Hej allihop!

Jag är en tjej på 20+ som gärna vill berätta lite om mitt liv rent sprittmässigt så att säga.

Jag har alltid varit en blyg person med rätt dåligt självförtroende. Jag började dricka alkohol när jag var 16. Första fyllan jag hade var främst på snodd folköl, men ändå satt jag bara och garvade och var full eller skenfull. Det var väl där allting började. De vänner jag fick i gymnasiet, som var i storstan, hade möjligheter att få tag på alkohol vilket bidrog till att jag, eftersom vi var vänner, började festa mer. Redan från början så körde jag all in, jag tog det aldrig lugnt när det var fest. Jag blev alltid för full, en period kallades jag till och med spy-*namn*, inte särskilt roligt direkt. Men jag fortsatte såklart att festa hårt, genom hela gymnasiet festade jag ofta både onsdag, fredag och lördag. Det var sunkkrogar och hemmafester. Jag tänkte väl att det var så man höll på i den åldern, skillnaden för mig var väl att jag ofta tappade kontrollen och fick minnesluckor nästan varje gång jag drack. Det fortsatte på det spåret några år. När jag fick pojkvän så lugnade jag ner mig ganska rejält, jag var mest med honom, och han drack knappt. Men jag visste fortfarande att jag inte löst problemet, för de få gånger jag festade var det samma visa.

Jag flyttade i alla fall 2-3 år efter studenten, och var väl fortfarande hyfsat lugn, jag hade inte mina vanliga vänner och därför ingen att festa med. men jag fick vänner i den nya staden, och festade kanske 3 ggr i månaden eller något. De flesta gångerna blev jag för full och fick minnesluckor. Nu har det gått 8 år sedan min alkoholdebut och jag blir fortfarande för full varje gång det är fest. Jag har nästan bara haft sex när jag varit full, alkoholen har fått mig att tacka ja till droger. Alkoholen har gett mig mycket ångest, skam och skuldkänslor.

För min del är det bara nog festandet som är mitt problem. Det är i de situationerna som jag förlorar kontroll. Det händer att jag tar ett glas vin i min ensamhet, och det är ingenting jag direkt tycker är konstigt. Jag tycker att vin är väldigt gott och jag tror inte jag gör det för att jag vill känna ett rus. Samma sak med vin till middagar, jag dricker sällan för mycket i de sammanhangen, det har kanske hänt 5 gånger i mitt liv.

Fyra gånger har jag druckit så pass mycket att jag varit i kontakt med sjukvården. Det var ungefär 1,5 år sedan sist nu. Jag inbillar mig gång på gång att jag är bättre nu, att jag kan dricka förnuftigt men det går inte.

Jag vill helst inte behöva sluta festa, då det kan vara kul och socialt. Men nu är det så mycket av min identitet att det känns som riktiga jag kommer i skymundan. Det finns så mycket annat jag värdesätter mycket mer än festen i mitt liv. Jag vill inte festa på det där sättet! Jag vill kunna dricka måttligt, ha kul utan fylla. Tycka om mig själv som det blyga jaget jag är. Men jag gillar verkligen inte mig själv nu.

Jag har funderat mycket på varför jag har så svårt med kontrolldelen, har funderat över om det kan vara ADD som gör att jag inte kan sätta gränser och hålla fast vid dem. Jag har fått stöd av en organisation innan när det kommer till drickande, men eftersom jag inte har problem med alkohol i sig utan snarare själva festardelen, så kom vi fram till att problemet kanske låg i mitt sätt att hantera saker, och när jag sa till hen att jag tycker att mina symtom stämmer överens med ADD, så var han helt med på att hjälpa mig ta saken vidare via VC. Men då slutade jag gå dit. Jag hade en bättre period. Nu känner jag att det är dags för mig att få stöd igen.

Ni får gärna dela med er om ni har liknande erfarenheter, några tips, igenkänning eller vad som.

linus

Först och främst: Välkommen Solrosfrö! Jodå, nog känner jag igen mig i en del av det du skriver. Jag började också festa när jag var 16. Jag blev typ alltid för full, redan från början. Kräktes mycket som ung. Jag var den typ första i mitt umgängesgäng som flyttade hemifrån, i tvåan på gymnasiet, flyttade ihop med en polare och festen var alltid hos oss. Vi hade inga pengar men motprestationen mot att vi stod för lokal var att alla gäster hade med sig en öl eller två eller motsvarande till värdarna. Bra plan där... Under lång tid hade även jag mest haft sex på fyllan. Kommer inte ihåg min första gång pga minneslucka. Trots att det under många år festades hårt i min umgängeskrets började jag ändå dricka själv (från början sällan - med åren har det blivit mer och mer), för jag insåg någonstans att även om jag alltid varit ganska snäll och "menlös" på fyllan så blev jag för full och folk runtomkring mig märkte det.

Nu är det 18 år sedan jag gjorde min alkoholdebut - alltså lite drygt halva mitt liv. Jag har nu bestämt mig för att sluta dricka, vilket inte är helt enkelt har det visat sig. Vill du läsa min historia har jag en tråd här "Det är dags för lite ordning och reda", ligger nog på sida två här tror jag.

Jag tror det kommer bli jättebra för dig att du kom hit. Läs om folks öden, inspireras, reflektera! Få pepp och peppa själv. Återigen, välkommen! Kram

Solrosfrö

För svaret :) Jag har läst din tråd nu och jag känner i min tur igen mig i mycket det du skriver. Jag tror mycket med ens psykiska hälsa hänger ihop med drickandet. Kanske började man dricka för att man var osäker, i slutänden resulterar det i att man är osäker och ångestfylld just FÖR att man dricker.

Man vet ju att det är dåligt, att konsekvenserna är stora men ändå är man där på helgen, jättetaggad, nysminkad, snygga kläder, lite lullig och aspeppad på en kul kväll. på morgonen ligger man där, en snapstory full med fylleskit, fyllemeddelanden, i värsta fall en annan person bredvid sig och en stor portion med ångest. Som inte ALLS var värd det.

Jag tror att den här sidan är jättebra, har suttit som klistrad i över en timme nu och läst och funnit bra tips. Jag skulle vilja börja med en vit månad. Jag har en inplanerad fest den närmsta månaden, men jag tänker att jag ska testa a-fritt. Jag har aldrig gjort det förut faktiskt. Tänkte först att jag skulle bara testa dricka mindre än vanligt, men jag vet ju innerst inne att det är kört. Allt eller inget är väl det som gäller i början.

Elias

Med tanke på din förhållandevis låga ålder och att du redan kommit till insikt om den mörka baksidan av alkohol tror jag att du har alla chanser att göra riktigt bra val framöver. Ett sådant är att ta en lååååång paus från alkohol. Komma ikapp dig själv, reflektera och få distans. Risken är nog överhängande att det hela eskalerar annars och inte "bara" begränsas till festande. Och, handen på hjärtat, är festfyllan värt sitt pris? Om du läser igenom ditt första inlägg finner du nog svaret på den frågan.
Tack också för att du tittade in i min tråd och gav styrkeord!
/E

Solrosfrö

jag tror definitivt inte attt det är värt festfyllan! jag tänkte börja med 30 dagar, jag är rätt peppad, får tänka på allt bra utav det, bättre träningsresultat, fler profuktiva dagar, kanske kan utveckla den person jag är på "riktigt", även om det kanske är tråkigt att vara nykter när andra är lite fulla... men som du säger, ej värt det ifall beroende skulle utvecklas.

tack för peppen

Elias

Härligt att du valt att vara a-fri i hela 30 dagar! Det ger dig en bra möjlighet att tänka igenom din situation. Efter de 30 vita dagarna är det inte omöjligt att du kör 30 dagar till av bara farten. Det är också nyttigt att studera andras fyllebeteende genom nyktra ögon, man inser snabbt att fyllan gör många "konstiga". Vill man själv vara sådan? Det behöver inte vara tråkigt att vara den enda nyktra i ett fyllesammanhang...
Kämpa på!

Elias

Du har planterat ett frö och du ska se att det kommer att växa upp en vacker solros med stadig och stabil stjälk!

Solrosfrö

Haha jag såg bilder från nyårsafton, riktigt slirig. fylleblicken. den vill jag helst inte ha igen. finns mer attraktiva grejer att ha

Solrosfrö

Haha jag såg bilder från nyårsafton, riktigt slirig. fylleblicken. den vill jag helst inte ha igen. finns mer attraktiva grejer att ha

Solrosfrö

hej!

nu har 2 veckor gått snart och jag har inte varit full någon gång. har fock druckit vin till maten 2 dagar och 1 halv cider en dag.

mitt problem har aldrig varit att behöva stoppa mig under liksom ofestliga tillställningar eller vad jag ska kalla det. därför är jag inte besviken på mig själv för att jag druckit små mängder alkohol och inte känt mig det minsta påverkad.

däremot kommer jag absolut inte festdricka, utan köra främst alkoholfritt när det är mer festliga sammanhang. jag vet inte om detta är förnuftigt eller ej. jag har en fest den 11:e februari, det blir min första prövning för att se om den taktiken fungerar. gör den inte det så får jag väl köra helnyktert. men jag ska börja å se om jag kanske har lite självdisciplin gömt där inne någonstans

Elias

Så härligt med ett livstecken från dig och ett positivt sådant.
Att du kan hålla dig till de små mängder du beskriver är fantastiskt strongt. Din taktik att inte festdricka enligt gammalt mönster är super om du klarar det, vilket du verkar ha rätt inställning för att göra. Håller tummarna för dig den 11/2! Om det går överstyr är det en stark indikation för att köra helnyktert framöver. Då får du liksom ett kvitto på att det är det som gäller.
Kämpa på!