min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jag har en vän som dricker kopiöst och har gjort i säker 20-25 år.
Mycket party är det. Säkert 5-6 dagar i veckan, middagar, krogbesök, kryssningar etc.

Denna fröken dricker oerhörda mängder, kan dra i sig 8-9 st 6-or GT, massa öl och vin under en kväll.
Även hemma dricker hon. Till och jag som alkoholist häpnar över mängderna och har många gånger tänkt att "hon måste ju vara alkoholist som jag" med tanke på hur mycket hon får i sig.

MEN hon har aldrig minnesluckor, gör aldrig bort sig, har full koll på läget, uppe med tuppen dagen efter utan att vara bakis eller trött, missar aldrig sitt jobb. Det märks knappt på henne att hon druckit. Kör en vit månad då och då utan problem.

Trillar alla dit för eller senare eller har bara vissa av oss föds med en beroendehjärna?

Rosen

Låter lite som mig själv i yngre dar.
Det var först när barnen flyttat hemifrån ( tack o lov)och jag passerat mitten i livet som jag förstod att jag blivit beroende.
Jag tror ingen med ett så vidlyftigt drickande klarar sig i längden.
Hörde förresten på radion igår att alkoholberoende ökar allra mest hos äldre kvinnor medan det minskar hos ungdomar.

Nä även om hon inte är alkoholist, så tar ju ändå hennes lever stryk.
Men alla kanske inte utvecklar beroende? Jag vet inte, funderar på det.

Jag har en fundering ang denna person. Hon har förmodligen aldrig utvecklat eller fått någon ångest p.g.a. sitt drickande. Vet du något om det MM?

Jag lärde känna en person, en man, för över 30 år sedan som drack mycket och ofta, men som aldrig mådde dåligt eller hade ångest för sitt drickande.
När jag frågade honom en gång såg han väldigt förvånad ut och svarade något i stil med: -Ångest? Varför i all världen skulle jag få ångest, jag älskar alkohol och älskar att vara berusad.
Han var alltid på ett gott humör, såg ytterst sällan berusad ut. Han tog återställare om det fanns, men klarade sig bra utan om inget fanns.
Nu träffar jag honom aldrig, men har genom bekantas bekanta hört att han har hälsan hyfsat i behåll, är över 70 år, och dricker ganska mycket och ofta fortfarande. Och han är fortfarande på samma glada humör, och har aldrig haft ångest för sitt drickande!

I den engelska dokumentären där ett par tvillingar ställde upp på ett vetenskapligt experiment där dagligt smådrickande jämfördes med enstaka rejäla fyllor, omnämns att en del människor har något slags enzym (?) som gör att de inte blir lika lätt berusade.
En kombination av att inte lika lätt bli berusad, och avsaknad av alkoholrelaterad ångest, kanske gör att man inte lika lätt utvecklar alkoholism.
Ja, detta är bara en fundering från min sida, så här en fredagskväll.

Dokumentären fanns tidigare på UR TV, men är borttagen där. Nu finns den bl.a. på
http://ihavenotv.com/is-binge-drinking-really-that-bad-horizon

OBS! Läsare som mentalt är nära återfall bör inte se dokumentären, då alkoholen flödar friskt.

Jag har frågat henne om ångest men lika där - Nä varför skulle jag ha ångest? Hon har aldrig haft A-relaterad ångest.
Att hon inte blir onykter har jag tänkt att hon kanske har utvecklat någon form av tolerans. Hon kan ha varit ute på krogen till 03.00, sover ett par timmar och är uppe 07.00 och tar en långpromenad i friska luften till jobbet. Sköter sitt jobb till fullo. Aldrig sjuksriven om hon inte är sjuk på riktigt. Dessa vita månader, tror hon kör det 2 ggr per år är mycket strikta och ingen abstinens. Jag har frågat henne om hennes enorma intag inte oroar henne. Men nä inte det heller.
Hon festar på med sina groggar och det är inget som påverkar henne.

Tror inte att det är underdrift om jag säger att hon minst dricker 2 l starksprit + 3 vinflaskor + en massa starköl per vecka.
Men aldrig destruktivt. Och människan har aldrig nånsin haft ett fylleryck.
Alltid koll på läget.

Ska se den dokumentären. Intressant.

Funderar mycket på min väninnas intag och hur det INTE kan påverka henne.

Hon tycker att det är gott. Och socialt.
Själv vill jag ha fyllan annars får det vara.

Fan hon kanske äter Campral? I smyg ha ha ha...
Kanske därför hon inte blir full?

Visst är det konstigt?! Vad gör hon förutom att sköta jobbet och festa?! Vad blir över, s.a.s.? Är detta en ny kvinnofälla?

Seriöst inte mycket.
Jobb och ett ständigt festande/drickande.
Som jag höll på när jag var i 15-25 års åldern.

Tänker ofta, fan tröttnar hon aldrig på att festa.....

Hem efter jobbet, fixa håret byta om, ut på krogen.
Hon är med i varenda partygrupp på FB, med överallt.
Fest, event, middagar, liveband, kryssningar, AW's

Har man vart med henne på en 48 timmars kryss, tro fan inte att man ska hem och vila sen efter det.
Nej nej då ska man låsa in väskan på centralen och ut på stan i Stockholms natten. Och fortsätta festa.

Jag blir helt matt av det.

Hur gammal är hon? vad händer sedan? kan man undra. (Behöver inte du ta höjd för...)
Kul att prat med dig hursomhelst MM så här på fredagskvällen när mannen slumrar "sött". Girlpower!

Hon är 53.
Och jäkligt snygg, så inte heller denna mängd A har satt fysiska spår.

Konstigt....

Själv kan jag inte ens dricka 6 cl sprit utan att det märks på mig.
Blir slö, sluddrar, blir dum i huvudet. Nån tolerans har jag inte skryta med.

Sundare

Hoppas det är ok med dig.
Vänligen och varmaste kramen
Sundare

Elias

Sällar mig till de oroades skara. Hur är det med dig, MM?
/Elias

Ingen oro. Nykter och fin.
Har haft en del pyssel i vardagen som tagit upp min tid.

Men bra mår jag.
Väldigt bra.

Hög fokus på:

Träning
Må bra
Meditation
Sportlov med dottern
Pratar med fåglarna
Njuta av livet, känner lite av den där berömda befrielsen.
Stapla kartonger
Sorterar skruvar och muttrar
(Vår städar)

Har haft en liten forumsemester :)

Kram till alla