Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Oh nej, vilken tråkig fredag för dig! Men ha r lite samma här, han kom hem va ibbe i 10 min kanske o sen dess har han varit i garaget så ska också lägga mig snart!

Stor kram till dig InteMera, fy vad jag skulle vilja slå lite vett i din man ☹️️

InteMera

Hoppas din sambo inte dricker hela helgen nu som avslutning!

Kan vi inte bara enas om att garage borde förbjudas in lag? ?

Jag har sovit som en stock så jag vet inte när min man kom in men hela huset luktar gammal fylla och han snarkar på soffan så ingen tvekan om vad som försiggick i vårt garage inatt i alla fall. Få se om han är så bakis så han ska ut och fortsätta så fort han stiger upp.. Blir att åka på lite program med barnen idag, orkar inte se på hans bakfulla fasoner idag.

Nykteristen

Skönt att du kunde sova dig igenom eländet ändå <3

Här blev d garaget som sagt från att han kom hem till midnatt ungefär, sen gick han o la sig i sonens rum. Vet inte hur tillståndet va men när vi vaknade imorse så va han uppe och ute i garaget, dock med "bara" kaffe...
Ska bli spännande att se hur han avslutar helgen, för idag är sista dagen med alkohol enligt honom själv då han måste blåsa o greja på måndag innan medicintagningen. Tror dock att all alkohol intogs igår när det ändå fanns liksom!

Usch, hoppas han inte fortsätter dricka när han vaknar iallafall så ni kanske kan få en hyfsat trevlig kväll åtminstone....
Vad ska du hitta på för kul med barnen?

Ja, faktiskt....jag röstar på en lag för dessa jkla garage, borde vara förbjudet att ha annat än bilen därinne om ens d då d går o sitta i bilen o dricka iofs ?

Nykteristen

Dionysa, förstår d....d är många öden som gått hädan i garage verkar d som ???

Här är d bakfylla idag så blir en lugn lördags trots allt....skönt det

InteMera

Om din sambo Nykteristen nu klarat lördagen utan alkohol så börjar ert nya nyktra liv imorgon! Med blodprov och mediciner och uppföljningsbesök blir det nog svårare för honom att fuska. Hur känns det, vågar du hoppas det kan börja bli en nystart på riktigt? Hur har han varit idag?

Jag åkte bort med barnen idag i princip genast efter han vaknat, ifall garage rallyt skulle fortsatt idag. Många timmar senare åkte vi hem och jag väntade mig det värsta. Men nej! Möttes av en rätt glad och nöjd man som varit i trädgårdsarbete med motorsågen hela dagen, helt utan dricka vad det verkar! Så dagen blev rätt behaglig trots allt.

Vårsolen skiner på dagarna och allt känns för ett litet tag lite lättare och ljusare. Bara att få sitta ute en stund och låta solen värma i ansiktet förgyller tillvaron i det lilla!

Jag tror ibland att våra grismän har... lite tråkigt! ÄR tråkiga! Måste livas upp med t.ex. lite hard rock...! Behöver jag i allafall. Go for it girls!!

DrömmaBort

Härligt att läsa att det funkar hos er! Att han valt trägårdarbete, trots du inte stått brevid och krävt. Hoppas han har kommit till insikt på nån nivå och ni har mycker mer sånt i framtiden.

Nykteristen

Vad glad jag bli av o läsa att din lördag varit bra och lugn. Man behöver den pausen....

Här va d bra och ja imorn är d som gäller med en fortsatt nykter framtid, förhoppningsvis.
Jag tror första veckan kommer gå bra men sen kan d komma jobbiga veckor för honom . För mig känns d bra, men är lite rädd för att mitt kontrollbehov ska ta över lite men ska kämpa med att lita på honom när d gäller hans beslut. Dock kommer d dröja ett bra tag.
Nu är han glad, trevlig o ganska kärleksfull. Det är härligt o se honom så men samtidigt undrar jag vad han gjort med min sambo sen 11 år tillbaka...på riktigt, vart har han tagit vägen? ?? ska njuta så länge d varar o så får vi ta en dag i taget.

Bedrövadsambo

Oron finns kvar hos mig, när som helst kan ett återfall ske. Och då är det byebye med allt vad det innebär. Min tolerans är noll. Men jag tänker INTE kontrollera honom. Jag är inte hans morsa. Och jag behöver inte för att veta för jag märker direkt om han druckit.

Nykteristen

Självklart är det så, men att bryta kontrollbehovet o känns sig okej o lugn är nog svårare sagt än gjort att bryta tror jag. Men såklart nåt man måste jobba på vartefter.
Här vet han också att d är sista chansen.....på riktigt!

DrömmaBort

Jag undrar ibland om jag skulle ha det lättare om jag kunde släppa loss och berömma honom att han är utan alkohol. Jag har så fastnat i det att det är han som ska ha den kontrollen och utan alkohol är det normala och inget att berömma.

Men kanske det ligger något i det, just i mitt fall, att jag borde jobba med att kunna tala med honom om hur mycket jag tycker om att han är nykter, inte bara det att jag inte gillar att han dricker. Men det kanske har att göra med att jag ännu har svårt med att gilla det han gör då han inte dricker, att mina och hans drömmar inte verkar mötas.

Nykteristen

Tror absolut att d också är nåt att uppmärksamma absolut. Liks mkt som man själv skulle vilja ha beröm om att man är duktig som tränar eller struntar i godiset eller vad d kan vara. Vi har börjat prata mkt om problemet och det känns bra både för mig men även han säger att d känns skönt stt vi kan öppet och ärligt säga vad vi tycker. Det handlar inte om att jag vill lägga över ansvaret på mig och tror tvärtom att jag vill veta att han har ansvaret. Sen att man går o kollar, räknar och analyserar som vanligt i sitt medberoende är en annan sal, d kommer för min del att ta sin tid innan jag helt slutar med o känner mig bekväm i den nya rollen

Nykteristen

Hur har resterande helg varit för dig? Tänkt på dig....

Här ringde sambon nyss och berättade att första tabletten med Antabus intagen och han ska dit nästa vecka igen för kontroll och mer medicin.
Han lät glad och lugn, men har sovit dåligt inatt....även jag!

Det är nu det börjar

InteMera

Hör här vilken bomb: vi har haft en jätte bra helg! Solen sken merparten av helgen och vi har grejat på hemma, förvånansvärt synkade och på gott humör! Tänkte jag skulle anstränga mig att försöka ta till mig av det han kritiserat i mitt uppförande då jag gnällt på hans drickande och se om det alls påverkar stämningen. Försökte att bryta lite rutiner, inte ens försöka kontrollera allt längre. Och han verkade märka jag också ansträngde mig att gå lite till mötes eftersom han valt att inte dricka lördag och söndag. Och vips blev tillvaron rätt trevlig för några dagar. Var på så gott humör ännu idag så jag bjöd alla på jobbet på glass, och det uppskattades att någon tänkt på att muntra upp andra på en vanlig måndag. Och då brukar jag vara den lite smått surmulna och tillbakadragen, inte den som sprallar till precis. Orkade över kaffet skämta med kollegorna, dom skrattade så glassen hamnade på skjortan och någon undrade hur jag plötsligt hade en så glad dag.

Har nånstans tror jag kommit till ro med att livet vissa dagar ser ut som elände, och man mår därefter, men om det inte ändras måste jag endera ändra på nåt eller gå under. Jag vet hans drickande finns där, och han lovar inget, så det blir upp till mig att endera hjälpa till att få oss att funka (därmed inte alls sagt att jag tänker ta ansvar för hans drickande eller orsaker därtill) eller gå ifrån. Oavsett är det mitt beslut och jag som har makten och ansvaret för hur jag mår. Med eller utan honom. Tror det är lättnad jag känner, för jag vet jag kan gå om jag vill. Men om han visar att han förstått vad jag vill och på riktigt försöker lappa ihop vår familj, så kan jag också välja att ge det en sista chans.

Vad bra Nykteristen han kommit igång med antabus nu, men klart det är nästan lite nervöst och pirrigt med den nya situationen. Antagligen är ni båda lika uppspelta, förväntansfulla men samtidigt fundersamma till om det verkligen ska funka så ni båda sover dåligt. Kanske det snart vänder och ni kan slappna av så mycket så ni förhoppningsvis båda snart sover bättre än på länge istället!

Bedrövadsambo

Du väljer, det är ditt beslut. Att veta det OCH på riktigt ta in det är en verklig aha-upplevelse. Låter som ni haft en toppenhelg ?