Hej,

Jag vet inte om jag skriver i rätt forum men jag känner bara att jag måste skriva av mig.
Jag är en 30 år gammal kvinna och gick igår på mitt livs första AA möte.
Jag har druckit halva mitt liv och de sista 3 åren så har det verkligen eskalerat. Jag har skåpsupit konstant i 3 års tid och har helt och hållet börjat tappa kontrollen.
Jag har förlorat oändligt många vänner, jag har sårat, ljugit, svikit mina närmaste, jag har förstört 2 möhippor och jag har gjort bort mig så mycket. Jag har hamnat på akuten pga att jag druckit mig medvetslös, jag har nästan blivit våldtagen för att jag har varit för full för att ta mig hem själv och har bara hoppat in i random taxibilar med okända människor. Jag har vaknat upp på ställen som jag inte anar varför jag har befunnit mig på... Listan på alla dumheter och tragiska händelser som jag har utsatt mig och mina närmaste för kan göras oändligt lång och trots detta så har jag inte klarat att sluta dricka. Inte förrän nu.

Jag gick som sagt på AA igår. Till frukost drack jag 1 flaska vin för att våga gå på mötet/för att döva ångesten efter mitt beteende på nyår (hade nyårsmiddag hemma hos mig och min sambo och blev givetvis fullast av alla och minns ingenting av kvällen.. Jag däckade runt 0100 och vaknade 1a januari och var så ångestfylld och bakis att jag var tvungen att ta 2 återställare med en gång.

Nu har jag varit nykter i 24h. Jag har inte sovit inatt. Har bara legat och skakat och spytt och mått fruktansvärt dåligt. Har sån ångest och dåligt samvete mot alla mina nära och kära och inte minst mot mig själv. Hur kunde det bli så här? Är det normalt att ha en sån "avtändning" från alkohol??

I övrigt så har jag akademikerbakgrund och ett väldigt bra jobb (att jag klarar att hantera mitt jobb såpass bra som jag gör är ett mysterium), jag har en underbar familj och världens finaste sambo sedan 7 år. Jag har fina vänner som alla vet att jag gick på AA igår - dom är alla införstådda i allvaret och stöttar mig 100 %. Trots allt detta så är jag helt maktlös inför alkoholen!!!

Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få för att klara av att bli nykter alkoholist. Jag kommer aldrig kunna dricka 2 glas vin och sedan stanna där - det är omöjligt. Om jag tar en klunk alkohol då fortsätter jag dricka tills barskåpet är tomt eller tills jag däckar.

Jag har så sjukt dåligt samvete och fattar inte hur jag ska kunna leva med dessa skuldkänslor... Ni som blivit nyktra - hur har ni hanterat ångesten och det dåliga samvetet? Hur klarar man att förlåta sig själv?
En annan sak som jag också är livrädd för det är hur min kropp egentligen mår.. Mina levervärden är säkert skyhöga och jag vågar inte gå till doktorn för att få detta bekräftat... Hur lång tid tar det för min kropp att reparera skadorna??

Jag är som sagt helt ny i den här kampen och jag tar tacksamt emot alla goda tips och råd som kan hjälpa mig i min kamp mot alkoholen.

Tack för er tid och tack på förhand!

Mvh,
AA

Anony

Men lider av kraftig ångest, gjort sen jag var 15. Det kan oxå ge en skakningar och känna sig svag i kroppen. Det var det som fick mig börja dricka från första början.. döva den jävla ångesten, jag går hos en kbt.

Anony

Men lider av kraftig ångest, gjort sen jag var 15. Det kan oxå ge en skakningar och känna sig svag i kroppen. Det var det som fick mig börja dricka från första början.. döva den jävla ångesten, jag går hos en kbt.

Du är ung och känner att du vill sätta stopp för den plats alkoholen hitintills tagit i ditt liv. Du har redan tagit massor med steg och varit nykter i 22 dagar när du skrev här. Du hade frågor om abstinens, har du fått svar på dem? Hur går det för dig nu?

Fortsätt gärna skriv och läs här!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Krumelur2016

Det är en sjukdom! Du har en känsligare hjärna än de som kan dricka "normalt" och det är inget du ska behöva skämmas för. Vi lever i ett samhälle som har ett galet förhållande till allt det där som stimulerar vårt belöningssystem. Det ska firas med alkohol, socker och annan kolhydratrik mat. Var snäll mot dig! Det tar tid att läka sin hjärna men det går. Som någon annan skrev, var försiktig med socker och kolhydratrik mat också. Och det är bra att komma ihåg det som blev galet med alkohol i systemet. Otäckt men bra.

Jag jobbar som kurator med bl.a. människor med ångest och jag har alkoholproblem själv. Men! Det jag vet är att ångest inte är farligt! Väldigt obehagligt men inte farligt på något sätt! Det är lätt och skönt att dricka om man är ångestfylld för man blir lugn! Jag gör det fastän jag har den kunskap jag har! Gör inte om samma misstag! Gå till vårdcentralen och be att få träffa läkare och få medicin och terapi! Önskar dig lycka till!

Idamia

Jag är här. Du känner inte mig, men jag kan prata med dig

prussi

Jag är utbildad socionom, 53 år, uppväxt långt uppe i norr men är bosatt i södra Sverige sedan drygt 20 år. Nykter sedan nio dagar tillbaka. Är på ett privat behandlingshem nu, ca hundra mil ifrån där jag har min familj boendes. Detta stället jag är på skulle jag vilja kalla "frihet under ansvar". Jag var aldrig på någon avvänjning. Jag skulle vilja skriva mer om ångest men känner att jag "kanske" får sova nu. Jisses kl. är snart tre på natten. Socionom och alkoholist - ja, det kan man undra???

Alkoholist Javisst

Hej alla, hur går det? Är ett tag sedan jag skrev.
Jag Har varit nykter i 2 år och 8 månader snart och jag är mamma till världens coolaste lilla charmtroll till son <3
Livet utan alkohol är det som är ett liv! Jag levde inte när jag drack.
Jag minns hur jag vaknade med hjärtklappning och var kallsvettig/full varje natt runt 03 tiden. Jag flög upp ur sängen och var livrädd varje natt. Det kändes som att satan satt vid fotändan.
Jag minns det där planerandet... hur jag alltid planerade nästa tillfälle/ursäkt att få dricka. Hur Jag ansträngde mig för att hålla samma (långsamma) drickatempo som andra människor då jag var på middagar. Jag minns det eviga smusslandet och gömmandet av alkohol.
Hur jag gömde öl, minibarflaskor och på slutet sprit i garderoben, handväskan, badrummet, gummistövlarna, soffan och tom bakom soporna.
Är det ett liv som är värdigt att få kalla ett liv?
Ensam. Sliten. Förtvivlad. Rädd. Evigt dåligt samvete. Självförakt.

Är så glad och evigt tacksam över att jag är fri från det helvetet.
En dag i taget.

Kram på er

Nyktert eller inte

Hej. Har varit nykter i över 3 månader men mitt psykiska mående har successivt förvärrats till det sämre mot när jag drack. Är det en normal utveckling? Läser överallt att det psykiska måendet förbättras av nykterhet. För mig är det tvärtom. Så nu vet jag varken som är upp eller ner. Har ni något vettigt svar på detta? /Förvirrad

Brummelisa

Hej
Du har ju blivit av med en "kompis" så det kanske kan blir som en liten depr.
Så upplevde jag det när jag slutade röka inget var roligt längre. Kvällarna var katastrof kunde lika gärna gå och lägga mej. Så var det i några månader.
Lite likadant när man inte bestämt sej för att nu är det slutdruckigt på vardagsvinet. Altså guldkanten på kvällen försvinner lite det blir lite gråare.
Drack du mot ångest oro så är det inte konstigt heller för vad dämpar nu?
Men det sitter ju i huvudet förståss.
Så kämpa på det blir bättre ?

tina moberg

Känns som att jag mest...,av...allt.., vill vara ...IFRED...:(((
Tycks som att jag måste tänka på ALLT.....,hur jag ser ut....,hur jag pratar....,är jag för glad,,,,för nere....,för tyst/pratsam...etc..???.Jag förstår att det är jag själv som har skapat detta...,när jag har varit aktiv...!..Familjen letar efter "signaler"....på mitt drickande....,(typisk egenpsykologi)...De vet inte vem jag är längre....,MEN.....,DET VET INTE JAG HELLER?????? HJÄLP ..., FINNS det NÅGON.... som känner något liknande....,eller ska jag söka psyk -hjälp!?

Tack på förhand!
P.s. skrev ett långt mail.....,som jag hoppas att hitta och kunna klistra in...., Jag är jättedålig på "datorn"...., men hälften kom med...,i alla fall...!!Det är första gången som jag skriver i "en tråd"......så jag behöver nog lite "övning" helt enkelt;:))
Trevlig kväll!Tina!

Ellan

Hej och välkommen,
Det är förvirrande för många när vi släpper taget om alkoholen. Vem är vi utan den liksom. Jag såg det som att jag behövde lära känna mitt nyktra jag och det tog tid innan det landade. Tror inte jag är i mål med det heller fast det gått 20 månader. En fundering; har du någon hjälp utifrån? Dvs går du på några AA-möten, träffar någon terapeut etc. Det kan vara en hjälp på vägen.
Stort grattis till din nyktra tid. Det är stort.
Kram
Ellan

Afrodite

Hej/ jag är alkoholist
Har haft en extremt stressig period med jobb barn och särboförhållande. Har även haft en tuff resa genom livet som kantats av konstigheter. I måndags tog allt slut. Körde in i ett räcke av trötthet plus alkohol i kroppen. På väg till min särbo.
Polis ambulans kom till plats och jag fick blåsa. Jag skadade ingen, och klara mig utan fysiska skador. Jag klara mig utan anmälan pga omständigheter och fina ambulansmän och poliser, som förhörde mig på ett otroligt proffsigt sätt. Det här blir min början till att bli nykter alkoholist. Har berättat för anhöriga och dem få vänner som står mig nära, min pojkvän är ledsen och uppriven. Så jag tror nog inte på en fortsättning där, vi älskar varann men detta tog han hårt. Dagar av ångest illamående och skuld har jag kämpat med. Jag bara föll ner i ett svart hål. En rädd å ledsen själ

Oj vilken skrämmande händelse! Men du vänder på det här nu. Du är stort välkommen hit, här finns många kloka människor som precis som du har kommit till en punkt där det finns stora vinster med en förändring. Hoppas du hittar mycket inspiration här!

Ett tips är att du startar en egen tråd så det blir lättare att följa din resa. Det gör du genom att klicka högst upp till höger där det står "starta ny forumtråd". Ibland får man ha tålamod innan tråden kommer igång, men under tiden kan man läsa och skriva hos andra.

Starkt av dig att du är här och bestämt dig för en förändring!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mirabelle

Vilken otäck upplevelse! Men kanske leder den till något gott. Tur att ingen, inklusive dig själv, blev skadad. Livet är skört... Du har fått en andra chans! Rädslan är hälsosam och bra just nu, tror jag. Du blir tillräckligt omskakad för att byta bana innan katastrofen är ett faktum. Välkommen hit till forumet. Det är en bra hjälp på vägen :)

Alkoholist Jav…

Hej,

Försökte logga in på min gamla användare "Alkoholist Javisst" men den verkar ha blivit deaktiverad. Så fick göra en ny. :)

Imorgon är det 4 år sedan jag blev nykter. Det är så stort!
Det har inte varit 4 år som har varit rosenröda och lätta - tvärtom, men wow vilket rikt liv jag har fått!

Att slippa den där besattheten, jaget, det eviga suget och det eviga planerandet efter nästa tillfälle att dricka. Att vakna med ångest och ha som första tanke "Yes jag överlevde igår" för att så få nästa tanke "Har jag gjort något dumt?" och så börja leta efter mobil för att se om man fylle SMS:at/ringt nån och paniskt börja leta efter eventuella tappade kort, väska, smink etc.. Och alla människor man har sårat. Ljugit för, bedragit och påverkat pga sitt drickande..

Det är så skönt att alltid vara klar i knoppen! Veta vad man gjort och gör och att man äntligen har fått ett konsekvenstänkande.

För 4 år sedan hyrde jag en lägenhet, gjorde det okej (men inte mer) på jobbet, var djupt olycklig och deprimerad och vilsen. Jag hade tvivelaktiga vänner och jag var olycklig med min sambo.

Idag har jag och min sambo 1 (snart 2) barn tillsammans, vi har köpt hus, min karriär har gått över all förväntan och jag är Partner i ett stort företag. Jag mår (för det mesta) bra, jag vaknar inte 03.00 varje natt (för att då börjar jag nyktra till) och tror att Satan sitter på sängkanten och har ångest och panik. Jag har bra vänner jag har funnit som nykter, jag har balans, jag har lärt mig sätta gränser och jag är stark, trygg och stolt över mig själv.

Jag hoppas att alla andra här på Alkoholhjälpen får ett fint, givande och utvecklande nyktert 2019! Och till alla er som är nynyktra - bit ihop - det blir verkligen lättare! Idag har jag inget sug alls längre. Ingenting. Det är som om jag aldrig drack (och jag var en fullblodsalkis som drack vodka till frukost). Livet som nykter är vackert!

Gott Nytt År!

Kram,
från Alkoholist Javisst fortfarande

Li-Lo

Tack för ditt inspirerande och hoppingivande inlägg. Oavsett vart en är eller vart en är på väg i sin relation till alkohol så är det fint att få ta del en solskenshistoria som din.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen