Vet inte var jag ska börja, men vet att jag MÅSTE ta tag i mitt alkoholproblem nu, innan jag super ihjäl mig.

Kvinna, 48 år, har 2 underbara barn, en underbar sambo, bra jobb, fina vänner och familj och INGEN vet min fula hemlighet.
INGEN kan se igenom min snygga , perfekta fasad.....Att jag dricker konstant!

Jag började dricka ”för mycket” när jag var runt 35 år, sen har det gått upp och ner.
Jag fick tabletter då för att minska sugen, det hjälpte inte. Gick i samtal hos en alkoholterapeut, det funkade inte.

Jag har väl alltid trott att jag ska klara av det här själv. Vilken jävla idiot jag är!
Trots hög utbildning, bra jobb och en skarp hjärna, så håller jag på att supa ihjäl mig!

Allt eskalerade för ca ett år sen. Min pappa var döende i cancer, och det var 3 fruktansvärda år att se honom brytas ner innan han gick bort, och den sista tiden så drack jag mer och mer för att orka. 3-5 dagar/vecka.

När han dog så blev det bara värre, och för att orka med mig själv och min sorg, min mamma (som fortfarande är i stor sorg), min familj mm,
så började jag dricka för att fly alla känslor, istället för att sörja och bygga upp/ta hand om mig själv.
Eller är det så? Vet inte varför jag dricker egentligen, har bara skapat ett enorm beroende, och kommer inte ur det.

De sista 4 månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag har blivit så duktig på att dölja det.

Jag handlar vin varje dag, måste åka till olika systembolag så inte personalen ska känna igen mig. Sen häller jag upp vin i små pet-flaskor och gömmer dom i tvättstugan eller garaget, och går och pimplar vin varje kväll.

De sista veckorna har jag druckit så mycket, att jag måste åka in till jobbet mycket tidigare, och hoppas att det inte finns nån polisbil ute på vägarna då.
Jag dricker hela helgerna, dvs börjar lör och sön med att dricka vin när jag vaknar och går sen runt smålullig hela helgen.
Jag har tagit med vin i pet-flaskor till jobbet nu 2 gånger och druckit på toaletten.
Jag skriver pinsamma SMS och lägger ut idiotiska selfies på FB i fyllan.
Jag startar bråk med min sambo i fyllan.
Jag undviker mina vänner, så att de inte ska förstå hur illa det är.
Jag diskuterar livet med min son i fyllan, senast i natt kl 2. Han är 19 år, och måste väl fatta vad som pågår, då jag alltid är hemma nu för tiden.
Han hittar mig i soffan sovandes nästan varje kväll.

Jag kan ju inte köra bil då jag alltid dricker, vilket innbär att jag slutat träna, slutat gå på kurser, slutat träffa vänner.

Det första jag gör när jag kommer hem är att dricka 2 glas vin, ser på TV, somnar nån timme, vaknar och lagar mat, dricker mer....

Jag klär mig sexigt, gör mig snygg och förför min sambo på kvällarna, SYND bara att jag inte minns våra stunder.
Han säger på morgonen, tack gumman för igår, det var helt underbart. Vilket då undrar jag? Minns ibland ingenting.

Jag tänker ofta, HUR mycket tål en kropp, innan man dör??
Jag är alltid röd på ögonen, jag har gått upp i vikt, är svullen i ansiktet och känner inte igen mig själv längre.

Tänker om jag har en depression ..... men tror, att OM jag slutar dricka, så kommer jag att må bra igen .... så som jag mådde innan pappa blev sjuk.

För 3 veckor sen drack jag 3 flaskor under en kväll!!! och sa till mig själv dagen efter, att NU får det vara nog!! Det här har hänt förr. ÅNGESTEN är stor, jag är duktig och håller mig nykter några dagar, en vecka, MEN sen kommer problemet, för då när jag mår så bra och hjärnan är på topp, DÅ tror jag att jag minsann kan klara av att bara dricka 1-2 glas vin (som alla andra) och så tar jag 1 glas vin med min sambo, sen 1 till, sen 2 till, sen smygdricker jag några glas i tvättstugan eller på toa, då har min sambo gått och lagt sig, sen vet jag knappt hur jag kommer till sovrummet.

När jag är nykter så tror jag på mig själv, att jag är en duktig, stark, snygg, fin kvinna som klarar allt!!
Men så fort jag dricker, då är det som om ett monster bor i mig, ett alkoholmonster som slukar allt i sin väg!!

Sitter på jobbet nu, fick åka småvägar till jobbet i morse, då jag drack 2 flaskor vin igår kväll/i natt och är nog fortfarande småberusad tror jag.

Jag är helt vilsen!! Jag vill inte dricka mer!! Jag vill inte dö för tidigt! Jag vill finnas där för mina fina barn och min familj. Jag är bara så jävla vilsen!!!!

Det blir såklart vin i helgen, har redan planerat att köpa en box idag och sen gå runt smålullig hela helgen, MEN sen på måndag börjar min kamp!!!
Och då kommer jag nog att skriva av mig allt här i detta forum.

För min SKAM är STOR!!!
Jag skulle DÖ om min sambo eller mina barn visste hur illa det är!!!!!

Hej barbamamma, jag har oxå stora barn o vet vilken omställning det är, att faktiskt kunna tänka på sig själv mer. Det är en omställning som tar sin tid . Jag tänker på mig själv när det gäller a, jag har ju försökt mig på alla varianter på att minska, kontrollera a, men aldrig lyckats, det enda som hände var att jag höll ångestnivån konstant hög. Kanske det är dags att klippa helt, åtminstone under en period. Jag menar för oss med aproblem är faktiskt gräset grönare på andra sidan, som nykter . Såklart mår man sämre första veckan, men kanske kan du se på ditt minskade intag som en nedtrappning av a, som du faktiskt gjort redan. Annars finns massor av hjälp att få, på vc, beroendemott.själv hade jag väldigt svårt att be om hjälp, men nu fattar jag inte varför jag inte gjorde det tidigare istället. Ta en dag i taget, slå inte på dig själv och tänk på att du redan gör bra saker, som att skriva här , tränar och funderar över ditt liv. Det är en jättebra början och allt blir ännu bättre om du blir nykter. Kram o lycka till

Skogstroll

Jag önskar också det fanns något typ av behandlingshem som var mer som ett spa. Precis som du skriver.
För mig är det uteslutet att gå till kommunens hjälp, för de är min arbetsgivare och anonymiteten finns inte.
Vet någon något ställe dit man kan åka utan att blanda in Chefen mm.

Piionen

Nu ligger jag här, i en obekväm säng. Väggarna är vita runt om mig och täcket är sjukhusblått. Vad det så här jag tänkte att avgiftning, vägen till min nykterhet skulle vara? har träffat läkare idag, han ville ge mig medicin. Jag avböjde. Jag vill inte dämpa mina känslor! Har jag inte gjort det tillräckligt många år nu? Jag vill facea dom. Jag tänker ta mig ur detta jävla skithål jag så länge vandrat i! Jag vill må bra! Jag vill vakna utan huvudvärk, ångest, kroppsvärk, sönderrökta lungor, vinglas o flaskor i köket. Jag vill inte ljuga mera för familjen, för vännerna och för min älskade sambo! Nu får det fan räcka med den där jävla spriten!

Amie

Hej Barbamamma Darling!
Hur går det idag?
Jag känner igen så mycket i det Du skriver. Och, tro mig, jag sliter fortfarande med Alkoholen.
Jag hör att Du har så många bra saker kvar i Ditt liv; jobb, barn, relation - Du har inte hunnit sabba allt. Stort GRATTIS till att Du lyckas hålla konsumtionen nere. Min tanke: kanske det är nu Du ska söka stöd? Du vet att Du har styrkan; Du vet att Du har svagheten också...

Jag har precis hittat rätt (tror jag). Jag har hittat en stödperson som förstår vad jag säger och som inte är dömande.

Så: You go get it girl! Med den styrka Du har kan Du söka Dig fram till det som funkar; beroendemottagning, AA, medicinering, vad som helst. Men låt inte Alkoholen ta över.

Kanske är mitt peptalk riktat delvis till mig själv. So what - vi som skriver här sitter i samma båt.

Hoppas att Du skriver snart igen!

Allt gott!
Amie

Anonym16351

Jag kämpar fortfarande med alkoholen. Har druckit i princip varje dag, trodde det var bättre ett tag, men så fort jag får tillgång till vinet, så kommer Monster framt och bara vill ha mer och mer. Förrförra helgen var det några glas vin på fredagen (tyckte jag var såååå duktig), sen var vi på fest på lördagen, drack lagom ute på krogen... men väl hemma, kl 02... då går sambon och lägger sig och jag "måste" tvätta av mig sminket.... och tar såklart ett STORT glas vin ur boxen och sveper.. som om jag inte druckit nog??!!!

Monstret var framme, och bara ville ha mer!! sen på söndagen var jag så bakis.... men såklart fanns det vin kvar i boxen, så jag tog väl första glaset runt 12... sen lullade jag runt hemma, vet inte om mannen och barnen märker nått.... men på måndag morgon var boxen slut .... och för att mannen inte ska tro att jag druckit upp allt själv... så var jag ju tvungen att köpa hem en ny box på måndagen, och byta ut den mot den tomma... och såklart drack jag vin igen :(

Jag har så mycket tankar kring alkoholen... men har lyckats... och är så stolt över mig själv, låter kanske sjukt, men jag har inte druckit en droppe sen lördag kväll... dvs ingen alkohol nu sön, mån, tis, ons och idag torsdag .... och idag var jag sugen, åkte förbi bolaget på lunchen, men tänkte: NEJ, att köpa hem en box är OMÖJLIGT, Monstret kommer fram direkt, och slukar så mycket det bara går.... men en flaska vin då?? MEN köper jag hem, om så bara en flaska, så kommer min sambo bara att ta ett glas, och jag resten av flaskan. ...och då kommer jag bara att vilja ha mer... och jag orkar inte med fyllan, ångesten, Monstret.... så jag ska försöka så emot vinet ikväll!

MEN sen kommer helgen, ska på fest på lördag... så nu försöker jag "planera" mitt drickande (hahahaa) : vi delar på en flaska vin i morgon fredag = 2 glas , sen fest på lördag, blir nog en flaska = 5 glas... och sen blir det inget på söndag!! Så om jag "bara" köper hem en flaska i morgon, så hoppas jag att det är lugnt, samtidigt vet jag ju att Monstret kommer fram till 99% och jag vill inte dricka hela helgen, dvs från kl 12 på dagen...

NU när jag varit nykter i snart 5 dagar, så har jag haft så mycket energi och mått så bra, men suget finns där, då och då... och tankarna kring vinet finns där nästan hela tiden.

Det är som att jag funkar bäst så här: Att jag har RUTINER och NOGGRANT PLANERAR mina dagar....Att jag "slaviskt" följer ett träningsschema, tränat varje kväll efter jobbet = hinner inte tänka på alkoholen förrän jag är hemma runt 19-20, och då är det för sent att åka till bolaget.... och sen väl hemma utan alkoholen, så har det inte varit några problem, HELT OTROLIGT

Så mina värsta stunder är: Som NU, att sitta på jobbet och längta hem efter ett glas vin, att åka förbi bolaget UTAN att köpa hem vin... för väl hemma, då finns det liksom ingen återvända, väl hemma så funkar det bra utan alkoholen. och OM vi har en box hemma.... då har jag smådruckit hela helgen... och jag orkar/vill inte göra det mer :(

Så jag kämpar på ... och jag läser dagligen era andra inlägg och kommentarer, och känner att jag inte är ensam om detta, det känns sorgligt och ledsamt, samtidigt ger mig en slags trygghet, + får en slags jävlaranamma... att ni är så många som lyckas dricka "lagom" igen, och ni som slutat helt och klarar av det, ett liv som helnykter, så starkt jobbat!!! :)

Mimmla

i samma fas Barbamma. Har inte heller druckit sedan i lördags. Så skönt att läsa om ditt planerande och förhandlande. När jag läser vad du skriver så tänker jag "herre Gud vad jobbigt det låter, vem orkar hålla på så där?". Då inser jag verkligen hur mycket tid vi lägger på vårt planerande och införskaffande av alkohol. Sen ska vi dricka den också. Efter det ska vi lägga en massa tid på att vara bakfulla, trötta och ångestfyllda. Som om inte allt detta är nog, så måste vi planera för att skaffa hem ny alkohol och ersätta den vi har druckit upp så att ingen ska märka något. Väl medvetna om att vi med största sannolikhet kommer att dricka upp denna också...Också är karusellen igång igen.
Vet inte hur många flaskor och boxar jag ersatt flera gånger om....Vilka enorma mängder bortslösad tid och pengar!

Hej Barbamammma och ni andra. På mig verkar det som om vinet tagit över era tankar. Vare sig ni inte dricker eller inte finns denna djävulska kamp. Under lång tid har det varit så även för mig och jag är för närvarande perioddrinkare med fruktansvärda perioder. Men däriemelan kan jag slippa alkoholtankar. Tar Antabus regelbundet och har en gång för allla kapitulerat inför det faktum att jag är alkoholist. Jag kan inte ensam hantera alkoholdjävulen utan måste ta hjälp. Så mina vänner jag råder er att lägga allla kort på bordet och söka alll hjälp som går att finnna. Alkoholism är en sjukdom och måste tas på allvar och inget av dettta är ert eget fel, Det handlar inte om svaghet elller dålig moral! Det handlar om att ni haft oturen att få sjukdomen. Kanske kan den hålllas under kontroll med Naltrexon elller liknande som insulin mot diabetes. Men experimentera inte på egen hand för då kommer ni säkert att hamna i isamma situation som jag. En som underr sina perioder dricker allt och måste läggas in på sjukhus och där det tar veckor att repa sig.
Ikaros

Du skriver "ni är så många som lyckas dricka "lagom" igen"

De som har utvecklat sjukdomen till fullo kommer aldrig komma dricka "lagom" igen.
De som inte har fullt utvecklad sjukdom kan kanske med självdisciplin hålla sjukdomen i schack.
Men....
Sjukdomen är kronisk och den är progressiv.

Jag var helt nykter i 2 år, tog två öl och trillade dit igen.
Är nu inne på min 19:de dag utan alkohol men precis som
Ikaros är jag periodare och har inget som helst sug i långa perioder men
min lilla spritdjävul kan knacka mig på axeln när som helst....

//Monday :)

Det jag tror mest på atrt när man äger detta helvete med att ständigt kämpa mot alkoholen är att man kapitulerar. Förklarar att man mår dåligt av alkohol och lägger korten på bordet. Vill man inte behöver man inte kalla sig alkoholist bara klargöra problemet/sjukdomen. All medicinsk littteratur definierar alkoholism som en sjukdom. Vi är ungefär 10% av befolkningen som inte klarar att hantera alkohol. I en skolklass på 30 personer är det alltså minst 3 elever som bär på anlagen för sjukdomen. Och ingen vet på förhand vilka de är.
Om du kapitulerar och förklarar problemet är jag övertygad om att du möts med värme och beundran för ditt mod. För alla vet vad det handlar om genom någon vän eller släkting.
Trolllen spricker när de kommer ut i ljuset.

Detta är vad jag är övertygad om, ändå har jag varit för feg att ta steget fullt ut men jag är en bit på väg. Jag är ju också rädd för att snuttefilten skall tas ifrån mig. Men den kanske kan förändras till något annat. Sann gemenskap och innnerlighet med en vän kanske
Ikaros

pippis

Gud vad jag känner igen mig. Har vaknat själv på akuten idag efter att ha fylleramlat i badrummet och spräckt näsan. Jag vill också bli fri och lära känna mig själv igen och inte gömma mig bakom vin

Anonym16351

i alla fall för tillfället. Alkoholen vann denna rond, och det känns Ok just nu

För jag har försökt sluta under lång tid nu MEN det har då bara blivit värre!! Jag har sagt varje dag (sista året) : Idag är den sista dagen jag ska dricka, sen har jag druckit jättemycket, som om det är sista gången jag får dricka.
Och så har det fortsatt, dag efter dag med baksmälla, ångest, oro, depression, skolkat från jobbet, dragit mig för att umgås med vänner, sagt saker jag inte menar, glömt massor jag sagt o gjort mm

Så för en månad sen bestämde jag mig för att det bara är att gilla läget!! Att jag vill dricka varje dag och det har jag gjort.

Och när jag inte nu längre förbjuder mig själv och slår på mig själv o känner mig som världens sämsta människa, så har det vänt och jag mår bra.
Jag vet inte vad jag mådde sämst av? Alkoholen eller mitt dåliga samvete för att jag dricker?

Jag åker till systemet varje dag nu, köper en halv flaska vin, och dricker mina två glas under kvällen + jag och sambon delar på en flaska eller två under helgen.

Jag mår bättre nu än på länge!!! Har ingen ångest, är inte bakis, minns allt jag säger och gör.... SEN VET JAG ATT DET ÄR fullkomligt idiotiskt att dricka så mycket som jag gör. Men i min värld, där jag sista året druckit mellan 1-2 flaskor vin/kväll....dvs 28-56 glas vin per vecka (!!) och nu sista månaden har det blivit mellan 10-18 glas per vecka, så har det i alla fall gått åt rätt håll.

Jag har slutat ha så dåligt samvete för att jag är så värdelös som inte klarar av att sluta helt, utan tycker om mig själv nu, då jag insett att jag har alkoholproblem, men jag tillåter mig dom där 2 glasen varje kväll....och det är min räddning just nu.... att 2 glas är bättre än 5-10 glas på en kväll.

Så all tid som gick åt till att tänka på HUR mycket jag får dricka, HUR jag ska sluta dricka, HUR jag ska klara en kväll utan alkohol, hur jag ska lägga upp mitt liv utan alkohol...dom tankarna är helt borta nu. Jag går till jobbet utan baksmälla, jag umgås med vänner, tränar, går på bio, lagar mat med familjen, gör läxor, går på matcher, ser på TV, shoppar.... ja, allt flyter på och jag mår bättre än på länge (trots mina 2 glas/kväll)

Hej
Har du hittat en balans när alkoholen inte dominerar dina tankar och därmed ditt liv är ett par glas per kväll inget att tala om.
Det är ovanligt att så sker men det händer. Jag vill inte "måla fan på väggen" men du vet ju nu om du behöver ta hjälp.
vänligen Ikaros

Mira

Jag har panik och jag vet inte vart eller vem jag ska vända mig till, men jag hittade denna sida på internet och jag måste verkligen få hjälp med mitt drickande. Jag är 18 år och dricker alldeles för mycket och för ofta och går även på sertralin. Jag mår så fruktansvärt dåligt men så fort jag får i mig alkohol så blir allt bra, men dagen efter så blir min ångest fruktansvärd för jag gör så fruktansvärt dumma saker. Jag vet ju själv att den enda lösningen är att bli helt nykter men det är så svårt. Jag har sån ångest hjälp mig

En stark berättelse. Blir berörd av det du skriver och har druckit som du tidigare och vill för allt i världen inte dit igen! Tycker inte du ska känna skuld och skam! Det lägger bara på ytterligare tyngder på dina axlar. Du är trots allt medveten att du dricker för mycket och att det sannolikt inte kommer sluta bra om du inte gör nåt. Fundera på vad som saknas i ditt liv? Det som gör att alkoholen får så stor plats! För mig var det ensamheten. Du är säkert en underbar människa som har mycket gott att tillföra. Att du skriver hit är ett bra steg. Sen tror jag din familj vet även fast du inte tror det! Vi får hjälpa varandra här och jag stöttar dig gärna! Sköt om dig!

Hej Mira! Det låter förskräckligt att en sån ung person mår så dåligt! Det goda är att det går att göra nåt åt din psykiska hälsa och drickande. Tror det hör ihop! Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Ångest är egentligen inte farligt men obehagligt! " rädslan för det oförutsägbara " Du kanske behöver medicin men framför allt behöver du gå och prata med någon. Du är ingen dålig person men däremot mår du dåligt! Lova mig att inte ge upp!! Det finns människor tycker om dig och är rädd om dig! Kom ihåg det! Stöttar dig gärna här!! Det finns bara en av dig!!

Hej Mira
Jag lider med dig, eftersom det verkar som du tar alkohol som medicin. Det djävulska med alkoholen är att den till en början verkar lugnande och det snabbt. Sedan tar alkoholen över. Du blir beroende och måste ha alkohol därför att du mår dåligt av, just det, alkohol. Vägen till alkoholismen ser ofta så ut. Och den vägen har du slagit in på men du är bara i början varför du inte behöver hamna i det helvetet. OM du slutar ta alkohol som medicin.
Alltså en gammal (72 år) alkoholist med över 50 års erfarenhet råder dig till att sluta dricka och det NU.

Jag är övertygad om att du i stället skall ta psykiatrisk hjälp. Eftersom du har sertralin har du förmodligen fått någon diagnos. Men nöj dig inte med detta, Försök genom din läkare få en remiss till psykiatrin. Jag vet att det finns hjälp du kan få där.
Följ detta Forum och lycka till.

vänligen
Ikaros

Hej vännen!

Att dricka alkohol när du äter sertralin eller någon annat antidepressivt medel är inte så bra. Medicinen i sig kan göra att du blir mer sugen på alkohol och dessutom inte känner något stopp när du väl börjar dricka. Fråga gärna din läkare! Jag har själv erfarenhet av detta, jag äter sertralin och mirtazapin och har fått förklarat för mig att mitt okontrollerbara drickande, som kom helt hux-flux för några år sedan, till viss del beror på att jag börjat medicinera. Nu har jag slutat helt med alkohol och äter bara min medicin och mår faktiskt väldigt bra. Jag håller tummarna för dig! Du är så ung och har alla möjligheter att få hjälp och bli frisk!

Kram på dig!

Låter bra, Maran. Jag har läst att man ibland skriver ut Mirtazapin för att dämpa alkoholmissbruket, bl.a. har en närstående fått det, men med resultat att just han dricker mer istället för mindre + antagligen överbelastar sin lever, t.ex. Man får nog så småningom välja antingen eller, verkar det som. Speciellt med tanke på att a oftast skapar depression, som antidepp sedan ska motverka... Ja, det är mycket det där att begripa sig på. Finns det någon läkare, etc på forumet som kan sätta ned foten om detta?

GretaGarn

Hej
Hur går det för dig Barbamamma?
Jag inser med tanke på det som jag läst här inne att jag måste sluta dricka alkohol. Hoppas din situation ser bättre ut idag. Jag kämpar också mot alkoholen och inser när jag läser inläggen att det inte bara är jag som förhandlar, resonerar och planerar mitt drickande. I går drack jag små snapsflaskor med vidrig smak, vilka fanns kvar efter julhelgen.....varför i all världen gör man så mot sig själv?

Li-Lo

Ni är så hjälpsamma med varandra och jag blir rörd av er värme. Samtidigt vill jag gärna säga att det kan vara vanskligt att ge medicinska råd här på forumet. Naturligtvis finns det användare som vet vad de pratar om och har både professionell och privat erfarenhet men det är ju ett anonymt forum och med det följer en viss osäkerhet. Så ett råd om det kan vara relevant: Kontakta gärna vård, även det kan göras anonymt.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen