Hej,
Mitt första inlägg. Befinner mig på den 19 A-fria dagen idag. Bestämde mig på nyårsafton för att testa huruvida jag kunde ändra mitt A-beteende på eget bevåg. Vilken skillnad; känner mig piggare, smalare och har inte längre dåligt samvete gentemot mina barn.

Fantastisk känsla!

Men för att sätta saker i sammanhang måste vi gå tillbaka till 2016 (känns som en evighet sedan). Följande förutsättningar; eget företag, mycket frihet, mycket "jobba hemma", företaget gick ganska bra så det fanns en acceptabel inkomst att röra sig inom. Villa, fru, två småbarn, 2 & 5 år gamla.

På en genomsnittsvecka gick jag igenom 6-7 flaskor vin. Alltid rödvin. En typvecka kunde vara 1 flaska på måndag, 1 på onsdag, 2 fredag och 2 på lördag. Tricket var att inte dricka mer än en flaska på en vardag, då kunde jag jobba utan att känna någon bakiskänsla dagen efter. Och helst vara klar innan midnatt så det hann försvinna.

Så såg halva 2015 och hela 2016 ut! (ingen överdrift, vi pratar varje vecka)

Mot slutet av 2016, sensommaren började oroskänslorna infinna sig. Tre varningsklockor som indikerade att detta är på väg åt fel håll.

1. Jag började missa jobbmöten och kunde ibland komma till möten ganska bakis. Luktade garanterat sprit men kunde alltid skämta om en AW dagen innan som en naturlig del av jobbet.
2. Jag hade inga betänkligheter att ta en långlunch med 2-3 glas vin och sen köra hem. Ansåg att jag var en så förträfflig förare att jag kunde hantera det. (jag vet, jag skäms, behöver inga klander)
3. Den allra tyngsta. (min fru jobbar helger så ofta är jag själv med barnen). Jag började missa lektid med dem. Jag hade planerat på att kanske åka till simhallen eller lekland eller liknande, men på morgonen var jag för bakis. Och den stora, då 4, började bli så stor att hon märkte att det inte var rätt

Usch! Men det fortsatte. Hela hösten, vintern. Lyckades hålla mig "bara" salongsberusad (läs: lagom nivå) på Julafton tills barnen lagt sig. Sen drack jag på tills jag somnade i soffan framför TVn. I vanlig ordning

Sen på nyårsafton, i goda vänners lag, bestämde jag mig. Nu ska jag ta det lugnt. Så från den dagen har jag inte druckit en droppe.

Mår som sagt mycket bättre nu
men
- dagarna går vansinnigt långsamt ibland
- suget efter ett glas rött är sjukt starkt ibland
- jag börjar tveka huruvida att tvärsluta verkligen är det jag vill göra. (kanske bara ETT glas?)

Jag vet inte; det fanns ingen poäng här. Ville bara skriva av mig och få ut det ur systemet. Kommentera gärna eller ställ frågor om ni ser att jag missat något. Vad tycker ni? Tvärsluta? Kan man överhuvudtaget göra det själv? Folk debatterar ju i tidningarna nu att man som A-list visst kan ta ett glas eller två utan att tappa kontrollen. Jag skulle vilja det också. Eller, jag vet inte....

Bra jobbat! Det svåra är inte att sluta, utan att inte börja igen. I alla fall som du när man har kommit så långt som du gjort. 3 veckor är mycket bra. Jag hör till de som försöker dricka kontrollerat. "Slutade" i maj 2015 och började igen april 2016, dock inte på samma sätt som tidigare, tog till nov-dec 2016 tills det åter blev ett problem. Om man kan dricka eller ej menar jag beror på hur drickandet har sett ut. Om man kan stoppa efter ett glas eller ej. Jag tror inte att du kan eller bör ta ett glas hemma ensam när du jobbar. Det är den typen av drickande du absolut bör hålla dig ifrån. Kanske hör du till de som kan, men vi är många här som verkligen kämpar med det och många som också misslyckas med det. Det går bra till en början men utan att man ver ordet av så är man på ruta 1 igen. Jag hade länge som regel "aldrig hemma". Då funkade det. Sen började jag tänja på reglerna. Och det var förövrigt inte helt okomplicerat att dricka. Ute gick det dock bra.
Men så där i början av din nykterhet är det otroligt lätt att halka tillbaka direkt och då gärna nästan värre än tidigare. Ge det lite mer tid, tycker jag. Och sen om du nödvändigt ska testa, sätt upp mycket strikta regler. Och håll dem!!! Man lever farligt'

Ankmamman

Hej och välkommen! Det är ju super med nästan tre veckors nykterhet och att du märker positiva effekter! Jag är själv ny här, men tror ändå att jag ska kunna ge lite råd. Jag känner väl igen mig i din beskrivning om ett smygande missbruk, liksom självbedrägeriet. Till och med bilkörningen tyvärr. Jag håller med Sisyfos om att det kan gå att "ta ett glas" till en början men att det tyvärr lätt blir en återgång till gamla hjulspår och kanske än värre. Måttlighetsdrickande är jättesvårt som beroende. Och att dricka i ensamhet är att be om problem. Jag önskar dig allt lycka till och hoppas du fortsätter att ge nykterheten en chans!

Småbarnspappa

Tack för era stödjande svar. Jag kommer kämpa på med min Nollvision ett tag till. Första målet nu är Januari. Känns som ett uppnåeligt mål.

Jag känner att det finns två dimensioner i detta. Å ena sidan vill jag utmana mig själv att "hålla nollan" så länge det går. Fast å andra sidan så ville jag inte heller bli helt absolutist. Vill kunna göra som andra; festa, ha kul, kunna dricka, skåla men utan att det går överstyr och att jag alltid hamnar i soffan med yttterligare en flaska när alla gått och lagt sig.

Känner nu att jag överanalyserar detta. Jag börjar med målet Januari ut.

Tack för att denna sida och ni finns här. Det var bara ren slump att Google tog mig hit och det var precis det forum/människorna jag eftersökte.

Tack!

Välkommen till forumet, du beskriver mig för ca 1,5 år sedan (du kan läsa min tråd om du vill). Jag slutade, ett tag, började igen för jag ville ju vara normal. Har under denna tid slutat och börjat så många gånger att jag inte ens kan räkna längre. Under hela denna tiden har insikten om att jag måste sluta helt växt fram mer och mer. Jag försöker förneka detta men det blir svårare och svårare.

Jag har en egen firma, dock som egenkonsult så jag kan i princip styra mitt arbete hur jag vill (både på gott och ont). Inte bra att jobba hemma och kunna korka upp redan på eftermiddagen samtidigt som man inte behöver bry sig om morgondagen. Mitt största problem är dock resorna, flyga i business med fri sprit, lounge med fri sprit och sen väl framme så fortsätter det med pubrunda och fest (med mig själv) på hotellrummet. Upp dagen efter och ut till kund med betongkeps för att sedan köra repris direkt dagen hos kunden slutar. Har precis kommit hem från en sådan resa, nu måste jag bryta detta och sluta helt. Kanske vi kan stötta varandra?

Må väl och grattis till dina 3 veckor nykter.

Ester

Hej, känner igen den smygande förändringen, började också med att dricka lite på tisd och onsdag och sen mer fredag och lördag. Men de 2,5 åren tillbaka har det i princip varit alkohol varje dag, 1-2 flaskor vin per dag de sista åren. Och jag har klarat jobbet, men varit trött och konstant haft en känsla av skuld och lögn. Men jag bestämde mig efter en våt jul och nyårshelg att nu fick det vara nog. Jag slutade tvärt och tog mig igenom den värsta abstinensen genom att sova, lägga pussel och titta på netflix. Nu är har jag snart gjort 3 veckor och det känns bra, även om det ibland är ganska tråkigt. Men jag funderar just nu precis som Sisyfos säger på detta att inte börja igen. Börjar planera att faktiskt vara vit i två månader.

Småbarnspappa

Hej,
Har inte skrivit på ett tag, har haft vansinnigt mycket med jobb och diverse andra aktiviteter.

Först;
till Nystart. EXAKT som du beskriver det. Reser också en hel del i jobbet och det är lounger, (ensam på) hotellrummet för att inte prata om när kunder/leverantörer vill visa en stan och gå en pubrunda/restaurang besök - svårt att stå emot då. Men jag ska försöka. Jag håller gärna kontakten med dig för att stötta varandra i hur saker utvecklas.

till Ester. Tack för ditt svar. Jag håller på dig och ditt tvåmånadersmål; är övertygad om att du kommer fixa det!

Sen;
Liten uppdatering. En månad avklarad = fyra A-fria helger (hurra!) Känns oerhört bra, faktiskt!
Ett par inbyggda segrar som jag med illa dold stolthet vill nämna här:

I. jag har även gått igenom några sociala träffar med kollegor och polare utan att dricka en droppe. Den sociala aspekten känns som en stor seger.
Har varit lite orolig för att vara hemma hos någon, få frågan och utan att tveka svara Ja och sen köra på. Men det funkade också.
II. Jobbet har varit väldigt stressigt på sista tiden. Min klassiska ventil för stresshantering har varit vin på kvällarna. Icke så denna gång -> känns bra!

Men jag ska inte lura mig själv, eller någon annan. Suget finns där och lurar i bakhuvet. Hela tiden.
"Lite skumpa på fredag" - "ett glas rött till den här fina middagen" - "lite pilsner med polarna" - så låter det hela tiden. Just nu tystar jag rösten med jobb och tittar på siffrorna på vågen.

Till sist;
Är inne på Esters tankar nu och testa Februari också som andra mål. Det skulle i så fall vara den längsta nyktra perioden sen jag var ... 18 år, tror jag. (inte för att jag haft A-problem så länge, men minst en fest i månaden har det ju såklart varit).

Sköt om er alla så hörs vi snart igen!

Småbarnspappa

Hej vänner!

Idag är det den 4 mars. 2 månader och 4 dagar inpå nykterhet. Kanske 60 dagar sedan jag drack innan (nyårsafton).

Drack idag!
Vin och skumpa. Firade födelsedagar.

Åhh.... det var (är) så gottt.

Gillar:
- smaken av vin
- smaken av champagne

Ogillar:
- att känna mig onykter
- att veta att det kommer en morgondag
- ATT JAG SVEK MITT MÅL.

Jag är en loser. Kommer inte att kunna gå ifrån A-holen!

AlkoDHyperD

Du gick ju ifrån alkoholen i 60 dagar!
Alltså kan du. Alltså är du ingen loser.
Ta med dig det du lärde dig från igår och fortsätt göra bra val. Livet ställer oss hela tiden inför val. Tänk dig de senaste två månaderna som ett pärlband av val du gjort. Vita pärlor för långsiktigt bra val och svarta pärlor för val du ångrar.
Bra att veta är att alla val man gör i stunden upplevs som bra på något sätt, annars skulle man inte gjort så.
Det man ofta faller på är att de som ger någon form av belöning på kort sikt är lättare att välja, det är så belöningssystemet funkar. Alla val du gjort där du medvetet valt bort den där lockande kortsiktiga belöningen till förmån för ett långsiktigt värde är en vinst och ett bevis för dig själv att du har förmåga att stå emot "reptilhjärnan".
Om jag förstått dina ovanstående inlägg rätt har du drygt 60 vita pärlor snyggt uppradade och en svart. Hur ditt pärlband ska se ut efter det bestämmer du. Men du kan bara lägga en pärla åt gången.
Det här gäller din alkoholkonsumtion.
Vita pärlor kan ju bestå av andra val i vardagen också. Ett val mellan vila när du är trött eller köra på in i kaklet, ett val mellan skräpmat eller något som ger styrka och näring till kroppen, ett val mellan fokus på tidigare misslyckanden eller fokus på här och nu.
Hur ser ditt pärlband ut?
Tror du att det finns någon som har ett utan några svarta pärlor?

Pärlan

För det första, du är INTE en loser! ❤ Jag förstår att det är din känsla och vi är många här som också känt oss som losers när vi druckit fast vi inte tänkt det eller när vi tänkt att vi kan kontrollera mängden men inte tycks kunna det.. Men det är en sjukdom många av oss går och bär på som gör att det är otroligt svårt att själv försöka ta kontroll över drickandet/bli nykter..den är kraftigare än den egna viljan!

Jag tänkte på en sak i ditt första inlägg..trots att du konstaterar så många viktiga och kloka saker så har du börjat tveka på om du vill sluta för gott.. Vilken bekant känsla! ? Tror många här som bestämt sig men börjar om känner igen den. Efter en tid av nykterhet som gått så bra börjar man plötsligt förhandla med sig själv "kanske problemet inte var så illa ändå?" "Skulle ju vara skönt att kunna dricka något ibland iaf" osv..? Man vill så gärna vara normal.

Jag tror att det skulle vara bra för dig att kanske kontakta en alkoholmottagning där du bor för att få stöd och prata om hur utbrett problemet är i ditt fall?

Jag är rätt ung, småbarnsmamma som skött om barn, hem och jobb, och ingen skulle nog ens tro att jag har problem. Ändå vet jag nu att jag är alkoholist. Jag skulle kanske kunnat dricka i ÅR framöver men jag har insett det efter att ha analyserat mitt beteende och hur jag resonerar kring alkohol. Jag kommer aldrig kunna dricka alkohol för jag kan inte dricka normalt. Precis som någon sa, det kanske går med ett glas en gång. Men efter det? När kan/får man ta ett glas nästa gång då? Man tänjer på sina egna regler, börjar förhandla med sig själv (behöver ens en person som INTE är alkoholist förhandla med sig själv? ?) Nästa gång kommer rätt fort när man väl gett sig själv tillåtelse. Och plötsligt är det inte längre ett enda glas för det är ju inte ett glas jag vill ha, jag vill ju ha flera..få känna berusning, känslan. Att dricka ett glas igen skulle dock betyda en resa käpprätt ner i helvetet igen.

Det kan vara svårt att komma fram till och därefter acceptera att man är en person som inte kommer att kunna dricka igen..men i vissa fall helt nödvändigt..

Jag har accepterat och försöker nu anpassa mig till ett nytt liv där alkoholen inte längre finns med för mig..☺

AlkoDHyperD

till att sluta helt kanske alkoholdagbok skulle kunna hjälpa. Om några glas vin då och då faktiskt är viktigt för dig och om det inte handlar om okontrollerat supande för din del utan ett eskalerande riskbruk som smyger sig på skulle du ju kunna föra dagbok. Viktigt vara ärlig då. Innan kan du göra upp en regel om hur många tillfällen och hur många glas varje tillfälle som är "normalt". Kan ju utgå från allmänna råden om riskbruk och lägga dig med en god marginal under det. Bestäm också i förväg vad du ska göra om du ser att konsumtionen börjar överstiga den gränsen. Till exempel en vit månad.

Småbarnspappa

Hej vänner,

Har haft hjärtklappning och småbakis hela dagen idag. Såhär i efterhand kan jag nu titta tillbaka på gårdagen se mer klarhet vad som hände:

- skålade i champagne (födelsedagsfirande)
> planen var att bara ta ett glas <

Spola fram till 01:30. Frun har gått och lagt sig för länge sen och jag hann gå igenom resten av skumpan tätt följt av två flaskor rödvin. Själv, såklart.

Och nu befinner jag mig i ett dagenefter -tillstånd där det fysiska illamåendet varvas med ångesttankarna att jag gav efter.

Vad har jag lärt mig?
Jo. Även fast jag kommit en bit, två månader nykter, så är det uppenbart att jag inte har vunnit kontrollkampen. Ett glas var planen och det blev två och halv flaska och det skedde omedelbart och utan att jag hade någon chans att stoppa det.

Jag tackar för ert stöd igår natt när jag skrev (på fyllan) och ni har rätt i att man ska inte döma sig själv för hårt.
(Ironiskt nog samma tips som jag gav en annan på det här forumet för lite sedan.)

Nu skriker barnet. Måste logga av nu.

AlkoDHyperD

Glöm det jag skrev om alkoholdagbok. Om ett glas leder till två och en halv flaska trots att du bestämt dig för bara ett glas innan, då är det nog svårt att hålla en måttlig nivå även med plan och struktur. Dumt att chansa...

Du är inte en loser. Jag rätt säker på att alla på detta forum har misslyckats med att dricka som de planerade någongång. Det är ju därför vi är här. Ett tips om du ska testa måttlighet är att bara ha exakt den mängd du planerar att dricka hemma. Det kan kännas konstigt att gå och köpa en halvflaska champagne men det har underlättat för mig.

Hur går det för dig? Tack för meddelandet i min tråd. Jag är på resa nu och du vet ju hur det blir, utan att reflektera över det hamnade jag förstås på en pub igår. Blev hungrig, orkade inte äta ute så det blev 2 sexpack sen mcdonalds på rummet. Vet inte varför jag köpte ölen eftersom jag egentligen inte ens var sugen, fick bara i mig 5 innan jag tröttnade iallafall. Jag åker hem igen imorgon och efter det blir det slut på drickandet, måste sluta allt hemmadrickande iallafall.

Hoppas det går bättre för dig.

Småbarnspappa

Hej vänner,
Liten uppdatering. Har inte varit här på ett tag - av en enda anledning. Är fullt tillbaka i gamla hjulspår igen. Dricker lite och måttligt till maten. Efter alla lagt sig sänker jag en flaska till och somnar framför teven; ja, ni ser trenden.

Missade att åka till jobbet i fredags. Bakis. "Jobbade hemma".

Nu är klockan 04:00 och jag vaknade precis i tv-soffan. Sned som en ostbåge och fortfarande packad.

Fick en deja vu till ett eget brandomsminne; jag brukade alltid hitta min far sovandes på fyllan framför teven som barn. Gjorde ibland misstaget att försöka väcka honom. Min pappa var inte så snäll när han var full.

Det är ett sånt där definierande barndomsminne som sitter och som jag till varje pris vill skydda mina barn ifrån.

Har haft en sån jäklarns tur hittills att jag vaknat först. Innan dom hittat mig. Hur länge kan jag räkna med detta?

Vet inte vad jag ska göra. Jag tror jag behöver någon att prata med.

Småbarnspappa

Hej.
Jag gillar den där tanken; alla val man gör känns som bra val i stunden. Tricket är att se bortom den korta belöningen.

Tror att det finns något däri som jag kan bygga på. Tror jag.

AlkoDHyperD

Jag ska försöka svara så ofta jag kan.
Samtalskontakt IRL är ju det bästa, men börja här och nu med det forum du känner till.
Ett sådant uppvaknande genom en känslomässigt stark bild kan hjälpa dig om du hittar ett sätt att få kontakt med den i skarpt läge. Till att börja med, levandegör minnesbilden. Beskriv den ännu mer detaljerat för dig själv.
Du kunde se ditt minne från barndomen och koppla det till dig själv här och nu samt sätta ord på det.
Försök minnas hur du kände dig, som barn, när du såg honom. Hur kände du dig när han drack och mellan de gånger han var onykter?
Det kan vara känslomässigt starkt att försöka minnas. Men viktigt. De eventuella skuldkänslor du därmed får gentemot dina barn, den rädsla du kanske upplever när det gäller din nuvarande situation är viktiga budbärare. Låt de komma, undersök dem, tillåt dig känna dem fullt ut.
Kan du öven skapa en förståels för dig själv och ditt eget beteende? Förståelse är inte samma som bortförklaringar eller ursäkter.
Jag kan ta mig själv som ett exempel.
Mina ADHD-symptom och svårigheter att härbärgera känslor har nog varit mer skadliga för barnen än de få suparperioder som inträffat först de senaste två åren, så mina exempel handlar mer om beteende än just alkohol.
Min äldsta dotter mår inte så bra, och jag får skuldkänslor då jag kan se att mycket handlar om hur jag mött henne under småbarnsåren. Otålighet när hon varit ledsen, som resulterat i att jag blivit arg på henne om mina första försöka att trösta inte hjälpt. Oförmåga att fokusera längre stunder som sårat henne för jag inte lyssnat färdigt när hon ville berätta något. Oförutsägbarhet, snabba impulser där jag plötsligt stressat på henne (och även de andra barnen) att skynda sig, överdrivna raseriutbrott som skrämt henne... mm. Nu ser jag att det handlat om en oförmåga hos mig själv och att jag utifrån den gjort det jag kunnat. Skuldkänslorna finns kvar, för skadan är ju lika stor oavsett orsak, men skillnade är att jag förlåter mig själv och kan arbeta med de delar som brustit. Om jag inte vågat se bristerna av rädsla för skuldkänslorna kanske jag istället, som många föräldrar för tyvärr, lagt ansvaret och skulden på henne för att skydda mig mot smärtan. Det är långt mer skadligt än handlingarn i sig.

Du har upptäckt risken att dina barn får samma upplevelser som du i tid. Det gjorde förmodligen inte din pappa. Du kan vända "generationsförbannelsen" nu. Man bör veta att det är stort att vända ett sådant arv till det bättre. Och svårt. Ge dig själv det erkännandet. "Jag vill göra annorlunda, jag är inte min pappa"

Hur länge och hur mycket har du druckit det senaste? Kan du avbryta idag och göra dig av med all alkohol du har hemma?
Är din partner med på tåget? Kan hen stötta?

Kram