av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Izzy
fre, 2016-12-30 - 04:20

Jag har inte så mkt kontakt med exet som förut o min dotter bor med mig sen en några månader tillbaka så det känns lite lugnare. Vi kämpar på..
Tack Mt för att du hör av dig , det värmer ? Nyårskram till dig ✨

Izzy
ons, 2017-01-18 - 13:00

Det var länge sen, roligt att höra av dig.
Hur mår du o hur går det för dig?
Jag är inte här lika ofta längre, har inte blivit så o har kanske inte riktigt lika mycket behov nu men det går upp o ner o väldigt olika på dagar. Känns som ett litet framsteg iallafall att exet på eget initiativ bokat tid hos en jurist för att vi ska få hjälp m bodelning o huset. Trodde aldrig det skulle hända. Min yngsta dotter bor med mig nu o det känns skönt att hon inte är med honom. Och en sak till, jag kanske har träffat en man som jag tror passar mig! Det är jättenytt, men jag hoppas?
Stor kram till dig?

Izzy
fre, 2017-01-27 - 17:50

Ja tänka sig att det gör det äntligen!!
Var till banken igår o det känns faktiskt rättså bra! Känns så skönt att vi äntligen reder ut det här som har stått stilla i två år! Att vi blir fria från varann ekonomiskt o jag kan få ett eget liv!!
Börjar så smått kunna andas igen men har svårt att förstå att det är jag som bestämmer över mitt liv o att det går att förändra saker. Jag känner mig ofta förvirrad o vet inte vem jag är, vem är jag egentligen, vad tycker o känner jag? Vad är mina tankar o mina val? Har mycket att jobba med men det går sakta framåt!
Hoppas allt är bra med dig Mt o ha en riktigt skön fredag! ❤️

Dionysa
fre, 2017-01-27 - 17:59

Waow, waom och jag tar ett djupt befriande andetag. Tack för att du delar med dig!

Izzy
tors, 2017-02-16 - 01:21

Att det blir så ??
Livet går upp o ner o vissa saker börjar ordna upp sig o andra inte. Ena stunden lovar exet döttrarna att han ska sluta dricka o att han redan gjort det. Är snäll o trevlig o nästa dag skriver han elaka sms o ringer till dem o är full, skriker o är otrevlig. Vet inte hur man ska få ett slut på det här för jag märker ju hur mycket det skadar tjejerna o hur ledsna de blir. Förstår inte att han väljer att dricka istället för att ha kontakt med barnen!! Då är det väl riktigt illa? Borde ju vara det enklaste valet i världen. Kommer aldrig att förstå det!! Att istället välja att vara ensam med sin älskade flaska!! Blir såå jälka arg bara!!
Behövde bara få skriva det!!

mulletant
lör, 2017-02-18 - 05:25

att du skrev det du behövde skriva. Kan du tipsa tjejerna om hjälp för sitt medberoende - du har säkert gjort det? De har sin egen väg att gå för att göra sig fria och den kan inte du gå åt dem hur gärna du än skulle önska att hjälpa. Kan ni gå till Alanon? De är ju s.k vuxna barn som jag också är. Och oändligt många andra.
Fint att höra av dig, njut av våren? Lördagskram / mt

Izzy
sön, 2017-02-26 - 17:58

För vad jag har gjort mina barn genom att inte göra någonting!! Vet inte hur jag på nåt sätt ska kunna göra något åt det jag borde gjort men som jag har varit för svag för att göra. Det är så tungt att veta att om jag hade agerat på ett annat sätt så hade så mycket varit annorlunda idag. Hur går man vidare? Just nu när jag tänker på allt så blir det så mörkt! Vad har jag gjort!! Varför gjorde jag som jag gjorde? Jag har inga svar! Vad är jag för mamma som lät mina barn växa upp på det sätt de gjorde? Varför?
Det finns ingen förlåtelse för det!
Önskar det hade gått att spola tillbaka tiden o göra rätt!

mulletant
sön, 2017-02-26 - 18:36

Nu lider jag med dig. Jag tror mig också ha en förståelse för vad du känner. Önskar jag kunde lyfta av dig skuld och säga att visst finns både förlåtelse och försoning. Det som varit kan inte göras ogjort eller annorlunda men hela framtiden finns kvar! Nu önskar jag än mer att du skulle hitta och ha modet att gå till Alanon och börja med 12-stegen. Där finns en väg att ta sig igenom det du beskriver och lider i nu. Både att gå igenom vad jag felat och brustit i men också gottgörelse. Att göra sig fri! Du har kämpat så och gjort vad du orkat och förmått. Bättre än så kan en inte.
Käraste hälsningar och stora kramen <3 / mt

Saga689
sön, 2017-02-26 - 20:13

Du ska inte vara så hård emot dig själv. Det är så lätt att vara efterklok med facit i hand. Stor kram!

Saga689
sön, 2017-02-26 - 20:13

Du ska inte vara så hård emot dig själv. Det är så lätt att vara efterklok med facit i hand. Stor kram!

Ikaros
sön, 2017-02-26 - 21:57

Hej Izzy
Hade det verkligen varit möjligt för dig att göra något annorlunda då än vad du gjorde i den situation du då befann dig i ? Ta i betraktande hur du då mådde och vilka andra villkor som rådde.
Och om du svarar ja på den frågan var det då säkert att ditt agerande hade varit bättre för barnen?

Det jag försöker säga är att du förmodligen gjorde det som du då trodde var bäst och det som du orkade med,
Mer kan man inte begära av någon människa inte ens av sig själv.

vänligen
Ikaros

DrömmaBort
sön, 2017-02-26 - 23:20

Håller med de andra.
Du har antagligen inte haft den insikten och vetskapen du har idag. Och fast du skulle haft det, så behövs krafter också. Då man är mitt i kaoset kan man inte tänka klart, har ingen ork. Det är en helt annan sak att se på saken i efterhand, med facit i hand.

Li-Lo
mån, 2017-02-27 - 09:14

Många barn som lever i svåra situationer berättar om hur de saknat att höra att deras närmaste förstått hur svårt de haft det. Att uttrycka precis det du skriver om här, att du är så ledsen att du inte gjorde mer för att skydda dem och att du nu förstår ännu tydligare hur mycket de behövde skyddas, är kanske precis det de önskar höra. Som förälder vill man ibland skydda barn genom att inte nämna det som är skrämmande. Men många gånger behöver barn höra mer om just det, annars kan de istället känna som att ingen ser dem. Sättet man säger det behöver självklart anpassas till barnets nivå, men informationen får gärna vara konkret och nära sanningen. Tänk på att inte be om tröst från barnen, utan berätta för deras skull, som ett sätt att visa att du förstår hur de haft det. Räkna inte med att få en viss sorts reaktion, utan var med dem i den reaktion som just dina barn visar upp!

Och sist men inte minst, vad bra att du skriver om de här svåra känslorna här. Du behöver inte vara ensam med dina känslor, och jag tror också att det är till hjälp för många andra som är i liknande situation att höra att de inte heller är ensamma.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ullabulla
mån, 2017-02-27 - 17:52

En gång när vi pratade igen om hur jag missat att vara en bra mamma för honom.
Att jag inte hade kraft och kärlek i tillräcklig mängd till honom var:

Mamma,om du hade kunnat vrida tillbaka tiden 20 år i bara 10 minuter så skulle du ha sett.
Sett att du inte hade kunnat göra andra val med det liv du levde då.

Ofta är det precis så.
Man gör det maximala man kan i den situation man är.
Men ibland når man inte ända fram.

Det hindrar inte att min son mått dåligt.
Att han fortfarande än idag mår dåligt av att jag inte gav tillräckligt.
Men han lastar inte längre mig som han gjorde förr.
Även han har gjort sitt arbete med sig själv och accepterat situationen.
Säkert gör dina barn likadant.