Hej Ny här!!!

Jag har träffat en man i över 1 år nu o det började med att vi bara va så kallat kk.....
under året som gått har ja sett han druckit så han blivit full 3 gånger per vecka... dricker han inte låser han i stort sätt in sig....

jag har bara fått träffa han hemma hos mig o då har han vart antingen full eller berusad....
jag har sett hans humör vart konstigt från o till, o när jag konfronterat hans drickande vill han inte lyssna...

han kallas tom för fylle( o sen hans namn)

ja anser han har stora alkoholproblem o nu sagt att det inte kan fortsätta så här om han inte tar hjälp utifrån....

problemet är att jag mår dåligt över mina känslor till den här mannen ... o vi älskar varandra..

det finns sår jag utsätt från hans drickande....
han har sagt dumma saker, kommer bara på fyllan, somnar hos mig vaknar bakis o irriterad o sen lämnas jag med ett tomrum :(

jag har nu ansett att jag måste ta mig därifrån för jag blir inte lycklig av den här relationen som bara är när det passar han...

att bara ses när han är full o inte när han är nykter kan ju inte vara normalt???
en kväll när vi skulle få det till att ha en normal dejt så varade den en timme.. hörde att han va obekväm över att han inte kunde ta en öl mm pga nån medicin

måste vara att han inte kunnat slappna av utan alkoholen???

jag har aldrig vart tillsammans med en sån här kille(nu är vi inte tillsammans)
men ja förstår inte hans beteende, om det är typiskt en alkoholists beteende... att vara sur o i ångest när han är nykter...

höst trollet

Jag gillar, dina roliga och många gånger träffsäkra kommentarer.. ;-D
Hejar på både dig och Nana!
kram vänner! /trollis

Nana

skriver av mig..

då va det fedagskvällen igår... då jag kanske skulle ha vart med han..

ja är glad att ja valde bort det, som ja skrev!! Risken att bli sårad/sviken om igen,låg allt för nära..
mina vänner som känner han ser faktiskt lite små nöjda ut...

nä men så är det väl!?? De kanske velat det här men inget kunnat gjort... ja vet ju själv hur man kan känna om en vän sitter i en sån här situation, det är så att nåt släpper då, när ens vän sätter ner foten o går ifrån en sån man.... det blir skönt på nåt sätt...jag får respekt o känner att åhhh äntligen gör hon nåt ja velat att ska hänt sååå länge...

ja stötte inte på honom igår, va lite orolig.. va ju ändå ute med våra gemensamma vänner...
hörde inte heller av mig...

jag är glad idag o ännu starkare... MEN inte så pass stark så jag skulle våga mig ut igen o riskera att träffa han!!Jag känner mig lite vinglig i känslorna,de är ju så färskt det här nu.. jag har börjat gjort de ja menar, att ta mig därifrån, och då är det bättre att behålla gårdagens vinst med att inte riskera det falla ikväll....skulle bara kännas som jag kastar bort mina framsteg

ja väntar tills den dagen då det sitter i ryggen... då jag inte behöver tänka att ja ska skydda mig utan att det bara finns där helt på automatik !!!

jag mår bättre idag än på länge.. vite vinglig o lite så där känns lite som jag inte träffat mig på väldigt länge... har ju haft fullt upp med tankar om han o hur han är osv...

jag hinner med att må bättre i mig.. o är det så att han skulle höra av sig ikväll eller imorn då skulle det ju direkt kännas om det va positivt eller ej... det skulle växt fram en skillnad... när man är i det finns inga skillnader....

nu har ja hunnit känna att det här stegen från han är bra...

Lelas

Nana: underbar läsning! :)

Markatta: hur gick det? Du slog dig inte när vi krockade, va?

/H.

Nana

skriver av mig

ojojojj över 2 veckor nu sen ja såg han... shit de känns.. ja har mått annorlunda.. gladare osv..

men va lite på min vakt inatt om han skulle ringa(han brukar göra det om han vart ute)

det knakar verkligen i hela mig...
snart kommer han förstå.. tror inte han gör det.. varför ja tänker så är för att ja vet hur det är själv när verkligheten slår till... kan va att han kommer med något nytt försök.. måste vara beredd..
vill verkligen låta det gå ett tag till innan ja stöter på han.. det är svårt eftersom vi umgås i samma kretsar... men ja har lyckats hitills...

jag har en del att läka från det här... det är en hel del som hänt mellan han och mig..
ja tänker mer o mer på alla gånger han vart här full som fan...

Nana

skriver av mig

kom ett litet försök igår... hade tittat in på min sida på fb, satt ut en kärleksförklaring där så alla ser så klart...

men jag har inte hört av mig... trots mina känslor som svajjar...
känns lite motigt idag men det får göra det... det kan inte försvinna allt på en gång...

höst trollet

Det är så roligt, att gå in på forum och möta en MYCKET klokare och mer bestämd Nana!
Nej, lätt är det inte ( och det är det ingen som lovat heller..)
Jag är säker på att du genom din envishet, kommer att klara det här!

Vad beräffar FB, så tycker jag att du ska stryka honom från din "vänlista" en gång för alla!
Då kan han inte djävlas med dig den vägen heller.. Dessutom kommer han inte åt att kika för mycket på din sida heller..
Fast det innebär förståss att du måste ställa in vissa "sekretessinställningar" har jag förstått.
Fast vi har ju andra här på forumet som är mer bevandrade i sånt, än jag är.
(själv är jag inte alls på fb, och kommer inte att hänga där heller. Det räcker så gott med Forumet, för min del!)

Ta hand om dig Nana! Jag tror på dig!
stor kram/ trollis

vill.sluta

Stryk han från fb.Varför? Du vill ju inte ha ett"förhållande" med honom längre.
Ett förhållande på HANS villkor.
Inte dina, släpp och gå vidare.
Lycka till och stora kramar!
/A

Nana

Skriver av mig

han skadar mig inte på fb än så länge....

jösses är inne på 3dje veckan... känns konstigt..
börjar bli förbannad på allt runt om det som vart...
vadå jag älskar dig????

ehh jaha men då gör man inte som han gör... då tar man tag i det.. är det konstigt jag inte litar på han ehh nej... o jag tänkte på en sak då han blir förbannad på att ja inte gör det, men det är ju hans problem, det är ju han som skapat det här...

han är ju helt slut i skallen den där

Nana

skriver av mig

satan va förbannad ja är... massa känslor som vill fram..
o sen va jag nu o lämnade en påse med grejer som han hade haft kvar här hemma.. det gick ja in på hans jobb med....

va ska ja med dem till här.. vill inte vänta på att han ska komma o hämta dem... kändes som han ville ha dem här för att ha kvar någe band... där fick han dem..

jag vägrar låta han bestämma över mig.. låta mig vänta på sånt som ja gjort innan... nej nej nej ja ska ha full kontroll över läget o allt ska gå framåt...

nu kändes det bra att gå o lämna över sakerna... va fan tror han.. att han kan bestämma o ha sina prylar här va... nycklar har ja hämtat förut de gillades inte...

o de där hjärtarna hit o dit.. va är de att komma med.. det är ju bara i luften...från att vart glad tills idag då funkar ju inte ens det....

höst trollet

HEJA Nana! Fortsätt i den stilen!
Jag blir så stolt och glad av att se hur du kämpar och tar komandot över DITT eget liv ;-D
Vid såna här tillfällen vore det faktiskt kul att vara en fluga på väggen... För att se minen..
Fast det är kanske väl, att man inte är det, för det kanske är så tomt uppe i skallen på sloken, att han inte begriper ett jota..
För det är som så, att en del utvecklas, tills de blir 7, sedan växer de bara...

HOPPAS att han begriper, att han är DUMPAD!( historia och gårdagens rester, som ingen normal kvinna vill ta i med tång...)

Lycko-kram / trollis

Nana

skriver av mig

oj de kom en dimp =( jo lite så där saknar känslor... ja saknar de där goda stunderna, för de finns ju även fast det inte vart en normal/sund relation...
kanske man ska tillåta sig själv att sakna dem, för gör man inte det så är det som att skälla på känslorna??? det är ok att sakna dem...att säga du får inte sakna, du får inte känna, känns fel och grymt...

du får sakna men du kommer må bättre om en liten stund...

ja detta är min inre dialog/mitt jobb mitt mål framåt UR DETTA!!!!

det känns ovanligt att efter 1 år och några månader bete sig så här, strypa det som vart... det har ju pågått ett tag, och sett ut på ett visst sätt som både han o jag vant sig vid...

helt plötsligt förändras jag inför han o andra... men jag vet att jag är så här innerst inne.. när det blir allvar...Min kropp har tagit stryk av det här...

det vilar en del ? tecken kring relationen och får väl ta o göra det då....

höst trollet

Wow, vilken filosof du blivit!
Det är så himla fantastiskt att få följa din resa här!
Från en osäker,hunsad, nedtryckt figur, som knappt vågade andas rätten till ett eget liv!
Till en stolt klok och underbar person, som börjat tycka om sig själv och som börjat hitta sitt EGET rätta värde!

Fortsätt så Nana! Ha ett underbart liv, för DET är du värd!
Bamsekram /trollis

Nana

heheh ja det är bra att du/ni tycker det är intressant att följa... är som en utvecklingsfas i hjärnan.. tvättad ska bli ren typ...

o fan verkade ja så där osäker o hunsad mm oj nej nej det vill jag inte tas som.... inte konstigt jag mår dåligt för det stämmer inte med mig alls...

tack för dina fantastiska ord och till er andra här med..
jag fortsätter mina steg o uppdateringar

kram nana

Mammy Blue

... som poppar upp i huvudet hela tiden när jag läst den här tråden är Linnea Henricssons låt "lyckligare nu"
"Jag har vakat många nätter, förhandlat med mej själv,
jag har sagt du borde lämna denna mannen nu ikväll.
Det tog allt för många år för mej att äntligen bli fri,
Det har slitit mej itu
Det fanns ingen, bara du
Men jag är lyckligare nu"

Stå på dej, Nana!

Nana

skriver av mig

jag har gjort en test.. vill inte skriva om vad ja gjort för det är lite känsligt.. men det handlar om mannen... det vart till min fördel, och jag känner mig lite taskig mot han men det va de värt...