Hej Ny här!!!

Jag har träffat en man i över 1 år nu o det började med att vi bara va så kallat kk.....
under året som gått har ja sett han druckit så han blivit full 3 gånger per vecka... dricker han inte låser han i stort sätt in sig....

jag har bara fått träffa han hemma hos mig o då har han vart antingen full eller berusad....
jag har sett hans humör vart konstigt från o till, o när jag konfronterat hans drickande vill han inte lyssna...

han kallas tom för fylle( o sen hans namn)

ja anser han har stora alkoholproblem o nu sagt att det inte kan fortsätta så här om han inte tar hjälp utifrån....

problemet är att jag mår dåligt över mina känslor till den här mannen ... o vi älskar varandra..

det finns sår jag utsätt från hans drickande....
han har sagt dumma saker, kommer bara på fyllan, somnar hos mig vaknar bakis o irriterad o sen lämnas jag med ett tomrum :(

jag har nu ansett att jag måste ta mig därifrån för jag blir inte lycklig av den här relationen som bara är när det passar han...

att bara ses när han är full o inte när han är nykter kan ju inte vara normalt???
en kväll när vi skulle få det till att ha en normal dejt så varade den en timme.. hörde att han va obekväm över att han inte kunde ta en öl mm pga nån medicin

måste vara att han inte kunnat slappna av utan alkoholen???

jag har aldrig vart tillsammans med en sån här kille(nu är vi inte tillsammans)
men ja förstår inte hans beteende, om det är typiskt en alkoholists beteende... att vara sur o i ångest när han är nykter...

Blir så ledsen när jag läser det du skriveR: att man blir något man inte är, att man letar efter hemskheter för att hitta det där hemska som ska avgöra om man lämnar... Jag är ju den där misstänksamma som går och tror att jag ska få veta något hemskt om sambon, och att det ska få mig att lämna - men då är det ju kanske så att jag redan fått nog, jag vill bara ha ett "legitimt skäl"... Åh, det gör ont i mig, hur ska jag orka, hur ska vår flicka klara det? Hur ska jag överleva? Jag förstår ju knappt idag hur jag tar mig igenom dagarna och här sitter jag och sambon och allt är nästan som vanligt... förutom att det snurrar i mitt huvud att jag kanske inte ska leva med honom längre.........

vill.sluta

Så kan man inte vara med ngn för att vara snäll.
Gå på din magkänsla, det blir bäst för alla tre.
Framför allt konmer DU må bäst av det i det långa loppet
Jag avundas inte dig, skickar en välbehövlig kram!
/A

Nana

uppdatering

har inte svarat när han ringer o messar.... blir så trött o förvirrad när ja sist pratade med han.... han skickar älskar dig, ja menar det bla bla... säger själv att han vill inte hålla på o dricka så där....

ja vill inte lyssna på han för jag dras bara in i skiten igen.... de låter skit bra det han säger men nääää vill inte höra på det där...

för mig känns det jätte svårt o tugnt att inte svara , ringa upp när han försökt kontakta mig... vill inte vara dum medvetet... men gör det för att skydda mig själv och för jag ska ta mig därifrån

Nana

uppdatering skriver av mig ( kanske inte har så mycket med alkohol att göra men har ingen annanstans att ta vägen)

va på fest igår... undvek en förträff där jag visste mannen va. ( vi är inte alls osams men ja kämpar för att distansera mig o det märker han)

han kom till festen sen.. vi pratade om div saker, han gled in lite emellanåt om oss, ville hela tiden hålla om... det märkets hur han tycker om mig. han sa sen att ja va distanserad... att ja säkert ska hålla va ja sagt till de andra. ( han vet inte va ja sagt men han har rätt !! ja har sagt att det är över o att ja ska gå vidare!!han sa han märkte hur alla kollade, det märkte jag med...många som va där va gemensamma vänner till oss, o många av dem tycker inte om det har gjort...

han pratade om att han vill skärpa sig, vilket triggar igång mitt hopp... ja sa inget... de va svårt att avika från honom, men tillslut va ja tvungen att gå hemmåt... när jag kom hem fall jag ner o storgrät... det gjorde så ont o så ont har ja inte haft på länge...

de kändes så sorgligt att 2 människor tycker om varandra men det hänger på att han är som han är... jag blir så ledsen så jag blir galen...

Och du är stark! Du har tagit ett bra beslut: du kan inte ändra honom, det måste han göra själv, och den biten som du inte vill ha är så stor att han måste ändra den för att du ska kunna leva med honom, stå på dig!!
Men jag förstår att det är svårt, dte gör ju såååå ont, den man älskar vill man ju vara med, men inte till vilket pris som helst. Jag har hotat många gånger med att lämna, eller snarare bett, "om du dricker så kan vi ju inte vara med varandra (och sen stannar jag ändå) och om du säger så till mig så kan vi inte var med varndra (och så gör han just så och jag stannar ändå) och så kan det hålla på i det oändliga, om du stålsätter dig så kan du få en förändring till det positiva!!
Lelas har skrivit till mig att jag möjliggjort hans beteende och det är ju så: när vi hotar/bönar/ber/skäller/gråter men ändå på ett sätt accepterara (genom att stanna)så låter jag ju honom hålla på...
Styrkekram

Nana

håller med ja möjliggör hans beteende å länge jag fortsätter att släppa in honom eller se till att skälla på honom.. det blir som att jag tar ansvaret... han sa en gång men säg åt mig då?????? tänkte då men va fan han kan väl tänka själv??? jag tar ju hans beteende eftersom jag tatt tillbaka han ändå

nu inser ja så här efter att nej han tar inte sitt ansvar alls....
bara nu de här dagarna har han vart ledig igen, inget alls har han ansträngt sig, han har ju själv sagt han vill o älskar.. det rimmar så dåligt att ja skäms över han sätt... men ja ska inget säga, o NEJ!! kan inte göra nåt heller... tycker det är skrämmande hur man som en person göra så där....

det är stor skillnad på hur jag är nu mot han... ha har inte fått komma hit, han får inga jag älskar dig sms.. jag mår skit dåligt och är hur ledsen som helst men tror på en senare förändring... ja veet att det går och bryta

kram från en kämpe

Du har helt rätt: stå på dig!! Känner du att du älskar honom så har du inget att förlora: som det varit kan ni inte leva och står du på dig så kan ni ju ha en chans!!

Jag önskar att jag ahde stått på mig så starkt (förstått hur allvarligt det var) tidigare så hade vi kanske också haft en chans, nu känns det som jag accepterat så mycket att mina känslor dött.

Kram

Nana

har pratat med en man som känt han länge... ja höll på att tappa hakan... mannen ja träffat är en renodlad mytoman och alkholist!!!!

det va situationer han berättat om som va helt sjuka.. det stämmer också med va jag erfarat när det gäller han...

jag vill ALDRIG bli ihop med den där mannen...
han kan hålla på med andra o finnas i gänget som han gör... mig får han aldrig, fy fan va sjuk kille

markatta

Jag har tänkt på dig. Hoppas det går framåt för dig. Skickar en kram!

Powerpuff

Ett beteende jag erfarit o som jag undrar över.. En människa som har så mycket motstånd i sig.. Som inte vill.. Gör han nåt är det mer att han är till lags.. Arg för att han behöver... Vill va ifred.. Stänga av.. Inget ta sig för..bara för att du.. Inga egna idéer eller behov.. Pratar inte om vardagliga saker.. Går bakom ryggen om ekonomin..ljuger..löser allt akut.. Planerar inget..frustration enda kommunikationssättet..relaterar inte till vare sig sitt barn eller vuxna..tyckte jag skulle klara mig själv när jag ville göra familjesaker...vi levde ihop o under åren har han gömt ölburkar på alla de möjliga ställen.. Hittar fortfarande tomma burkar på konstigaste ställena...det jag undrar är..kan han ha ett beroende som gör att han beter sig som han gör..att han har den attityden..att han druckit vet jag men inte att han smugit som han gjort med det..märker att allt varit en enda stor lögn livet runt honom..han va arg för allt o projicerade det hela tiden.. Vad tänker ni? Kram

trojja

Jag tror dock att en alkholist är så upptagen med sitt beroende så minsta lilla krav slår de bakut. De tyr ju sig mest till snarlika "vänner" att de fastnar för nån som kommer med andra förslag så blir det jobbigt....

Manipulerad

Hej. Är helt förtvivlad känns som jag hamnat i värsta mardrömmen. Träffade en man via nätet och vi blev tillsammans ganska snabbt. Efter några månader kom första motgången.. Han blev uppsagd från sitt jobb utan att jag fick någon förklaring..lite diffust att han ansågs obekväm på jobbet. Sen visade det sig att han inte skulle få någon A-kassa. Vi är särbos och jag bor en bit bort så jag träffar honom bara på helgerna..vilket gjort att jag inte haft sådan koll på vad som hänt övriga dagar. Jag har väl tyckt att han druckit lite väl mycket när vi träffats men tänkt att det kanske han alltid gjort...Sen 2 år senare kom nästa slag, han åker fast för rattfylla och mister körkortet. Nu börjar jag fundera på allvar men snäll som man är så villjag alltid ge alla en chans och lovar hjälpa till med att skjutsa och handla, men bara om han blir helt nykter. Sveket kommer ganska snabbt., kommer till honom kl 10 och då är han så full att han kan knappt stå. Jag åker hem och vi pratarr inte på en vecka. Till slut vädjar han att vi bara kan prata och dum som man är går man med på det. Ikväll ringde jag och då svarar han direkt och berättar att han fått brev från polisen men orkar inte prata..men tillägger att han inte ens har råd med tändsticker, sen lägger han på.. Nu ligger jag här och funderar och är orolig, samtidigt som jag är arg,,tycker verkligen han är taskig som gör det här mot mig...tänk om han tar sitt liv mitt i det här kaoset? Hur gör jag rätt?

Bedrövadsambo

Du är ansvarig för ditt liv, och han är ansvarig för sitt liv. Berätta för honom vad du tänker och tycker. Har han blivit av med både jobb och körkort pga fylla är det nog tyvärr väldigt illa däran. Du har ingen skyldighet att hjälpa honom för att vara snäll. Tvärtom gör du honom en björntjänst om du inte ställer ultimatum. Det gjorde jag med min sambo. "Var nykter och sök läkarhjälp, annars kan du flytta". (Fyra nyktra veckor på söndag för hans del.)