av Frihet

Jag vill aldrig mer vakna och må så här. Skakig, sur smak i munnen, bomull i huvudet, hjärtklappning, plufsig och glåmig i ansiktet. Ånger och dåligt samvete, ångesten och känslan av att vara värdelös kryper sig på. Varför kastar jag bort mitt liv!!!

Så nu skriver jag det i en tråd, så jag kan läsa detta nästa gång suget kommer. Jag vill ALDRIG mer må så här!

Jag har det ju bra. Stimulerande jobb, fin dotter, hus och hjälpsamma föräldrar. Lite ensam kanske, men det är ju tack vare vinet, eftersom jag hellre sitter hemma, pimplar vin och ser på tv-serier än träffar vänner. Sunda, sportiga, härliga vänner dessutom.

Lyckades få iväg dottern till skolan men nu vill jag bara krypa ner i sängen igen. Varför gör jag så här mot mig själv om och om igen. Blir så förbannat trött på mig själv. Jag är en slav under vinet. Jag vill vara fri. Jag vill hitta mig själv igen. Jag var stark och driven, klok och glad, social, modig och bra på mitt jobb. Men jag har låtit vinet ta över mitt liv. Jag har knappt styrfart längre och inga drömmar.

Har en box hemma. Undrar hur mycket av den jag drack igår, för mycket, det är säkert. Klarar jag av att klippa i sönder den och säga hejdå vin-djävul för alltid. Jag vill verkligen. Tyvärr är det inte första gången, jag vill. Klarade 6 dagar för någon vecka sedan, sen tyckte jag ju att jag kunde dricka ett glas på en middag och sen var det kört. Tillbaka i träsket och dricker 1 flaska (minst) om dagen igen.

Jag har perioder av mörker och deppighet, gamla spöken som jagar mig och det ständiga dåliga samvetet, för att jag inte är bra nog; på jobbet, som mamma, på att äta sunt, för att jag dricker för mycket, ja listan kan göras oändlig när jag mår så här. Men jag vet ju också att även om första glaset lindrar och bäddar in allt i ett varmt skimmer så kan jag aldrig hålla det där och så blir mörkret större och större istället. Jag kastar mig frivilligt in en nedåtgående spiral tills jag hamnar här, i tung bakfylla, sorgsenhet, uppgivenhet och ångest! Fast det är ju här på botten jag äntligen kan tänka – va fan håller jag på med, jag måste sluta!!!

Hoppas bara jag kan vara stark nog denna gången att stå emot suget för alltid och bli FRI.

Jag läser och läser era trådar och blir stärkt av att se att så många klarar att stå emot. Tack för att ni delar!!!!

Frihet
fre, 2016-12-23 - 13:04

Och vill ut och gå...eventuellt t.o.m försöka mig på att springa...eller snarare lufsa lite grann.

Min dag igår var helt ok den oxå MM. Tack för frågan ?.
Tittar på min logg och är faktiskt riktigt nöjd med alla nollorna. Visst två pluppar i protokollet men i jämförelse med 10 glas om dagen är det ju stora framsteg.
Lite orolig för julafton imorgon. I min familj älskar många vin och dunkarna har en tendens att ta slut.
Men nu ska jag njuta av idag och inte oroa mig i förväg.
God jul!

Frihet
tis, 2016-12-27 - 09:35

Jaha, julen har varit många middagar på rad och vin har serverats på varenda en. Hade inga problem att motstå glögg, öl, snaps men när vinet kom fram klarade jag nog en halvtimme innan jag också hällde upp ett glas. Tre middagar och tre glas vin på varje, så onödigt, så dumt, så svagt...

Dessutom ledde detta till ett enormt sug igår, särskilt som dotter och kompis var hos oss hela dagen och dessutom kom i konflikt typ var timme. Så till slut orkade jag inte, fick tag i en halv flaska och dämpade de accelererande känslorna av panik med den.

Lärdomar:
Jag klarar inte av att stå emot när det finns vin framför näsan- måste hitta strategier som funkar för detta, måste kunna säga nej. Om jag ska bli bra från depressionen måste jag ju kunna umgås med vänner och familj snart och de dricker vin.

När jag väl druckit vin i någon dag på raken blir suget så mycket större igen och de argumenten som fått mig att låta bli att dricka hemma ensam funkar inte längre. Min vilja att stå emot försvagas. Min hjärna lyssnar hellre på vinets lockelser än kloka sunda tankar.

De är också uppenbart att det destruktiva beteendet (dricka vin) sprider sig. Jag tappar lusten att göra sånt som är bra för mig, även om jag inte är särskilt bakis, eller ens full på kvällen. Innan detta tapp i fyra dagar har jag varit flitig med tacksamhet, korta meditationer, motion, vitaminer och bra mat. Nu glömmer jag allt sånt och återgår till tv-serier och skitmat och mörka ältande tankar om hur värdelös jag är.

Så nu är jag tillbaka på ruta 1, igen.... Funderar på att hänga med en vän på AA möte senare i veckan. Funderar också på att dra till systemet... :-(

Börjaom
tis, 2016-12-27 - 10:26

Som du skriver den 23 december - " Visst två pluppar i protokollet men i jämförelse med 10 glas om dagen är det ju stora framsteg". Så även med den skitdag du hade igår så är fortfarande nollorna som leder, och jag tycker mig se, en stark vilja att fortsätta kämpa. Och känner verkligen igen mig i det du skriver. När man väl druckit en dag och pluppen i protokollet finns där, ja då blir det jobbigt några dagar. Jag har också spenderat dagar i soffan framför värdelösa TV-serier med skitmat och med tappad lust och förlorat mod. Ältandet och tankarna är skitjobbiga.

Men tänk på alla nollor du redan samlat på dig och de där glasen igår är ingenting mot vad som har varit. Tillbaka på banan snabbt igen - meditera, hitta tacksamhet i morgonkaffet eller andra små ting. Ta en promenad och laga något nyttigt och gott till middag ikväll. Och framförallt - skit i systemet och dra till AA senare i veckan. Kämpa! För mycket snart är det bättre igen!

Kram på dig!

Frihet
tors, 2017-01-05 - 12:23

Ett tag sedan jag skrev i min tråd... kanske för att jag skämts och helt ärligt känner mig tveksam. Slutet på 2016 blev inte alkoholfritt. Tyvärr jobbade jag snabbt upp antalet pluppar i protokollet till ett sorgligt oavgjort med nollorna. Drack mig inte redlös men återföll i det mönster jag inte gillar, med nästan en flaska vin varje kväll. På middagar ibland men även hemma som framförallt är det jag vill sluta med.

Nu har jag varit fri 4 dagar och kämpar med dag 5 (igen). Har dessa dagar läst mycket i era trådar och hittar hopp och kampvilja hos så många av er. Hoppas den smittar av sig. Idag känner jag mig tveksam, eller snarare känner stort sug, men ska ta en promenad i solen och hoppas att det hjälper.

Jag är i alla fall mycket gladare, mindre panik och ångest , mer energi nu än när jag fick depressionsdiagnosen. Mindre alkoholintag, promenader, och få stopp på ältande tankar har faktiskt haft effekt. Och så klart, framförallt, att jag inte behövt ägna jobbet en tanke. Det har varit otroligt skönt och det blir mer och mer klart för mig att jag behöver byta jobb och kanske t.om bransch.

På måndag ska jag börja jobba igen, halvtid, och när jag skriver den raden kommer obehagskänslor i magen på en gång. Så nu fokuserar jag på idag, på solsken och på att hålla mig nykter.

Ta hand om er!

Nyckelpigan
fre, 2017-01-06 - 12:17

Hej Frihet! Jag har läst om din kamp, som du nog märkt har i stort sett alla som kämpar här inne fallit. Det viktiga är att ta lärdom av det som hänt och du spaltar upp flera saker som är dina triggers som hjälper dig att hålla dig ifrån i framtiden. Glöm inte heller att bara för att du har varit inne i en tuff period så är du inte tillbaka på noll, det du lärt dig innan finns kvar. Det verkar tufft för dig att börja jobba igen, kanske behöver du vara sjukskriven längre men då med ytterligare hjälp (samtalskontakt, någon medicin mot a el antidepressiva, förstod inte om du tog dem eller ej). Julen är tuff, nu är den över och kanske kan du få mer hjälp? Du är värd så mycket, värd att må bättre än så här! Stor kram

Mags
fre, 2017-01-06 - 20:03

Jag vill bara tillägga att överkonsumtion av alkohol orsakar depression. Så att du inte tänker att det är det omvända orsakssambandet. Sedan betyder ju inte det att jobbet är skit å ensamheten tärande :). Men det är så lätt att vi lurar oss med att tänka att vi dricker för att vi är deprimerade. Vem känner inte igen fyllot som ömkar sig själv och förklarar att hen dricker för att hen mår så jävla dåligt?! Bättre att tänka att om vi inte dricker så kommer vi må bättre och få kraft att förändra det som skaver i våra liv. Kämpa på!

Börjaom
mån, 2017-01-09 - 18:58

Du skriver, med dina olycksdagar bakom dig, ändå så himla klokt och bra. Du vet vad som är fel och vad som behöver göras. Hoppas du kommit igång med jobbet och att du är tillbaka i det vita igen. :)