Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

Nej inte fyra, men väl tre årstider har jag nu levt nykter. Sommar, höst och vinter.
Återstår då våren, så är hela kalendervarvet gjort.

Jag känner mer och mer att jag närmar mig ett tillstånd med stor trygghet gentemot alkohol. Sugen blir glesare och svagare. Tankar finns dock dagligen, men dessa är lätta att styra i rätt riktning.

Så läget är helt under kontroll, och kommer så att förbli.

Ha en bra vecka alla kämpar

Levande

Grattis till ett klokt val för dagen
Önskar dig en fin dag

Till alla nyktra dagar. Tar du hjälp av nå mediciner, eller hur fixar du det?

vanligt att gå och lägga mig nykter för en natts god sömn. Därmed vaknar jag upp i morgon och kan för 300 gången på rad bestämma mig för att oavsett vad som händer, kommer jag inte att sträcka ut någon hand efter det första glaset.

Jag känner mig trygg och säker i min nykterhet nu. Min metod och mina verktyg har fungerat.

När Trump fortfarande håller på att planera en betongmur längs USA:s södra gräns, har jag kommit långt med min mentala mur mot alkoholen. Min mur som ska hålla illegala a-demoner borta, och bevara nykterheten.

Önskar alla en trevlig och lugn söndag i morgon, som dessutom är en timme kortare.

Starkt jobbat, verkligen stort grattis.
Du går mot ett år ju ;D i sommar någon gång...

Jag har ett par dagar kvar sen har jag 180 dagar nykter.
Jag klappar mig stolt på axeln..

När man varit nykter en längre tid, och slipper vara insnärjd i den nästan ständigt närvarande ångesten för att man dricker och är alkoholist, får man börja leva med de mer normala fluktuationerna i måendet. Och det är ju ok.

Men det har varit två större saker som påverkat mitt mående de senaste månaderna. På plussidan finns det stora lyftet att jag lyckats bryta mig loss från alko-träsket och börjat leva nykter. Detta har påverkat välbefinnandet på starkt positivt sätt.
På minussidan har varit situationen på mitt arbete, med hög arbetsbelastning, dålig psyko-social miljö, men främst en jobbig och negativ chef. Detta har tyngt mig och fått mig att må dåligt (dock inte äventyrat nykterheten, då det ligger på ett helt annat plan för mig).
Häromdagen yppade det sig en liten möjlighet att jag kan få bli omplacerad till en annan avdelning. Med samma arbetsuppgifter men lättare arbetsbörda, men främst, med ny chef. Om jag spelade ut ett kort vid rätt tillfälle. Det gjorde jag i dag, och nu finns det en stor möjlighet till omplacering och ny chef. Det är inte hundra än, men väldigt nära.
Detta har självklart fått mitt mående att ta ett rejält skutt uppåt.
Nu sitter jag och begrundar detta. Om detta hade skett för 1-2 år sedan, när jag som periodare bara hade nyktra transportsträckor mellan de kraftiga fyllorna, ja då hade jag garanterat tagit vägen förbi ett bolag på hemvägen idag. Och sedan tagit kvällsfyllor fram till fredag, då jag skulle ha druckit mig rejält redlös. För att fira detta lyft. Som hade följts av ännu mer ångest för mitt drickande. Etc. etc.

Men så gör jag ju självklart inte nu. Min nykterhet är stabil och trygg.
Nej, jag firar med en mugg kaffe, och pipan stoppad med en god aromatisk tobak. Och njuter av situationen. Känner mig tillfreds med tillvaron.
Plus och minus byts mot dubbla plus.

Ha en bra måndagskväll alla forumanvändare.

Ellan

Hej Pi,
Att handskas med livet på livets villkor är friskt men inte lätt. Jag har läst igenom din tråd och vilken resa du gör. Starkt att vända tillbaka på den nyktra vägen. Det är så otroligt viktigt att vi inte tar vår nykterhet för given. Det krävs en medvetenhet om vår sjukdom och det tror jag vi får genom att samtala med andra alkoholister. Genom forum, AA eller på annat vis. Det är annars lätt att glömma hur det faktiskt såg ut.
Vantrivsel, stress och ohållbara situationer på jobbet känner jag starkt igen. Jag jobbade mig sönder och samman i kombination med alkoholen. Vi kan aldrig förändra andra men vi kan ta ansvar för oss själva och vår situation. I nykterheten ser vi våra möjligheter mycket klarare, att vi faktiskt har ett val och vi kan förändra. Om inte detta steg faller väl ut så är jag säker på att det kommer nya möjligheter. Du har lyft blicken och ser över din situation, det är stort och visar på ansvarstagande. Kan jag, vill jag och är det bra för mig och mitt tillfrisknande? Frågar att ställa sig inför situationer som känns tveksamma.
Önskar dig en fin lördag.
Kram från Ellan!?

AlkoDHyperD

på alkoholberoendet. Tack, Pi, för dina inlägg. Jag läste de första alldeles nyligen. Innan dess har jag vänt och vridit på verkligheten. Vetskapen om hur illa däran jag en gång var kontra den långa perioden då dryckestillfällena visserligen aldrig handlat om ett enda litet glas i sociala sammanhang utan alltid i syfte att bli mer eller mindre påverkad men inte heller urartat i kontrollförlust eller eskalerat drickande. För tjugofem år sedan var det ingen tvekan om min alkoholism. Jag har ju både åkt dit för rattfylla med 2.8 promille, legat på intensiven med 4.0 promille vid ankomst, haft otaliga blackouts, delirium, ep-anfall, varit på behandlingshem osv.
Innan det senaste återfallet har jag inte insett eller velat inse att jag kommer att vara alkoholberoende på livstid. Jag har letat bevis för att den där kokonginlindade parasiten verkligen existerar, utan att egentligen kunna övertyga mig själv helt.
Det var inte ditt uppehåll på sexton år som övertygade mig utan att du kunnat dricka mer eller mindre normalt i 1 1/2 - 2 år innan du var tillbaka i missbruk igen. Att det blev som det varit, trots andra levnadsvillkor, erfarenheter och kunskaper.
Att även jag, trots över tjugo år utan direkta alkoholproblem, klättrat upp i beroendetrappan och är periodisk alkoholist. Varje period är värre än den förra trots många vita månader och trots att alkohol inte ingår i min normala livsstil.
Du hjälpte mig lägga ytterligare en pusselbit i det pussel jag helst inte vill se hela motivet på. Jag tackar dig för att du delar och tycker också att dina texter och reflektioner är fantastisk läsning.
Kram

Ja det krävdes mycket styrka och beslutsamhet att kunna slita sig loss. Gjorde flera halvhjärtade försök som misslyckades. Det krävs ett seriöst och dagligt arbete för att lyckas.
Svårigheter och viktiga val i livet klarar man bättre när man är nykter, precis som du skriver. Att bedöva sig och fly med alkoholen löser inte de yttre problemen, de kvarstår och man förvärrar bara sina egna problem.

Utbyte med andra med liknande problem och erfarenheter ger mycket. Det är styrkan med detta forum.

Det är också viktigt att det finns flera som går före och visar att det går att sluta med A och börja leva ett nyktert liv. Du är en av dem Ellan. Det kan ge hopp och extra styrka för nytillkomna här på forumet.

Det var trevligt att höra, att mina erfarenheter kan hjälpa andra. Det värmer. Men det är ju också en av de stora fördelarna med detta forum, att man både ger och får tips, råd, stöd och idéer.

Att alkoholism är en livslång sjukdom är känt sedan länge. Det finns flera exempel på det i t.ex. AA.s litteratur. Men vi människor är ju sådana till vår natur, att när det kommer till oss själva så vill vi gärna tro att vi kanske är lite bättre och starkare än andra. "Ja, men det gäller inte mig, jag kommer att klara det". Etc.

Detta att flera av oss här inne har utvecklat en periodisk alkoholism väcker en del funderingar. Jag undrar om det kan finnas en koppling mellan den alkoholrelaterade ångesten man utvecklar, som är högst individuell, och det dryckesmönster som detta så småningom utmynnar i.
För min del började det en gång i tiden med att jag tog vita perioder för jag började få ångest för mitt drickande. När jag klarat av en vit period hade jag varit duktig och kunde belöna mig med att släppa lös och dricka igen. Och det blev ofta lite mer för varje gång. Etc.

Om jag lägger i hop mina två stycken här ovan, så kan det sammanfattas i en fråga som är ett råd:

Det finns några, och det kommer att tillkomma ytterligare här på forumet, som beskriver sina problem med alkohol, och som bestämt sig för att försöka komma till rätta med detta. Genom att ta en vit period på några veckor eller månader, och sedan ska de minsann bli måttlighetsdrickare. Hur många procent eller promille kommer att lyckas med det?

Själv har jag aldrig lyckats bli en måttlighetsdrickare. Alkoholism är en livslång sjukdom som man aldrig kan bli fri från, men man kan hejda den från att utvecklas mer genom att avstå alkoholen.

Ellan

Det slår mig ganska ofta hur otroligt viktig alkoholen är/eller har varit för så många. Bara det säger ju hur sjukt det är. Att försöka sig på måttlighetsdrickande med alla de risker som finns för oss som har väckt alkoholdjävulen inom oss är ju vansinne. Att aldrig för sitt liv kunna tänka sig att vara utan drogen innebär att alltid behöva tänka sig för. Att falla om och om igen eller att hela livet vara på sin vakt. Jag höll på så i några år... och nu känner jag vilken besatthet det var och är för många. Att bara tanken att ett liv utan alkohol är omöjligt, tråkigt, meningslöst och otänkbart. Redan då har vi ju tappat greppet. En tung verklighet, men det handlar ju för FAN bara om alkohol vill jag skrika. Livet är så mycket mer! Jag insåg inre det för 5 år sedan men jag inser det idag och det är jag TACKSAM för.
Som min dotter sa när jag skulle städa undan vinglasen från skåpet. Varför är ett vinglas just ett vinglas? Kan det inte vara ett annat glas för de är ju så fina. Hon har så rätt.❤
Önskar er en fin söndag!?