av Pärlan

Jag hoppar hit från min tidigare tråd i "Förändra ditt drickande". Vill se framåt och påbörja en tråd där jag kan samla mina egna tankar nu när jag ska börja jobba med mig själv och se framåt men också gärna få prata med andra..

Jag var lite fundersam över den här kategorin är den rätta, men samtidigt...livet nu handlar om ett liv utan alkohol. Jag är helt grön, bara några dagar nykter men jag hör inte till de som kan hålla ett måttligt drickande och då kändes det ändå passande att börja här. I hoppet om att klara det och inspireras av andra.

Pärlan
tis, 2017-02-28 - 18:08

En kortfattat bakgrund om man inte läst min första tråd. Alkoholmissbrukare på allvar i ca 2 år med vissa "bättre" perioder. Försökt sluta, trappa ner, dricka med måtta bara för att till slut känna att jag inte orkar ner, varken psykiskt eller fysiskt.

Sammanbrott i söndags med samtal till alla som måste få veta, familj, jobb. Hemsk söndagkväll med ångest. Totalt tom måndag i väntan på ett besök på sjukhuset idag.

Idag: sjukhusbesök, ingen inläggning trots rekommendation. Jag behöver hålla ångesten lite på avstånd i början för att hinna landa i allt. Inläggning gjorde mig rädd och panikslagen så jag ska i stället hämta ut antabus varje dag (hur länge sa de inte) och börja gå på möten.

Jag är extremt trött idag och har sovit hela eftermiddagen. Jag vet att ett möte redan idag hade varit bra men kroppen orkar inte röra på sig mer idag.. Jag är HELT slut. Men imorgon ska jag gå på mitt första så att jag kommer igång.

Pärlan
tis, 2017-02-28 - 18:18

Under min senaste tupplur drömde jag att jag gjorde hemlagad pizza. Vaknade supersugen på det och insåg att jag har allt jag behöver hemma och blev taggad! :D Jag minns inte senaste gång jag gjort en riktig middag åt mig på en vecka jag inte har barnen..har hänt kanske 4 ggr senaste året för jag brukade ju dricka öl till middag.. En småsak men det känns glädjande. :)

Pärlan
tis, 2017-02-28 - 20:42

Låg ju bekvämt i sängen och såg en dokumentär och en stund köndes det tungt att ta sig upp och göra pizzan. Men till slut pausade jag och gick upp och började. Nu är den klar! Jag är inte så hungrig men ska ta en liten bit i alla fall. Mest glad över att faktiskt gjort något jag tänkt/velat. Under tiden jag druckit är det många många planer och idéer som jag tappat motivationen för efter första klunken så det här var en skön känsla. :)

Pärlan
tis, 2017-02-28 - 22:35

Fick i mig lite mat, bra! Försöker enbart fokusera att i pyttesteg göra saker som kan få mig att må bättre..fysiskt men också psykiskt.. Har varit så självdestruktiv länge och t.o.m struntat i att äta just för att jag vet att det är skadligt..

Så lite tankar som möjligt och små steg för att ge kroppen rätt energi för att se orka med det mentala är det jag tänker är en bra väg just nu..

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 09:05

Man ser på tv ? Alltså jag får ju inte fly igen och hoppas att allt ska bli bra av sig själv så jag får inte göra det till ett mönster, att jag i stället för att jobba med mig själv börjar ligga hemma och apatiskt se på tv liksom.. Men behövde få koppla bort igår för är helt utmattad i huvudet..

Idag borde jag göra något som ska ta mig framåt. Exet ligger på och vill ha uppdateringar om vad som händer, särskilt vilket program jag tänker skriva in mig på och vill ha kontakt dit så han kan veta hur det går för mig.

Jag blir stressad, jag har ju ingen aning. Det är dag 3 och det enda jag vet är att det är många faktorer som gjort att jag hamnat här. Jag kan förstå att han är otålig men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig väldigt pressad och jag vet inte vad jag ska säga åt honom.

AlkoDHyperD
ons, 2017-03-01 - 09:33

Du behöver inte lösa alla problem med en gång. Du behöver bara vara nykter, låta bli att döva. Flyt bara med. En sak i taget. Just nu kanske det viktigaste är att vila och landa. Göra de vardagliga sakerna som hör livet till. Vad gör det för skillnad om du anmäler dig till ett program idag eller imorgon? Det är ju nykterheten som är viktig. Om det krävs en behandling eller ett program för detta är är det inte akut så länge du inte dricker medan du väntar. Bara så. Inte dricka. Allt annat kan vänta.

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 09:43

Det är precis så jag känner..att jag behöver flyta med och inte hamna i trigger-läge.. Försöka undvika ångestskapande för än kan jag ju inte riktigt hantera det..

Ringde alkohol-och drigmottagningen iaf så att min senaste kontaktperson kan ta kontakt. Blir imorgon. Hon kanske kan hjälpa mig med vissa av frågorna men efter det började jag gråta.Jag blir förvirrad för jag känner pressen från barnens pappa så starkt men kan inte förmedla till honom hur det känns eller att saker inte går snabbt för han förstår inte, har försökt och då blir han arg, säger att jag skyller ifrån mig, har bortförklaringar, att jag måste ta det här på allvar, "jag kanske låter hård men det här är mina krav annars måste jag ta barnen", "fixar inte du det här tar jag dem".

Jag HÖR dig vill jag bara skrika. Jag kan bara inte ge några konkreta svar just nu mer än att jag är nykter.. Vill inte låta som att jag försöker bortförklara något men jag vet ju inte själv vad som kommer att hända, förutom att vara nykter då alltså.

Ikväll ska jag på mitt första AA-möte. Råkar lämpligt nog vara ett kvinnomöte..ska bli skönt känner jag.

AlkoDHyperD
ons, 2017-03-01 - 09:49

Så rätt du har i att det räcker med att du är nykter. Vad mer kan du göra? Han är förstås orolig och vill ha försäkringar om framtiden, men det kan man aldrig få, hur många program eller behandlingar man än går igenom. Du skulle behöva vara inlåst resten av ditt liv för att kunna ge en försäkring om att aldrig mer dricka. Du kan bara låta bli precis just nu. Det är gott nog!

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 10:25

Jo precis. Och det är väl det som skrämmer mig. Inte för min egen del för det har ju jag börjat inse, att det här kommer vara något livslpbgt för mig att kämpa med. Men det skrämmer mig för att han inte skulle bli nöjd med det svaret. Hör honom i huvudet, hur ska han kunna lita på mig om det inte kan finnas några garantier någonsin liksom? Och då skulle han kanske känna sig tvingad att försöka ta barnen ändå.

Jag har tagit hand om dem, sett till att de mår bra, varit projektledaren för deras liv både för mig och exet för när det kommer till praktiska saker har han gång på gång inte gjort det han ska, jag är krasst nog den som tagit mer ansvar för just deras välmående i form av tandläkarbesök, förskolefrågor etc för där har han visat alltför många gånger att jag inte kan lita på honom, att han gör det han ska. Jag blir ledsen. Jag har varit en så bra mamma jag kunnat. Mitt missbruk på mina egna veckor har skadat dem i form av att jag varit trött och inte orkat på samma sätt, inte varit närvarande..illa nog förstås för de har inte kunnat känna att jag ÄR där fullt ut emotionellt. De förtjänar en frisk och närvarande mamma som stöttar dem i livet.

Men att förlora dem känns inte rättvist. Jag vill ju bli frisk från alkoholen.

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 10:47

Vill bara säga tack också för att du skriver.. Det är så skönt att få feedback på den inre monologen.

Måndagen var en tom men tung dag. Igår var en lugn dag. Idag är en känslodag. Så här är det i början, det minns jag från förra gången. Upp-och ned. Stress av jobbmail som påminner mig om att de vet, eller iaf min chef på arbetsplatsen. Jag är bemanningsanställd och har bokat in en träff på fredag för att berätta även åt henne. Alltid lika skrämmande. Så idag är en sådan dag, känslor av olika slag som bubblar fram.

AlkoDHyperD
ons, 2017-03-01 - 16:21

Angående exets hot om ensam vårdnad. OM det är allvarligt menat från hans sida tror jag ändå du har en god chans att bli rättvist bedömd. Utifrån det du skriver har dina barn visserligen märkt av ditt drickande genom att du varit trött och icke-närvarande. Jag vet inte om du druckit inför dem, eller bara när de sovit eller varit hos pappa. Om det är det senare har du ju egentligen inte brustit i omsorgen. Och även om det skulle vara så, kan du genom att visa en insikt och vilja till förändring visa att du är "tillräckligt" god förälder. I värsta fall kanske du behöver bevisa din nykterhet en tid framöver. OM exet nu väljer att gå så långt vill säga. Kanske hotar han bara med detta för att han är rädd och osäker och tror att det hjälper att skrämma.
Alldeles oavsett finns det inte mer du kan göra än att fortsätta vara nykter. Tids nog kanske han blir lugnare när han märker att du menar allvar.

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 16:52

Tack för ditt svar.. Jo, jag tror mycket handlar om att han är rädd vilket jag förstår. Det behöver nog kanske bara lugna sig och jag måste försöka att inte ta åt mig i onödan.. Jag behöver inte ta åt mig om han visar t.ex okunskap om vad sjukdomen är.. Kan däremot bli frustrerad när han uttrycker att mitt mående inte är på allvar, d.v.s saker jag brottats med sedan barndomen. Det är ju väldigt reellt för mig att jag inte vet hur jag ska hantera svåra känslor och motgångar eftersom jag levt med problemet hela mitt vuxna liv.. Nåja sidospår..

Jag tror att jag måste acceptera att skulle det komma in en orosanmälan så är det bara så. Har ju i såfall gjort mig förtjänt av den. Dumt att oroa sig för det innan det sker om det ens sker.

Jag har mestadels druckit ensam, iaf de stora mängderna. Inte gått på bolaget barnveckor utan då har jag druckit några folköl främst när de somnat men det har också hänt att jag hällt upp den första precis innan jag nattat och har ngn av dem sedan inte kunnat somna har jag druckit inför dem. Det har varit på ett städat sätt..men samtidigt har jag alltid haft i bakhuvudet att det inte är bra, jag borde låta bli helt. Så det är lite av varje..

Pärlan
ons, 2017-03-01 - 23:10

Ätit, sovit och skrivit ner en del tankar..

När det började mala i huvudet så kände jag att det kanske kunde vara bra att få ner dem på papper.. Ganska roande också att göra eftersom jag inser hur löjliga av dem låter när jag skriver dem. Inte löjliga i som att jag nedvärderar dem utan löjligt på så vis att jag aldrig skulle döma någon annan eller trycka ner någon annan på samma vis jag hör mot mig själv. Då blir det mera tydligt alltså hur orättvist hård jag är mot mig själv.. Ganska intressant :)

Kvällen avslutades med AA-möte. Det passar mig och det är så skönt att vara omgiven av andra som förstår precis vad jag menar..

Så en helt okej dag :)

AlkoDHyperD
tors, 2017-03-02 - 05:51

och mod att granska dina tankar.
Skönt att AA kan ge dig gemenskap och stöd. Var det första mötet? Vet inte riktigt hur det funkar, om man väljer själv eller blir tillfrågad, men en sponsor kanske inte skulle vara dumt.
Vilken bra idé att skriva ner tankarna. Skriver mycket själv. Nu har det blivit en del här på forumet, har även en blogg som jag förut skrev ett par ggr/v men senaste halvåret har det jag behövt skriva om varit för tungt och allt annat känts ytligt. Jag skickar en del av det tunga till min terapeut, för det jag skriver vill bli läst av någon som inte dömer.
När du skriver ner dina känslor det som rör sig i huvudet skapar du distans och det blir lättare att inte slukas av dem. Verkar som det funkar för dig. Skulle det vara hjälpsamt för dig att dela dina tankar här, eller minskar tryggheten i att spåna fritt? Läser gärna om du vill. ❤️

Pärlan
tors, 2017-03-02 - 10:11

Det var mitt första möte nu. Gick på några för 1,5 år sedan.. Känner att det är en bra väg även om jag tror att jag också kommer behöva annan hjälp. Imorgon ska jag träffa min arbetsgivare och berätta och söka hjälp via dem..

Skönt att kunna få prata med terapeut. Vissa saker behöver man säkert någon professionell som bollplank för.

Så är det. Skrev dagbok i 10 år fram tills att jag var ca 19. Sen slutade jag. Anledningen var att jag inte kunde skriva ner allt jag kände för då mådde jag för dåligt av det jag såg. Där och då föddes nog flykten jag levt med sedan dess. Den här insikten kom precis nu!

Jag känner mig absolut trygg med att dela! :) När jag skrivit nu har det dock varit mer osammanhängande, dvs mer "friskrivande"..:) Angående dagboksskriveriet jag slutade med. Det var också en anledning till att jag inte fick det att fungera..att jag rättade mig själv. Jag kunde inte vara ärlig mot mig själv ens i en privat dagbok! I stället förfinade jag, avdramatiserade..varför gjorde jag det egentligen? Jag märkte ju att jag inte var öppen och då såg jag ingen mening med att fortsätta, vad är det för vits med en censurerad dagbok?

Vet iofs att jag varit med om att andra läst mina dagböcker, såväl ex som mamma. När jag levde i relationen med barnens pappa ville jag skriva men vågade inte ta risken att han skulle läsa och ställa mig mot väggen..

Hjälp vad man kommer på saker nu helt plötsligt! :D

I_morgon
tors, 2017-03-02 - 10:39

Det är inte enkelt men samtidigt jätte lätt.
Lova din terapeut att du ska avhålla dig från vin eller öl eller starksprit i en vecka. Det tar 10 dagar att bli nykter.
För en kvinna säg~ 15 dagar

Hönapöna
tors, 2017-03-02 - 11:42

Ser fram mot att följa dig pärlan. Bra jobbat och det märks att du är motiverad till förändring.

Pärlan
tors, 2017-03-02 - 11:56

Jag uppfattar mig inte som modig..allt jag gör gör jag av nödvändighet och har svårt att ta till mig att alla tycker jag är så modig nu..:)

Jag försöker helt undvika att ha någon fast tid jag ska vara nykter. Vill inte tala om termer av 2 veckor eller 3 månader. Alkohol- och drogmottagningen säger alltid det "vi brukar rekommendera 3 månader till att börja med". Jag kommer säga ifrån mot det för det är livsfarligt för mig. Hur än goda avsikter så lever en liten djävul kvar där som inväntar ögonblicket när den lovade tiden gått. Nu måste det vara för alltid. Jag måste redan nu börja jobba med att jag aldrig ska dricka men ta det med en dag i taget..:)

Pärlan
tors, 2017-03-02 - 12:06

Jag är nervös för att berätta för min arbetsgivare imorgon. Funderar hit och dit vad jag ska säga, hur jag ska säga det, hur kommer hon att reagera, vad blir konsekvenserna..

Jag är nervös. För när jag berättat åt icke-alkoholister att jag ska berätta för min arbetsgivare ser man chocken/förvåningen i deras blick tätt följt av ett "Åh!".. Någon har t.o.m uttryckt att "tror du att det är så klokt..?" De är skeptiska och tycker att jag riskerar mitt jobb. Det har säkert hänt att någon gjort det men...

Det intressanta är att alla de alkoholister jag nu känner har berättat om att deras arbetsgivare är fullt medvetna och alla har de involverat dem när de insåg att det var allvar. De har kvar sina jobb och har mötts av stöd från sina arbetsgivare.

Jag är nervös för att jag har mina vänners reaktioner i öronen, men vilket val har jag egentligen? Skulle jag förlora mitt jobb är det väl ett lågt pris att betala om detta nu ändå i förlängningen betyder att jag kommer få ett nytt friskt liv? Här kan jag säga att ja, jag är modig. Jag måste vara modig och vara ärlig. Bära eller brista. Med oärlighet eller rättare sagt att inte stå för hela mitt jag tror jag inte att i längden kommer vara bra för mitt tillfrisknande..

Fast ändå nervös. :)