Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Att du bokat tid på beroendemottagning, starkt gjort av dej. Jag har funderat på det, men inte kommit "till skott". Skriv gärna om hur det går. Lycka till även med jobbet!

Sinnituss

Det blev ett kort besök där jag bara beskrev mina problem och min familjesituation. Sköterskan frågade om barnen behöver stöd och verkade förstå att de inte behöver någon ytterligare hjälp. Det här är mitt problem inte barnens än tack och lov. Mina barn är inte oroliga för mig nu. Skulle de behöva träffa någon för att prata om mitt alkoholberoende skulle de bli det.
Jag bokade in en läkartid till imorgon, lämnade en massa blodprov och fick en massa broschyrer om mediciner.
Jag har startat processen och nu hänger jag mest med och mitt i det här undrar jag om jag verkligen vill det här. Jag gillar ju mina vinkvällar i soffan också...
Nu blir det yoga för att ta mig tillbaka till verkligheten igen.

Sinnituss

gör det jobbigt att gå till beroende mottagningen. Det här är min hemlighet och så känner troligen alla som går dit. Idag satt det någon jag kände igen i väntrummet. Våra barn känner varandra och normalt skulle vi hälsat. Det gjorde vi inte idag...
Jag träffade läkare och fick ta del av mina provresultat som var bra. Levervärdena var bra. Helt fantastiskt ju att jag inte förstört min lever. Jag valde att inte ta någon medicin mot alkoholproblemen men gå vidare med samtalsstöd. Jag vet inte heller riktigt vad jag vill. Sluta helt verkar så tråkigt.
Som så många här skriver så kanske inte mitt problem är lika stort som alla andras.
Just här i har vi mitt problem, nu vill jag bagatellisera det och så är jag tillbaka där jag började inom några veckor.
Dit ska jag inte den här gången. Det är ett problem att dricka dagligen, hur stort problemet är i förhållande till andras problem är irrelevant.

Vaniljsmak

den tendensen, att bagatellisera och förminska problemet, "ok, jag drack nästan varje dag men ibland var det ju bara två glas vin" och "ja men de fanns ju vita dagar ibland och ett par folköl är ju inte så farligt" och så vidare. Sedan sitter man i skiten igen. Nej, dit vill jag verkligen inte!

Jag hoppas att samtalsstödet kommer hjälpa dig att hantera bagatelliserande och ge dig verktyg för att kunna bestämma över hur du vill hantera alkoholen i framtiden. Starkt av dig att gå dit och Grattis till de fina provsvaren!

Sinnituss

vad vill jag egentligen? Jag söker hjälp, jag skriver här, men jag dricker typ 8 glas vin på en fest och jag tänker att det är ok.
Är det ok?

Sinnituss

Jag hade tänkt drick typ 2 glas i går. Redan där ett feltänkt. Jag behöver en paus och jag behöver att inte dricka alls. Jag tänker bara notera detta att jag inte kan sluta när jag börjat.
Ingen annan drack mer än Max 2 glas igår men jag forstsätter och då ingen annan pratar så blir det bara jag som håller låda hela kvällen...
Nya tag alltså ... Nu är det helvitt som gäller...

AlkoDHyperD

Att inte ha något hemma, kartlägga svåra situationer och kanske för en period undvika sådana. Om impulsen eller suget komer eller du märker att du börjar förhandla med dig själv finns det någon du kan ta akut hjälp av då?
Har du bestämt dig för något tidsmässigt delmål i den vita perioden?
Tror det är bra att inte ens försöka dricka måttligt ett tag. Ha det gott

Sinnituss

Då kör vi på med en ny vecka. Min vita period är inte tidsbestämd.
Gårdagens festagerande var dumt och onödigt. Nu är den där krypande obehagskänslan tillbaka och den kommer troligen stanna de närmaste dagarna. Jag har ingen backup-person som jag kan prata med om/när jag får en impuls att gå och köpa vin. Jag vill inte be min man vara den personen för jag vet mig att jag blir arg och elak om han försöker stoppa mig. Jag vill inte vara det men det blir så. Han är viktigast för mig men i en sådan situation får han ingen tacksamhet och jag är rädd för att förstöra vår relation.
Snart påsk och några dagars ledighet. Känns välbehövligt.

AlkoDHyperD

Innan du går och köper vin. Skriv ner hur du tänker, varför du vill dricka till oss här. Motivera ditt val noga. Skriv även vad du befarar kommer att hända om du väljer att inte följa impulsen.
Ha en go vit vecka

Sinnituss

Idag blir det muffins och bubbelvatten. Rastlösheten vill inte släppa.
I morgon är en annan dag.

Det handlar till stor del om att kliva ur bekvämlighets zonen. Jag tror att du fixar ditt nya jobb och de har ju valt dig! Jag bytte för 1 år sedan och var bra skakis ett tag men det går över. Tufft i början men sen när man märker att man platsar så ökar självkänslan. Ta kontakt igen med beroende kliniken. Du kommer att få hjälp! Du är verkligen värd någonting bättre än det du har nu! Tänker på all ångest och sömnproblem mm som alla som dricker får tampas med!

Sinnituss

Jo, så är det förstås, en måste lämna sin bekvämlighetszon för att komma någonstans. Just nu är det inte helt bekvämt men det blir tydligt att jag inte kan vara tung i huvudet på jobbet under förändringen hur lockande det än känns att landa i soffan med ett vinglas efter en tuff dag.
Hoppas jag kan sova inatt...

Ja, det är lätt att bagatellisera sitt dryckesintag, det gör nog många. Men det är heller ingen bagatell att förändra sina alkoholvanor. Jättebra att du kan få samtalsstöd på beroendekliniken, sen finns ju forumet här också... I år har jag lyckats hålla upp helt med alkoholen, i perioder av 2 eller 3 veckor. Den första var otroligt jobbig men efter hand har perioderna faktiskt gått allt lättare. Du ska se att det kommer att kännas bättre snart. Nu kämpar vi vidare!

Sinnituss

Jag hänger mycket på det här forumet just nu och inspireras och känner mig mindre ensam med mitt problem...
Manda är du inte orolig för vad du ska göra när en 2 veckors period tar slut?
Jag är rädd att jag skulle "fira" att jag fixat en 2 veckors period alternativt se den som ett bevis på att jag inte har något problem och där efter sakta men säkert återgå till gamla vanor. Samtidigt känns oändligheten framför mig lång... Jag känner att jag inom mig tänker att det här ska vara fram till midsommar vilket verkar vara en osedvanligt illa vald tidpunkt att släppa fokus...
Samtalsstödet varannan vecka ger en naturlig uppdelning i tiden. Just nu är planen att klara mig vit fram till första träffen nästa vecka.

Sinnituss

Och en massa påskgodis för att dämpa ångesten blev det i går. Fortsätter med godiset idag, antar att kroppen saknar kalorierna som jag normalt förser den med i flytande form.
Jag får ta tag i sockerberoendet senare,
Hur lång tid tar det att komma ner i varv? Hur lång tid tar det att återställa sömnen? Är det någon här som provat campral? Funderar på att be min läkare skriva ut det åt mig. Det kanske fungerar bättre än påskgodis.

...gjorde ingen större skillnad för mig. Men många blir hjälpta.
Vad gäller beroende ses det som en sjukdom med många utlopp. För mig socker, alkohol och under några år internet. Andra spelar, andra tränar osv. Så just nu byter du alkohol mot godis, i längden får du jobba med hela problematiken. Men viktigast just nu att bryta alkoholbruket!
Heja oss alla som jobbar med det!

Jo, visst är jag orolig att det ska gå överstyr igen om jag tillåter mej att dricka. Till helgen är det 3 veckor av nykterhet. Jag ska på en mindre fest på lördagen, tänker redan på vad, hur mycket eller om jag ska dricka alkohol alls.. Ett evigt dividerande i hjärnan. Men jag ska försöka dricka måttligt, vill gärna se om jag klarar det. Jag har inte provat Campral. Men har sömntablett vid behov, det har hjälpt mej ibland då jag också har problem med sömnen (ofta tyvärr druckit vin för att kunna somna). Nu kämpar vi vidare!

Jag har också sömntabletter till behov. Hade några veckors nykterhet i början av året och sov bättre än på länge. Sammanföll med byte av antidepressiv medicin där jag märkte betydligt minskat sug av alkohol tillika betydligt bättre sömn. Tyvärr fick jag andra biverkningar och fick återgå till min vanliga. Nu har jag sovit sämre några nätter men varit utan sömntablett. Sömnen försämrades lite när jag bytte medicin och ännu mer sen helgen då jag drack rätt mycket.

Varför ska du testa måttligt nu till helgen? 3 veckor är ju fantastiskt bra och jag gissar att du sover bättre? Kan vi inte köra nykter påsk tillsammans?

Sinnituss

Jag har bestämt mig för en tidsperiod, kanske inte för min nykterhet totalt sett men för vad målet för den här perioden är. Jag satte tidsgränsen till ett år. Jag valde tiden för att slippa förhandla med mig själv just nu och det känns bra (kanske lite optimistiskt när jag har klarat max 2 veckor de senaste 5 åren...)
Jag har bra förutsättningar nu när jag tagit kontakt med beroendevården och hittat det här förumet.
Manda, jag tycker som hjärnklar, vi tar en vit påsk! Jag ska på påvägtillblåkullagympa i kväll strax innan avfärd till Blåkulla.
Kanske kan vi nyktra kärringar ha en egen zon på Blåkulla i år och visst kommer kvastfärden kännas säkrare utan a...