av Sinnituss

Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Vaniljsmak
fre, 2017-03-31 - 06:00

din kväll var helt ok. Som att du har haft någonting att göra och det är nog bra, det avleder tankarna lite.

Hur känns det idag? För mig är helgerna svåra men för tillfället känns nykterheten självklar. Jag ska försöka göra upp lite planer som förhindrar eventuella a-intag.

Sinnituss
fre, 2017-03-31 - 08:41

Känner mig på gång igen. Räknar inte dagar, tänker i termer av förändring mer som en livstidsförändring än som att bara sluta dricka.
Just idag och i morgon är planerna klara och det går varken att dricka eller att köpa något till söndagen. Tänk vilken tur det är att vi har system bolag i Sverige. Det kommer att rädda min helg.

slutanu
fre, 2017-03-31 - 08:52

Tack gode gud för systembolaget! Hade det gå å handla a i affärerna hade jag varit helkörd för längesen

Sinnituss
lör, 2017-04-01 - 07:32

Det är just nu svårt att skilja på om jag har ångest för att jag dricker eller dricker för att jag har ångest.
Jag har inte druckit på några dagar med ångesten är kvar och är svår hanterad ibland. Jag vill bara komma undan.
Jag är rädd för att ringa beroende mottagningen igen. Rädd för att inte få hjälp om jag ringer och för att då ge upp.
Försöker hitta saker att vara tacksam för och det finns som tur är en familj runt mig som inte ger upp.
Jag har sökt fått och tackat ja till ett nytt jobb men ännu inte sagt upp mig på mitt gamla. Jag är rädd att det blir värre om jag byter men hoppad förstås på motsatsen. Bytet ger mig en tidsbestämd period för förändring vilket är bra men osäkerhet och ångest som bryter ner mig.
Jag är osäker på om jag kommer att klara detta men jag ska försöka.
Jag har sovit hemma i mitt gamla flickrum i natt. Här sitter ångesten i väggarna efter en uppväxt med mobbing och självmordsförsök redan i 13årsåldern. Jag har många gånger tänkt att det hade varit bra om jag fått lyckas den där gången när jag var 13. Nu är det för sent för den typen av utvägar. Nu har jag egna tonåringar och jag är så tacksam över att de mår bra, har kompisar och inte är utsatta för någon kränkande behandling.

AlkoDHyperD
lör, 2017-04-01 - 08:37

med att det är viktigt för dig att de ringer tillbaka. Be om återkoppling oavsett väntetiden, så du vet att de fått ditt samtal.
Ångesten ör begriplig. Nytt jobb, kanske osäkerhet om den egna förmågan räcker både när det gäller nya arbetsuppgifter och att hålla nykterhet. Försök att inte se hela berget framför dig. Titta ner i marken när det blir överväldigande, ett steg klarar du. Sedan ett till. Vem vet om berget plötsligt blivit mindre nästa gång du lyfter blicken. Fast det spelar egentiligen ingen roll hur brant eller högt det är. Ska du upp så är det bara en riktning som gäller och farten spelar ingen roll. Du har hela livet på dig. Det liv som du fått som gåva och det var meningen att du inte skulle lyckas då, när du var tretton och inte orkade mer. Vila gärna emellanåt, om klättringen känns för tung, stanna en stund och pusta ut, men spring inte tillbaka ner igen!
Jag har många allvarliga självmordsförsök och livshotande tillstånd bakom mig. Kanske har det gjort mig mer riskbenägen att så att säga leva på bonustid, men även tacksam för allt som inte skulle blivit om jag inte överlevt. Ibland använder jag det som tröst och referensram när livet är tungt. Det kan aldrig någonsin bli värre än där jag redan varit.
Om du plågas av osäkerhet och ångest, bara stanna. Bättre göra ingenting än göra värre.
Kram

Sinnituss
sön, 2017-04-02 - 16:18

Och sedan ångrar mig igen...
Jag antar att det här inte är alkoholrelaterat men är inte helt säker. Jag sökte ett nytt jobb och fick det, tackade nej för att villkoren var något sämre än de jag har men sedan ångrade jag mig och nu har jag tackat ja iallafall. Min ångest just nu är att gå till ett mindre företag utan kollektivavtal. Om jag blir sjuk (inte fixar det här med alkoholen själv) kommer jag inte alls kunna få samma hjälp som jag kan där jag jobbar nu. Min nuvarande arbetsplats har också erbjudit mig ett nytt jobb som inte alls skulle vara lika ensamt som det jag har idag. Kan man ångra sig, skriva på papper och sedan ångra sig igen? Troligen inte och detta får mig nu att hamna i en icke övergående ångest. Tänk om jag inte klarar nya jobbet och dessutom inte kan få hjälp om jag faller in i ett missbruk(inte lyckas ta mig ur ett befintligt missbruk)

Jag har svårt att bedömma hur berget lutar för att återkoppla till AlkoDHyperDs kloka liknelse ungefär som när man åker skidor och snön gör det svårt att avgöra lutningen. Jag känner att jag glider nerför och hoppas att jag inte kommer komma ut för något stup eller dra med mig en lavin...
Jag ska ringa beroendekliniken igen i morgon.
Vad tror ni kloka människor här. Kan man ångra sig och sedan ångra sig igen? Ska jag ta hjälp av mitt nuvarande jobb i det här. Ska jag rycka i nödbromsen och inte byta jobb. Se till att bli av med det här problemet först? Jag inser ju att jag aldrig kommer att få jobb på stället jag fått jobb på nu igen men det kanske inte är det viktigaste...
Vet inte om det här blev något sammanhängande som går att förstå. En vit helg har det blivit i vilket fall som helst och det är ju bra i sig.

Dionysa
sön, 2017-04-02 - 17:20

Det är bara du som vet. Ta kontakt med din magkänsla, önska vilt! Det där med kollektivavtal och annat tror jag du kan glömma. Det har så lite betydelse när det blir allvar av. Säger jag, luttrat.

Sinnituss
mån, 2017-04-03 - 09:36

Nu har jag bestämt mig igen. Jag byter inte jobb. Jag får nya uppgifter där jag är och behåller tryggheten lite. Jag vet att min arbetsgivare nu skulle hjälpa mig om jag inte klarar mig ur mitt missbruk.
Klockan 10 öppnar telefontiden till beroendecentrum. Jag ringer igen idag.
Helgen höll på att bli helt vit fram tills maken tog fram en flaska vin till maten.
Inget okontrollerat ensam drickande iallafall och nu finns det inget mer vin hemma. Jag har bett maken att inte köpa hem mer.
Jobbar vidare på förändringen...

Sinnituss
mån, 2017-04-03 - 11:28

Inskrivningsmöte bokat på beroendeklinken. Allt känns ganska bra mitt i panikbromsningen...

AlkoDHyperD
mån, 2017-04-03 - 12:52

Jobbiga och svåra val du haft, men nu är du igång. Bara att fortsätta och rulla med...
kram

Sinnituss
mån, 2017-04-03 - 19:09

Läser runt här inne och blir lite skrämd för att jag sökt hjälp. Är det så att man automatiskt blir av med körkortet och att det alltid går ut orosanmälan om barnen?
Jag kör inte bil om jag har druckit och jag vill inte oroa mina barn (som är tonåringar alla 3)
Har jag nu dragit igång något igen som bara gör saken värre? Att jag aldrig lär mig att skaffa mig tillräckligt med information innan jag drar igång med något...
Nu blir det en joggingtur för att minska ångesten....

AlkoDHyperD
mån, 2017-04-03 - 21:40

Glöm orosanmälan - om dina barn är tonåringar och du vill bli nykter och är klok nog att vilja ha hjälp med det kommer en eventuell orosanmälan (om man ens gör någon) resultera i ett s k pejlingssamtal med dig för att kolla hur ni har det. Finns det ingen misstanke om stt dina barn far illa blir det inte mer än så.
Gällande körkortet, om det mot förmodan skulle anmälas utreder man om det finns risk att du kör bil onykter. Har du i inga tidigare anmälningar eller åkt fast för rattfylla behöver du inte oroa dig.
Kanske bra att ta upp din oro angående eventuella anmälningar redan vid första besöket så du vet hur man brukar göra där du går.
Klandra inte dig själv för att du gjort ett bra val. Det är svårt nog att göra förändringar, särskilt när det gäller beroenden.
Det var ett stort steg att boka tid och starkt av dig att våga. Eventuell oro för konsekvenser måste jämföras för de konsekvenser som fortsatt drickande skulle kunna innebära. Tänk långsiktigt.
Berätta gärna om hur mötet blev sedan. När ska du dit?

Sinnituss
mån, 2017-04-03 - 22:30

Det känns ju logiskt att det ska vara så., annars blir det svårt att ta hjälp i tid. Mötet är på torsdag, skönt att det inte var jättelång väntetid.
Allt känns lite bättre efter en joggingtur. Tack igen för att du tog dej tid att svara!

Sinnituss
tis, 2017-04-04 - 08:54

Det var länge sedan jag tänkte så på morgonen men idag känns det så.
Jag har en lagom jobbdag framför mig med få möten. Planerar in en lunchpromenad för att komma ut lite i solen och ikväll ska jag och älsklingen (mannen jag varit gift med i snart 20år) gå på konsert. Inget vin i pausen som får mig att vilja ha mer när jag kommer hem så kommer dagen bli perfekt.
Han är bra på att följa med på mina små utflykter, maken. Ibland behövs det en konsert på en tisdagskväll. Blir ingen middag ute dock för jag vet fortfarande inte hur man går ut och äter "fin" mat utan att dricka ett glas vin till... kanske kommer det att bli naturligt framöver men det är inte det nu.

Sinnituss
ons, 2017-04-05 - 09:09

Idag är det möten som får mig lite stressad. Jag ska leda ett nytt gäng människor åt ett håll de inte vill gå. Sådant stressar mig, jag gillar inte konflikter.
I normala fall hade jag lugnat mig med vin igår och känner redan att jag vill haverera med en Box vin när jag kommer hem.
Därför var jag på en fantastisk symfoniorkesterkonsert igår och idag har jag bokat Friskis-pass med grannen.
Det gäller att inte ge sig själv utrymme att falla. I morgon är första mötet på beroendemottagningen. Det rullar på nu...

AlkoDHyperD
ons, 2017-04-05 - 13:51

...om du förbereder dig genom att du själv vet vart du vill att de ska och varför.
Utan att veta vad det är för jobb du har eller vad det är för uppgift du har att hantera tar jag mig friheten att bidra med förslag på hur man kan kommunicera en avvikande åsikt utan att det behöver leda till konflikt.
Med ditt eget mål i bakhuvudet börjar du med att lyssna in hur de tänker och alla deras anledningar, vad de uppfattar som positivt med sina egna förslag (eller arbetssätt). Precis som när man ska jobba med motivation gällande beroende mm.
Att först utforska anledningen, det positiva, för att sedan ställa frågor till den andre om den kan se något negativt med sitt (förslag, arbetssätt, beteende osv) därefter fråga vilka problem eller negativa saker den andre kan se med ditt förslag. Lyssna, bekräfta och ställ frågor. Med ditt eget mål i bakhuvudet kan du sedan summera genom att fråga om det finns något positivt med det du föreslår och även lägga till hur du ser på saken. Oavsett om målet är kompromiss, konsensus eller att du ska peka med hela handen kommer upplevelsen av att ändå blivit lyssnad på göra motparten mindre försvarsinställd.

Sinnituss
ons, 2017-04-05 - 18:27

Tack för tips om ledarskap. Rollen är ganska ny för mig så det är bra med tips.
Idag presenterade jag bara mig och vad vi ska göra, jag ska ha enskilda samtal med alla i veckan som kommer så då kan jag använda dina tips.
Väldigt skönt att ha några dagars nykterhet i bagaget vi mötet idag iallafall. Lättare att vara inkännande och medveten när man mår bra.