabel och besviken på mig själv. Jag hade verkligen peppat på att ha lite energi och ork och göra saker som jag mår bra av, men det får bli imorgon det kommer då...

Aja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Förhoppningsvis hjälper medicinering till nu i första fasen i alla fall.

linus

Men nu har jag i alla fall träffat läkare. Mina lever-, njur- och andra värden ser bra ut. Bra hjärtslag och så vidare. Det är ju bra. ? Det kommer bli så att jag börjar med campral idag. Läkaren tyckte att antabus var lite överkurs så här i första läget. Men om jag inte känner att campral hjälper eller om jag behöver "mer", eller för den skull dricker så ska jag ringa honom på en gång och så skriver han ut antabus.

Det känns ganska bra, även om jag känner mig ganska sliten och misstänker att jag har en ganska tuff tid framför mig. Jag tror att jag väldigt motiverad att på riktigt ta itu med mitt drickande. För första gången i mitt vuxna liv. ?

Karin01

Ibland är det enda alternativet. Jag är glad över din styrka där!

Tänk om hjärnan kunde börja förhandla på samma sätt gällande träning eller nåt sånt. Två dagar utan så förtjänar man ett riktigt långpass i spåret. Men nej, det är alkoholen som är prioförhandlingen.

Jag har noll kunskap om den här typen av medicinering. Hur funkar Campral? Kan såklart googla, men hör hellre ifrån dig.

linus

... men det är som att det inte kan mäta sig med alkoholen. Aja, förhoppningsvis ska det bli mer av den varan (turer i spåret eller svängar till gymmet) framöver.

Campral är främst sugdämpande, men kan också motverka abstinensbesvär så som irritation, dåligt tålamod och liknande. Dessutom ska det kunna bidra till lugnare sömn. Läkaren verkade tycka att det var alldeles förträffligt. Däremot var det ca 10% som det inte fungerar för, så jag får väl hoppas att jag inte är hör till den gruppen. :)

Nu sitter jag i alla fall på jobbet och har tagit fram en riktig långkörare som jag valt att inte låtsas om i typ två månader. Försöker gå igenom anteckningar och spridda tankar som är nedklottrade på olika ställen och komma fram till hur jag ska komma vidare. Det går inte värst bra, men det är viktigt att jag tar itu med det ändå, jag kan inte skjuta på det så mycket längre.

Hej

Nu skriver jag ur min egen erfarenhet.

Det tar ca 2 veckor innan dessa biter på hjärnan så ha tålamod Linus. Effekten kommer inte direkt.

Campral påverkar om man har för stor signalöverföring av glutamatreceptorer i hjärnan som i sin tur påverkar belöningssystemet tillsammans med dopamin (Tack Ikaros) Har man inte denna ökade överföring så fungerar inte Campral. Jag har ätit dom i 2 månader nu och det är inte så att allt sug försvinner tyvärr men man kan känna mer lätthet när man t.ex ser en flaska vin. Tanken på A finns ändå. Men den är suddigare, om ni förstår hur jag menar.

Campral påverkar ju också att man faktiskt inte blir påverkad när man dricker. På gott och på ont. För mig är det bra, då jag inte vill dricka om jag inte blir full (whats the point?) för en del blir det motsatt effekt att man drar till med starkare sprit i hopp om att känna sig berusad. Inte att rekommendera. Euforin försvinner (vet ej då jag inte har druckit under denna tid)

Dom är också bra om man normalt lider av förstoppad tarm/mage :( toabesöken är väldigt täta.
Jag har ju haft 0 förbrukning av alkohol sedan min Campral debut men har förbrukat desto mer toapapper :D

Lycka till Linus

Karin01

Jag har haft otroligt svårt att fokusera på jobbet senaste månaderna. Ångest och skam har tagit upp det mesta av mina tankar. Jag satt ofta och klickade upp mail och stängde dem igen. Saknade totalt struktur.
Denna vecka har jag gått tillbaka till papper och penna och skriver listor för vad jag ska göra. Så otroligt skönt att ta tag i saker man länge skjutit på.