av Vaniljsmak

Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak
tis, 2017-03-28 - 20:43

Jag är glad över att jag loggade in här idag. Att skriva, läsa och ta del av all kunskap och erfarenhet har hjälpt mig att aktivt välja nykterheten ikväll. Det är en stor seger med tanke på att det står en BiB i kylen ... Hade jag inte tittat in här och blivit påmind om fördelarna med nykterheten och tagit till mig alla verktyg och kloka tankar som finns är jag säker på att jag suttit med ett glas i handen just nu.

ADHDs inlägg är alltid hjälpsamma och jag har tagit till mig av inlägg #121. Utan att romantisera och försköna drickande för mycket kan jag helt enkelt att säga att glaset ger mig en del. Jag skulle inte dricka det om jag inte tyckte om det och om jag inte fann någon som helst mening med det. Med det sagt skulle priset vara för högt, även om det bara handlar om ett glas eller två. Nackdelarna är många:
Jag vill inte riskera ännu en natts dålig sömn.
Jag vill inte riskera att känna mig seg imorgon och försöka bortförklara det med en begynnande förkylning.
Jag vill inte tveka kring ett träningspass för att jag inte vet om segheten beror på sjukdom eller baksmälla.
Jag vill stå fast vid det beslut jag tog tidigare under dagen och känna att jag fullföljer det.
Framförallt vill jag inte låta de här enstaka glasen ”här och där” leda till ett okontrollerat vardagsdrickande som i slutändan får förödande konsekvenser. Jag väljer att sätta stopp för det här och nu genom att välja nykterheten.

Så set det ut ikväll. Imorgon är en ny dag och imorgon kväll känns som en evighet bort. Jag väljer att inte tänka på det utan gläds åt att vara nykter nu.
Jag vill tacka forumet och alla er som finns här. Ni är till så otroligt stor hjälp! Jag vill också tacka mig själv för att jag väljer att stoppa någonting som skulle kunna eskalera. Jag vill tacka mig själv för att jag sökt stöd och hjälp här inne och att jag är klok nog att stoppa det här innan det eskalerar igen.

Tack!

AlkoDHyperD
tis, 2017-03-28 - 22:05

Självklart är jag glad att det jag skrev tidigare var till hjälp. Och ännu gladare att du verkligen läst, omvandlat den allmänna beskrivningen till dina egna upplevelser och utvecklat resonemanget. Att tacka dig själv. Precis så.
För du ansträngde dig verkligen. Du jobbade med dina tankar, tog dig tid att reflektera, vägde för och emot, du var ärlig mot sig själv. Tacka dig själv imorgon också, när du vaknar. Tack själv, för att jag valde att vara mig själv och valde mig.
Tack, Vaniljsmak

Vaniljsmak
ons, 2017-03-29 - 17:43

På senaste tiden har jag varit väldigt frustrerad över att mina barn tycks glömma bort allt jag och maken försöker lära dem. Det är samma diskussioner dag efter dag. Saker som tandborstning, läxor, smutsiga kläder och valet av frukostmat. En ofta återkommande diskussion handlar om ilska. Det ena barnet har väldigt våldsamma reaktioner på alla sina känslor och agerar ut dem i tid och otid. Ibland är det fint, som när barnet bara måste krama om en och säga att ”du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig mest av allt”. Ibland är det lite sorgligt när hen gråter för att ett husdjur gått bort. Men på senaste tiden har det handlat om ilska och att då utagera med slag och sparkar. Jag försöker förklara att det är ok att bli arg och att man gärna får säg att man är arg och till och med skrika men man får INTE SLÅ någon. Det här pratar vi om varje dag. Flera gånger per dag. Vi pratar om konsekvenser (mamma blir arg och sätter spelförbud) och att man alltid är ansvarig för sina handlingar, man har alltid ett val. Den här diskussionen driver mig till vansinne då den återkommer så ofta och det verkar inte gå fram!

Idag insåg jag att jag är precis likadan när det kommer till glaset. Varje dag måste jag bråka med mig själv. Varje eftermiddag pågår samma diskussion i huvudet. Ska jag? Ska jag inte? Varför? Varför inte? Jo men kom igen. Nej jag vill inte. Jo men lite. Lite förtjänar jag. Nej men jag vill vara nykter. Ett glas skadar inte. Jag mår bättre om jag inte dricker. Ett glas blir man inte full på. Jag har kontroll. Jag blir inte bakfull, inte av ett glas. Jag försöke vara rationell. Jag försöker förklara för mig själv varför det är dåligt att dricka och varför jag ska avstå, lugnt och sansat går jag igenom konsekvenserna av mitt drickande, medan alkoholistdelen lockar och drar, skriker och fäktas, gör allt för att vinna. Jag påminner mig själv om att jag är ansvarig för alla mina handlingar och att det inte går att skylla på att jag ”helt plötsligt satt där med glaset, det gick av bara farten”. Det går inte att skylla på att jag haft en stressig dag, dricker jag så är jag ansvarig för det, oavsett bakomliggande orsak! Mitt i alla de här inre diskussionen kan jag inte låta bli att le. Jag är ju som ett småbarn!

Så är det nu. Bråket har pågått sedan två timmar och ett tag trodde jag glaset skulle vinna. Nu är jag inte lika säker. Att skriva här hjälper. Att sätta ord på tankarna hjälper. Jag hämtar styrka från er alla och fortsätter min kamp mot mig själv.

AlkoDHyperD
ons, 2017-03-29 - 17:52

...både din och barnets. Möter känslan med förståelse och ömhet. Bakom ilskan, bakom suget ligger en annan känsla. Vilken känsla är det som skriker efter att bli sedd och förstådd. Ilskan ditt barn visar, är det sorg, är det skam, är det rädsla? Och suget, vilken känsla finns bakom det?

Vaniljsmak
tors, 2017-03-30 - 07:50

Det är svårt att börja på de inläggen som ska säga att jag drack kvällen före så here it goes: Jag tog beslutet att dricka igår. Tanken var att ta ett glas vin, det har ju fungerat tidigare. När glaset var slut blev det ett till och sedan ännu ett och ... Nu är BiBen tom. Tur att den inte var oöppnad när jag började. Det fungerade inte alls.

En sak jag söker i alkoholen är ”låt gå” attityden. Att sitta uppe till efter tolv för att titta på en serie eller något liknande händer sällan när jag är nykter. Att ha djupa och innerliga konversationer med maken känns så lätt efter några glas. Jag tror det var de jag strävade efter igår. Jag sökte känslan av att släppa problemen och bara ta det som de kommer. Känslan infann sig fram tills jag insåg att jag var påväg att bli full och då fick jag nästan panik. Ändå drack jag klart, jag motade bort panikkänslan och drack tills det tog slut. Sedan gick jag och la mig.

Konstigt nog känner jag inte speciellt mycket skam eller ångest idag, jag är knappt bakfull. Jag känner att jag kan se på det hela på ett kallt och logiskt sätt och konstatera att det inte fungerade. Hur jag än försökt få till ett måttlighetsdrickande så har det inte fungerat, förr eller senare tar alkoholen över. Det känns skönt, jag känner mig beslutsam. Jag pratade med mannen igår och vi konstaterade att vi inte ska ha alkohol hemma, speciellt inte i det format jag gillar. Jag sa att jag behöver hjälp och stöd från honom, att jag skulle önska att han var stark och sa Nej när jag föreslår nästa inköp. Han (som var nykter) tyckte det var en bra idé.

En del av mig vill se det här som, ännu ett, misslyckande. En annan del av mig fnyser åt det ordet och påminner om att vägar är krokiga och att jag behöver påminnas om varför jag vill vara nykter. Behöver den påminnelsen komma i fylleformat så får det väl göra det bara jag lär mig. Vägen mot civilingenjörsexamen var också lång, kantad av rapportreturer och omtentor och det ser jag inte som ett misslyckande utan som något normalt och acceptabelt. Så tänker jag se på min fylla igår.

Hjärnklar
tors, 2017-03-30 - 09:58

Jag tycker det är klokt att du ser gårdagskvällen som en del i din förändring. Nu har du åter märkt att det lätt blir för mycket. Jag tror du är något på spåren när du lagt märke till en av de känslor som styr dina beslut. Jag tänker på låt gå känslan. Igår skrev du om tröttheten du känner av bråk. Då tänkte jag att ni borde ha en boxboll hemma!

Själv kan jag inte se serier eller läsa när jag är berusad. Men långa, innerligt engagerade konversationer och briljanta idéer kommer som ett brev på posten. ☺

Lärarinnan
tors, 2017-03-30 - 11:03

Känner igen det så väl!
Jag har satt i mig en BiB sedan i måndags av ren tristess. När jag är nykter är jag trött och lägger mig tidigt. När jag dricker
är jag väldigt slagfärdig och vitsig och kreativ och hej och hå....enligt mig själv alltså. Har knappt ens ångest dagen efter längre, men tror det egentligen beror på att jag vägrar ta in ångesten över drickandet; den ligger ju ständigt och gnager, men skulle bli övermäktig om jag tillät den komma fram.
Deprimerad, är så ensam de veckor jag inte har min son, vinet blir flykten till att slippa känna sorg och värdelöshet.
Idag tar jag beslutet att inte dricka. Som alltid nästan en befrielse när BiB är slut och det inte finns mer.

Hoppas det går bra för er och att du får stöttning av din man!
Kram!

Vaniljsmak
tors, 2017-03-30 - 11:10

Hjärnklar: Förra veckan tränade jag ordentlig och mådde så bra! Det blev tre styrkepass för att gå igenom alla muskelgrupper och två motionspass ute i det underbara vårvädret. Den här veckan har jag inte tränat något alls och mår mycket sämre. En vettig människa borde ju inse att jag behöver röra på mig för att må bra och faktiskt ta tag i det och träna men ... ja ... ändå SITTER jag här. Om jag håller mig nykter ikväll och inte känner av halsen imorgon ska jag försöka få till ett riktigt svettigt pass!

Lärarinnan: Tristessen är min värsta fiende! Jag lägger mig också tidigt på kvällarna, mest för att jag inte riktigt har någonting annat att göra. Jag saknar passion i livet men vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Kanske blir det så när man har småbarn, att de helt enkelt får komma i först nu. En dag växer de upp och då har jag kanske tid att hitta något jag verkligen brinner för, istället för att bli fixerad vid olika saker titt som tätt men aldrig fullfölja någonting.

AlkoDHyperD
tors, 2017-03-30 - 17:54

Den kan du inte leta efter. Du kan locka fram den genom att göra sådant som tidigare intresserat dig, men hur du upplever är något som man inte kan bestämma, bara underlätta genom att ge det en förutsättningslös chans. Det är precis som med känslor. Sannolikheten ökar visserligen för att man ska känna på ett visst sätt om man gör samma sak som tidigare gett en viss känsla. Men exakt hur det kommer att kännas kan du inte veta, ej heller döma.
Om du är trött eller stressad finns det mindre energi för passion. Låt det få vara så. Att bedöma sitt mående eller sina känslor innebär ofta att man blir besviken eftersom idealbilden inte alltid stämmer med verkligheten.
Lycka, passion eller vad man nu kallar det, är inte ett normaltillstånd, det kommer i små glimtar nör man minst anar det.
Vila i nuet. Försök hitta någonting du är tacksam över. Uppmärksamma de små korta stunderna av glädje, behåll dem i hjärtat som små diamanter.
Idag är jag tacksam för att min äldsta dotter och jag fick fin kontakt. Jag är tacksam över det lilla hjärtat hon skickade mig imorse, kycklingwoktuggan hon matade mig med i bilen medan jag körde (som jag nästan sölade ner mig med under fnissande) och att jag fick dela hörlurar med henne för hon ville att jag skulle lyssna på en låt hon gillade.
Jag är tacksam över att kroppen fungerar så bra att jag kan springa flera varv i motionsspåret, simma i bassängen och ligga och njuta i bastun. Jag är tacksam lver stt min äldste som bjuder sin lillebror på fotbollsmatch i helgen. Jag är framför allt tacksam över att jag inte känner minsta längtan efter alkohol
❤

Vaniljsmak
fre, 2017-03-31 - 05:57

baksmälla. Det sa jag om gårdagen också men när jag skrev det var jag nog fortfarande lite påverkad då hela eftermiddagen spenderades med huvudvärk och illamående. Det är så skönt att de är över nu! Jag tycker fortfarande jag ser sliten ut i ansiktet men de kan lika gärna vara för att jag vaknat nyligt. Hur som helst så känns det bättre i kroppen och jag ska in till jobbet. Sedan kan jag ta helg med gott samvete!

Idag är det fredag och det brukar väl vara en av de svårare dagarna för mig. Helger är starkt förknippat med a men just nu känns nykterheten självklar. Jag antar att den känslan kan ändras allteftersom dagen går och kvällen närmar dig. Då litar jag på att min man inte köpt hem något och efter att bolaget stänger kan jag känna mig relativt säker. Kanske att jag går på bio med barnen, det är premiär för en film jag tror de skulle gilla. När suget sätter in får jag anamma ”en timme i taget” tänket.

AlkoDHyperD: Jag ska försöka hitta saker att vara tacksam över idag. Just nu är jag tacksam för att morgonkaffet smakar gott (till skillnad från igår då det mest kändes uttorkande) och att jag vill äta frukost för att orka med förmiddagen.

AlkoDHyperD
fre, 2017-03-31 - 06:08

Jag är tacksam för sju timmars obruten sömn och att jag valde god samvaro med alla fyra barn var och en för sig i går kväll. Monopolspel med yngsta, läsning med nästyngsta, bra snack sent på kvällen med näst äldsta och småprat med äldsta sonen. Även oerhört tacksam för äldsta sonen bjuder lillebror på fotbollsmatch imorgon och har lovat köra sin lillasyster till ett viktigt möte i eftermiddag när jag jobbar - hur sjutton lyckades jag uppfostra denne unge man till att bli så fantastisk ?
Har börjat tänka på hur tacksam jag är över att få en känsla av glädje och förväntan innan jag kliver in på jobbet varje morgon.
Vad härligt att ditt morgonkaffe smakade gott. ❤

Hjärnklar
fre, 2017-03-31 - 07:05

Fåglarna kvittrar, solen skiner. Där jag bor är det nu mot slutet av den fantastiska vårvintern så ljuset reflekterar mot snön. Det är otroligt ljust. Morgonkramats med maken och hunden. Nu hör jag honom stöka i köket. Vi är åter på väg för skidresa, den vi längtat mest efter. Förväntningarna är stora! Jag är inte orolig för att jag kommer dricka för mycket eftersom vi är uttröttade på kvällarna.
Så morgonen idag är fylld av värme och förväntan! Tyvärr även med lite huvudvärk eftersom jag drack igår kväll. 6 flaskor och 3-4 glas vin! Det var med berått mod jag drack ölen. Men vinet....det "bara blev". Jag propsade på att öppna den bib vi köpt inför helgen. Onödigt!!!

Vaniljsmak
fre, 2017-03-31 - 10:31

Jag åkte in till anläggningen där jag gör mitt exjobb idag. Det är ett par saker jag måste få gjort här som jag trodde skulle ta nästan hela dagen men det visade sig att det bara tog några timmar. Jag funderar över att åka hem tidigt och städa lite medan datorn kör simuleringar och mitt i allt dyker tanken på a upp! Tanken på känslan, platsen jag skulle dricka på, smaken och allt det där. Hur sjukt är inte det? Igår mådde jag bajs för att jag drack och idag tänker jag på att dricka igen! Igår var drickande becksvart och idag framstår det som helt normalt...

Jag tänker inte agera på den här impulsen utan loggar in här för att skriva av mig. Kanske stannar jag kvar på anläggningen tills jag vet att maken är hemma, så att jag inte springer och smygköper något. Jag är rädd för att den här impulsen ska komma fler gånger och att jag inte hinner stoppa i tid. Det är hemsk att jag inte kan lita på mig själv till 100% men så känns det just nu. Fy för det!

AlkoDHyperD
fre, 2017-03-31 - 17:59

Att upptäcka impulsen och välja att skriva istället för att agera på den. Du kan inte styra när suget och impulsen kommer, men du kan välja vad du ska göra med det. Sitta kvar var mycket bättre än att riskera något. Tacka dig själv för att du var så observant och kopplade på hjärnan.

Vaniljsmak
lör, 2017-04-01 - 07:10

Jag är tacksam mot mig själv för att jag upptäckte impulsen och vidtog åtgärder för eventuella återfall.
Jag är tacksam för att jag var nykter igår.
Jag är tacksam för att jag vakna upp pigg och färs idag.
Jag är också tacksam för att jag kan påbörja dagen genom att sitta här i lugn och ro, dricka mitt kaffe och surfa runt på denna underbara sajt.
Slutligen är jag tacksam för att det är morgon och att jag aldrig är sugen på a på morgnarna.

Den här dagen är fortfarande helt ny. Ingenting är planerat, allting är möjligt. Riktlinjen är att inte dricka. Kanske blir jag ensam med barnen ett tag idag, kanske ska jag träna, kanske ska jag städa, kanske går vi ut. Vi får se. Kanske sitter jag här halva dagen och bearbetar begäret, som jag misstänker kommer allteftersom morgon blir till dag och dag blir till eftermiddag.

Vaniljsmak
lör, 2017-04-01 - 20:32

Min cykel har varit rubbad under de senaste månaderna. Sist blödde jag i över två veckor, hade ett par veckors uppehåll och nu är det igång igen. Värken har övergått i någon som liknar smärta och humöret ska vi inte ens tala om ... jag har gråtit från och till hela dagen utan någon som helst anledning. Allt känns grått, trist och hopplöst. Jag har en klump i halsen som inte vill försvinna men än när jag blir arg, utan någon som helst anledning. Vanligtvis brukar de här humöret komma under en eller två dagar kring ägglossningen men nu verkar ingenting vara som de ska. Mitt i allt det här är suget efter a enormt. Nu pratar jag inte som ett smygande sug utan ett intensivt nästan kvävande begär. Jag kan se, känna smaken och höra ljudet... Det känns nästan övermäktigt och jag är tacksam för att bolaget är stängt!

Vaniljsmak
lör, 2017-04-01 - 20:47

det hoppas jag verkligen inte att jag är! Två räcker gott och väl så jag har satt in en spiral. Tog cellprover för en månad sedan och då satt den då kvar. Jag blir så leds på mig själv för att jag är såhär, det påverkar hela familjen och maken säger att han inte vet vad han ska ta sig till. Jag förstår, det måste vara jätte jobbigt att vara med någon som kan gå iväg och gråta vilken sekund som helst. Hade jag bara vetat vad det beror på så jag hade kunnat fixa de ... Det hjälper ju inte med suget heller, det här är ett typisk tillfälle då jag hade valt att självmedicinera lite om jag inte tagit beslutet att vara nykter.

Vaniljsmak
mån, 2017-04-03 - 08:43

eller borde jag säga ”äntligen är helgen över”? Förhoppningsvis stabiliserar humöret sig efter två riktigt jobbiga dagar. Jag har en del att göra på exjobbet vilket kommer avleda tankarna och hålla mig sysselsatt. Det fina vädret verkar hålla i sig och kanske hinner vi vara ute en del. Det enda problemet jag ser nu är att bolaget har öppet senare än på lördagar vilket betyder att en lite del av min hjärna kommer tänka ”du hinner dit, om du skyndar dig”. Irriterande men det kan jag klara av. Jag kämpar vidare!

NyaMagnus
mån, 2017-04-03 - 10:13

Hej Vaniljsmak!
Jag tycker mig känna igen dina funderingar och känslor kring alkoholen. Jag har under senare år haft en önskan att vara utan alkohol eller snarare att kunna dricka med måtta men min vilja att släppa alkoholen har inte varit tydlig tidigare. Min relation till alkoholen har varit stark och jag kan inse att jag har saknat en genuin vilja att släppa den relationen.

Nu senast, innan jag beslutade mig för att sluta, så söp jag intensivt onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. Jag blev så jäkla rädd för alkoholen och jag tror att det var där och då jag nådde min ändstation. Jag kan verkligen inte dricka alkohol mer. Med den insikten kom viljan att sluta och hatet mot alkoholen. Innan saknades viljan och jag försökte mer sluta för familjens skull. Det går inte. Man måste vilja själv.

Jag känner igen dina tankar på systemets öppettider, saknaden av drickande och tristess. Jag inser att för min del berodde det till stor del av att jag inte var färdig att fatta beslut om avståndstagande.

Så till min något burdusa och utstickande fråga: Hur ser det ut med din vilja, har du nått din "ändstation" och är det helt för din egen del du önskar lägga av med alkoholen?