Vet inte varför jag aldrig lyckas å vad jag ska göra för att lyckas. Det har varit såhär i flera år nu. Klarar ett tag å sen faller jag tillbaka. Vissa gånger går det bra att dricka å jag kan sitta hemma och bara dricka två öl å sen känna att det är nog men går jag ut å festar så spårar det ut rejält. Kommer hem 7 på morgonen och har minnesluckor och bara några små glimtar av vad som hänt som kommer tillbaka. Detta ger mig fruktansvärd ångest i flera dagar. Och jag skäms och känner mig som en värdelös människa. Jag flyttade till min nuvarande ort för ett år sedan och tänkte nu ska allt bli bättre men så hamnar jag i samma skit igen och liknande människor och nu vill jag flytta igen. Bara fly och byta liv. Det känns som jag bara förstör allt. Min sambo är så perfekt och jag är inte värdig honom för jag är så jobbig att leva med. Min självkänsla är i botten och ångesten tar knäcken på mig snart. Å ändå fast jag känner så här så börjar jag när ångesten lagt sig att hitta ursäkter och tillfällen att dricka och planerar när jag ska dricka. Känslan efter en öl är oslagbar. Då är jag helt avslappnad och jag lever verkligen i nuet. Ingenting annat får mig att känna så och ändå mår jag så jävla dåligt. Tänker att jag ska söka hjälp men så tänker jag nej det är ju inte så farligt för jag dricker ju bara kanske 3-4 ggr i månaden. Och en del anhöriga ( tex mamma) skrattar åt mig och säger att jag överdriver och inte alls har alkoholproblem. Och att för mig är det ju bara att sluta självmant eftersom jag inte har missbruksproblem och jag får skylla mig själv som fortsätter för då "vill" jag ha det så här. Och då gör jag det med flit osv.... detta får mig att känna att jag nog är en ond människa