Hej!
Jag har läst här inne mycket och blivit stärkt av det. Min sambo vilken jag har varit tillsammans med i 2 år och precis flyttat ihop med, dricker för mycket. I fredags köpte han t ex en bag-in-box och drack upp den i princip helt själv. Han köpte den eftersom han skulle koppla in en ljudanläggning och tyckte då att han behövde dricka under tiden. Sen när han inte klarade av att koppla in den själv så gapade han till mig att det nu var min tur att installera eftersom han varit duktig att bära hem den från affären. Jag blev naturligtvis arg och då var han tvungen att dricka ännu mer.
Sedan kom nyårsafton och då köpte han öl, whisky och cava. Detta drack han i princip upp själv. Han blir aldrig bakfull. Jag förstår inte hur en människa kan dricka så mycket alkohol utan att stupa?!
Min sambo blir väldigt grälsjuk då han är berusad och jag kan inte häva det även om jag försöker att vara smidig när jag märker att detta beteende börjar.
Efter att jag flyttat in till honom så har grälen, kritiken, fyllespelen tilltagit och jag kan inte fatta hur dum jag var som sa upp min lägenhet och flyttade dit.
Han får utbrott när han inte hittar saker, när det är för många kuddar i soffan etc.
På nyårsafton eskalerade det och han gick för långt enligt mina gränser. Gapade och skrek, kastade ut kuddar i trappuppgången. Dagen hade börjat hur bra och mysig som helst, vi lagade mat, tog en promenad. Vi är ju egentligen kära.
Funderar nu på att ta en andrahandslägenhet som jag hittat och flytta om några dagar, kan bo där fram till mitten av maj. Men, vad gör jag sen?
Jag är så ledsen och besviken. Rädd att förlora honom, tänk om han bara behöver tid för att vänja sig vid att vara sambo?
I 2 dagar har jag bott i min dotters lägenhet (en liten etta) och nu ska jag åka tillbaka till honom efter jobbet, är väldigt nervös för det. Han var väldigt arg och aggressiv på nyårsafton och även nyårsdagen varför jag gav mig i väg. Han skrek också att han ville att jag skulle ge mig av. Sen lade han ut en fin bild på oss två på Facebook och detta beteende känner jag igen i att han ångrar sig. Vi har inte haft någon kontakt alls under dessa 2 dagar.
Min sambo är berusad varje helg, dricker någon dag under veckan också men jobbar och sköter det. Han har dock ingen bil. Efter att jag flyttat in så har det blivit mer alkohol vilket han säger beror på stressen och omställningen att jag flyttat dit och stört hans rutiner (han övertalade mig att flytta). Han kan bli så vansinnigt arg och kan skälla ut mig för en bagatell ( glömt köpa toapapper tex) och han kan inte släppa något när han väl blivit arg utan det ena efter det andra dras upp, kritik mot mina barn också. Han ber aldrig om förlåtelse, hur löjliga anklagelser och påståenden han än kommit med. Han surar i några dagar och sen är det som bortblåst. Jag vet att han även skällt ut vänner för hur de beter sig, vad de pratar om, hur länge etc så han har knappt något umgänge alls. Alltid under alkoholpåverkan men han har även kort stubin annars också.
Jag kan inte förstå hur dum jag varit som flyttat dit....Visst såg jag att han drack för mycket men inte så här! Behöver nu råd om vad jag ska göra!
Innerst inne så vet jag väl att jag borde flytta, leva mitt eget liv. Ekonomin påverkas ju också. Han gör impulsköp som han först visserligen frågar mig om men om jag tycker att vi ska vänta lite så blir det ju ett stort gräl av det.
Jag är så rädd att mista honom, tänk om han bara behöver vänja sig vid samboskapet? Är det värt att bo i en andrahandslägenhet till i vår och sedan hoppa runt bland massa andra andrahandsboenden? Vi har inga hemmaboende barn att ta hänsyn till, tack gode gud! Ska jag ställa ultimatum och flytta ut och ta risken att det helt blir slut? Kan jag hoppas på att han bättrar sig med tiden?