Hej allihop!
Jag är en tjej på 20+ som gärna vill berätta lite om mitt liv rent sprittmässigt så att säga.
Jag har alltid varit en blyg person med rätt dåligt självförtroende. Jag började dricka alkohol när jag var 16. Första fyllan jag hade var främst på snodd folköl, men ändå satt jag bara och garvade och var full eller skenfull. Det var väl där allting började. De vänner jag fick i gymnasiet, som var i storstan, hade möjligheter att få tag på alkohol vilket bidrog till att jag, eftersom vi var vänner, började festa mer. Redan från början så körde jag all in, jag tog det aldrig lugnt när det var fest. Jag blev alltid för full, en period kallades jag till och med spy-*namn*, inte särskilt roligt direkt. Men jag fortsatte såklart att festa hårt, genom hela gymnasiet festade jag ofta både onsdag, fredag och lördag. Det var sunkkrogar och hemmafester. Jag tänkte väl att det var så man höll på i den åldern, skillnaden för mig var väl att jag ofta tappade kontrollen och fick minnesluckor nästan varje gång jag drack. Det fortsatte på det spåret några år. När jag fick pojkvän så lugnade jag ner mig ganska rejält, jag var mest med honom, och han drack knappt. Men jag visste fortfarande att jag inte löst problemet, för de få gånger jag festade var det samma visa.
Jag flyttade i alla fall 2-3 år efter studenten, och var väl fortfarande hyfsat lugn, jag hade inte mina vanliga vänner och därför ingen att festa med. men jag fick vänner i den nya staden, och festade kanske 3 ggr i månaden eller något. De flesta gångerna blev jag för full och fick minnesluckor. Nu har det gått 8 år sedan min alkoholdebut och jag blir fortfarande för full varje gång det är fest. Jag har nästan bara haft sex när jag varit full, alkoholen har fått mig att tacka ja till droger. Alkoholen har gett mig mycket ångest, skam och skuldkänslor.
För min del är det bara nog festandet som är mitt problem. Det är i de situationerna som jag förlorar kontroll. Det händer att jag tar ett glas vin i min ensamhet, och det är ingenting jag direkt tycker är konstigt. Jag tycker att vin är väldigt gott och jag tror inte jag gör det för att jag vill känna ett rus. Samma sak med vin till middagar, jag dricker sällan för mycket i de sammanhangen, det har kanske hänt 5 gånger i mitt liv.
Fyra gånger har jag druckit så pass mycket att jag varit i kontakt med sjukvården. Det var ungefär 1,5 år sedan sist nu. Jag inbillar mig gång på gång att jag är bättre nu, att jag kan dricka förnuftigt men det går inte.
Jag vill helst inte behöva sluta festa, då det kan vara kul och socialt. Men nu är det så mycket av min identitet att det känns som riktiga jag kommer i skymundan. Det finns så mycket annat jag värdesätter mycket mer än festen i mitt liv. Jag vill inte festa på det där sättet! Jag vill kunna dricka måttligt, ha kul utan fylla. Tycka om mig själv som det blyga jaget jag är. Men jag gillar verkligen inte mig själv nu.
Jag har funderat mycket på varför jag har så svårt med kontrolldelen, har funderat över om det kan vara ADD som gör att jag inte kan sätta gränser och hålla fast vid dem. Jag har fått stöd av en organisation innan när det kommer till drickande, men eftersom jag inte har problem med alkohol i sig utan snarare själva festardelen, så kom vi fram till att problemet kanske låg i mitt sätt att hantera saker, och när jag sa till hen att jag tycker att mina symtom stämmer överens med ADD, så var han helt med på att hjälpa mig ta saken vidare via VC. Men då slutade jag gå dit. Jag hade en bättre period. Nu känner jag att det är dags för mig att få stöd igen.
Ni får gärna dela med er om ni har liknande erfarenheter, några tips, igenkänning eller vad som.