Min pojkvän går i behandling för alkohol och spelberoende.
I december bestämde jag mig för att flytta samt tvingade honom att kontakta arbetsgivaren för att få hjälp.
Han har klarat behandlingen bra och verkar acceptera situationen.
För min del är det värre, jag känner inte igen honom och vår relation fungerar dåligt. Han engagerar sig inte i oss och bryr sig inte hur det blir mellan oss. Han säger att han är i fokus och allt annat får komma i andra hand, rimligt tycker jag men det känns så jobbigt att inte "förstå" vilken resa han gör. Han säger att livet känns tråkigt utan alkohol och att inget är roligt, han vill inte planera något, göra något och har tappat all lust till mig så också sexlusten.
Är det vanligt att det blir såhär ? Hur ska jag förhålla mig till detta och är det vanligt att relationen tar slut under pågående behandling ?
Han skuldbelägger också mig och säger så fort vi diskuterar något att jag gjort hans liv till ett helvete och att han hade ett kontrollerande drickande.
Jag mår sämre och sämre i detta trots att det gått snart sex månader sedan han började behandlingen.