Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

DrömmaBort

Vad bra för er att det startade bra. Jag skulle nog också tömma allt från skåpena nu. Visst kommer det att vara en lång väg att gå, också för dej. Tilliten kommer inte av sej själv. Det haråtminstone för mej varit jobbigt att inse att trots alkoholen varit borta lysertilliten med sin frånvaro. Så pass bra hade jag lärt mej mantrat att hans alkoholbruk är inget jag orsakat, dvs det att han slutat inte heller i mina händer.

Men bra att ni är där ni är. Utan det här viktiga steget är det också svårt att komma vidare. Så önskar er lycka till och är glad ni också kunnat diskutera om alkoholen tillsammans.

Nykteristen

Ja, d är nog så att jag får leva med min skeptiska syn på d hela o så får tiden utvisa. Minst 3 månader med antabus o helst mkt längre sa dom till honom så...
Allt är nytt o hoppfullt än så länge iallafall! Stort tack för lyckönskningarna men ni blir inte av med mig här ? Vill veta hur d går för er, ni har blivit en viktig del i mitt liv och d är fortfarande skönt att skriva av sig här med alla tankar som far runt.

Hur går d för dig InteMera? Njuter du o slappnar av ordentligt?

Bedrövadsambo

Bara för att de svikit tidigare tror man att de ska göra det igen. Tilliten har verkligen fått sig en rejäl törn, det tar tid att bygga upp den igen. Försök ändå landa i nöjdhet med att dagens besök gick bra, och att de förde er närmare varandra. En dag i taget. Och ingen alkohol hemma är nog väldigt klokt.

Nykteristen

Jo, jag ska försöka njuta av det. Dock är jag orolig för helgen, men frågade rakt ut igår om han skulle köpa mer alkohol till helgen eller om jag kunde ta det lugnt och njuta av lediga dagar utan att behöva oroa mig för en full kväll med honom. Jag kunde slappna av sa han, men som om jag kommer göra det....det gör jag först efter helgen kan jag säga ändå, för jag litar inte på att han inte kommer köpa nåt! Men det är ju mitt problem som sagt som inte har full tillit till honom...

DrömmaBort

Men bra ni ändå kan prata om det.

Här också varit utan A nu sedan sista på fredag. Jag sa ju lite till vad jag tyckte om "ett par öl nu och då" som plötsligt blivit "ett par stora nästan dagligen, men åtminstone på helger". Påpekade litesarkastiskt det faktiskt finns större flaskor om man tycker om att hålla sej till just två per kväll. Kanske onödigt av mej, men nu har han ändå varit 5 dygn utan.

Men som sagt. Det är deras race. Jag och du kan inte annat än försöka bearbeta våra känslor, och vara tydliga med vad vi orkar med.

Nykteristen

Men vad skönt o höra, 5 dgr utan är riktigt bra gjort av honom o skönt för dig med. Hur känns det för dig med allt?

Ja, d är skönt när man kommit så långt att man faktiskt är helt öppen med vad man tycker och tänker om det även när det inte dricks. Det känns nog ändå som ett av de största sakerna att vi utan tjafs och skrik kan prata om problemet åt båda håll.

InteMera

Idag ska jag och barnen njuta av lugnet, mannen åkte på resa i morse. Men helg oron gnager. Han kommer hem tidigt imorgon kväll och skulle få skjuts hem vilket mycket väl kan betyda en mer än halvfull gubbe redan då från hemresan och med väskan full med taxfree sprit...Hans stora son som bott med oss flyttar snart till eget vilket sannolikt också innebär eskalerat drickande då sonen dels bott i rummet intill garaget som annars är mannens spritgömma och så verkar mannen inte vilja visa sig full för honom av någon orsak. Men mig och de mindre barnen är det tydligen inte så noga med hur han är...

Han har varit så gott som nykter i över två veckor, bara smålull nån dag som jag märkt av, så det lär snart braka på igen. Han har ju inte lovat nåt så jag får väl ta det för vad det är. Kan bli denna helg men hoppas på den följande då jag åker bort med barnen, så skulle de slippa se eländet i alla fall.

Känner mig ändå förhållandevis lugn, jag vet jag kan lämna när jag är mogen för det och tänker inte göra nåt förhastat med tanke på barnen heller. Vill tänka igenom allt som kan och bör förberedas innan jag flyttar. För flytta tror jag nog jag gör, frågan är mer när och framför allt ännu öppna frågan vart.

Nykteristen

Skönt att ni kan få njuta ikväll o hoppas ni gjorde d ordentligt.
Hoppas innerligt att han inte kommer hem med allt för mkt sprit imorn ☹️️ Gör han d lär d inte bli så kul helg för er.....

Förstår dig att du vill flytta, han verkar ju inte ett dugg intresserad av o sluta eller prata om d.

Här kom mannen hem o hade köpt 3 öl o en lite spritflaska till helgen o jag bröt ihop totalt. Han menade på att jag måste förstå att han måste få d där sista innan han slutar. Han frågade T.om om vi inte kunde laga nån extra god middag på lördag o så dela ett riktigt gott rött vin till båda två. Jag förstår hans tanke....d gör jag verkligen men jag kan inte förmå mig till att dricka alkohol längre eller för den delen sitta o tycka att vin är gott när jag har sån avsmak ens av orden öl, vin, drink....u name it, alla ord som benämner alkohol!
Maten kan jag däremot laga, inga problem! Men vinet sa jag nej till, syntes att han blev besviken men han sa bara ok sen gick han o duscha!

InteMera

Det är nog alltid full ranson som åker hem, och den verkar också gå slut på nolltid eftersom han ofta ändå helgen efter hittar på ärende till verktygsbutiken som ligger nästdörrs till spritbutiken. Så ja ser inte fram emot helgen. Kunde han ens hålla sig ännu denna helg, följande helg reser jag bort med barnen och då brukar man inte höra ett ljud av honom de dagarna så jag vet han dricker. Så även om jag inte är där blir jag arg på hans drickande, det är så förutsägbart. Självklart är det ok med två dagars fylla när vi inte är där och förstör det roliga med vårt surande.

Dessvärre blev inte kvällen här idag riktigt så lugn som jag tänkt mig, sonens humör tog ett skift till det värre så halva kvällen gick åt till att lugna utbrottet och min därpå följande uppgivenhet.

Förstår du blev besviken han kommer hem med dricka, dom får det att låta som man tvingar dem att säga upp kontakten med sina bästa vänner när det ska tas en sista, och fira avslut eller njuta sista gången. Sorgligt vad viktigt alkoholen blir för dem. Tycker du gör rätt som avböjer vinet tillsammans, det skulle bara vara nån sorts visad acceptans till att lite dricka ändå är ok eftersom du också dricker. I dethär skedet är det säkert bäst du avstår när han är med, så du slipper klandra dig själv i alla fall ifall han skulle råka bli fullare än planerat då han väl börjat.

DrömmaBort

Jag tycker också du haft helt tillräckligt förståelse med sista drickande. Inte alls konstigt om du inte kände för att gilla det.
Försök nu orka som åskådare till han första staplande steg på nya äventyrer.

Bedrövadsambo

Förstår verkligen din besvikelse. Jag hade nog blivit så arg att jag hällt ut vinet!

Nykteristen

Nä, jag känner det också...jag skulle aldrig dricka nåt sånt i hans närhet och knappt ens utan hans närhet. Än så länge iallafall, kanske kommer en dag sen när jag känner att jag har lusten till att ta ett glas vin när inte han är med, vi får se!

Jo, jag ska kämpa mig igenom denna helg för jag vet vad som väntar. Om än en nykter vardag med massa andra problem, men det tar vi när det kommer. Han sa till mig igår att målet är antabus minst ett år, så d återstår att se då!

InteMera, vad tråkigt att inte kvällen blev som du tänkt dig! Har en vän vars barn har diagnoser o sett de utbrott som kan bli och d ser inte lätt ut vare sig för barnet eller föräldern <3

Gällande helgen, ska ni hitta på nåt så du slipper se eländet med mannens förväntande uppgifter?

Nykteristen

Va hos min terapeut idag och efter denna gång känns det som att jag kommer att få gå dit för evigt, det är så sjukt mycket som behövs redas ut i mitt liv och då inte bara mannens o min relation o alkohol. Hon sa det till mig att nu kommer det bara att öppna sig mer och mer stängda dörrar åt olika håll för mig att bearbeta och försöka få nya relationer till i olika grader...
Så går med dels ett lite mer lättat hjärta men samtidigt en tyngd över vad som komma skall känslomässigt! men det måste nästlas upp för att man ska kunna må bra och det vet jag juh.

InteMera

Det är väl så att när man börjar vända på saker i sitt inre så finns där fler saker som gömt sig, som man samtidigt blir tvungen att ta itu med. Men som du säger så går processen inte att avbryta när den börjat och man behöver ta sig igenom det för att må bra på sikt. Även om det i stunden kan vara ohyggligt tungt och jobbigt. Men efter ett tag känner man att man kan släppa saker och det är dit man vill komma. Man önskar bara det kunde gå fortare och med mindre vånda...

Åkte hem tidigt idag för att njuta av lugnet så länge som möjligt innan mannen kommer hem, ifall det blir en jobbig helg. Blir i såfall att ordna allt tänkbart program med barnen för att minska trycket för dem åtminstone. Är rätt trött dock på att känna mig tvungen att ränna runt på en massa när jag helst skulle vilja vila hemma. Blir så arg han kan dricka och sova när han vill och jag ska fara iväg med barnen oavsett jag vill eller inte för att skydda barnen från det som pågår hemma.

Nykteristen

Ja, visst är d orättvist och så fruktansvärt fel också att d ska behöva vara så. Det ska ju vara så från bådas sidor. Har aldrig varit med om att man nångång kan säga att vet du vad, jag behöver vila en stund tar du barnen? Finns inte på kartan tyvärr!
Men bra ändå att du har lite planer för helgen så ni iallafall kan ta udden av det hela och se fram emot nåt kul!

DrömmaBort

Det är inte bara alkoholen eller utan alkohol, det ligger mycket andra känslor med i spelet både helt för en själv och i parförhållandet. Men där är de ändå, oberoende om man bearbetar dem eller inte, och som sagt nu när du gläntat på locket och vet vad som gäller så går det nog inte att backa. Skönt du har någon attnbearbeta dem med. Terapeuten kan säkert sätta fingretpå sådant som är viktigt, själv blir man lätt att snurra på detaljer.

Nykteristen

Ingen aning, har själv funderat på hur man gör d...känner sig lite desperat när man skickar dubbelt *hahahah*

Hoppas ni andra får en lugn kväll, som jag även hoppas jag får....dock lite tveksam till d men vi får se! Tog första delen sv kvällen hos mina föräldrar så får vi ta resten när vi kommer hem!

DrömmaBort

Så tryckte på redigera, och kunde ju ändra på min text. Men inte ta bort alting, då sade den tomma fält inte duger. Därför bytte jag ut texten i stället. Jo verkar ju desperat... ;D

InteMera

Så kom han hem. Nykter. Mycket märkligt. Men det tog inte långa stunden förrän han försvann utan ett ljud ut till garaget. Går och lägger mig nu så hoppas jag slippa höra stapplandet senare ikväll när han kommer in igen, mer än en timme i garaget betyder alltid dricka. Imorgon flyttar hans son ut så det kan bli en större tycka synd om sig fylla bara för det misstänker jag.

Hoppas ni andra har en lugn och trevlig och framför allt nykter kväll!