min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

hej
Känner mig orolig för dig. Det var länge sedan du var inne på forumet. Jag hoppas på att det enbart beror på datorstrulet.
vänligen
Ikaros

meddelar att hon mår bra. Nykter och fin. I exakt 4 månader och 2 dagar :)
Det är lite vår i Stockholm idag. Lika speciellt varje gång det kommer.
Det där underbara ljuset.

Och stort tack för att ni undrar. Från mitt hjärta.
Ni är underbara som bryr er så mycket!
Varma kramar till er på hjärte - dagen!

Om FB och hur man ska göra inlägg t.ex på Alkoholhjälpens sida anonymt.
Jag har två olika konton. Ett privat och ett annat där jag inte visar bilder på vänner, familj och barn.
Man ser inte mitt ansikte och mitt namn är naturligtvis inte mitt riktiga :)

På det kontot är jag medlem på olika grupper som rör alkohol och beroende.
Även i Facebook grupperna skrivs det bra och tänkvärda ord.

Det här är en sådan dag som jag absolut skulle kunna vart full, aprak.
(är ju inte bakfull när jag dricker - hinner liksom inte bli det)
Men min lilla tjej är hos sin pappa, ensam hemma och då skulle det kunna gå åt helvete.
Ingen skulle ju märka något...

Hon trillade in spontant för en timme sedan för att hämta sina träningsskor.
Utan förvarning. Det var så skönt att vara nykter.
Att hon kunde känna att "Mamma ljuger inte. Hon dricker faktiskt inte"
Tvivlet finns självklart hos henne när hon inte är här och har koll.

Jag har just nu vunnit en liten bit till av förtroende.
Lite mer tillit.
Detta känns väldigt bra.

Svartvit

Vad fint att läsa! Så himla härligt! Du är fantastisk MM ? Fortsätt som du gör ??

AlkoDHyperD

Skönt att höra. Värdefullt för henne. Och för dig. Starkt. Bygg vidare!

Hej
Önskar Dig en fin söndag. Dottern kommer nog att "trilla in" fler gånger. Barn är kloka.
vänligen
Ikaros

Och jag förstår hur hon kände när hon satte nyckeln i dörren och inte veta vad hon ska mötas av.
Jag såg också hennes glädje och lättnad när hon fattade att läget var okej.
Att möta hennes blick som går från oro till glädje är värd varenda sekund av min nykterhet.

Tack fina underbara människor för att ni också kan glädjas åt mina upplevelser.
Jag börjar undra om vi alkoholister och besitter mer empati och mänsklighet än andra utan A- problematik.
Kanske för att vi förstår varandra.....

<3

lizzbet

...Jättefint och bra att du känner dig bekräftad och förstådd här på forumet :) Vill bara lägga in en liten protest angående din analys om mänsklighet och värme... Jag har ingen a-problematik men anser mig ändå mycket empatisk, varm och mänsklig. Tänker också att avgiftning, abstinens osv påverkar kroppen/hjärnan starkt och därav säkert mycket starka och skiftande känslor?

Självklart menar jag inte att människor utan A-problem inte kan vara empatiska.
Har massa människor omkring mig som inte har A-problem som är helt underbara och mänskliga.
Synd att du missförstod mig så med det jag skrev! Ber om ursäkt om jag trampade fler på tårna. Självklart inte alls meningen....

Sen delade jag inte händelsen för att få bekräftelse. Jag delade det för att andra människor med samma
problematik kan förstå glädjen i den "lilla händelsen".

Tror knappast att jag hade fått samma förståelse om jag talat om för grannen.
- Att dottern klev in genom dörren och glädjen över att vara nykter vid det tillfället.

Känslan och att veta hur jag kände, kan bara en annan människa med samma problem förstå..

Peace!