Jag vill aldrig mer vakna och må så här. Skakig, sur smak i munnen, bomull i huvudet, hjärtklappning, plufsig och glåmig i ansiktet. Ånger och dåligt samvete, ångesten och känslan av att vara värdelös kryper sig på. Varför kastar jag bort mitt liv!!!

Så nu skriver jag det i en tråd, så jag kan läsa detta nästa gång suget kommer. Jag vill ALDRIG mer må så här!

Jag har det ju bra. Stimulerande jobb, fin dotter, hus och hjälpsamma föräldrar. Lite ensam kanske, men det är ju tack vare vinet, eftersom jag hellre sitter hemma, pimplar vin och ser på tv-serier än träffar vänner. Sunda, sportiga, härliga vänner dessutom.

Lyckades få iväg dottern till skolan men nu vill jag bara krypa ner i sängen igen. Varför gör jag så här mot mig själv om och om igen. Blir så förbannat trött på mig själv. Jag är en slav under vinet. Jag vill vara fri. Jag vill hitta mig själv igen. Jag var stark och driven, klok och glad, social, modig och bra på mitt jobb. Men jag har låtit vinet ta över mitt liv. Jag har knappt styrfart längre och inga drömmar.

Har en box hemma. Undrar hur mycket av den jag drack igår, för mycket, det är säkert. Klarar jag av att klippa i sönder den och säga hejdå vin-djävul för alltid. Jag vill verkligen. Tyvärr är det inte första gången, jag vill. Klarade 6 dagar för någon vecka sedan, sen tyckte jag ju att jag kunde dricka ett glas på en middag och sen var det kört. Tillbaka i träsket och dricker 1 flaska (minst) om dagen igen.

Jag har perioder av mörker och deppighet, gamla spöken som jagar mig och det ständiga dåliga samvetet, för att jag inte är bra nog; på jobbet, som mamma, på att äta sunt, för att jag dricker för mycket, ja listan kan göras oändlig när jag mår så här. Men jag vet ju också att även om första glaset lindrar och bäddar in allt i ett varmt skimmer så kan jag aldrig hålla det där och så blir mörkret större och större istället. Jag kastar mig frivilligt in en nedåtgående spiral tills jag hamnar här, i tung bakfylla, sorgsenhet, uppgivenhet och ångest! Fast det är ju här på botten jag äntligen kan tänka – va fan håller jag på med, jag måste sluta!!!

Hoppas bara jag kan vara stark nog denna gången att stå emot suget för alltid och bli FRI.

Jag läser och läser era trådar och blir stärkt av att se att så många klarar att stå emot. Tack för att ni delar!!!!

Frihet

Hade inte ens sug igår. Inte en tanke på alkohol. Så skönt.

Däremot mycket funderingar på om jag har orsakat den där depressionen med hjälp av alkoholen eller jag självmedicinerat mig. Kanske kvittar- nu är jag där jag är och vill bli bra.

Många av er beskriver fördelarna med att vara nykter som återvunnen glädje, ångest har försvunnit, intresse för andra kommer tillbaka, mer energi, klarare tankar, lugn och harmoni, allt som jag tappat i depressionen och/eller vindimman. Jag vill ju känna denna glädje och lättnad så oavsett vad som kom först är det slut på vin nu.

Läste en artikel om att alkohol försämrar seretoninsystemet och låg seretonin nivå förknippas med depression, vilket är just det man försöker höja med antidepressiva medicinen. Så det vore rent kontraproduktivt att fortsätta med vin nu. Det visst jag kanske redan, men det är lite som polletten trillade ner nu. Att jag förstår.

Känner mig extremt tveksam till antidepressiva medicinen, så tror att jag ger mig ett par veckor innan jag börjar med den, för att testa om ingen alkohol, promenader i solljus, träning, inga prestationskrav på jobbet kan hjälpa istället. Kanske det räcker med att jag börjar ta hand om mig själv.

Frihet

om suget skulle sätta in och jag verkligen vill ta mig till systemet och inhandla gift... då har jag en fin person som sagt- ring mig istället så gör vi något eller bara pratar tills det går över.

Igår hade jag knappt något sug.. är ju skönt. Är så glad idag, så undrar om den där läkaren feldiagnosticerade mig :-)

Men å andra sidan, så fort jag tänker på att jobba kommer obehagliga känslor av ångest och panik.
Så ger mig själv mer tid.

Kram

Frihet

Kvittar om jag är på jobbet, på väg hem eller redan hemma, glad, ledsen, arg eller trött, klockan 15-16.00 kommer tankarna på vin och tar över det mesta av min hjärnverksamhet ett par timmar. Ska jag stanna på vägen/ åka till systemet, en liten flaska, ett glas ....bla bla bla. :-(
Givetvis för att det var någon gång mellan 15.00 och 17.00 jag tog första glaset. Otroligt vad tjatig ens hjärna kan bli...

Men kan hjärnan lära sig det mönstret bör det ju också gå att lära om, eller hur?

Jaja, ikväll ska jag stå ut. En minut i taget får det bli..

Kram till er alla

Gunda

programmerade som hundarna till pavlos klocka.
Mönstret vi har, ger sig till känna vid vissa tidpunkter det är lika för mig. Det är när mannen gått och lagt sig, då tog jag fram flaskan och smög, dit vill jag aldrig mer.
Du fixar kvällen och i morgon har du en dag till att skriva till ditt tillfrisknande.
Heja dig! Heja mig också :-) Vi kan och vi vill!

Sundare

Har som du tänkt mycket över vanan, att detta är ett inlärt beteende. Vi måste tycker vi, vi måste ha!
Att lära in en ny vana tar 21-28 dagar sägs det. Riktigt så enkelt är det nog inte att lära av med alkoholen men det kanske säger något om tiden som måste gå för att bryta vanans makt? Att dressera om sig själv så det inte vattnas i munnen när klockan slår 15.30...
Hoppas du haft en skön natt!

Frihet

var det, men när suget var som värst bokade jag in en alkoholfri kvällsaktivitet som inkludera bilkörning för att inte ge mig något val.
Funkade och jag blev dessutom på gott humör. Kostar ju en del att hitta på saker varje gång suget blir tufft, men å andra sidan om jag kunde lägga ut minst 90 kr på vin varje kväll går det nog hyggligt jämnt ut ekonomiskt och stort plus på mitt må bra konto.
Stolt och redo för dag 5.
:-)

Den viktigaste personen i ditt liv är du. Gör allt som krävs för att du ska må bra. I förlängningen gynnar det hela din omgivning. Bra jobbat! Kram...

Frihet

mer än jag klarat det senaste året så ska blir så härligt att klara detta idag. För det ska jag!!!!
Tack Miss Lyckad för kloka ord- du har rätt, om jag mår bra så mår min dotter oxå bra. Ska ha det i tankarna.

Står i valet och kvalet om jag ska jobba eller inte. Mår bra av att slippa ångesten och paniken som jobbet skapar just nu, men å andra sidan blir jag lätt uttråkad av att bara vara hemma. Läkaren säger att han sjukskriver mig, jag behöver det menar han.... men jag vet inte. Med för mycket tid till tankar kommer spökena och trots att han tycker jag ska titta på dem gör jag ju hellre det när terapin börjar än nu hemma på min kammare, med alkoholdjävulen som lurar som en skugga i varje mörk vrå. Men jag kanske kan vara hemma men hålla mig upptagen. Jobb -stress,- ilska, -ångest och -panik lockar ju också fram vinsuget.

Tacksam för Handbolls- EM : ) Bästa hjälpen mot tankar på vin för mig just nu, eftersom jag är fullt upptagen med att följa varenda match, varje kväll. Om man ska hinna se något i denna snabba sport funkar det inte att ha en långsam vindimme-hjärna. Man får glädjas åt varenda litet trick som hjälper en.
Kram till er alla

M66

Jag har följt din tråd Frihet.
Känner igen allt du beskriver med jobb, stress, vindimma och ångest.

Jag förstår att du har det tufft på många fronter, men det du skrivit har varit till stor hjälp för mig. Är där du var för en vecka sedan. Nu vill jag ha lugn och ro. Härligt att få läsa någon annans ord och få veta att det kan gå.

Du kommer att klara veckan finfint! Häng i bara!

Frihet

Tack M66 för pepp igår. Glädjer mig oerhört om jag med mitt svammel även lyckats hjälpa dig.

Jag mår faktiskt mycket bättre och hoppas du hänger på och snart känner som jag.

För det känns väldigt skönt att ha klarat av en hel vecka vit. Det är ett stort steg för mig och vill verkligen fortsätta på samma vita, rena, stärkande resa.

Pratade med HR igår som tycker att jag bör ta det långsamt och komma tillbaka efter jul. Dessutom helt stänga ner mailen, :-O ... det vore nytt....
Prioritera mig själv. Så om läkaren säger det samma är det så det får bli. Känns faktiskt befriande på många sätt.

Då kan jag helt fokusera på att komma ur depressionen och dessutom utsätter jag mig för mindre frestelser eftersom det inte finns systembolag där jag bor och impulsen att köra iväg och handla har minskat. Så det känns rätt.

Eftersom jag är övertygad om att min depression inte är den tyngsta varianten utan typ medel, har jag ju bestämt att inte börja med antidepressiva direkt. Så jag har surfat runt och hittat en behandling mot depression. Det är dessutom en metod som används och utvärderas med gott resultat på ett universitet vilket ger mig trygghet. Bygger på att förändra sitt livsmönster... motionera, sova, sluta älta, socialt stöd, ljus och mer omega 3.. ....så logiskt i mina öron. Inget nytt egentligen, det här är ju saker man mår bra av. Men nu ska det göras systematiskt.
I länken kan man både läsa och lyssna på psykologi professorn. Han finns också på ted talks.
http://tlc.ku.edu/elements

Så det ska jag nu testa så får vi se hur det går.
Kram till er alla och hoppas ni har en vit och härlig Lucia.

Frihet

Hjälp vad det kan svänga i känslotillståndet. Läser ovan och undrar smått om det är samma person.

Nu har jag hög puls, klump i bröstet, svårt att andas och enormt dåligt samvete. Panik efter att ha öppnat mailen för att kolla om läkaren sjukskrivit mig... inget svar ännu... och hittar istället två akuta saker jag borde lösa. Eller åtminstone skicka vidare, men vet att det kommer följdfrågor eller motstånd. Får direkt tankar på att åka iväg till systemet för att ta bort paniken, obehaget, det dåliga samvetet.

Förstår inte ens hur jag hamnade här. Jag var effektiviteten personifierad förr. Jag bara gjorde sak för sak, betade av små som stora saker, hade snarare svårt för att sluta jobba, allt var kul. Nu får jag dåligt samvete, panik och blir handlingsförlamad.

Åhh, vill inte vara så här. Jag vill vara mig själv.
Så gråter jag igen.... känns så hopplöst, så hopplöst vilset.
Men ska inte, ska inte, ska INTE åka till systemet.

M66

Lägg mailen åt sidan och försök skingra tankarna. Sätt på radion, gärna P1. Människor som pratar brukar ha en lugnande effekt på mig.

Energin kommer tillbaka så småningom och vem har aldrig skickat vidare akuta saker? Jag tror ofta att jag är oumbärlig och att allt rasar om jag inte tar ansvar. Men det är inte så. Människor har andra saker att tänka på och maskineriet snurrar vidare. Det är tillåtet att må dåligt.

Sköt om dig. Och åk absolut inte till systemet. Det kommer inte att lösa något.

M66

När jag återigen läser ditt senaste inlägg undrar jag om det är en god idé att avstå läkemedel mot din depression. Det låter, på din beskrivning av dig själv, som att du är utmattad och behöver vila. Lyssna noga på din läkare och föreslå själv sjukskrivning även om det tar emot. Några dagars semester räcker inte för att komma på banan. Det andra du beskriver med motion, bra mat och sömn är jättebra men är inte alltid tillräckligt. Ibland måste man släppa taget och lita på att det finns hjälp att få. Ingen kommer att tacka dig om du försöker köra på som vanligt och förvärra ditt tillstånd ytterligare.

Ta det lugnt och fixa de där grejerna när du fått tillräckligt med energi. Och, som du själv förstår, går de svåra känslorna inte att medicinera bort med självdestruktivitet.

Sköt om dig.

...M66 - låter som om du är utmattad! Känner igen känslan av panik - been there, done that! Försök få till sjukskrivning till efter nyåret så att du kan vars hemma och vila upp dig. Ta det lugnt, ha inga stora projekt utsn fokusera på dig själv och ditt tillfrisknande/välmående. Jättebra med motion, etc men kanske inte räcker?

Hang in there - och åk inte till bolaget!

Styrkekramar❤️

Frihet

...för att ni finns där och stöttar.

Åkte inte till bolaget! Jag gick ut och gick lång runda och nu försöker jag lyssna på prat-radio för att stilla de skenande tankarna. Goda råd. Tack!
Och ni har också rätt i att jag behöver vila. Jag har pratat med läkaren nu och han sjukskrev mig till efter jullovet och sen rekommenderar han halvtid.

Han insisterar också på att jag tar läkemedel. Vet inte varför jag känner sånt enormt motstånd till det.
Gissar att det jag är rädd för att fastna i det istället för vin.
Men å andra sidan jag mår ju uppenbarligen inget vidare och vill ju hitta tillbaka.

Nu kommer tack och lov min underbara goa dotter hem och distraherar :)
Skönt.

Frihet

...med sjukskrivningen och lättnaden över att inte behöva prestera på ett tag. Jag behöver ju lära mig att jag inte är det jag gör utan också är helt ok och värdefull även när jag inte är på topp.

Kommer ibland på mig själv att stressa upp mig över att jag inte gör så mkt ens här hemma. Men nu märker jag det och kan för det mesta stoppa acceleration av puls och tankar.

Från och till har jag varit sugen på vin och fegade inför tanken att handla julklappar eftersom det finns systembolag på varenda köpcentrum i min trakt.

Jag inser att jag inte kan undvika att komma nära systembolag och middagar med vin hos vänner och familj i all evighet eftersom jag då isolerar mig hemma vilket jag inte ska göra för depressionen, men just nu känns det som den tryggaste strategin till jag fått lite mer distans och tillit till mig själv.

Kram till er alla som kämpar, som faller, som reser er upp och tar nya tag.

Frihet

suck, så gav jag mig ut för att köpa julklappar och kom farligt nära systembolag flera gånger och till slut tog autopiloten över och jag köpte en flaska vin.
Väl hemma tittade jag på den länge och tänkte där här är ju dumt men suget vann och jag drack nästan hela flaskan. Det var inte ens så gott som jag ville minnas. Efter två glas kom det 'sköna' ruset som jag egentligen inte heller tyckte var så nice längre. Men ändå drack jag vidare....
Skulle varit på 14 vita dagar igår.

Idag har jag huvudvärk, hög puls, fryser och känner mig allmänt risig. Så förhoppningsvis blir detta en påminnelse om att det faktiskt varken är särskilt gott och följderna dagen efter är som jag skrev första dagen... inget roligt alls.

Så nya tag idag. Ska på middag ikväll och just nu är jag inte sugen på vin alls - så det är ju alltid något.

Och förändringen gör ont. Det är en skilsmässa på gång och vi sörjer.
Alkoholen har blivit vår kompis. Tyvärr ingen polare att satsa på ....

Som jag skrev till Skamsen för ett tag sedan. Jag tror att dessa återfall är nödvändiga.
Men till slut så inser man att sträckan att komma ikapp blir längre och längre.
Till slut så inser man att det är inte värt det. Kampen tillbaks är mycket mer smärtsam
än A-suget. Så man skiter helt enkelt i det. Men det gäller att hjärnan har fått den
distansen så man kan resonerar med sig själv.

Kram

Solvargen

Frihet,

Efter ert års läsande har jag precis börjat skriva här i en tråd och jag hade kunnat formulera precis ditt inlägg. Du uttrycker det bättre än jag, vilken igenkänning! Själv tror jag min jul är körd i förväg, men sen jäklar! Jag måste vända nu, precis som du beskriver är mina många drömmar och intressen ett minne blott, varje ledig stund har ju andra prioriteringar... Tack för dina ord!

Frihet

Bra att du börjat en tråd och läser mycket. Det hjälper i alla fall mig mycket att läsa och få insikter och tips jag annars inte skulle få. Det finns också en värme och förståelse här som är oerhört värdefull.

Du låter uppgiven inför julen. Varför inte starta redan nu?

Jag har ju fallit två gånger sen mitt beslut att sluta med alkohol och visst blir jag besviken och arg mig själv, men jag inser nu att det inte är lätt och bättre att förlåta snabbt och ta nya tag än att fortsätta dricka och må ännu värre.

Igår åkte jag nervöst iväg på middag för att träffa gamla vänner. Vi var ett gäng festprissar utan dess like och jag var nervös att jag skulle bli frestad att dricka av vin som säkerligen skulle serveras. Men vilka underbara vänner jag har :-) .. inget vin serverades!!! Inte för min skull utan bara för att man kan umgås utan och det var vardag och nästan alla körde ( gissar jag). Det var fantastiskt trevligt och en rejäl humör boost för mig.

Tänk att jag under så lång tid dragit mig undan från dessa (och andra) fina vänner för att kasta bort kväll efter kväll i ensamhet hemma med vin som sällskap.

Livet känns härligt idag.