av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Pi31415
mån, 2017-04-17 - 07:37

att dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper mulletant. Det är alltid givande att läsa dina texter. Och med det du skriver i inlägget innan, så skulle man kunna säga att här delar vi med oss till varandra. Det är fint.
Ja det är möjligt att ta makten över sitt liv. Det viktigaste och första steget är att sluta med alkoholen, och därmed ta makten över beroendehjärnan. Att ta makten över något låter lite hårt, kanske man istället skulle säga att man tar hänsyn och ansvar för sitt liv, att man pysslar om sig och sitt liv så att man mår bra och utvecklas på ett positivt sätt.

Nu ser vi fram mot värme, ljus, vår och försommar. Den vackraste tiden på året, när naturen föds och blommar upp efter vintern.
Hoppas du får en fin och trevlig vår mulletant!

aeromagnus
tis, 2017-04-18 - 19:56

Det borde ju vara mer naturligt att avstå a än dricka det gift det egentligen är. Alltid pigg och go och man kan göra vad man vill.

mulletant
fre, 2017-04-21 - 05:50

Javisst borde det giftfria livet vara det naturliga! Jag bara håller med.

Och till dig Pi, jag funderar:) Makt är ett hårt ord i de flestas öron, det är vackrare och ligger närmare också mig med ord som ansvar och hänsyn. Att ta omsorg om sitt liv kanske? Ändå funderar jag vidare... och ska skriva lite mer om makten både över det egna livet och att leva i skuggan av andra. Återkommer - livstråden är just den rätta för livsfrågor som denna. / mt

mulletant
fre, 2017-04-21 - 07:13

Jag vet inte varifrån uttrycket att ta makten över mitt (sitt) liv kom*. Under den största delen av mitt långa yrkesliv har jag haft positioner som inneburit makt. Spontant har jag ryggat för att ha makt ”över” och sökt och funnit andra organisationsmodeller. Tidigt insåg jag också den oupplösliga förbindelsen mellan makt och ansvar.
Den som lever i en relation där en är invuxen och intrasslad i medberoendemönster är vanligen maktlös... ja, just det - det är ju också det första steget i 12-stegsprogrammen. För att ta det första steget ut ur medberoendeträsket, eller över det staket jag själv låtit växa runtom mig, krävs en oerhörd kraftansträngning. Det innebär också att göra sig fri från en annans starka påverkan.
Det anses, och jag håller med om, att våld – fysiskt, psykiskt m.fl former – handlar om att utöva makt och kontroll. Relationer som präglas av missbruk, inrymmer ofta någon form av våld och maktutövning. Vanligen, tror jag, är det en ömsesidig fångenskap där man binder varandra med många olika trådar. De flesta relationer har ju en början i kärlek och vilja att göra varandra väl – en önskan/längtan som kan finnas kvar men där förmågan och medlen att göra det goda har drunknat i destruktiva mönster och besvikelser.

*Nu minns jag – det var Carina Bång... på hennes sida (i februari 2011) hittade jag en lista över det jag inte har makt över – en annans missbrukande – och en lång rad med förslag på allt jag har makt över... om jag bara tar den. Den har jag delat många gånger här. Där kan ursprunget till "mitt" uttryck ha sina rötter. http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Min främsta inspiratör när det gäller innebörden i ordet makt är Margareta Melin. Hon säger: ”Det ligger i vår makt som människor att välsigna eller förbanna, att bygga upp eller bryta ner – att göra skillnad.” Hon har också skrivit dikten som, jämte Sinnesrobönen, alltid funnits på mina olika anslagstavlor:

Din skicklighet
hämmar
eller uppmuntrar.

Din hjälp
binder
eller befriar.

Din sång
får andra att sjunga
eller tystna.

Ditt ljus
kan Du sprida till andra
eller som strålkastare
rikta mot dig själv
och så mörklägga omvärlden.

Om din makt
är liten eller stor
gäller ditt val alltid detsamma:
att öka ljuset omkring dig
eller mörkret.

Tack Pi för din input! / mt

Pi31415
fre, 2017-04-21 - 14:31

Som nästan alltid har ett ord eller begrepp olika innebörd i olika sammanhang.
Förutom att läsa din intressanta text googlade jag runt lite och läste om ordet/begreppet makt,
och på bl.a. Wikipedia fanns två distinkta betydelser av makt.
När minst två personer är inblandade kan makt innebära "härska/bestämma/styra över" när det gäller deras inbördes förhållande till varandra. Men man kan då också tänka sig en person som utvecklat alkoholism, där alkoholen styr över den personen, som då blivit maktlös inför alkoholen. I ett parförhållande där den ene är alkoholist, skulle man då kunna tänka sig att den andre, den medberoende, på sätt och vis är maktlös i dubbel bemärkelse. Både inför partnerns drickande, och för dennes maktlöshet under alkoholens ok.
Den andra betydelsen av makt är att "ha förmågan till" att ändra på t.ex. ett felaktigt beteende eller skadligt leverne. Det var detta du avsåg i det tidigare inlägget, med "ta makten över sitt liv". Det förstod jag, och det var inte för att rätta dig jag skrev som jag skrev. Det var mer för att det är intressant att vrida och vända på ord och begrepp lite.

Ha en trevlig helg mulletant

mulletant
fre, 2017-04-21 - 22:58

är jag road av ord och betydelser. Inte bara road - ord är viktiga. Din fundering gav mig en tankeställare just för att 'makt' varit ett ord och fenomen som jag tidigare haft svårt att komma tillrätta med. Ett ord med viss negativ laddning och innebörd som jag ändå inte kunnat undgå att förhålla mig till. Att partnern till en missbrukare kan sägas vara maktlös i dubbel bemärkelse tror jag många på anhörigsidan skulle hålla med om. Det kan en läsa in både på och mellan raderna i inläggen.
Det är fint att fundera tillsammans. Trevlig helg önskar jag dig också! / mt

santorini
lör, 2017-04-22 - 10:58

Hur kommer det sej att jag fick impulsen att skriva och läsa här på forumet nyligen? Tja det verkar inte vara en slump. Jag fick tipset om Sockerbomben 3,0 som mulletant läser och beställde den. Jag har naturligtvis läst boken tidigare då den utkom. Jag var på ett föredrag med Bitten Jonsson för många år sen och det öpnade verkligen mina ögon för sambandet mellan alkoholism och socker. Jag är helt klart sockerberoende. Min mamma har nyligen berättat att då jag var liten på 50talet så blandade man modersmjölksersättning av vatten , vitt mjöl och mängder av socker! Milde tid, inte konstigt att min hjärna kidnappades på ett tidigt stadium. Men så gjorde man då och gjort är gjort. Bra att få ökad förståelse.
Det är aldrig för sent även om det känns som en livslång kamp. Idag läser jag den nya versionen av boken och känner mej väldigt motiverad att ta upp kampen mot sockret igen. Så glad att jag klarat av att sluta med alkoholen, känns ändå att detta med socker är enklare att hantera. Ger inte samma negativa konsekvenser för min omgivning, inte samma baksmälla och ångest.
Så tack för tipset, mulletant, nu jobbar jag vidare!
Ha det gott alla!

mulletant
fre, 2017-04-28 - 17:40

Häromdagen utmanande jag igen min bekvämlighetszon och tog upp en fråga med känsliga förtecken. Det blev också känsligt läge som vi måste bryta då jobbet kallade. Inom några timmar kom ångesten över mig starkare än på länge. Jag drabbades av tanken att han kanske ljugit för mig, gått bakom ryggen som på den tiden han drack. Ångesten stegrades till den grad att jag ringde honom på jobbet och frågade rakt ut om det är något relaterat till det vi talade om han undanhåller eller ljugit om. Hans reaktion bekräftade att min oro var obefogad; så klart jag förstår att du kan tänka så, sa han, men så är det inte. På kvällen gick vi igenom det känsliga - och det var inte känsligt alls. Så befriande. Och så viktigt att jag hade modet att ta upp det. Det är just sånt som ännu inte är självklart och där jag måste utmana mig.

Det är en så avgörande skillnad i vårt liv nu att vi oftast kan reda ut saker, även sådant som inrymmer skuggor och spår från de mörka åren. Även om det blir svårt, om samtalet bryts, så kan vi vända tillbaka och reda ut. Jag minns ännu så tydligt hur jag efter ca ett havt års nykterhet första gången upplevde hur en spänd situation bara upplöstes, som ett mörkt moln som försvann ut i himlarymden. Då hade jag läst, bland annat Jan Johansen bok och en rad vetenskaplig litteratur, om alkoholens påverkan på hjärnan och hur den långsamt läks. Eller rättare, hur långsamt den läks. Det tar tid och det är viktigt att veta.

Nu i dagarna blir det fem år som vi har vi levt ett helnyktert liv. Jag är tacksam, för min egen skull, att även jag valde nykterhet. Det är en frihet att alltid vara körbar och (någorlunda ha ha) klar i tanken. Hela den här resan har också fört oss till 12-stegsprogrammet och fina gemenskaper i det. Jag har, som jag tidigare skrev, också funderat mycket över mitt eget mönster i ätande och mitt förhållningssätt till det jag stoppar i munnen. Så mycket spännande och nytt.

Just nu sitter jag mitt i en underbar vårkväll med blå himmel, ljus och fågelsång. Jag har gått en lång promenad och ska ta mig ett fotbad. Jag är tacksam för mitt liv som det ser ut idag och på ett underligt sätt är jag också tacksam för att det blev så mycket alkohol att det tvingade fram förändring. Jag längtar inte tillbaka ens till den tiden då vi drack utan att jag upplevde det problematiskt. Det är en frihet att leva ett nyktert liv!

Glad valborg och glad vår önskar jag dig som läser! / mt

Pi31415
fre, 2017-04-28 - 18:30

och reda ut saker mellan er mulletant. Och att ni funnit tillbaka till varandra när det tidigare fanns murar och motsättningar mellan er.

Ja, visst är det en enorm frihet att leva ett nyktert liv. Det instämmer jag helt med.

En fin valborg på dig också mulletant. Även om vädret inte skulle värma lika mycket som detta forum.

mulletant
mån, 2017-05-01 - 18:46

här på våra breddgrader. Sol, knoppande träd och fågelsång. Idag är det fem år sen jag vaknade (nej, jag hade knappast sovit) efter mannens rejäla återfall. Då han i början av valborgsfirandet, efter familjemiddagen, tände brasan... och försvann. Säkert några fler turer än jag lade märke till. Jag var på ett sätt trygg i hans nykterhet men vet att jag efteråt insåg att jag känt på mig att ett återfall kunde komma.
Inom en timme var han kanonfull. Han gick och lade sig och jag har egentligen inte klart för mig hur firandet fortgick. Här fanns en son som talade allvar med far sin på ett gott sätt. Jag har ältat (!) detta förr här i min tråd och konstaterat att ett år tidigare (och längre tillbaks) skulle detta scenario varit värsta tänkbara katastrof. Skam i stora mått. Nu var jag i det och hade inget annat val än att vara kvar. I backspegeln var detta det absolut bästa som kunde hända. Det förde honom till AA och det innebar den verkliga vändpunkten. Hans egen "märkesdag" är i början av juli, ett och ett halvt år efter att jag satte ner foten på riktigt, dvs gick - men kom tillbaka. Om detta har jag skrivit här i olika repriser - ältat, eller bearbetat - och det har gjort mig gott.

Igår hade vi en fin Valborgskväll med trevlig samvaro. Var och en dricker vad den vill och det fungerar numera okomplicerat. Tycker jag. Mannen är ibland besvärad och funderar om hans nykterhet begränsar andra. Jag vet ju inte hur det verkligen förhåller sig med det men trevligt hade vi.

Det händer att jag får svackor och övermannas av oro. Jag bär på arv med nära till katastrofkänslor från min barndom med alkoholiserad far. Jag bär på många rädslor som jag inser att är orealistiska men rädslorna ger f-n i mina insikter och finns där under ytan. Jag utmanar dem numera medvetet i den takt och det djup jag beslutar att utsätta mig för.

Jag läste nyss i Göran Larssons bok Skamfilad: "Varje människa har en berättelse inom sig. Varje människa är en berättelse. Och vi människor behöver få berätta oss själva för att bli hela och få tillgång till hela oss själva." Clarence Crafoord har för länge sen skrivit boken "Människan är en berättelse" på samma tema. Hur som - jag är så tacksam för detta forum där jag fritt fått berätta min berättelse. Gång på gång bearbeta de viktiga teman som djupast präglat mitt liv. Tacksam är jag också för alla människor här som läst och svarat... När jag skapade min andra tråd (denna) tyckte jag mig ha förstått att detta är ett livsforum. Så är det för mig - forumet och ni och de som skrivit här har varit min största hjälp till ett helare liv. När man går in i, stiger över tröskeln till, ett genuint möte vet ingen av parterna vad som riktigt kommer att hända. Då är man (båda) i ett ingenmansland. Och efteråt har båda förändrats. Jag vill tacka för alla mänskliga möten här på forumsidorna! De har hjälpt mig att ta makten i mitt liv och därmed bli en sannare livskamrat till dem som står mig nära.

Glad vår önskar jag dig som läser! / mt

Rosa Pantern
ons, 2017-05-03 - 02:12

Tack mt för att du finns med här! Man känner din värmande ande i din text (eller bakom). Här möts vi anonyma, men en person kan anas bakom varje signatur.

Tänker på tillfälligheternas spel, att vi här får dela varandras ord. Men egentligen tror jag inte på slumpen heller. Något bestämt gör nog varje möte, om än med rätt olika historier i bagaget. Och jag vill tro på en högre mening. Det är något stort i det lilla.

Och så här dax på natten flyter de existentiella tankarna upp till ytan..:-) när dagens bekymmer lagts lite åt sidan och det större perspektivet öppnar sig.

Glad vår, njut av livets under!

mulletant
mån, 2017-05-08 - 12:28

Ens sanna jag - Exakt det uttrycket använde jag många gånger och konsekvent tiden före jag lämnade min man. Jag sa att jag inte vill leva med den han blir när han dricker, jag vill leva med den som jag uppfattar att är den sanna X. Förändringen, under de år drickandet eskalerade, skedde så långsamt så att jag inte riktigt märkte. En del drag förstärktes också. Han var aldrig fysiskt våldsam mot mig men psykiskt våld förekom definitivt och viss mån ömsesidigt. Även ett par tillfällen med materiellt våld om än ringa.
Jag fick mycket insikter om detta, om förändringar i hjärnan och hur långsamt de läks, när jag läste... och läste.... och läste för att förstå. Jag har också många gånger beskrivit här hur fantastiskt det var när jag började känna igen det sanna i honom efter att han valde nykterheten. Efter att han sedan började i AA och jobbade med stegen har han ytterligare förändrats, dvs den resan är också ömsesidig eftersom jag satt mig in i stegarbetet och jobbat på samma sätt. Till saken hör kanske att vi båda hade mycket insikter i mellanmänskliga relationer även innan både alkoholism och nykterhet men de kunskaperna var inte tillräckliga även om de har varit, och är, bra.
Summa summarum, mina erfarenheter om ens sanna jag: en ska inte underskatta hur alkoholen förändrar en människa men förändringen på djupet kom i och med stegarbetet. Missbruk är ofta den enkla vägen att fly från olika känslor och utmaningar, även det sätt en firar, och för att välja andra vägar till tröst eller belöning måste en vara, vilja bli, herre över sina impulser - och vägen dit är ett annat arbete än att avstå alkoholen.
Idag lever vi två helt nyktert, vi njuter av vår samvaro och livet och hanterar konflikter på ett långt bättre sätt än innan både missbruk och nykterhet. Förstås har det betydelse, tror jag, vilka människor båda var innan och vilken vilja det finns att satsa på ett fortsatt gemensamt liv.
Lycka till med livsvalen och minns att det är mycket viktigt - det viktigaste - att vara sann mot sig själv / mt

mulletant
fre, 2017-06-09 - 15:28

i den vildvuxna trädgården är det dags att laga middag. Det börjar bli många år nu sen matlagningen (åtminstone) till helgen började med att öppna en flaska vin. I början av mannens nykterhet avstod jag både av solidaritet men också för att jag inte såg det minsta nöje i att dricka ensam. Vinet, när det var som bäst, var fest och gemenskap. Sen blev det spänning och oklarheter som inte gick att reda ut och i värsta fall slutade i stora dramer.
Idag är alkoholen en ickefråga i vårt liv och det är så befriande. Vi kan dricka alkoholfritt och jag tycker numera att det smakar riktigt bra, i synnerhet det vita. Till kött är 100% blåbär det bästa. Men lika gärna kan det serveras vatten, med eller utan bubblor och eventuella citron- eller gurkskivor.
Att leva i tillit till att trassel, besvikelser och meningsskiljaktigheter inte vänder upp och ner på världen och oftast går att reda ut är ovärderlig. Och de intensiva samtalen, glädjen, upprördheten över ett och annat en möter har kommit tillbaka och blivit lika naturlig som i vindimmorna... men utan att situationen går överstyr. Det nyktra livet är okomplicerat på så många sätt.
Fick bara sån lust att skriva det så här i sommarsolen när Fb översvallas av immiga glas. Allt det bästa till dig som läser / mt

Dionysa
fre, 2017-06-09 - 15:59

Mt: Läser din beskrivning och hummar instämmande. Så där måste det få vara! Så är det inte här. Kom hem för ett litet tag sedan till en partner stadd i berusning, och ställer mig att laga fredagsmiddag. Han har varit sysslolös under dagen, men bryr sig inte om den detaljen; maten. Hävdar t.o.m. att det inte behövs någon mat nu... Nej han dricker sig ju mätt! Jag får lust att ta ett glas – eller några... men vet att då gör jag det bara för att stå ut. Jag vill inte behöva stå ut med hjälp av a! Det skulle bara spåra ur precis som du beskriver. Faktiskt kan jag säga att jag genuint inte saknar a! Det är en lycka! Desto sorgligare att se den väg partnern tycks ha valt, och att det ska sluta? så här efter ett helt liv tillsammans. Sorgligt. Jag vänder mig till forumet och berättar, det känns naturligt. Känns som om jag får viss distans till här och nu och kan vända mig utåt om en stund. Men först en ensam fredagmiddag. Wienerschnitzel med råstekt potatis. Gott, i normala fall.

mulletant
sön, 2017-06-11 - 09:36

kom jag ihåg när vi var i Stockholm, bodde på hotell och såg Djävulsdansen på Dramaten. Igenkänningsfaktorn var hög men ingen av oss talade om det. På kvällen gick mannen ner till uteserveringen 'och tog en öl'. Var inte berusad när han kom tillbaka men ändå.... och jag valde att ligga på rummet och läsa. Så var det då. Kanske 10 år sen. Varför kom jag ihåg det idag? Kanske för att jag varit mer aktiv här ett tag och minnen ligger närmare. Den utlösande faktorn var att jag använde engångsförpackningar från nåt annat hotell. I första hand tänkte jag på plastföroreningarna och -slöseriet men sen kom detta. Kanske för att vi den gången bodde på Hilton och de hade ett så bra engångsförpackat schampo. Hjärnan har sina minnesspår som lever sitt eget liv.
Efter nattregn är världen utanför nyduschad alldeles utan schampo:) Solen lyser och vi har varit uppe länge redan. Tacksam är jag över att jag fick kraft att ta makten i mitt liv. Aldrig hade jag trott att livet kan vara så bra som idag!
Ta hand om er och ha det bra ni alla som läser / mt

Dionysa
sön, 2017-06-11 - 09:40

Minnen... dom är krävande men intressanta. Minns ofta när jag var ny i stan, kände ingen, men gick på Dramaten...! Såg en pjäs av Claes Andersson som handlade om en alkoholistfamilj. Jag satt längst fram och fick en lust att hoppa upp på scenen... blanda mig i. Ändå hade jag inte vuxit upp i en alkoholistfamilj. Men motsvarande.

MondayMorning
sön, 2017-06-11 - 10:13

Du skriver alltid på det där underbara sättet...
Man kan känna doften av det du skriver och man kan nästan ta på det.

Kramar till dig...