Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Levande

Du är stark med dina kloka val och det går att känna din styrka och vilja.
Ha en härlig dag

Börjaom

Det där med långa promenader på morgonen och sköna frukostar är något vi delar. Och att höja sig själv genom kloka val. När man kan bocka av och känna tillfredsställelse i det nyktra. Hämtar mycket styrka i din tråd när jag behöver. Heja dig!

Sundare

Nej mot min fysiska smärta har jag aldrig medicinerat. Jag har aldrig ens tänkt på att göra det inser jag nu när du frågar. Samtidigt vet jag ju att det är många onda ryggar som döljer ett alkoholproblem.
Jag har druckit många ggr pga ångest o depression däremot.

Skönt att höra att du inte också dricker för att döva smärtan. Alkoholen i sig är tillräckligt. Jag hoppas att du har fått ordentlig hjälp mot depression och ångest.
Du kämpar och vi är många som stödjer dig, det vet du.
Ikaros

Skönt att höra att du inte också dricker för att döva smärtan. Alkoholen i sig är tillräckligt. Jag hoppas att du har fått ordentlig hjälp mot depression och ångest.
Du kämpar och vi är många som stödjer dig, det vet du.
Ikaros

Sundare

Levande, Ikaros, Börjaom. Tack för ert stöd. Känns så underbart att inte behöva vara ensam.

Sundare

ja, vardagar helt enkelt...känner mig tryggare under arbetsveckorna än på helgerna. Nu är jag fullt upptagen fram till 17...

steglitsan

Tack för din fina hälsning i min tråd. Jag har nu läst din och tycker att du är så otroligt modig, stark och så jävla bra. Ja vi faller stundtals, men vi reser på oss och ger inte upp. Det får vi aldrig göra. Inget återfall är förgäves. Varje gång vi tackar nej till alkohol och varje gång minut som vi inte dricker det är en vinst. Det är de gångerna som räknas.

Du skrev "Allra bäst med de vita dagarna är morgonen som följer. " Så förbaskat rätt.

God natt nu går vi och lägger oss med vetskapen om att vi kommer vakna upp utan allt skit som A medför.

SL

Sundare

Haft en så tuff vecka. Inte fallit men haft fullt sjå att stå på benen. Igår möte med min AT och det bär mig framåt.
Promenerar, tänker, lider, kämpar. Känns ändå som jag börjat komma upp ur min mörka, djupa grop.
Nu långhelg med maken och då vet jag att det blir fortsatt helt vita dagar. Tacksam för det.
(PS, Ikaros jag blir bara glad att du kikar in här och undrar, stort tack för att du visar mig sån omtanke)

Levande

Starkt jobbat och önskar dig lättare steg på din väg.
Skickar styrka och mina tankar till dig, hoppas du får en riktigt igår bra helg

Hej Skamsen
under den tid jag vandrat här med damoklessvärder hängande över huvudet har jag fått stor hjälp. Inte minst du har hjälpt mig och detta mer än du anar. Jag vill tacka dig för detta och självsåldigt utnämna dig till en av mina skyddsänglar. Det ställer inga krav du skall vara precis den du är . MEN nu med benämningen skyddsängel.

Sundare

Tänker ofta på ett par rader av Tomas Tranströmer; Du blir aldrig färdig och det är som det ska.
I MMs tråd igår läste jag Sobriety is a Journey, It´s not a Destination.
Känner att dessa båda lite går ihop.
Jag hör ju nu INTE till dem här inne som kan räkna massa nyktra stolta dagar i en rad. Min resa har hittills varit en skamfylld bergochdalbana med många dippar, en bitvis skräckfylld skam över att bli återupptäckt i mitt smygande och oärlighet. Men jag har ändå tillägnat mig ny och mer kunskap, insikt och inser att nykterhet inte är målet utan resan. Jag har många dagar då jag gjort kloka val, många dagar då jag klarat att hålla mig vit, de gånger jag fallit har jag även ordentligt begränsat intaget men jag räknar även en liten snaps som ett återfall eftersom ett nyktert liv inte håller alkohol överhuvudtaget. Är långt ifrån färdig och långt ifrån tillfreds med mitt resultat hittills. Men vi blir aldrig färdiga och det är som det ska. Huvudsaken är att jag fortsätter i rätt värderiktning och gör min vandring i nykterhetens spår.
Nu grunnar jag över att ge mig själv ett annat alias för att åtminstone bildligt bryta mig loss från skammens boja. Återkommer inom kort när jag landat i detta.

Jag liksom du funderar - Hur han/hon det idag? Speciellt när det är "tystnad" i forumet.
Vi må vara alkoholister men vi besitter en otrolig medmänsklighet.

Vad spelar det för roll om du har din vita dagar i en rad?
Dom räknas ändå som nyktra. Din kropp har fått vila och
under dessa vita dagar så har du fått ny kunskap.
Säg att du skulle ha 300 dagar vita och resten gråa under ett 1 år?
Är det dåligt jobbat? Knappast...

Jag känner att du är väldigt hård mot dig själv ibland.
Var inte det. Du gör din resa på ditt sätt och ingen annans.

Jag kommer ihåg att jag blev så otroligt glad när jag
läste ditt inlägg om att du lagt alla korten på bordet
för din familj. Kommer ihåg hur lättad du kände dig...
Det är ren styrka att kunna göra det.

Du har gjort en otrolig resa på dessa fyra månader.
Ser du inte det själv?

Ska fundera på vad jag skulle sätta för namn på dig...
Återkommer när jag klurat klart :D

Kram

Sundare

...och kärlek.
Tack MM. Som vanligt ett inlägg mitt-i-prick. Älskar dig för detta!
Ja, jag är en hårdare domare över mig själv än mot andra, vet att det är så och inte alltid rättvist.
Men en sak håller jag med dig om: det har varit en otrolig resa dessa 4 senaste månader. Och jag har gjort fler kloka val än okloka.

Sundare

Nej MM denna helg var allt annat än bra. Smygdruckit hela helgen trots att familjen var hemma.
Nu känns det fullkomligt obegripligt och på frågan varför har jag inget svar. Ångest, fysiskt illabefinnande, rädsla, skuld, skam...fan vad jag hatar oförmågan och oförståndet. Skamsen

Vi fortsätter framåt, tycker jag. Det är ingen idé att frossa i skam över misslyckandena. Häng med på en nykter vecka istället. Tycker att det är lättare att se vad som triggar när det gått en tid. Att vi båda smygdricker är kanske mer beteenderelaterat än beroenderelaterar från början. Många måsten, längtan att fly, ångest över allt man inte är. Och den förstärks i så hög utsträckning när man dricker. Kom igen nu! Sakta framåt!

Sundare

Nej, jag vill inte frossa i skam och skuld, inte ett dugg uppbyggligt. Men idag har jag mer fysiska symtom efter att ha druckit än på mycket lång tid. Mår illa, hjärtklappning och ångestpåslag. Längtar till att vakna upp imorgon då jag vet att symtomen klingat av. Sedan ska jag kavla upp ärmarna och ta nya tag. Kände mig i morse mer säker på nykterheten än på länge, att jag inte vill må som denna morgon och denna natt. Känner mig mer "färdig" med detta än på länge, har småsnubblat genom tillvaron och känt mig osäker, diffus och högst luddig i kanterna. Nu väljer jag om på nytt. Vita dagar får följa nu! Vill inte må som nu!