Jag förstår, och har förstått länge, att jag har problem att dricka kontrollerat. Jag vill sluta - men jag vet inte om jag kan. Alkoholen har så ofta satt mig i farliga och hemska situationer där jag begått misstag eftersom jag varit full. Precis som många andra skriver så förstör mitt "fulla jag" relationer med dom som betyder mest för mig. Många gånger kan jag känna av när det är nog, men i perioder så blir det för mycket. Då tappar jag kontrollen och allt konsekvenstänk. Jag gör misstag, sårar människor och mig själv. Sedan får mitt nyktra jag spendera verkligheten med att ljuga och förtränga. Ibland tror jag att min man skulle ha lämnat mig om han visste vem jag egentligen är och vad jag har gjort när jag varit berusad. Det får hela mitt liv att kännas som en lögn. Jag går runt och är livrädd för att allt ska komma ikapp mig en dag.
Jag klarar att vara nykter i en vecka. Sedan kommer suget. Jag har inga barn, och har problem att få det. Jag är så rädd för att alla ska tro att jag är gravid om jag börjar dricka alkoholfritt, och fråga om det. Jag är så rädd att hamna utanför i sociala sammanhang. Jag är så rädd för att livet ska bli tråkigt.
Just idag har jag en fruktansvärd ångest eftersom min bästa vän satte sig ner och berättade för mig vad jag hade gjort förra helgen - när jag själv hade en minneslucka. Hon var orolig.
Ofta går det bra att dricka, men när det går dåligt går det käpprätt åt helvete. Det är som rysk roulette. Jag dricker för att jag gillar känslan av att vara berusad. Men även för andra - vi är barnlösa i 30-årsåldern och umgås mycket runt alkohol. På krogen osv.
Jag vet att detta måste få ett slut. För snart kommer mina misstag komma ikapp mig och förstöra livet för mig själv och mina nära. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas? Hjälp.