min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

faktiskt upplever denna "högre makt", att det kommer ett ljus utifrån och att dom blir frälsta, förlåtna och lite annat smått och gott.
Bl.a. mitt ex vittnar om detta. Att när han var på bottens botten (detta var inte drog/a-relaterat, utan andra problem)
Han sökte då stöd i kyrkan och fick denna oerhörda känsla att en kraft utifrån tog tag i honom och drog upp honom.
Fysiskt! Som att Jesus uppenbarade sig för honom.

Då tänkte ju jag. Kan det hända honom så kan det väl hända mig.
Men nej då, inget händer fast jag försöker.
Varken Jesus eller Gud knackar på här....
Gud tror inte på mig helt enkelt. Jag får nog kämpa själv.

Hej
Detta med högre makt är knepigt. Jag har, liksom du MM, bibringats uppfattningen att Gud finns utom mig. Men jag vet också att inom kristendomen och även andra trosriktningar finns uppfattningen att Gud eller den Högre Makten finns inom människan som Pi3415 skriver. Detta är ingen marginaliserad uppfattning utan relativt vanlig. Guds ande är så att säga nedlagd i människan dvs i Dig och mig också MM.

I den frireligiösa traditionen om frälsning finns Gud snarare utom människan som alltså måste söka honom.

Personligen vill jag hellre tro att en högre makt finns inom mig men som jag skrivit hittar jag inte den där heller. MEN i ärlighetens namn skall sägas att jag inte heller sökt på djupet. Men att jag har eller har haft en inre kraft som stundtals varit starkare än jag själv är ju uppenbart.

Ja MM det kan vara så illa att jag låtit alkoholen blockera kontakten med den högre makten som jag faktiskt känner att jag har behov av.
Däremot är jag säker på att om där finns en Gud, inom eller utom Dig, så¨är det nog inte han utan du som skall knacka på. Finns han tror han på Dig liksom så många här inne gör.

Slutligen undrar jag hur du mår i dag?

Ikaros

AlkoDHyperD

Ett otvetydigt JA!
Självklart hänger det ihop. Vad behövs för att bli alkoholist? Bristande impulskontroll, spänningssökande, inre rastlöshet, 4-sekunders framförhållning, risktagande (allt som fyller på de läckande dopamindepåerna). Många med ADHD har haft svårigheter i skolan, i relationer, upplevt misslyckanden och missförstånd. Hjärnan rusar, kroppen på högvarv - alkohol stillar tankarna och lugnar kroppen. Listan kan göras hur lång som helst. Jag tror också att alkoholister typ 2, dvs intensivt supande med nyktra perioder emellan är typiskt för ADHD.
Jag fick diagnos i vuxen ålder och medicin (Concerta). Plötsligt inget behov av alkohol. Behövde inte dricka. Senaste återfallet var det troligtvis hög press tillsammans med kroniskt beroende i botten som triggade igång efter några enstaka tillfällen med ganska liten mängd alkohol.
Jag har väldigt tydlig ADHD med i huvudsak hyperaktivitet. Tror även det finns en del bipolaritet och emotionell instabilitet utan att uppfylla alla diagnoskriterier. Fick tilläggamedicin i torsdags som lovar gott (Quetiapin)

Tack fina du. Jag mår ganska bra men är fundersam. Jag blir det ibland.
Men jag resonerar med mig själv och det går bra.
Suget har dragit över för denna gång och för varje gång lär jag mig
nått nytt hur jag ska hantera det.

Det är bra att ni håller mig nackskinnet när hjärnan spårar ur...

Tack!

Jag ska till Magnus Huss kliniken för utredning. Vet inte hur lång tid det tar.
Men kanske kan förklara mina perioder av stort intag av A. Och förmodligen
en hel annat jag haft för mig i ung ålder :(

Tror inte jag har glasklar ADHD utan mer att det lutar åt det enligt
den lilla förundersökning jag gjorde på Riddargatan med min A-terapeut...

Såhär ser det ut för mig:

Bristande impulskontroll - Ja
Spänningssökande - Nej
Inre rastlöshet - Ja är alltid på gång med nått
4-sekunders framförhållning - Nej måste planera allt jag gör
Risktagande - Nej
Lässvårigheter - Ja
Koncentrationssvårigheter - Ja
Bipolär - Nej
Ångest - Nej, förutom när jag dricker.

Tack igen :D återkommer hur det går

Vin brydde jag mig inte om på den tiden, däremot undrade jag över vad dom försökte få oss till att tro... så jag drog! Sedan begärde jag mitt utträde ur kyrkan vid myndig ålder. Och nu pratar jag med en präst likförbannat.... Det är en hon och hon är både flata och vänster så det skriker om det. Kul, precis som du MM!

Jag vill ha
en on/off knapp
där jag kan välja
medvetenhet eller
omedvetenhet

Trycka bara
och slippa fundera
flyta med
livet
som jag aldrig förstår

Måste bara fråga - drack du vinet själv eller delade du med dig? Du måste ju ha varit konfirmationslägrets hjälte i så fall! Eller inte! Och du, min tro är väl att vi måste göra jobbet själva. För mig ekar orden "hjälp dig själv, så hjälper dig Gud". Kanske får vi lite styrka på vägen, men det är vi som måste göra jobbet. Ingen ställer sig i vägen när vi är på väg åt fel håll. Vi måste hålla riktningen själva, men vi har det inom oss. Det finns där! Du skrev nåt om långt, långt bak i hjärnan.., Lena'Nyman skev om sin ryggrad... och det finns ändå nåt. Kan tänka mig att en diagnos kan betyda att man kanske kan få fler nycklar att förstå sitt eget beteende och sina egna känslor. Bra att det känns bättre igen.

Sundare

...är ofta rätt svart. Men jag finner sådan tröst i att veta att jag inte är ensam utan att vi är fler som bråkar med förståelsen av det hela.
Kanske själva priset man behöver betala för att vara en människa med medvetande.
Jag vill minnas att exempelvis KB tog under brinnande kriget sitt liv då hon inte stod ut att leva i en värld där andra tog sig rätten att döda och utrota andra människor eller leva i en värld där hon inte kunde leva med att vara den hon själv var. Mycket sökande. Som i denna tråd.
Vi här är människor som söker. Många av oss har funnit alkoholen och dess totala innehållslöshet. Livet är så mycket paradoxer, som en knapp som snabbt skiftar mellan förståelse och oförstånd, medvetenhet och obegriplighet, eller medveten - omedveten.
Har tyckt det varit mycket intressant att läsa om gudstro, gudslängtan, andlig längtan eller vad nu vi vill sätta för namn på vår längtan. Det hjälper mig och jag inser att jag bär en längtan efter något som jag vill försöka ge ett namn med hopp att förstå lite bättre.
Tanken om Gud/den högre makten finns inom oss eller utom oss finner jag mycket intressant.
Sen skrattade jag gott åt den unga MM som snodde nattvardsvinet...
Ang ADHD säger många som fått diagnosen i vuxen ålder att det ger förståelse för att livet blivit som det blivit, men detta bara för den som kan känna igen sig i diagnosen. En diagnos i sig ändrar ju inget utan det som leder till förändring är hur vi förhåller oss till diagnosen. Som alkoholism/beroende...eller som jag skriver här ovan, hoppet att få ett namn på min längtan, på så sätt hoppas jag bättre hitta sätt att förhålla mig till denna. Oj vad mycket ord det blev.
Och mest ville jag ju bara kika in här och säga KRAM till dig MM <3

Ja delade godhjärtat och systerligt av mig av det stulna vinet. Prästen kom ju dessutom på att det var jag så jag vet inte hur dom tänkte när dom lät mig vara kvar. Även den händelsen är det ju lite varning på. Mår bra idag, har vart på ett tufft spinningpass nu på morgonen. Utan Whiskey i sportflaskan denna gång. Ja t.o.m det har jag gjort. Haft wirre med mig på gymmet. Hallå? Hur tänker man då?

Kramat till alla som vill ha.

Jag hade bestämt att gå på ett spinningpass, men där på vägen till gymmet drog hjärnan av och tyckte vi kunde dricka lite så jag gick på SB och köpte sprit och drack säkert 30-40 cl medans jag var på passet. Ur sportflaskan. Som jag skrivit förr så är mina återfall aldrig planerade utan rycket kan komma precis när som helst.

Jag får aldrig sänka garden.
Jag måste alltid vara på min vakt.
Detta kan ske på två röda sekunder att
min hjärna tar ett annat spår än det nyktra.

hur går det?
Du trampar väl vidare på stigen, ett steg i taget?

Själv känner jag mig lugn och trygg, och fortsätter utan att tappa vaksamhet och fokus.

Jag går säkert och stadigt ett kliv i taget, lite bakom dig! Just idag - imorgon kan det vara annorlunda ❤️ Tack för din omtanke

Sundare

Hej MM, har du också haft svårt med servern? Tänker på dig, fina, varma OM-tankar!
Kram Sundare

Hej
Förmodligen har du också haft problem med servern. Ett ofattbart strul som gjort att jag tappat förtroendet för våra administrörer. Det har ganska säkert lyckats med en felkonfigurering och sedan inte kollat. DNS-servrarna släckte ner en efter en. Klantigt och nonchalant.

Ja, nu har jag ondgjort mig över dig. Saknade dig under den här tidem.
vänligen
Ikaros