Som en hyllning till Farbror Melker i Saltkråkan så öppnar jag en tråd.
(Inte för att han hade alkoholproblem utan för citatet är underbart)
Sitter på krogen en onsdag och dricker min 18:e öl på två kvällar. Jobbar och sköter mig på dagarna men har en ständig längtan att få ta en öl när jag slutar. Efter skillsmässan för ett år sedan brakade allt åt fel håll. Under äktenskapet och med familjelivet innan så var det inget problem. Drack sällan och det var lugnt. Nu har jag hängett mig till att dricka allt oftare och med en energi som är helt galen. Har gjort väldigt konstiga saker och ramlat på cykel några gånger med brutna revben och andra skador som följd.
Min son som bor med mig (20 år) har larmat till både mitt ex och min mor och bror.
Efter det så var det lugnare men nu är jag där igen och hemlighåller och smygdricker.
Faan hur ska det gå? Man håller det hemligt och kan inte anförtro någon just nu.
Därför vill jag bara skriva av mig här.
Vet att jag borde ta hjälp och vara öppen mot mina kära (mor, son, bror) men det är så jäkla svårt. Vill ju inte göra dem besvikna. Men egentligen tror jag att jag bara kommer få hjälp och kärlek. Men steget är så stort att berätta och den ångest det ger är så tung och oöverkomlig.