Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.

Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.

Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.

Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.

SkåneTösen

Jag har nu skrivit ner resten av min ritual, tar och klipper och klistrar in dom första delarna så ni kan läsa sammanhängande:

Min ritual. Del 1.
Jag funderar mycket kring min ritual jag har när jag dricker. Förr om åren när jag drack var det mer på olika sätt och jag söp ju men det var inte lika ofta och det var när jag hade någon att supa med. Jag åkte in till stan och tog ett race på ett par dagar och sedan åkte jag hem och var normal.

Det är dom senaste 6 åren som jag utvecklat min ritual där jag dricker ensam som jag håller stenhårt på, när jag dricker ser det ut på EXAKT samma sätt...så jävla insnöat.
Jag åker in till byn och sätter mig på en bänk utanför bolaget, där sitter jag och försöker inbilla mig att jag kan låta bli. Även detta är en del av ritualen, jag har under dagen tänkt ut en anledning till att dricka som kan vara vad som helst. Men jag går inte direkt in på bolaget utan sätter mig först utanför och tar ett par cigg. I mitt huvud är detta ett bevis på att jag EGENTLIGEN kan låta bli och därmed är det helt rimligt att jag går in och handlar. Och sedan har jag ju min utänkta "anledning" färdig och detta i kombination med att jag faktiskt inte springer in direkt gör inköpet till något som inte är så farligt eller anmärkningsvärt alls.

Jag ska ju bara köpa en box vitt vin och en flaska explorer. När jag gör detta känns det som att jag har kontroll över vad jag sysslar med. Dessutom är det sista gången jag gör såhär och en enda liten gång till är väl inte så farligt?

Jag får nog pausa här det blev mycket att tänka på nu. Har tänkt mycket på ritualen. Återkommer.

Del 2.

Så jag går in på bolaget. Ibland går jag runt och tittar lite som om jag funderar eller är intresserad av utbudet. Men jag vet ju vad jag ska, ibland skippar jag det momentet.
Jag ska ha en box av det näst billigaste vitt vinet (min mamma drack det billigaste och det känns för sorgligt att dricka just det) samt en liten explorer.

Det är ett litet samhälle och jag fattar ju att personalen har koll på vilka som har problem. Det finns en gubbe som jobbar där som ger en vad jag uppfattar som dömande blickar. Honom gillar jag inte.
Det finns även en kvinna som har uppenbara alkoholproblem, det står skivet i hennes ansikte. Det känns alltid trösterikt när hon sitter i kassan. Det känns då som att hon är på min sida.
Om det finns andra kunder som man ser att dom dricker för mycket känns detta också som en tröst. Dom känns som mina bundsförvanter och jag känner att vi alla fattar rätt beslut med vad vi handlar. Vi är minsann bara missförstådda tänker jag. Klart vi ska ha lite att dricka.

Fan vad sjukt det låter nu när jag formulerar det. Visste ju allt detta egentligen men att det är så många skruvade tankar redan vid inköpet är skrämmande.

Ibland på sommaren om jag har en timme eller så innan nästa förbindelsen hem går (bor ute på landet) händer det att jag köper 2 öl (stora ) att dricka i solen. Annars börjar jag aldrig dricka förens jag kommer hem. Jag går aldrig in på en toalett och kranar upp vin i en petflaska som jag vet andra gör. Men om solen skiner känns det fullt rimligt att sitta i en park och hälla i sig en liter öl på en timme.
Lite positivt och livsbejakande känns det. Herregud det hade nästan varit onormalt att INTE göra det.

Shit, jag trodde inte det skulle bli så här långt att beskriva min ritual.
Det är tydligen mycket som händer redan innan själva drickandet börjat. Det här var jobbigt men det känns bra och lärorikt att jag går igenom hela förloppet grundligt.

Del 3.

Jag kommer hem och sätter mig framför datorn för att snacka skit i Flashbacks "fylletråd". Häller upp ett glas vin, ett litet glas för att känna att jag dricker rimligt.Blir uppriktigt förvånad varje gång över hur fort glaset blir tömt. Så jag börjar hälla upp rejälare glas.
Även dessa töms fort. Det rinner ner som det vore vatten och jag blir snabbt berusad. Under tiden sitter jag alltså och chattar med andra som dricker vilket är en tröst. Jag är inte ensam. Andra sitter och dricker ensamma så det är ju inte så farligt. Herregud, jag har ju psykiska problem man måste väl få ha lite roligt ibland. Tänker att jag "självmedicinerar". Det är synd om mig och jag vill bara slippa ha ångest.
Och det fungerar. Mina problem blir som bortblåsta i takt med att berusningen tilltar. Det känns fantastiskt. Det känns som att allt kommer att ordna sig. Ofta tänker jag att detta är sista gången och efter denna sista gången ska jag sluta att drick på det här sättet och ordna upp mitt liv. Jag ska börja träna och komma i form. Jag ska ägna mer tid åt min konst. Allt känns möjligt.

Jag överger chattandet och sätter mig i min säng och lyssnar på musik. Jag sitter och sjunger med och tycker att min sångröst är fantastisk. Vinet flödar. glasen fylls upp i snabbare takt och jag har ingen koll på hur mycket jag får i mig. Jag kedjeröker cigg. En hel del sängkläder har blivit förstörda med brännmärken. Ren tur att jag inte eldat upp mig själv.
Jag blir redlöst berusad och börjar prata med mig själv. Tycker att jag är riktigt underhållande och skrattar och sjunger, humöret är på topp. Blackout.

Del 4.

Vaknar och mår förfärligt. Är fortfarande berusad och har druckit upp mist halva vinboxen.
Jag bor ute på landet på en gård där jag bor i en liten friggebod som står en bra bit från huvudhuset där min hyresvärd bor så jag kan dricka ifred. Men jag minns ofta inte slutet på kvällen och är alltid livrädd att min hyersvärd, som också är en god vän ska ha sett.
Håller mig oftast i min friggebod men ibland vaknar jag med blåmärken som skvallrar om att jag raglat runt. Ner lerade kläder och sådant. En gån vaknade jag med ett sort hack mellan två tår då jag uppenbarligen huggt ved på fyllan.
Svettas och är helt vimmelkantig, munnen smakar as och ångesten slår till ordentligt. Dricker en kopp kaffe och röker. Det är nu spriten kommer väl till pass. Efter en eller två koppar kaffe börjar jag hälla i rejäla kaffegökar. Det känns fullt rimligt, jag mår ju så dåligt och det är ju ändå kaffe jag dricker vilket är normalt att dricka när man precis vaknat. Får fort i mig sprit och nu väner måendet radikalt och allt blir återigen fantastiskt.
Det är nog nu jag känner mig som nöjdast med mitt beslu att dricka. Känslan av att ha löst ett problem (ångesten) är stark. Jag känner mig jävlig smart över att jag alltid köper en flaska sprit att bota bakfyllan med. För det fungerar utmärkt, ångsten är som bortblåst och jag tömmer flaskan (oftast liten flaska men ibland stor) rätt snabbt. Inte för att jag märker det då jag återigen är kraftigt berusad. På med musiken igen. Skålar och skrolar för mig själv.
Ibland undrar jag hur det ser ut det jag håller på med. Det måste se helt sjukt ut, en aspackad kvinna som sitter och häller i sig sprit i sin säng helt ensam och pratar, skrattar och sjunger.

Spriten är slut men jag har ju resten av vinet kvar. Jag dricer och dricker och tillslut tar det ju slut. Ångesten är enorm. PANIK!!! Jag bannar mig själv över att jag inte köpt ännu mer att dricka. "Fan jag skulle köpt en låda till". Jag kan i detta läge inte se att problemet är att jag dricker överhuvudtaget, nej problemet är ju att alkoholen är slut. Det har hänt flera gånger att jag i detta läge har snott alkohol från min hyresvärd om han inte är hemma. En flaska vin eller två. En gång hade han två stora flaskor whisky som blivit över från en fest. Jag vet inte hur många gånger jag drack upp dom två flaskorna. Drack upp, köpte nytt och hällde tillbaka i flaskorna. Drack upp det jag fyllt på och fyllt på igen, druckit upp det osv, osv.
Rädslan att det ska uppdagas innan jag hunnit köpa nytt vin (eller fylla på whiskyn)och ställa tillbaka är enorm. Jag är fullständigt skräckslagen över detta och lovar mig själv att alldrig mer passera den gränsen. Jag är rädd att han ska be mig och flytta och att jag ska bli hemlös.
Jag vill ta livet av mig.
Men allt detta spelar ju ingen som helst roll när min alkohol tar slut, då finns inga gränser.

Sedan baksmällan. Ångesten är paralyserande. Särskilt om jag stulit, då måste jag ju till bolaget för att dölja mitt brott. Och jag mår ju så dåligt. Jag har sådan ångest. Jag hade en taskig barndom. Jag har psykiska problem. Det är så synd om mig. Inte ska jag behöva må såhär?
Jag ska ju ändå på Bolaget för att ersätta det jag stal. Är det inte lika bra att köpa en låda vin samt en explorer när jag ändå är där? Bara en enda gång till vad gör det för skillnad? Det är väl inte så farligt? Bara en enda gång till sedan ska jag sluta och ta tag i mitt liv...bara en gång till...

för alla fyra delarna av din "ritual". Du ska veta att du är långt ifrån ensam om att dricka dig rejält packad i ensamhet, och ha en berg- och dalbana i måendet, med svart ångest blandat med stunder av flykt in i mörkret p.g.a. alkoholen. Så har det varit för mig många gånger också. I många år.
Och vi är nog många här inne som har haft diverse ritualer för oss när det gäller alkohol.

Jag hoppas det går bra för dig nu, och att du fortsätter med nykterheten och friheten. Ha en bra helg.

Kramar

SkåneTösen

Fortfarande nykter, 281 dagar. Så skönt att slippa det helvetet jag varit fast i.

En eländig berättelse om beroendet, och om oss människospillror missbruket skapar. Fanns mycket igenkänning för mig. Kom att tänka på, när jag själv stal en Baileys från min dotter, som hon skulle ge bort. Tyckte när jag drack att, vaddå köper en ny. Men när jag såg hennes besvikelse i att inte kunna ha alkohol här hemma utan att jag stal. Den sorg och förtvivlan hon kände över mitt beroende. Det var dottern som senare mailade min chef om mitt missbruk. Som sedan ledde till att jag är a-fri... Suveränt bra jobbat tjejen! Och tack för en stark beskrivning av oss a-beroendes smutsiga och eländiga vardag.

SkåneTösen

för era fina ord. Det är för eländigt att läsa det håller jag med om, en bra påminnelse om hir det var. Vill inte tillbaka dit och det ska jagvinte heller. Inte ni heller. Vi ska hålla oss borta från den skiten.
Rekommenderar verkligen er att skriva ner om hur ert drickande ser ut på detta utömmande sätt det var lärorikt och man får sig en ordentlig tankeställare. Ni behöver ju inte skriva här på forumet om ni inte vill men det är nog bra att ha det nerskrivet så man kan ta och läsa det om man får det kämpigt med suget.

Tack för din ritual!
Tror också att det skulle vara nyttigt för många att beskriva själva fyllan litegrann. Det är ju så sorgligt att läsa.
Nu är min "ritual" lite kortare än din, men den innehåller ju en del rätt tragiska element, där jag sitter och har inre dialoger med andra personer, känner mig smart, tänker ut lösningar och på morgonen dagen efter, efter en usel natt, har jag glömt allt och kvar är ångesten och självföraktet. Kul liv! Skönt att man är nykter!

SkåneTösen

Idag är ingen kul dag. Har peioder då jag drömmer mycket mardrömmar och är inne i en sådan period nu. Sovit länge men vaknar mentalt utmattad. Allt känns olustigt och suget kommer som ett brev på posten...
Hade varit så skönt att bli berusad och slippa sig själv. Har tankar om att åka in till stan för att gå på bolaget. Har tagit en sobril men det hjälpte inte ett dugg...
Ska försöka härda ut.

SkåneTösen

att man känner sig så stabil ena dan och andra så svag . Försöker avleda tankarna men har svårt att koncentrera mig. Känner mig handlingsfölamad vilket kanske blir min räddning. Hade det funnits ett bolag på gångavstånd hade jag nog suttit och druckit nu. Men det är gott om tid för att ta sig till bolaget och handla. Tiden går så långsamt att den nästan står stilla.
Borde städa och tvätta men orkar inte. Måste hålla ut, jag vet ju att det inte är någon bra lösning att dricka bort ångesten. Det slutar bara med att man mår hundra gånger värre...men den kortsiktiga lösningen lockar.

SkåneTösen

Det ska inte drickas något här det gör bara saker värre. Nu går jag och lägger mig och tittar på en tvserie.

Bedrövadsambo

Oroa dig inte i förskott. I värsta fall får du oroa dig två gånger, i bästa fall helt i onödan. Klapp på axeln för att du klarat den här dagen!

SkåneTösen

Faran över för denna gång. Men kämpigt var det. Ännu en gång har jag vunnit kampen.
Känn på stålet!!!

Vilken resa du gjort och så bra beskrivet. Jag blev väldigt berörd. Tack för att du delar med dej. Nu fortsätter vi kämpa!
Styrkekram